Ett fullsatt bord, hög ljudnivå och tio minuter kvar innan maten – då behövs spel som förklarar sig själva. Roliga kortspel för vuxna handlar sällan om djupa system, utan om att alla hänger med redan från första given.
På den här sidan finns regler för fest, förfest och sena kvällar, alla med en vanlig kortlek. Man vinner genom att bli av med korten först, samla flest poäng eller slippa sista straffet. Dryckesspelen fungerar precis lika bra med vatten, och ingen ska behöva dricka för att få vara med.
Kortversionen: välj spel på en minut
Rätt spel avgörs av fem frågor: hur många ni är, hur lång tid ni har, om alkohol är med, om ni vill bluffa och hur många lekar som finns.
De flesta kvällar kraschar inte på reglerna utan på valet. Någon föreslår ett spel för fyra när nio personer sitter runt bordet, och stämningen rinner ut medan tre personer väntar på sin tur. Gå igenom stegen nedan i huvudet så tar det under en minut.
- Räkna antal. Tre till fem spelare klarar de flesta klassiker. Sex och uppåt kräver spel som tål väntetid eller lagindelning.
- Bestäm tid. Tio minuter räcker till ett snabbspel. En hel giv i Chicago tar närmare en halvtimme.
- Med eller utan alkohol. Bestäm före första kortet, inte mitt i. Då slipper ni förhandla när någon redan har druckit.
- Bluff eller tur. Bluffspel kräver att alla känner varandra någorlunda. Turspel passar bättre när gästerna är nya för varandra.
- En eller två lekar. Över sex spelare blir en enda lek för tunn, och varje hand tar slut på ett par varv.
| Förutsättning | Riktvärde |
|---|---|
| Antal spelare | 3–12 |
| Antal lekar | 1–2 |
| Speltid per omgång | 10–45 minuter |
| Åldersgräns för dryckesspel | 18 år |
Ett tips som räddar många kvällar: ha två spel förberedda, ett snabbt och ett längre. Börjar sällskapet tappa fokus byter ni till det korta i stället för att förhandla fram ett nytt förslag. Vill ni ha mer stick och taktik i stället för fest finns sticktagningsspel som en lugnare fortsättning på kvällen.
Spelen i korthet
Sex festspel som täcker det mesta: bluff, snabbhet, poängjakt och rena utslagsspel. Alla går på en vanlig kortlek.
Reglerna nedan är hållna kompakta med flit, eftersom ett festspel som kräver mer än en halv minut förklaring sällan hinner starta. Varje spel har sedan varianter som växer fram vid just ert bord. Läs igenom listan en gång i lugn och ro innan gästerna kommer, så slipper ni bläddra mitt i given.
Bluffstopp
Bluffstoppet lever på att ingen orkar kontrollera allt. Hela leken delas ut, och spelarna lägger i tur och ordning kort med baksidan uppåt i en gemensam hög samtidigt som de säger vilken valör de lägger. Den som är i tur måste hålla sig till valörordningen, oavsett vad handen faktiskt innehåller.
Vem som helst får ropa bluff. Korten vänds upp, och stämmer påståendet får anklagaren ta hela högen. Ljög spelaren tar han eller hon högen i stället. Först med tom hand vinner, vilket gör slutfasen till den nervösa delen: alla vet att den som snart är klar antagligen ljuger.
Med tre till sex spelare räcker en lek. Blir ni fler lägger ni till en andra lek och ökar takten. Ett vanligt tillägg är att fyra likadana kort i högen tar den ur spel helt.
Skitgubbe
Skitgubbe är egentligen två spel i följd. I första fasen delas korten ut och alla lägger tre kort synligt framför sig samt tre dolda under dem, medan resten hålls på hand. Poängen är att gömma undan höga kort där de gör mest nytta i slutet.
Sedan spelas det ut. Varje spelare lägger ett kort som är lika högt eller högre än det översta i högen, och den som inte kan tar upp hela högen. Tvåor nollställer, tior bränner högen och fyra lika i rad gör samma sak.
