Chicago är ett svenskt sällskapsspel som blandar pokerhänder med sticktagning, och det trivs lika bra vid köksbordet som på stugverandan en regnig eftermiddag. Ni är två till fyra spelare, ni använder en vanlig lek på 52 kort, och den som först når 52 poäng vinner partiet.
Poängen kommer från två håll: bästa pokerhanden efter varje byte och vinsten i det sista sticket. På den här sidan följer vi ett parti chicago kortspel från första given till det avgörande femte sticket.
Det viktigaste om Chicago först
Chicago spelas av två till fyra personer med en vanlig kortlek, och partiet vinns av den som först samlar ihop 52 poäng.
Innan ni fördjupar er i detaljerna kan det vara skönt att ha helheten klar för sig. Så här ser ett parti ut, från att korten delas ut till att någon skriver den sista siffran i protokollet.
- Givaren blandar och delar ut fem kort till varje spelare. Resten av leken blir talong.
- Spelaren till vänster om givaren börjar byta kort och kastar de kort hen inte vill ha.
- Alla visar sina händer. Den bästa pokerhanden ger poäng enligt poängtabellen.
- Ett andra byte följer på samma sätt, och poäng delas ut igen efter det.
- Den som har 42 poäng eller mer får i de flesta hem inte byta kort längre. Det kallas köpstopp.
- Den som tror sig kunna ta alla fem sticken säger Chicago innan första kortet spelas ut.
- Fem stick spelas med färgtvång och utan trumf. Vinnaren av sista sticket får fem poäng.
- Poängen skrivs upp, given går vidare medsols och en ny omgång börjar.
Fakta om spelet i korthet:
| Uppgift | Vanligast |
|---|---|
| Antal spelare | 2–4 |
| Kortlek | 52 kort, inga jokrar |
| Kort per spelare | 5 |
| Antal byten | 2 |
| Antal stick | 5 |
| Poäng för sista sticket | 5 |
| Poänggräns | 52 |
| Speltid | 20–40 minuter |
| Rekommenderad ålder | Från ungefär 10 år |
Reglerna sitter oftast efter en enda omgång, även hos den som aldrig har hållit i en pokerhand tidigare. Svårighetsgraden ligger i besluten, inte i regeltexten: vilka kort ni behåller, när ni vågar chansa och hur länge ni sparar era ess.
Nedan följer varje moment i tur och ordning, med tabeller för poängen och exempel hämtade från vanliga omgångar vid köksbordet.
Innan första given: det här behöver ni
Utrustningen är blygsam: en kortlek, ett papper och något att skriva med räcker hela vägen till 52 poäng.
Några minuters förberedelse innan ni sätter er sparar mycket tjafs senare på kvällen. Ta er igenom de tre punkterna nedan medan kaffet kokar.
Kortleken, spelare och bordet
Ni behöver en vanlig lek på 52 kort. Jokrarna lägger ni åt sidan, för de har ingen plats i standardreglerna och gör pokerhänderna svårare att jämföra. Är ni osäkra på vad en full lek innehåller finns en genomgång av kortleken: hur många kort, färger och värden.
Två till fyra spelare är det normala. Med fyra runt bordet räcker talongen precis till två byten, och det är i den besättningen spelet känns som mest balanserat. Fler än fyra kräver en husregel, annars tar korten slut mitt i andra bytet.
Sitt gärna så att alla ser varandras kastade kort. Papper och penna lägger ni mitt på bordet, inom räckhåll för den som råkar bli bokförare.
Bestäm poänggräns och husregler innan ni sätter er
Chicago är ett spel med många lokala varianter, och nästan varje familj har sin egen version. Fem minuters överenskommelse i början gör att ingen behöver argumentera med munnen full av chips i tredje omgången.
Fyra frågor bör ni svara på tillsammans:
- Poänggräns. 52 poäng är standard, men 100 fungerar bra om ni vill ha en längre kväll.
- Antal byten. Två byten är det vanliga. Vissa bord spelar tre och delar ut poäng efter varje.
