I Ryssland betyder kortspel för många ett enda spel: Durak. Namnet betyder dumbom, och det är precis vad den siste spelaren med kort kvar på hand får heta. Målet är att bli av med alla sina kort, och någon vinnare utses aldrig – bara en förlorare.
Durak kortspel spelas av två till sex personer med en kortlek på 36 kort och bygger på anfall och försvar där trumfen avgör. Nedan förklaras reglerna steg för steg, hela tiden i jämförelse med Vändtia som de flesta svenskar redan kan.
Kom igång med Durak på fem minuter
Durak lärs ut på fem minuter: dela sex kort var, vänd ett trumfkort, anfall grannen och försvara dig med högre kort. Reglerna är få, och de flesta förstår dem redan under det första partiet. Svårigheten ligger i att veta när man ska ge upp ett försvar, och det lär man sig först efter en handfull givar.
- Plocka bort tvåor till femmor ur en vanlig kortlek så att 36 kort återstår, från sexa till ess.
- Blanda och dela ut sex kort till varje spelare, ett kort i taget medsols.
- Lägg resten som talong på bordet och vänd upp det översta kortet.
- Skjut in det vända kortet under talongen med bildsidan uppåt – dess färg är trumf hela partiet.
- Spelaren med den lägsta trumfen på hand inleder som anfallare mot grannen till vänster.
- Anfallaren lägger ut ett kort, försvararen ska slå det med ett högre kort i samma färg eller med trumf.
- Klarar försvararen alla kort försvinner de ur spelet; klarar han inte det tar han upp korten på hand.
- Alla fyller på till sex kort ur talongen, och nästa anfall inleds. Den som sist sitter med kort är durak.
| Faktaruta | Durak |
|---|---|
| Antal spelare | 2–6 |
| Kortlek | 36 kort (sexa till ess) |
| Kort per hand | 6 |
| Speltid | 15–30 minuter |
| Ålder | Från 8 år |
| Trumf | Vänt kort under talongen |
| Mål | Bli av med alla sina kort |
| Förlorare | Den som sist har kort kvar |
Åldersgränsen är låg av en anledning: räknandet stannar vid att jämföra två kort i samma färg. Yngre barn hänger med om en vuxen håller ordning på talongen, ungefär som i de spel vi samlat under kortspel för barn.
Durak jämfört med Vändtia: samma familj, annan mekanik
Vändtia och Durak tillhör samma familj av avläggningsspel, men mekaniken skiljer sig på nästan varje punkt. Likheterna gör spelet lätt att ta till sig för en svensk spelare, och skillnaderna är precis där misstagen brukar uppstå.
Likheterna: bli av med korten, ta upp om du inte kan
Båda spelen handlar om att tömma handen. Ingen samlar poäng, ingen räknar stick, och den som först är kortlös har klarat sig undan. Talongen fungerar likadant i den meningen att man fyller på handen så länge det finns kort kvar att dra. Båda spelen går också att lära ut muntligt på några minuter, utan att någon behöver slå upp en regelbok.
Straffmekaniken känns också igen. En spelare som inte kan svara på det som ligger på bordet blir tvungen att ta upp kort, och handen växer i stället för att krympa. Samma grundidé driver flera moderna avläggningsspel, till exempel Uno, där den som saknar ett spelbart kort tvingas dra ur högen. Tempot påminner om varandra: en giv tar sällan mer än en kvart.
Skillnaderna i tabellform
Det som skiljer spelen åt är hur svaret på ett utspelat kort ser ut. I Vändtia räcker det att lägga lika högt eller högre på en gemensam hög. I Durak riktas varje kort mot en bestämd motståndare, som måste besegra det med ett högre kort i samma färg eller med trumf. Tabellen nedan ställer de sex viktigaste punkterna mot varandra.
| Regel | Vändtia | Durak |
|---|---|---|
| Kortlek | 52 kort | 36 kort |
| Trumf | Finns inte | Vänt kort under talongen |
| Hur man svarar | Lägger lika högt eller högre på högen | Slår kortet med högre i samma färg eller trumf |
| Vem tar upp | Den som inte kan lägga tar hela högen | Försvararen tar det aktuella anfallet |
| Kort på hand | Tre på hand plus dolda och öppna kort | Sex kort så länge talongen räcker |
| Vad som avslutar | Alla utom en har blivit av med sina kort | Alla utom en är kortlösa – den siste är durak |
Varför den som blir sist är duraken
Ett parti Durak utser ingen segrare. Spelarna lämnar bordet en efter en allteftersom de blir av med sina kort, och intresset riktas mot den som blir kvar. Ordet durak betyder ungefär dumbom eller narr på ryska.