När handen är tom fortsätter man med de synliga korten och sist med de dolda, som vänds blint. Den som blir ensam kvar med kort är kvällens skitgubbe – och delar oftast ut nästa giv.
Plump – bjud rätt antal stick
Här ligger spänningen i budet, inte i sticken. Varje giv får spelarna ett bestämt antal kort och säger på förhand hur många stick de tror sig ta. Sedan spelas given som ett vanligt sticktagningsspel med färgtvång och trumf, beroende på vilken variant bordet enats om.
Den som tar exakt sitt bud klarar sig. Missar man, uppåt eller nedåt, noteras en plump. I de flesta hem gäller att tre plumpar slår ut spelaren, men gränsen sätts ofta efter hur lång tid ni har. Antalet kort per giv brukar trappas upp och sedan ner igen.
Plump belönar den som vågar bjuda noll. Ett bud på inga stick är svårare än det låter när trumfen ligger fel, och den detaljen gör spelet roligt även för vana kortspelare.
Chicago för sällskap
Chicago blandar poker och sticktagning i samma giv, vilket gör det ovanligt tacksamt i sällskap. Spelarna byter kort och den bästa pokerhanden vid bordet ger poäng: två par ger lite, färg och kåk betydligt mer. Därefter spelas korten ut i stick, och sista sticket är värt fem poäng.
Man spelar till 52 poäng, och den som passerar först har vunnit. Tre till fem spelare fungerar bäst, eftersom leken annars inte räcker till bytesfasen. Fullständiga poängtabeller och varianter finns på sidan om Chicago kortspel.
Chicago är festvänligt just tack vare dubbelheten: en usel pokerhand kan ändå rädda given genom sista sticket. Nybörjare hänger med efter ett varv, och den som spelat länge har fortfarande beslut att fatta i varje byte.
Stress – två högar och full fart
Två spelare, två högar och noll turordning. Båda lägger samtidigt, så fort de hittar ett kort som är ett steg högre eller lägre än något av de översta korten på mittenhögarna. Kortfärg spelar ingen roll, bara valörernas ordning.
Kör båda fast vänder man upp nya kort och fortsätter. Den som först blir av med sina kort vinner, och partierna tar ofta bara ett par minuter. Just därför fungerar Stress utmärkt som turnering på fest: sätt upp ett schema, låt vinnaren sitta kvar och låt resten heja. Ett dubbelbord med två pågående matcher håller åtta personer sysselsatta utan att någon behöver vänta länge.
President
President är festens hierarkispel. Hela leken delas ut och den som sitter först lägger ett kort, ett par eller en triss. Nästa spelare måste lägga samma antal kort i högre valör eller passa. När alla passat städas högen bort och den som lade sist börjar om.
Ordningen man blir av med korten i ger rollerna: president, vicepresident och nedåt till skräp. Rollerna gäller i nästa omgång, och då byter man kort – skräpet lämnar sina bästa kort uppåt och får presidentens sämsta tillbaka.
Bytet är hela poängen. Den som ligger sist får en tyngre uppförsbacke, vilket låter orättvist men skapar rejält med skratt och revanschlust. Med sex eller sju spelare går varje omgång fort, och rollbytet gör att bordet aldrig hinner tröttna. Många sällskap lägger dessutom till egna regler för presidenten, exempelvis att den som vunnit får bestämma samtalsämnet.
Sex personer och uppåt
Kortspel för många kräver korta turer, lagindelning eller flera lekar – annars sitter halva bordet och väntar.
Gränsen går ofta vid sex. Upp dit fungerar de flesta klassiker, men över det behöver spelet antingen tåla att alla agerar samtidigt eller dela in bordet i lag. Tre alternativ som klarar det finns nedan. Gemensamt för dem är att ingen behöver sitta stilla mer än några sekunder i taget, vilket är avgörande när ljudnivån är hög.
Tecken
Tecken kortspel 6 personer bygger på lag om två som sitter mitt emot varandra. Fyra likadana kort per uppsättning läggs ut, och alla skickar kort åt samma håll tills någon har fyra lika på hand. Då gäller det att signalera till sin partner – med en blinkning, ett finger mot glaset eller vad ni bestämt före start.