- Köpstopp. Den vanligaste varianten stoppar byten vid 42 poäng, men gränsen bör följa poänggränsen ni valt.
- Tvåan i sista sticket. Många hem låter en tvåa vinna det femte sticket och ge extra poäng. Andra tycker att det förstör slutet.
- Lika händer. Avgör högsta kortet, eller får ingen poäng när två spelare har exakt lika starka händer?
- Byte av alla fem. Vissa bord tillåter det utan vidare, andra kräver att minst ett kort stannar på hand.
Skriv gärna ned besluten överst på protokollet. Då finns svaret svart på vitt när någon halvvägs in i partiet plötsligt minns en annan regel hemifrån. Det tar tio sekunder och räddar många kvällar.
Så håller ni poängen
Ett protokoll i chicago kortspel behöver bara en kolumn per spelare och en rad per omgång. Skriv namnen överst, dra streck emellan och fyll på nedåt.
Eftersom en misslyckad Chicago ger minuspoäng måste kolumnen klara negativa tal. Skriv därför både delpoängen och den löpande summan, så slipper ni räkna om allt när någon ifrågasätter ställningen. Låt samma person sköta protokollet hela partiet, så blir siffrorna lätta att följa.
| Omgång | Anna | Bosse | Cilla |
|---|---|---|---|
| 1 | +3 (3) | +5 (5) | +1 (1) |
| 2 | +6 (9) | −15 (−10) | +2 (3) |
Så delar ni ut korten och byter första gången
Givaren delar fem kort till var och en, resten av leken blir talong, och sedan får alla byta kort en gång.
Den första delen av omgången handlar bara om att bygga en så bra pokerhand som möjligt. Sticken kommer senare, men de smarta spelarna tänker på dem redan nu.
Fem kort var – så går given till
Blanda ordentligt och be grannen till höger kupera. Sedan delar givaren korten medsols, ett åt gången, med start på spelaren till vänster om sig själv, tills alla har fem kort på hand.
Resterande kort läggs i en hög med baksidan uppåt mitt på bordet. Den högen är talongen, och ur den hämtar ni nya kort vid båda bytena. Med fyra spelare består talongen av 32 kort, vilket räcker gott även om alla byter friskt.
Efter varje avslutad omgång flyttas givningen ett steg medsols. På så vis får alla vara givare lika många gånger, vilket spelar roll eftersom givarens grannar har vissa fördelar i både byten och utspel. Vem som ger allra först får ni lösa som ni brukar, till exempel genom att alla drar ett kort och högst valör börjar.
Första bytet: kasta det ni inte vill ha
Förhand, alltså spelaren till vänster om givaren, börjar. Hen väljer hur många kort som ska bytas, lägger dem med baksidan uppåt på bordet och tar lika många nya från talongen.
Turen går sedan medsols, en spelare i taget, och alla hinner se hur många kort var och en gör sig av med. Vänta tills grannen är klar innan ni själva kastar, för antalet kort någon byter är värdefull information som ni gärna vill hinna registrera.
Ni får byta noll till fem kort. Att stå kvar med alla fem är fullt tillåtet och signalerar oftast en hand med par eller bättre. Att byta alla fem är också tillåtet vid de flesta bord, men vissa familjer kräver att man behåller minst ett kort.
De kastade korten läggs i en särskild hög och blandas inte tillbaka. Talongen ska räcka till två byten för alla, och därför gäller det att inte slösa: i chicago kortspel är korten en begränsad resurs, precis som i andra sticktagningsspel där leken delas mellan spelarna.
Vem får poäng efter bytet?
När alla har bytt klart lägger ni upp händerna öppet på bordet. Den bästa pokerhanden får poäng enligt tabellen i nästa avsnitt, och övriga får ingenting den här gången.
Bara en spelare får poäng per byte. Har någon ett par ettan, medan resten sitter med skräp, går den poängen till parinnehavaren och omgången rullar vidare. Har ingen ens ett par delas inga poäng ut alls.
Vid exakt lika starka händer skiljer sig traditionerna åt. Den vanligaste lösningen är att högsta kortet i handen avgör, men i många hem får ingen poäng när händerna är helt jämna. Kom överens om vilket ni föredrar redan vid första given.