Den vändningen förändrar stämningen. I stället för en kamp om förstaplatsen uppstår en tyst allians mot den som ligger sämst till, eftersom alla helst vill slippa titeln. Den som ligger illa till får räkna med extra kort från flera håll, och sista rundan avgörs ofta av vem som lyckats spara ett högt trumf.
Kortleken: 36 kort i stället för 52
Durak spelas med en avkortad lek på 36 kort, från sexa till ess i fyra färger. Den mindre leken gör att höga kort dyker upp ofta och att partierna hålls korta.
Från sexa till ess – så ser leken ut
Plocka ut tvåor, treor, fyror och femmor ur en vanlig kortlek, så är leken klar. Kvar blir nio valörer i varje färg, vilket ger 36 kort totalt. Rangordningen följer det vanliga mönstret där esset är högst, och någon särställning för knekt eller dam finns inte. Färgerna är likvärdiga ända tills trumfen är utsedd.
| Valör | Rang |
|---|---|
| Ess | Högst |
| Kung | 2 |
| Dam | 3 |
| Knekt | 4 |
| 10, 9, 8, 7 | 5–8 |
| Sexa | Lägst |
Att sexton kort försvinner ur leken märks direkt vid bordet. Chansen att sitta med höga kort stiger kraftigt, och redan en åtta kan bli ett fullt användbart anfallskort.
Spela Durak med vanlig 52-kortlek
Med fler än sex spelare tar korten slut, och då används hela leken på 52 kort i stället. Reglerna påverkas inte alls: sex kort var, ett vänt trumfkort och samma anfall och försvar som annars. Trumfkortet vänds på samma sätt och skjuts in under talongen.
Priset är längre partier. De låga korten fyller handen med kort som sällan slår något, och talongen räcker många fler givar innan slutspelet börjar. Sällskap på sex eller fler hittar ofta bättre alternativ bland kortspel för fyra personer och uppåt.
Given och trumfkortet under talongen
Given avgör två saker på en gång: hur många kort varje spelare har och vilken färg som blir trumf. Båda besluten fattas innan det första kortet spelas ut.
Sex kort var
Givaren blandar och delar ut sex kort till varje spelare, ett kort i taget medsols. Ordningen spelar mindre roll än antalet, men de flesta håller sig till den traditionella givan för att undvika diskussioner om vem som fick vad. Given går fort, och rollen som givare vandrar vidare medsols mellan partierna.
Resten av leken läggs som en talong mitt på bordet med baksidan uppåt. Ur den fylls händerna på efter varje avslutat anfall, ända tills högen är tom. Med fem spelare består talongen av sex kort, och med sex spelare delas hela leken ut på en gång.
Trumfkortet vänds och läggs under talongen
När given är klar vänds talongens översta kort upp. Kortets färg blir trumf för hela partiet, och alla spelare ser den från början. Slumpen avgör alltså vilken färg som blir stark, precis som i andra spel med vänd trumf.
Sedan skjuts kortet in under talongen, tvärs över högen så att det syns hela tiden. Placeringen fyller två syften: den påminner om vilken färg som gäller, och den gör kortet till det allra sista som delas ut. Många nybörjare lägger trumfkortet bredvid högen i stället, vilket fungerar men tar bort den viktiga påminnelsen. Trumffärgen ändras aldrig under partiet, hur många givar som än hinner passera.
Lägsta trumfen anfaller först
Den som har den lägsta trumfen på hand inleder partiet som anfallare. Har ingen någon trumf alls – ovanligt men möjligt – får den som sitter till vänster om givaren börja, eller så ges korten om.