Ser partnern tecknet ropar han eller hon ”tecken”, och laget vinner omgången. Den vanligaste varianten är att motståndarna också får ropa om de snappar upp signalen, och att laget då förlorar poängen i stället. Bestäm i förväg hur många poäng ni spelar till.
Med åtta eller tio spelare blir det ännu bättre, eftersom fler ögon gör signalerna svårare att smyga igenom. Byt plats mellan omgångarna så att inte samma två personer sitter mitt emot varandra hela kvällen.
Lögnaren med två lekar
Bluffstopp skalar bra uppåt så länge korten räcker. Med sju till tio spelare blandar ni två lekar och lägger gärna i jokrarna som fria kort, vilket gör påståendena ännu svårare att kontrollera.
Effekten är att högen växer snabbt. Ingen vill ta trettio kort, alltså vågar allt fler ljuga, och den som till slut åker dit får ett rejält bakslag. Sätt en tidsgräns om ni vill hinna byta spel innan natten är slut. Jokrarna går också att stryka helt om ni tycker att bluffarna blir för lätta att komma undan med.
Skitgubbe i lag
Lagvarianten löser problemet med långa väntetider. Dela bordet i två eller tre lag som sitter varvade runt bordet, så att turen växlar mellan lagen hela tiden. Alla spelar sina egna kort som vanligt.
Skillnaden ligger i avslutet: laget vars spelare sist sitter kvar med kort förlorar hela omgången. Plötsligt lönar det sig att bränna högen åt en lagkamrat i stället för att spara tian till sig själv. Lagvarianten sänker också tröskeln för den som aldrig spelat, eftersom en van medspelare kan viska råd mellan utspelen.
Dryckesspel med kort – med måtta
Kortspel dricka fungerar bara om reglerna är satta i förväg: vatten räknas, klunk betyder klunk, ingen tvingas och ingen kör bil.
Ett dryckesspel som är roligt bara för att någon blir full är i praktiken inget spel. De bästa varianterna har en egen mekanik som håller även med alkoholfritt i glaset, och det märks direkt när man testar dem nyktra på en eftermiddag.
Fyra vanor gör kvällen bättre: ställ fram vatten bredvid allt annat, låt den som vill hoppa över sin klunk göra det utan kommentar, håll spelet till en avgränsad stund i stället för hela kvällen, och avbryt när någon slutar hänga med. Gästerna under 18 år spelar samma spel med utmaningar i stället.
Ring of Fire
En hel lek sprids ut med baksidan uppåt i en ring runt en tom mugg mitt på bordet. Spelarna drar ett kort i taget, och varje valör betyder en regel som gäller direkt. Ringen får inte brytas – gör man ett glapp i cirkeln, får man ofta dricka en klunk.
Reglerna varierar mellan sällskap, men den vanligaste uppsättningen ser ut ungefär så här:
| Kort | Vanlig regel |
|---|---|
| 2 | Du – peka ut någon som dricker |
| 3 | Jag – du dricker själv |
| 4 | Golvet – sist med handen i bordet dricker |
| 5 | Killarna dricker |
| 6 | Tjejerna dricker |
| 7 | Himlen – sist med handen i luften dricker |
| 8 | Välj en kompis som dricker när du dricker |
| 9 | Rim – alla rimmar i tur och ordning |
| 10 | Kategori – räkna upp saker tills någon fastnar |
| Knekt, dam | Hitta på en regel som gäller resten av spelet |
| Kung | Häll i muggen; fjärde kungen tömmer den |
Den fjärde kungen är höjdpunkten och samtidigt spelets svaga punkt, eftersom blandningen i muggen sällan blir god. Ett enkelt byte: fyll muggen med något alkoholfritt från början, så blir straffet en läskig smak i stället för en stor mängd alkohol. Spelet fungerar precis lika bra.