Sedan plockar alla upp sina kort igen. Ingen behöver kasta om något eller visa mer än den hand som redan legat öppet, och nästa steg är det andra bytet. Poängen från just det här bytet ligger kvar i protokollet oavsett hur resten av omgången utvecklar sig.
Pokerhänderna som ger poäng
Poängen följer pokerns vanliga rangordning: ju ovanligare hand, desto fler poäng, från par upp till färgstege.
Tabellen nedan är den ni ser oftast i svenska hem, men siffrorna kan skilja sig mellan olika bord. Titta igenom den tillsammans innan ni börjar.
Poängtabellen från par till färgstege
Poängskalan är enkel att lära sig eftersom den stiger med ett steg i taget. Ett par ger en poäng, två par ger två, och så fortsätter det hela vägen upp.
| Hand | Beskrivning | Poäng |
|---|---|---|
| Par | Två kort med samma valör | 1 |
| Två par | Två olika par | 2 |
| Triss | Tre kort med samma valör | 3 |
| Stege | Fem kort i följd, olika färger | 4 |
| Färg | Fem kort i samma färg | 5 |
| Kåk | Triss och par i samma hand | 6 |
| Fyrtal | Fyra kort med samma valör | 7 |
| Färgstege | Fem kort i följd i samma färg | 8 |
| Royal straight flush | 10 till ess i samma färg | Vinner ofta partiet direkt |
Poängen i chicago kortspel delas ut efter varje byte, vilket betyder att en och samma omgång kan ge poäng två gånger till samma spelare. Ett par efter första bytet och en triss efter det andra ger alltså fyra poäng sammanlagt.
Den högsta handen, royal straight flush, behandlas olika beroende på var ni spelar. Många ger 52 poäng och därmed vinst på fläcken, andra nöjer sig med tio. Bestäm er innan någon faktiskt får den, för då är diskussionen betydligt svårare att hålla saklig.
Så bryter ni lika händer
Två spelare med par i damer är inte alls ovanligt när bara fem kort delas ut. Den vanligaste lösningen är att jämföra handens högsta kort utanför paret, och därefter det näst högsta, precis som i poker.
Är händerna identiska ända ned till sista kortet får ingen poäng vid de flesta bord. Vissa familjer delar i stället poängen, men det blir lätt krångligt när tre poäng ska fördelas på två personer.
Ess räknas som högst i den här jämförelsen. Ett par ess slår alltså ett par kungar utan att någon behöver titta på resten av handen, och färgerna spelar ingen roll alls. Spader står inte över hjärter i Chicago, vilket förvånar den som är van vid spel där färgerna rangordnas.
Fyrtal, färgstege och royal: händerna som avgör direkt
Toppen av tabellen syns sällan, och just därför blir det uppståndelse runt bordet när den dyker upp. Ett fyrtal på hand efter given är ovanligt nog att någon brukar be om att få fotografera det.
Vid många bord får den som får fyrtal visa upp det direkt och ta sina sju poäng, utan att vänta in resten av bytesrundan. Regeln finns i flera varianter, så stäm av den innan ni börjar.
Färgstege ger åtta poäng i standardtabellen, men vissa hem låter den avgöra hela partiet på samma sätt som en royal. Fem kort i följd i samma färg är sällsynt nog att den regeln knappt hinner prövas under en vanlig kväll.
Royal straight flush behandlas nästan alltid som en direkt vinst, och chansen att få den på fem kort är så liten att regeln mest finns för sakens skull. Skulle det ändå hända vill ni ha bestämt i förväg vad som gäller.
Kåk, färg och stege – händerna som oftast blandas ihop
Tre händer orsakar mer diskussion än alla andra tillsammans, och det beror sällan på ovilja utan på att namnen låter lika.
En kåk är en triss och ett par i samma hand, till exempel tre sjuor och två knektar. En färg är fem kort i samma färg, oavsett valörer. En stege är fem kort i obruten följd, till exempel 6-7-8-9-10, med blandade färger.