Efter den första given roterar rollerna medsols runt bordet. I följande partier brukar duraken från förra omgången ge, och anfallet inleds då av spelaren till givarens vänster. Regeln finns för att slippa lotta om vem som börjar, och den ger dessutom en liten fördel till den som sitter med svaga trumf.
Anfallet
Ett anfall består av ett eller flera kort som läggs framför en bestämd motståndare. Anfallet växer så länge korten på bordet har valörer som redan ligger där.
Anfallaren spelar ut ett kort
Anfallaren väljer fritt vilket kort som helst ur handen och lägger det framför spelaren till vänster. Något krav på färg eller valör finns inte, och en anfallare får gärna öppna med sitt sämsta kort. Många gör just så, för att locka fram ett högt svarskort.
Kortet läggs synligt på bordet, inte i en hög. Placeringen är viktig, eftersom försvararen strax ska lägga sitt svarskort ovanpå och alla ska kunna se vad som är slaget och vad som inte är det. Ett anfall inleds alltid av ett enda kort, och först när det är besvarat får bordet växa.
Slänga på: fler kort med samma valör
När det första kortet är slaget får anfallet fyllas på. Vilket kort som helst med en valör som redan ligger på bordet får läggas till, oavsett om valören kom från anfallaren eller från försvararens svarskort. En anfallare som öppnar med en sjua och får se en nia som svar kan alltså fortsätta med både sjuor och nior. Nya valörer går däremot inte att föra in, hur gärna anfallaren än vill.
I varianten podkidnoj, som är den vanligaste, får även de övriga spelarna slänga på. Turordningen brukar vara att spelaren till försvararens vänster får chansen först, därefter de andra. Ett anfall som börjar med ett ensamt kort kan på det sättet växa till en rejäl hög innan försvararen ger upp. Kort som slängs på läggs framför försvararen, aldrig ovanpå ett redan slaget par. Anfallet fortsätter så länge någon har en passande valör kvar.
Högst sex kort per anfall
Ett anfall får aldrig innehålla fler kort än försvararen har på hand, och taket ligger på sex kort. En försvarare med tre kort kvar kan alltså bara utsättas för tre anfallskort, hur gärna motståndarna än vill lägga på fler. Räkningen görs på korten i handen, inte på dem som redan ligger framför honom.
I många hem gäller dessutom att det allra första anfallet i ett parti begränsas till fem kort. Regeln är en husregel snarare än en självklarhet, så kom överens innan given. Gränsen skyddar försvararen från att drunkna i kort och gör slutspelet räknebart för alla vid bordet.
Hur skiljer sig anfallet från att lägga i Vändtia?
Riktningen är den stora skillnaden. Vändtia har en gemensam hög som alla lägger på i tur och ordning, och kortet du lägger angår i praktiken bara nästa spelare. Durak riktar varje kort mot en namngiven motståndare som måste svara här och nu.
Det gör anfallet till ett val snarare än ett drag. En Vändtia-spelare lägger det kort som råkar duga; en Durak-spelare frågar sig först vad motståndaren rimligen har kvar och väljer sedan kort därefter. Skillnaden märks tydligast i ett stort sällskap, där ett anfall i Durak kan komma från flera håll mot samma person.
Försvaret
Försvararen ska slå varje anfallskort med ett högre kort i samma färg, eller med trumf. Allt eller inget gäller: obesegrade kort tvingar fram ett uppköp.
Slå kortet med högre i samma färg
Svarskortet läggs ovanpå anfallskortet, lätt förskjutet så att båda syns. En hjärterknekt slås av hjärter dam, kung eller ess, men aldrig av en hjärter tia. Samma färg är grundkravet, och valören avgör resten.
Varje anfallskort kräver sitt eget svarskort. Ligger fyra kort framför försvararen ska fyra kort slås, och paren ligger kvar på bordet tills anfallet är över. Ordningen är fri, så en försvarare får slå det svåraste kortet först om det känns tryggast. En vanlig ordningsföljd är att ta de billigaste svaren först och spara besluten om trumf till sist.
Ett halvfärdigt försvar räknas inte. Ligger ett enda kort obesegrat kvar när anfallet är slut måste hela bordet tas upp, oavsett hur många kort som redan blivit slagna.