Bussen
Bussen börjar som ett rent gissningsspel och slutar i en pyramid. Varje spelare får fyra frågor i följd, och rätt svar skickar klunken vidare medan fel svar ger klunken till en själv. Korten läggs upp framför spelaren efter hand.
- Rött eller svart?
- Högre eller lägre än förra kortet?
- Mellan eller utanför de två första?
- Vilken färg – hjärter, ruter, klöver eller spader?
Därefter läggs en pyramid av dolda kort på bordet, oftast i fem rader. Raderna vänds nedifrån och upp, och den som har ett kort med samma valör som det uppvända får dela ut klunkar. Ju högre upp i pyramiden, desto fler klunkar.
Den som har flest kort kvar när pyramiden är slut åker bussen: en sista runda där man vänder kort ensam och börjar om vid varje klädd kort. Stegen skiljer sig en del mellan sällskap, så bestäm er variant innan ni börjar. Vill ni ha ett vanligt sticktagningsspel som paus fungerar Hjärter bra mellan varven.
Pyramiden
Pyramiden kortspel dricka går ut på att matcha kort och våga påstå saker. Femton kort läggs dolda i en pyramid med fem kort i nedersta raden och ett i toppen. Resten av leken delas ut på hand, ofta fyra kort per spelare.
Raderna vänds upp en i taget nedifrån. Har du ett kort med samma valör som det uppvända får du dela ut klunkar, och nedersta raden är värd en klunk medan toppkortet är värt fem. Kortet läggs sedan bort och du drar ett nytt.
| Rad i pyramiden | Antal kort | Klunkar |
|---|---|---|
| Nedersta | 5 | 1 |
| Andra | 4 | 2 |
| Tredje | 3 | 3 |
| Fjärde | 2 | 4 |
| Toppen | 1 | 5 |
Bluff är tillåten och gör spelet. Du får påstå att du har rätt kort utan att visa det, men blir du synad och ljög dricker du dubbelt själv. Att våga bluffa i nedersta raden och sedan bli synad i toppen är kvällens dyraste misstag. Många spelar därför ärligt de första två raderna och sparar lögnerna till slutet.
Alkoholfria alternativ
Alla spelen ovan går att köra utan alkohol med minimala ändringar. Byt klunken mot en poäng som räknas nedåt, mot en liten utmaning eller mot en bit godis, så behåller spelet sin spänning.
Utmaningar fungerar särskilt bra i Ring of Fire, eftersom varje valör redan har en egen regel. Sätt i stället upp en lapp med tio uppdrag, från att sjunga en refräng till att svara på en fråga ärligt. Moderna sällskapsspel som Skyjo, Flip 7 och Cabo passar också som helnyktert alternativ sent på kvällen.
Strategikapitlet
Festspel avgörs oftare av vanor än av tur. Nedan tre nivåer: grunderna som lyfter vem som helst, timingen som kommer med några partier, och läsningen av bordet. Nivåerna bygger på varandra, så börja i den översta även om du spelat en hel del tidigare. Varje avsnitt tar upp två konkreta vanor.
Har du aldrig spelat förut?
Nybörjaren förlorar sällan på dåliga kort utan på att spela för snabbt. Två vanor räcker långt: vänta med bluffen tills det kostar något att syna, och håll enkel koll på vilka höga kort som redan är borta. Båda sakerna går att lära sig under en enda kväll, och de märks direkt i resultatet.
Läs bordet innan du bluffar
Bluffens värde beror helt på högens storlek. Ligger det fyra kort i mitten kostar det nästan ingenting att syna dig, och någon gör det förr eller senare bara på känsla. Ljug då hellre inte.
Växer högen till tjugo kort vänder logiken. Nu vill ingen ta risken, eftersom en felaktig anklagelse betyder att man själv får hela stapeln på hand. Just där ska du lägga dina omöjliga kort.
Titta också på hur många kort motståndarna har kvar. En spelare med två kort på hand synar oftare, för han eller hon har allt att vinna på att stoppa dig. En spelare med femton kort har sällan lust att ta emot fler, och släpper därför igenom det mesta.