Esset får vara både högt och lågt i en stege. Ess-2-3-4-5 är alltså en giltig stege, liksom 10-knekt-dam-kung-ess. Däremot får ni inte vika runt hörnet: dam-kung-ess-2-3 är ingen stege, och det är samma princip som i Femhundra.
Kom också ihåg att en färg slår en stege, trots att stegen ser mer imponerande ut när korten ligger på bordet. Fem hjärter i huller om buller är helt enkelt ovanligare än fem kort i följd, och poängtabellen följer sannolikheten.
Efter andra bytet: sista chansen att förbättra handen
Andra bytet går till precis som det första, men nu låser ni handen inför de fem stick som avslutar omgången.
Det är här kvällens svåraste beslut brukar tas. Ska ni jaga färgen som skulle ge fem poäng, eller behålla essen som vinner stick?
Andra bytet fungerar likadant – med en skillnad
Förhand börjar, alla byter noll till fem kort medsols, och när rundan är klar visas händerna och poäng delas ut på nytt enligt tabellen.
Skillnaden ligger i vad korten ska användas till. Efter första bytet är handen bara en pokerhand, men efter det andra ska samma fem kort dessutom bära er genom sticken. En hand med par fyror ger en poäng och sedan ingenting alls när sticken spelas, medan två ess och en kung ofta ger noll i pokerpoäng men styr slutet av omgången.
Många erfarna spelare offrar därför en trolig pokerpoäng för att behålla ett ess i en extra färg. Sista sticket är värt fem poäng, lika mycket som en färg, och kostar bara ett välplacerat kort att ta hem.
Köpstopp: när du inte längre får byta
Köpstopp är regeln som hindrar ledaren från att dra ifrån ytterligare. Den vanligaste varianten säger att en spelare med 42 poäng eller mer inte längre får byta några kort alls.
Ledaren får alltså spela omgången med den hand som given gav, medan alla andra får förbättra sin två gånger. Skillnaden är kännbar: fem slumpmässiga kort ger sällan mer än ett par, och pokerpoängen går därmed nästan alltid till någon annan.
Gränsen bör följa poänggränsen ni valt. Spelar ni till 100 poäng brukar köpstoppet läggas omkring tio poäng under målet, alltså vid runt 90. Vissa bord använder i stället en mjukare regel där ledaren får byta ett enda kort, vilket mildrar straffet utan att ta bort effekten.
Syftet är att hålla partiet öppet in i det sista. Utan köpstopp skulle den som drar ifrån tidigt kunna rulla vidare i lugn takt.
Poängen från sticken påverkas inte av köpstopp. Ledaren kan fortfarande ta sista sticket och sina fem poäng, och får dessutom säga Chicago om handen råkar vara stark. Regeln bromsar farten mot mållinjen, men den stänger ingen ute.
Att stå kvar med handen
Ingen tvingas byta. Passar handen som den är räcker det att säga att ni står, så går turen vidare till nästa spelare utan att ni rör ett enda kort. Samma möjlighet gäller vid båda bytena.
Att stå är ett tydligt besked till bordet. Grannarna kommer att räkna med minst två par, och det påverkar hur de själva satsar sina byten. Ibland lönar det sig att stå med en medioker hand bara för att så det tvivlet, särskilt sent i partiet när alla är nervösa.
Nu börjar spelrundan: fem stick avgör
De fem korten på hand spelas ut ett i taget i fem stick, med färgtvång, utan trumf, och det sista sticket ger fem poäng.
Här byter spelet karaktär. Pokerhänderna är avklarade, korten ligger fast, och nu handlar allt om vem som håller i de höga korten när det verkligen gäller.
Först ut är spelaren till vänster om givaren
Förhand spelar ut det första kortet och lägger det öppet på bordet. Övriga följer medsols, ett kort var, tills alla har lagt sitt bidrag till sticket.
Utspelet är en fördel värd att tänka på. Den som spelar ut väljer färg och kan tvinga fram höga kort tidigt, medan de andra måste följa efter.