Trumf slår alla färger
Ett trumfkort besegrar vilket kort som helst i en annan färg, oavsett valör. Är spader trumf slår spader sex både hjärter ess och ruter kung. Färgen står över valören så snart trumfen kommer in i bilden.
Mot trumf krävs högre trumf. Ett trumfkort i anfallet kan alltså bara slås av ett trumfkort med högre valör, och de lägsta trumfen blir därför märkbart mer värda än sina siffror antyder. Med nio trumf i leken är trumfsexan ett litet men användbart kort, eftersom den slår allt utom de åtta trumf som är högre.
Ta upp: när försvararen ger upp
Kan försvararen inte slå allt – eller vill han spara sina höga kort – tas hela anfallet upp på hand. Både anfallskorten och de svarskort som redan lagts ut följer med, vilket kan bli ett rejält tillskott. Korten läggs osorterat på hand och blandas med dem du redan hade.
Beslutet behöver inte fattas direkt. Försvararen får slå de kort han vill och sedan meddela att resten tas upp, men då åker allt som ligger på bordet med. Innan korten samlas ihop har motståndarna dessutom rätt att slänga på fler kort med valörer som redan ligger där, upp till gränsen sex. Uppköpet är inget nederlag i sig, snarare ett byte: du får kort men slipper bränna trumf.
Lyckat försvar: korten går till slänghögen
Slår försvararen samtliga kort läggs hela bordet åt sidan. Korten går ur spelet permanent, blandas aldrig in igen och kan inte dras ur talongen.
Den detaljen förklarar varför partierna avslutas. För varje lyckat försvar krymper mängden kort som finns kvar i omlopp, och mot slutet är det bara händerna som räknas. Slänghögen behöver inte hållas ordnad; korten skjuts ihop åt sidan och rörs inte mer under partiet.
Ett lyckat försvar är därför den snabbaste vägen ur ett parti. Sex slagna kort lämnar handen på en gång, och talongen fyller bara på till sex igen.
Vändtians ”ta upp högen” mot Duraks ”ta upp anfallet”
I Vändtia straffas den som inte kan lägga med hela högen, som kan ha vuxit i flera varv. Ett enda misslyckat drag kan alltså ge ett dussin kort tillbaka på hand.
Durak är mildare men mer förutsägbart. Försvararen tar bara det aktuella anfallet, som aldrig innehåller mer än tolv kort och oftast betydligt färre. Skillnaden blir att Vändtia känns dramatiskt, medan Durak låter dig kalkylera med uppköpet som ett medvetet val i förväg. Den som tagit upp i Durak vet dessutom exakt vilka kort som kom in, eftersom hela anfallet legat synligt på bordet. Någon liknande överblick ger Vändtians hög sällan.
Fylla på från talongen
Efter varje avslutat anfall fyller spelarna upp sina händer till sex kort ur talongen. Ordningen är bestämd och kan avgöra vem som får de sista trumfen.
Anfallaren fyller på först, försvararen sist
Anfallaren drar först, sedan eventuella medanfallare i tur och ordning, och sist försvararen. Var och en drar upp till sex kort på hand, eller så många talongen räcker till. Korten dras ett i taget från högens ovansida.
Har någon redan sex kort eller fler dras inget. En spelare som just tagit upp ett stort anfall står ofta med tio kort på hand och passerar därför påfyllningen helt, medan de andra fyller på som vanligt. Ordningen spelar roll i slutet av talongen, eftersom den som drar först får de kort som räcker till. Har högen färre kort än vad alla behöver får de sista nöja sig.
När talongen är tom
Så snart talongen är slut upphör påfyllningen, och spelet fortsätter enbart med korten på händerna. Ingen ny lek tas in, och slänghögen rörs inte.
Nu blir spelet ett annat. Händerna krymper stadigt, misstag går inte längre att reparera med ett nytt kort, och den som sparat sina trumf har plötsligt ett mycket konkret övertag. Anfall och försvar följer samma regler som förut, men varje kort du lägger ut är ett kort du aldrig får tillbaka. De flesta partier avgörs på tre eller fyra anfall härifrån.