Räkna höga kort i Skitgubbe
Ess och tvåor styr slutfasen. Essen är svåra att slå och tvåorna nollställer högen, vilket betyder att den som har ett av dem kvar nästan alltid kan komma vidare ur en låst situation.
Spara därför tvåor och tior till de synliga och dolda korten, inte till handen. På handen har du fortfarande valmöjligheter, men när du spelar på blinda kort behöver du något som räddar dig ur en hög med kungar.
Håll dessutom räkningen enkel: notera bara hur många tior som gått, eftersom de bränner högen och därmed avgör vem som får börja om. Har alla fyra gått är högen svår att bli av med resten av omgången.
När några partier sitter i ryggmärgen
Efter ett par kvällar handlar det mindre om vilka kort du har och mer om när du spelar dem. Ordningen på utspelen och de överenskomna signalerna blir plötsligt det som avgör. Skillnaden mot nybörjarnivån är att du nu planerar två drag framåt i stället för ett.
Timing i President
Par och trissar är tunga att bära sent i omgången. Ligger du kvar med en triss när bara två spelare är med går den nästan alltid igenom, men då har rollerna redan delats ut. Spela ut dem tidigt medan bordet är fullt och någon annan ändå tvingas passa.
Höga singelkort är däremot värda att spara. Ett ess eller en tvåa som ensamt kort ger dig kontrollen över när högen städas bort, och den som städar får börja nästa runda helt fritt.
En tumregel: bli av med dina lägsta kombinationer först, behåll ett högt singelkort som nyckel. Skräpet i nästa omgång måste ändå lämna ifrån sig sina bästa kort, så lägg inte allt krut på en enda giv.
Signaler som inte syns
I Tecken förlorar de flesta lag på att signalen är för tydlig. En stor blinkning över bordet ser alla, och motståndarna hinner ropa först. Välj i stället något som kan göras mitt i en naturlig rörelse.
Att sätta ner glaset med två fingrar synliga, dra handen genom håret eller luta sig bakåt är svårare att skilja från vanligt beteende. Bestäm signalen i enrum, och bestäm gärna en falsk signal också, som ni använder just för att locka fram ett förhastat rop.
Partnern behöver dessutom titta upp regelbundet utan att stirra. Ett lag som växlar blickar var femte sekund avslöjar sig snabbare än ett som ser uttråkat ut.
För den som vill läsa bordet
På den här nivån räknar du kort i huvudet och läser tempo i andras händer. Det handlar inte om att vara bäst på regler, utan om att veta vad motståndaren tror att du vet. Två verktyg räcker: ett enkelt kortminne och förmågan att läsa tempo vid bordet.
Kortminne i Bluffstopp
Varje valör finns i fyra exemplar, vilket ger dig en gratis kontrollmekanism. Räkna hur många av varje valör som redan påståtts under omgången och jämför med vad du själv håller.
Har fyra femmor redan lagts, och du har en femma på hand, är nästa påstådda femma en garanterad bluff. Samma sak gäller om du sett tre kungar bli synade och en fjärde plötsligt dyker upp två varv senare.
Det räcker att hålla reda på två eller tre valörer i taget. Välj dem du själv har flest av, eftersom det är där chansen att fånga någon är störst. I Dam, även kallat Svarta Maja, används samma minnesteknik för att hålla koll på spader.
Bordspsykologi
Tempo avslöjar mer än ansikten. Den som lägger ett kort med samma rytm hela omgången och plötsligt tvekar en halv sekund har ofta något att dölja, och den som lägger extra bestämt gör det ibland för att kompensera.
Trötthet är den andra faktorn. Sent på kvällen anklagar folk mindre, dels för att de orkar mindre, dels för att risken att ta högen känns större än vinsten. Där kan du köra på med större bluffar.
Var samtidigt medveten om att du själv läses. Byt rytm med jämna mellanrum, även när du inte har något att dölja. En spelare som alltid ser lugn ut blir förutsägbar på ett annat sätt.
Misstag som förstör kvällen
De flesta festspel dör av tre saker: för långa regler, fel antal spelare och alkohol som straff i stället för krydda.