Den som vinner sticket samlar ihop korten och lägger dem åt sidan, och sedan spelar samma person ut till nästa stick. Så fortsätter det tills alla fem korten är spelade och omgången är slut.
Har någon sagt Chicago är det dock den spelaren som gör första utspelet, oavsett var hen sitter vid bordet.
Följ färg – annars får du lägga vad du vill
Färgtvång gäller genom hela spelrundan. Har ni ett kort i den utspelade färgen måste ni lägga det, även om kortet är en sjua som inte har någon chans att ta hem sticket.
Saknar ni färgen får ni saka vilket kort som helst. Det kortet kan aldrig vinna sticket, eftersom det inte finns någon trumf i Chicago. En ruter kung på ett hjärterutspel är alltså chanslös, så saka hellre ett lågt kort ni ändå inte tänkte använda och spara kungen till en färg där den kan göra nytta.
Just avsaknaden av trumf gör Chicago mer förutsägbart än många andra spel med stick. Håller ni reda på vilka höga kort som redan gått vet ni ganska väl vad grannarna kan ha kvar, och med bara fem kort per hand är den räkningen fullt möjlig även för barn. Vill ni jämföra med ett spel där trumfen styr allt kan ni titta på Kungen kortspel.
Högsta kortet tar sticket
Sticket tas av den som lagt högst kort i utspelsfärgen. Ess är högst, därefter kung, dam och knekt, och tvåan är lägst.
Kort i andra färger räknas aldrig, hur höga de än är. Ett ess i klöver som sakas på ett spaderutspel tar alltså inget stick, vilket är den detalj nybörjare oftast missar de första omgångarna.
Rangordningen inom färgen är den vanliga från poker och de flesta andra kortspel: ess, kung, dam, knekt, tio och nedåt till tvåan. Två exempel gör principen tydlig:
| Utspelad färg | Lagda kort | Vinner sticket |
|---|---|---|
| Hjärter | Hjärter 9, hjärter dam, spader ess | Hjärter dam |
| Klöver | Klöver 2, klöver ess, ruter kung | Klöver ess |
Sista sticket ger fem poäng
Den som vinner det femte och sista sticket får fem poäng. Det är den enda stickpoängen i standardreglerna, och de fyra första sticken ger ingenting alls.
Regeln förändrar hela spelrundan. Eftersom bara slutet räknas gäller det att spara sina höga kort, och en spelare med ess kvar på hand inför sista sticket sitter mycket bra till. Samtidigt måste färgtvånget respekteras, så ett ess kan tvingas ut i förtid av ett utspel i just den färgen, och då är fördelen borta på ett ögonblick.
Sparande är alltså hela konsten här. Många oerfarna spelare tar ivrigt de första sticken och står sedan med två småkort när poängen delas ut. Ett stick är alltså inte värt något i sig, till skillnad från spel som Plump kortspel där varje stick räknas och bokförs.
Tvåan i sista sticket
En vanlig husregel ger den lägsta tvåan en oväntad huvudroll. Spelas en tvåa i det sista sticket vinner den sticket, oavsett vad övriga lägger, och ger tio poäng i stället för fem.
I de flesta hem gäller regeln bara en tvåa i den utspelade färgen, medan andra låter vilken tvåa som helst gälla. Skillnaden mellan varianterna är stor, så bestäm vilken ni följer redan innan första given.
Poängen blir också dubbelt så stor som vanligt, vilket gör slutet betydligt mer dramatiskt. Effekten är att ingen ledning känns riktigt trygg. Den som sitter med en ensam tvåa hela omgången ser plötsligt ganska nöjd ut när det fjärde sticket är avklarat, och just den blicken över kaffekoppen hör till spelets charm.
Säg Chicago innan ni spelar ut
Att säga Chicago är ett löfte om att ta alla fem sticken själv. Lyckas ni ger det plus 15 poäng, annars minus 15.
Budet är spelets största chansning och det som gör att en omgång kan vända en hel kväll. Reglerna kring det är få, men de måste följas noga.
Vad du lovar när du säger Chicago
Ni utlovar samtliga fem stick, inte fyra. Ett enda stick till någon annan gör budet misslyckat, hur snyggt resten av omgången än gick.