Trumfkortet är sista kortet
Kortet som ligger synligt under talongen delas ut allra sist. Den spelare som råkar dra det får därmed ett trumfkort alla har sett hela partiet.
Är det ett lågt trumf spelar det liten roll, men ett trumfess i den positionen är värt att hålla reda på. Så länge kortet ligger kvar under talongen finns det alltså minst ett kort kvar att dra, och alla vid bordet kan räkna med det.
Vem anfaller härnäst
Utgången av anfallet bestämmer vem som anfaller sedan. Ett lyckat försvar flyttar initiativet, ett misslyckat gör att försvararen hoppas över.
Efter ett lyckat försvar anfaller försvararen
Den som slagit alla kort tar över rollen som anfallare. Nästa anfall riktas mot spelaren till hans vänster, och rundan fortsätter medsols därifrån. Den tidigare anfallaren står över, om det inte råkar bli hans tur igen.
Belöningen är större än den ser ut. Ett väl genomfört försvar tömmer handen på flera kort samtidigt som initiativet byter ägare, och två lyckade försvar i följd räcker ofta för att lämna bordet först. Rollen som anfallare är alltså en belöning, och den flyttar sig runt bordet i takt med hur försvaren går.
Efter ett misslyckat försvar hoppas försvararen över
Den som tagit upp anfallet får ingen egen tur. Anfallet går vidare till nästa spelare medsols, som i sin tur anfaller den som sitter till vänster om den överhoppade.
Effekten blir kännbar i ett litet sällskap. Med tre spelare kan samma person tvingas försvara sig gång på gång utan att någonsin få anfalla, och handen växer snabbt medan de andra tömmer sina. Det är en av de tydligaste anledningarna till att ta upp tidigt: ett litet uppköp i rätt läge kostar mindre än flera i rad.
Så slutar partiet
Partiet pågår tills alla utom en är av med sina kort. Den siste med kort på hand är durak, och rundan är över i samma stund.
Den siste med kort på hand är durak
En spelare lämnar spelet så snart handen är tom och talongen är slut. Så länge talongen finns kvar fylls handen på igen, och ingen kan gå ut på riktigt. Den som spelar ut sitt sista kort och sedan drar tre nya är alltså kvar i spelet som vanligt.
De kvarvarande spelar vidare med samma regler, bara med färre deltagare. Till slut står två spelare kvar, och den som först blir kortlös har klarat sig – den andre är durak och ger nästa parti. Går båda ut i samma anfall blir det oavgjort, vilket beskrivs härnäst.
Oavgjort: när sista anfallet slås
Ibland slutar partiet utan förlorare. Om de två sista spelarna gör slut på sina kort i samma anfall, genom att anfallaren lägger ut allt och försvararen slår alltihop, blir det oavgjort. Ingen av dem har då kort kvar, och talongen är sedan länge tom.
Situationen är ovanlig men fullt möjlig, särskilt i en duell. Ingen blir durak, och den som gav senast ger vanligtvis om. Vissa sällskap räknar i stället oavgjort som en delad seger.
Straff för duraken
Duraken blandar och ger nästa parti. Den enkla regeln är hela straffet i de flesta sällskap, och den räcker långt eftersom titeln i sig känns tillräckligt sträng.
Utöver det odlas gärna husregler. Ett öknamn som följer med till nästa giv hör till traditionen, och vissa sällskap håller räkning på antalet förluster över kvällen. Kom överens om formen innan första given. Något poängsystem hör inte till spelet, och de flesta nöjer sig med att minnas vem som blev durak sist.
Perevodnoj, podkidnoj och andra sätt att spela
Durak finns i flera varianter som ändrar hur anfallet får byggas ut. Grundreglerna är desamma, men spelkänslan förändras rejält.
Podkidnoj: alla får slänga på
Podkidnoj är den variant de flesta menar när de säger Durak. Alla spelare, inte bara anfallaren, får lägga till kort med valörer som redan ligger på bordet.
Följden är att försvararen kan hamna under press från hela bordet på en gång. Ett ensamt kort växer till fem eller sex, och den som just tagit upp ett stort anfall blir gärna måltavla igen direkt. Varianten passar sällskap på tre till sex spelare bäst. Namnet syftar just på att kort kastas in i anfallet från sidan, och det är den form de flesta appar använder som standard.