Alla tre går att undvika med ett beslut innan första given. Nedan står vad som brukar hända och vad man gör i stället. Ingen av lösningarna kräver att ni byter spel mitt i kvällen, bara att någon tar ansvar för upplägget.
För långa regler
Uppmärksamheten vid ett fullsatt bord räcker ungefär trettio sekunder. Klarar du inte att förklara spelet på den tiden kommer halva sällskapet att fråga om reglerna mitt i första omgången, och då tappar de andra tråden.
Lösningen är att förenkla från start. Hoppa över specialregler och varianter i den första given, spela ett övningsvarv med öppna kort och lägg till detaljerna när alla förstått grunden. Undantagen kan komma i omgång två, när alla redan sett hur en giv fungerar i praktiken och frågorna handlar om detaljer snarare än grunder.
För många spelare i fel spel
Ett spel byggt för fyra blir sällan bättre av att tio personer trängs runt bordet. Stress är gjort för två, och Chicago tappar sin poäng när leken inte räcker till kortbytet.
Dela hellre upp er. Två bord med fyra personer vardera ger mer speltid per person än ett bord med åtta, och vinnarna kan mötas i en avslutande omgång. Alternativt väljer ni ett spel som faktiskt tål antalet, som Bluffstopp med två lekar eller Ring of Fire, där hela sällskapet är med i varje kort som vänds.
Dricka som straff
Ett spel där förlusten enbart mäts i klunkar tröttnar man på efter tjugo minuter. Den som förlorar mest dricker mest och spelar sämst, och spiralen slutar alltid likadant.
Gör klunkarna valfria från början och lägg in poäng eller utmaningar som alternativ. Ett bra test är att fråga sig om spelet skulle vara roligt med enbart vatten på bordet. Är svaret nej, byt spel i stället för att byta dryck. Den som kör bil eller bara vill vara nykter ska kunna spela hela kvällen utan att förklara sig.
Taktiktabellen
Tabellen sammanfattar de spel som beskrivits ovan, så att du snabbt kan matcha sällskapets storlek och kvällens tempo mot rätt titel.
| Spel | Spelare | Tid | Svårighet | Tur eller skicklighet | Bluffinslag | Passar som dryckesspel |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Bluffstopp | 3–10 | 15–30 min | Låg | Skicklighet | Mycket högt | Ja |
| Skitgubbe | 3–6 | 20–30 min | Medel | Blandat | Lågt | Ja |
| Plump | 3–6 | 30–45 min | Medel | Skicklighet | Medel | Nej |
| Chicago | 3–5 | 30–45 min | Medel | Blandat | Medel | Nej |
| Stress | 2 | 5–10 min | Låg | Skicklighet | Inget | Nej |
| President | 4–8 | 20–40 min | Låg | Blandat | Lågt | Ja |
| Tecken | 6–10 | 15–25 min | Låg | Skicklighet | Högt | Ja |
| Ring of Fire | 4–12 | 20–40 min | Mycket låg | Tur | Inget | Ja |
| Bussen | 3–8 | 15–25 min | Mycket låg | Tur | Lågt | Ja |
| Pyramiden | 3–8 | 15–20 min | Låg | Tur | Högt | Ja |
Läs tabellen från kolumnen som betyder mest för just er kväll. Är ni sju personer faller hälften av titlarna bort direkt, och då återstår Bluffstopp, President, Tecken och dryckesspelen. Vill ni ha något som kräver koncentration i stället för volym är Plump och Kasino bättre val, men de fungerar dåligt när musiken står på.
Kolumnen för bluffinslag är den som förutsäger stämningen bäst. Höga värden ger skratt och anklagelser, låga värden ger ett lugnare bord där man faktiskt hinner prata mellan given. Blanda gärna: ett bluffspel först, ett lugnare poängspel när maten kommer in.
Sällskapsspelens rötter i salongen
Kortspel som sällskapsnöje är betydligt äldre än festen i modern mening. Under 1800-talet var kortbordet en självklar del av salongslivet i borgerliga hem, där gästerna samlades kring stick- och poängspel som kunde pågå hela kvällen. Spelen var sociala men reglerade, med etikett kring hur man bjöd, gav och kommenterade.