Budet sägs efter det andra bytet, när poängen för pokerhänderna är noterade, men innan det första kortet spelas ut. Är kortet lagt på bordet är det för sent, och det brukar räcka med en handflata över kortet för att lugna den som är på väg att lägga för snabbt.
Den som sagt Chicago gör alltid första utspelet, även om hen inte sitter till vänster om givaren. Det är en tydlig fördel, eftersom ni får bestämma vilken färg som ska angripas först och därmed kan börja med er starkaste.
Övriga spelare byter samtidigt roll. Från och med utspelet är de fyra andra ett lag med ett enda mål: att pressa fram ett enda stick från budgivaren.
Plus 15 eller minus 15
Utfallet är symmetriskt och kompromisslöst. Fem stick av fem ger 15 poäng till budgivaren, medan ett förlorat stick kostar 15 poäng.
| Resultat | Poäng till budgivaren | Sista sticket |
|---|---|---|
| Alla fem sticken | +15 | Ingår i budet |
| Minst ett stick förlorat | −15 | Ofta ingen poäng alls |
Vid ett misslyckat bud avstår de flesta bord från att dela ut de vanliga fem poängen för sista sticket. Andra låter poängen gå till den som faktiskt tog det. Båda varianterna förekommer, och båda fungerar så länge alla vet vad som gäller innan korten läggs.
Trettio poängs skillnad mellan bästa och sämsta utfall är mycket i ett parti som slutar på 52. Ett enda djärvt bud kan alltså flytta någon från sista till första plats, och det är precis därför budet finns.
När lönar det sig att chansa?
Handen behöver kunna vinna stick i flera färger, inte bara vara vacker som pokerhand. En kåk är sex fina poäng men tar sällan fem stick.
Det ni letar efter är ess och kungar spridda över minst tre färger, eller en riktigt lång färg med toppkorten i behåll. Fyra spader med ess och kung är ett betydligt bättre underlag än en färg utan höga kort, för någon trumf som räddar er finns inte i Chicago.
Ställningen spelar också in. Står ni tjugo poäng efter med ledaren på 45 är budet nästan gratis, eftersom en normal omgång ändå inte hinner ikapp. Leder ni själva är samma chansning betydligt dyrare, och då är minus 15 en förlust ni får jobba flera omgångar för att hämta hem.
Antalet spelare påverkar chanserna direkt. Med tre vid bordet ligger tio okända kort emot er, med fyra femton, och varje extra hand gör budet svårare.
Två spelare som vill säga Chicago samtidigt
Det händer, oftast när alla har haft turen att få bra kort i andra bytet. Företräde går i de flesta hem till den som sitter närmast efter givaren i medsols riktning.
Turordningen är enkel att kontrollera i efterhand, vilket är dess stora fördel. Vissa bord låter i stället den som hann ropa först få budet, vilket fungerar men ibland leder till kapplöpning i röstläge. Turordningsregeln är lugnare och lättare att döma, och den kan ni gärna anteckna tillsammans med övriga husregler. Andra spel med bud, som Harpan, saknar problemet helt eftersom man spelar ensam.
När rundan är klar: räkna ihop och ge om
En omgång är slut när det femte sticket ligger på bordet. Sedan summerar ni poängen och låter given gå vidare medsols.
Det här är stunden då pennan går varm och någon alltid hävdar att de fick en poäng till efter första bytet. Ta för vana att skriva ned poängen direkt efter varje byte i stället för att lita på minnet – då blir slutsumman aldrig en förhandlingsfråga.
Så summerar ni omgångens poäng
En omgång ger poäng vid tre tillfällen: efter första bytet, efter andra bytet och när sista sticket är taget. Har någon dessutom sagt Chicago läggs plus eller minus femton till den spelarens rad.
Gå igenom tillfällena i ordning. Först läser ni upp vem som hade bästa handen efter första bytet och för in poängen enligt poängtabellen, sedan samma sak efter andra bytet. Därefter skriver ni fem poäng på den som tog femte sticket, eller tio om ni spelar med tvåan i sista sticket.