Perevodnoj: skicka anfallet vidare
I perevodnoj får försvararen en extra utväg. I stället för att slå det utspelade kortet läggs ett eget kort med samma valör bredvid, varpå hela anfallet skickas vidare till nästa spelare medsols.
Den nye försvararen ärver alltså både korten och problemet, och får i sin tur skicka vidare om han har rätt valör. Vidarebefordran stoppas av handstorleken: anfallet får aldrig omfatta fler kort än den som ska försvara sig har på hand. Varianten gör partierna livligare och belönar den som håller ihop par på handen. Vissa sällskap tillåter bara vidarebefordran innan det första svarskortet lagts ut, andra låter den gälla hela anfallet igenom. Kom överens om vilken form ni spelar innan given.
Durak i lag
Med fyra spelare går spelet utmärkt att spela två mot två. Partnerna sitter mittemot varandra, och laget vinner eller förlorar tillsammans – duraken är den som blir sist kvar, oavsett hur partnern klarat sig.
Lagspelet ändrar taktiken märkbart. Man slänger inte på mot sin egen partner, och höga trumf sparas gärna för att rädda den som är i knipa. Fler förslag i den storleken finns bland våra nya och moderna kortspel. Anfallet riktas fortfarande mot spelaren till vänster, vilket betyder att man växelvis anfaller båda motståndarna.
Durak för två
Duellen är den renaste formen av spelet. Med två spelare byts rollerna anfallare och försvarare varje anfall, och slänga på blir bara anfallarens ensak. Partiet går fort, ofta på under tio minuter.
Här lönar sig kortminnet direkt. Av 36 kort ligger tolv på händerna, och varje kort som går till slänghögen berättar något om vad motståndaren rimligen har kvar. Med tolv kort i omlopp och en talong som krymper snabbt blir varje uppköp lätt att tolka.
Taktik: trumfen är dyrbar
God taktik i Durak handlar mest om att hushålla med trumf. Den som bränner höga trumf tidigt står försvarslös när talongen tar slut.
Spara trumf till slutspelet
Ett trumfess som används för att slå en sexa i mars gör ingen nytta i maj. Slutspelet, när talongen är tom, avgörs nästan alltid av vem som har flest höga trumf kvar.
Därför är det ofta rätt att ta upp ett litet anfall tidigt i partiet. Två eller tre extra kort på hand kostar lite så länge talongen fyller på, medan ett bortkastat trumf aldrig kommer tillbaka. Erfarna spelare försvarar sig i vanlig färg så länge det går och håller trumfen i reserv. Undantaget är läget där ett trumf tömmer handen helt: då är kortet alltid värt priset. Trumf ska vinna partier, inte enskilda anfall.
Anfall med par och triss
Flera kort med samma valör är den skarpaste öppningen i spelet. Två åttor tvingar försvararen att hitta två högre kort, och tre eller fyra åttor gör uppgiften nästan omöjlig.
Vinsten ligger i det som bränns. Även om försvaret lyckas har motståndaren gjort av med flera bra kort på en gång, och nästa anfall möter en betydligt svagare hand. Fyra kort av samma valör är samtidigt en stor investering, så spara trissar och fyrtal till lägen där motståndaren verkar tunn på trumf. Effekten är störst strax efter att talongen tagit slut.
Räkna korten när talongen krymper
En lek på 36 kort går att hålla i huvudet. Nio trumf finns totalt, och varje trumf som går till slänghögen eller syns i ett uppköp minskar antalet okända.
Håll särskilt reda på esset och kungen i trumf. Vet du att båda är borta kan din trumfdam försvara vad som helst, och du kan spela betydligt djärvare. Samma sorts bokföring gör nytta i sticksspel som Plump, där varje spelad färg berättar något om motståndarnas händer. Notera särskilt vilka trumf som bränts i varje avslutat anfall, så vet du hur mycket motståndet har kvar att försvara sig med.
Vad Vändtia-spelare gör fel i Durak
Vanan att alltid lägga sitt lägsta kort sitter djupt. I Vändtia är det klok hushållning, eftersom höga kort behövs för att klara nästa varv på högen.