Parallellt levde en betydligt friare tradition i studentmiljöer och på krogar. Där blandades kort med sång, utmaningar och dryck, och reglerna spreds muntligt snarare än via tryckta regelböcker. Det förklarar varför spel som Bussen och Skitgubbe kan se helt olika ut i två städer och ändå bära samma namn.
Ring of Fire hör till den yngre delen av traditionen. Varianter av spelet, ofta under namnet Kings Cup, började spridas i engelskspråkiga studentkretsar under 1900-talets senare hälft och nådde svenska förfester via kompisgäng och studentliv snarare än via förlag. Ingen enskild version kan pekas ut som originalet, eftersom reglerna hela tiden har omformats av dem som spelat.
Det är också därför regelfrågor vid bordet sällan har ett facit. Traditionen är muntlig, och den variant ni själva växte upp med är i praktiken lika giltig som någon annan. Skriv ner era husregler på en lapp i kortasken, så slipper ni ta diskussionen om ett år.
Sådant som brukar frågas innan festen
Frågorna nedan återkommer varje gång ett sällskap ska välja spel, och svaren är hållna korta nog att läsa upp vid bordet.
Vilket kortspel passar för 6 personer?
Tecken är det starkaste valet för exakt sex, eftersom lagen om två blir jämna och alla är aktiva hela tiden. Bluffstopp och President fungerar också mycket bra med sex spelare. Skitgubbe går att köra, men går snabbare och känns bättre med två lekar när ni är fler än fem. Sitter ni exakt sex vid bordet räcker en lek gott och väl.
Vilka kortspel funkar för många personer?
Med två lekar på bordet klarar Bluffstopp upp till tio spelare utan att given blir tunn. Ring of Fire har ingen praktisk övre gräns så länge alla når muggen. Skitgubbe i lag löser väntetiden genom att turen växlar mellan lagen, vilket gör att även tolv personer får något att göra. Bestäm bara lagen innan den första given delas ut.
Finns det roliga kortspel utan alkohol?
Alla spel på sidan fungerar helt utan alkohol. Bluffstopp, Tecken, President och Stress har ingen koppling till dryck över huvud taget. Dryckesspelen går att köra med vatten, med poäng som räknas nedåt eller med små utmaningar i stället för klunkar, och de blir sällan sämre av bytet. Byt klunken mot en utmaning, så märks skillnaden knappt.
Vilket kortspel är bäst på förfest?
Ring of Fire och Bussen passar bäst, eftersom båda kan förklaras på under en minut och tål att folk kommer och går. Ring of Fire fungerar med störst sällskap, medan Bussen ger tydligare vinnare och förlorare. Båda kräver bara en kortlek och lite plats på bordet. Ha gärna vatten framme redan från start, så håller kvällen längre.
Räcker det med en kortlek?
En vanlig lek på 52 kort räcker upp till ungefär sex spelare i de flesta spel. Blir ni fler får varje person för få kort, och omgångarna tar slut innan de hunnit bli spännande. Från sju spelare och uppåt blandar ni två lekar, gärna med samma baksida. Blanda dem noga innan den första given delas ut.
Hur spelar man Pyramiden med kort?
Lägg femton kort dolda i en pyramid med fem kort nederst och ett i toppen, och dela ut fyra kort till varje spelare. Vänd upp en rad i taget nedifrån. Den som har samma valör på hand delar ut klunkar, en för nedersta raden och upp till fem för toppkortet. Bluff är tillåten, men den som synas efter en lögn dricker dubbelt.
Vad krävs för att spela Ring of Fire?
En vanlig kortlek, en tom mugg i mitten och plats runt bordet. Dryck väljer varje deltagare själv, och muggen kan lika gärna fyllas med något alkoholfritt. Bestäm före start vilka regler varje valör har, eftersom de skiljer sig mellan sällskap, och skriv gärna ner dem på en lapp. Fler än tolv spelare gör dock ringen svår att nå.