Summera raden per spelare och skriv den nya ställningen bredvid. Många hem har en egen kolumn längst till höger för totalen, så att alla ser vem som närmar sig gränsen och vem som snart går in i köpstopp. När protokollet är ifyllt lämnas kortleken vidare till spelaren till vänster, som blir nästa givare.
Exempelomgång från giv till sista stick
Fyra spelare sitter runt bordet: Anna, Bosse, Cissi och David. David ger, vilket betyder att Anna är förhand och får byta först.
Efter given har Anna två kungar, Bosse fyra hjärter, Cissi tre nior och David en spretig hand utan par. Anna byter tre kort och behåller kungarna, Bosse byter ett i jakt på färgen, Cissi byter två och David slänger fyra. Alla visar sina händer.
| Spelare | Hand efter första bytet | Poäng |
|---|---|---|
| Anna | Två par, kungar och sexor | 2 |
| Bosse | Högsta kort, knekt | 0 |
| Cissi | Triss i nio | 3 |
| David | Par i dam | 1 |
Cissi tar alltså tre poäng efter första bytet. I andra bytet står Cissi kvar med sin triss, Anna byter ett kort utan att förbättra sig, Bosse byter ett och får äntligen sin femte hjärter medan David byter tre och landar på två par.
| Spelare | Hand efter andra bytet | Poäng |
|---|---|---|
| Anna | Två par, kungar och sexor | 0 |
| Bosse | Färg i hjärter | 5 |
| Cissi | Triss i nio | 0 |
| David | Två par, damer och femmor | 0 |
Bosse har bästa handen och får fem poäng. Ingen säger Chicago den här omgången, eftersom Bosses färg mest består av småkort och Anna bara har två höga kort i samma färg.
Spelrundan börjar med Anna, som sitter till vänster om givaren. Hon spelar ut kung i spader och tar sticket. Bosse tar andra sticket med ess i hjärter, Cissi vinner det tredje på en nia och David det fjärde med en dam. I sista sticket spelar Anna ut sin andra kung, Bosse lägger en sjua, Cissi en trea och David ett ess i samma färg – David tar sticket och fem poäng.
| Spelare | Byte 1 | Byte 2 | Sista sticket | Omgången |
|---|---|---|---|---|
| Anna | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Bosse | 0 | 5 | 0 | 5 |
| Cissi | 3 | 0 | 0 | 3 |
| David | 1 | 0 | 5 | 6 |
David vinner omgången med sex poäng trots att han hade sämst kort efter given. Sedan går leken vidare till Anna, som ger nästa omgång.
Så tar partiet slut
Partiet är slut när någon når den poänggräns ni kom överens om, oftast 52 poäng. Då är kvällen avgjord.
Slutet brukar bli den mest spännande delen, eftersom ledaren sitter fast i köpstopp och alla andra plötsligt vågar mer än de gjort på hela kvällen.
Först till 52 vinner
Den spelare som först kommer upp i 52 poäng vinner partiet. Poängen räknas löpande, så segern kan komma mitt i en omgång – efter ett byte, efter sista sticket eller genom en lyckad Chicago.
Skulle två spelare passera gränsen i samma omgång vinner den som har flest poäng totalt. Står de exakt lika brukar man antingen räkna vem som tog flest stick under omgången eller spela en extra giv där bara den som når högst summa räknas. Bestäm vilken variant som gäller innan ni börjar, så slipper ni sitta med två segrare och en oavgjord diskussion.
Måste man vinna sista sticket för att gå ut?
I många hem gäller regeln att den sista poängen måste komma från sista sticket. Ledaren får alltså inte gå ut på en pokerhand efter ett byte, utan måste ta femte sticket för att partiet ska vara avgjort.
Tanken bakom regeln är att en vinst ska kännas förtjänad. Att kliva över 52 för att man råkade få två par efter ett byte är en lite blek avslutning, medan ett sista stick som alla ser komma ger kvällen ett riktigt slut. Den vanligaste varianten är att ledaren står kvar på sin poäng tills sticket är taget, medan övriga fortsätter samla poäng som vanligt. Vill ni ha ett snabbare parti hoppar ni över regeln – Chicago tål båda varianterna.