Durak straffar reflexen. Låga kort i vanlig färg är i praktiken ofarliga att anfalla med, eftersom de bara kräver ett något högre kort som svar. Spara dem, och lägg krutet på par och trumf i stället. Ett annat vanligt misstag är att försvara sig med trumf redan i första anfallet. Vänta hellre, och låt motståndaren bränna sina höga kort först.
Rysslands vanligaste kortspel
Durak beskrivs ofta som Rysslands mest spelade kortspel. Det förekommer i hela Östeuropa, och reglerna varierar en del mellan länderna.
Så uppstod Durak
Spelets ursprung är inte klarlagt i detalj. Det brukar dateras till 1800-talet och beskrivas som ryskt till sitt påbrå, men liknande spel med anfall och försvar har spelats på flera håll i Östeuropa under lång tid.
Den avkortade leken pekar åt samma håll. Kortlekar på 36 kort har varit standard i stora delar av Central- och Östeuropa, och en rad regionala spel bygger på just den storleken. Att Durak spreds vidare med ryskan som gemensamt språk är den vanligaste förklaringen till att spelet i dag känns igen från Baltikum till Centralasien. Några säkra uppgifter om vem som satte ihop reglerna finns inte, och spelet har levt vidare muntligt snarare än i tryckta regelböcker.
Durak i Sverige
I Sverige är spelet framför allt känt genom inflyttade spelare och genom appar. De flesta som lärt sig det har fått reglerna förklarade vid ett köksbord, inte ur en regelbok.
Digitala versioner har gjort resten. Med en app tar det ett par partier att förstå anfall och försvar. Spelet passar också bra i ett blandat sällskap där alla inte talar samma språk, eftersom reglerna går att visa i stället för att förklara.
Sådant folk undrar om Durak
Frågorna nedan återkommer så snart någon lär sig spelet vid bordet. Svaren gäller standardvarianten podkidnoj med 36 kort.
Hur många kort får man i Durak?
Varje spelare får sex kort vid given, ett kort i taget. Efter varje avslutat anfall fyller alla upp handen till sex kort ur talongen, i ordningen anfallare, medanfallare och sist försvarare. När talongen är tom sker ingen påfyllning alls, och då krymper händerna för varje anfall tills bara en spelare har kort kvar.
Kan man försvara sig med trumf mot trumf?
Ja, men bara med ett högre trumfkort. Trumf slår alla andra färger oavsett valör, medan ett trumfkort i anfallet enbart kan besegras av trumf med högre valör. Är spader trumf slås spader nio av spader tia, dam, kung eller ess – men aldrig av ett kort i hjärter, ruter eller klöver, hur högt det än är.
Vad betyder durak?
Durak är ryska och betyder ungefär dumbom eller narr. Ordet används som benämning på den spelare som blir sist kvar med kort på hand, alltså partiets enda förlorare. Någon vinnare utses aldrig i spelet, och hela poängen är att slippa titeln. Duraken blandar och ger vanligtvis korten till nästa parti.
Hur många får plats runt bordet?
Durak spelas av två till sex personer med en lek på 36 kort. Med sex spelare delas hela leken ut på en gång, så någon talong blir det inte och partiet avgörs direkt på händerna. Många sällskap stannar därför vid fem spelare, eller tar fram en vanlig lek på 52 kort när man är fler.
Vad händer om försvararen har färre kort än anfallet?
Anfallet begränsas alltid till antalet kort försvararen har på hand. Har försvararen tre kort kvar får anfallet omfatta högst tre kort, oavsett hur många valörer som passar. Taket ligger dessutom på sex kort även när handen är full. Regeln gör slutspelet hanterligt, eftersom en spelare med ett enda kort bara möter ett anfallskort.
Är Durak kortspel svårt att lära sig?
Reglerna sitter efter ett enda parti. Sex kort var, trumf under talongen, slå med högre kort i samma färg eller ta upp – mer än så behöver ingen komma ihåg för att vara med. Taktiken tar längre tid, särskilt känslan för när det lönar sig att ge upp ett försvar och spara trumfen till slutspelet.