Minuspoäng och att gå under noll
En misslyckad Chicago kostar femton poäng, och tidigt i partiet räcker det för att hamna på minus. Det är helt i sin ordning.
Skriv minussiffran i protokollet med tydligt minustecken och räkna vidare därifrån. Den som ligger på minus åtta och sedan tar en färg står på minus tre, inte på fem. Ingen åker ur spelet för att ställningen är negativ, och ganska ofta är det just den spelaren som chansar sig tillbaka i matchen två givar senare.
Husregler som skiljer sig mellan bord
Chicago har ingen officiell regelbok, så varje familj har sin egen version. Gå igenom skillnaderna innan första given.
De vanligaste avvikelserna handlar om hur många kort man får byta, vad ett fyrtal är värt och var poänggränsen går. Nedan följer de varianter som brukar dyka upp.
Byta alla fem eller max fyra?
Grundregeln tillåter att man kastar hela handen och tar fem nya kort från talongen. Vid vissa bord tycker man att det är för generöst, särskilt när talongen ändå är knapp, och kräver att var och en behåller minst ett kort.
En annan variant kommer från pokerns värld: du får byta alla fem, men bara om du visar upp ett ess för de andra. Regeln gör att den som byter allt avslöjar något om sin hand, vilket ger de andra en ledtråd inför spelrundan. Kom överens om vilken variant som gäller redan vid första given.
Får man visa fyrtal och begära ny giv?
Fyrtal är sällsynt nog för att många hem har en särskild regel för det. Den vanligaste är att spelaren lägger upp sina fyra kort på bordet direkt, får sina sju poäng och slipper riskera att någon annan får ihop en färgstege senare i omgången.
Vid andra bord går regeln längre: fyrtal på hand direkt efter given avbryter omgången helt och leken ges om, med poängen redan noterade. Båda varianterna förekommer, och båda gör fyrtalet till kvällens höjdpunkt. Det viktiga är att alla vet vilken som gäller innan någon får sina fyra ess.
Chicago med tre byten
Vill ni ha längre omgångar lägger ni helt enkelt till ett tredje byte. Proceduren är identisk: förhand börjar, alla byter i tur och ordning och sedan visas händerna.
Med tre byten delas poäng ut tre gånger per omgång, vilket gör att partiet rör sig snabbare mot 52 trots att varje giv tar längre tid. Talongen räcker gott vid tre spelare, men blir tight vid fyra om alla byter många kort.
Poängvarianter: 52, 100 eller egen gräns
Gränsen 52 är den vanligaste, förmodligen för att den motsvarar antalet kort i leken. Men inget hindrar att ni sätter en annan siffra efter hur lång tid ni har.
| Poänggräns | Ungefärlig speltid | Föreslaget köpstopp |
|---|---|---|
| 30 | 15–20 minuter | 24 |
| 52 | 20–40 minuter | 42 |
| 100 | 45–70 minuter | 85 |
Tumregeln är att köpstoppet ligger ungefär tio poäng under gränsen. Flyttar ni gränsen utan att flytta köpstoppet blir spärren antingen verkningslös eller en ren bestraffning.
Chicago för två
Två spelare fungerar utmärkt, men spelet ändrar karaktär. Talongen räcker till nästan hur många byten som helst, och händerna blir betydligt starkare än vid ett fullsatt bord.
För att hålla nere poängräkningen brukar man begränsa bytet till tre kort per omgång. Många sänker också värdet på Chicago till tio poäng, eftersom det är lättare att ta alla fem sticken när bara en motståndare kan stoppa dig. Vill ni ha ett spel som är byggt för två från början passar Kungen kortspel eller en runda harpan bättre.
Chicago med fem och sex spelare
Fem spelare betyder tjugofem utdelade kort och en talong på tjugosju. Det räcker till första bytet, men sällan hela vägen genom det andra.
Lösningen är antingen att begränsa bytet till två eller tre kort per spelare, eller att blanda om de slängda korten till en ny talong när den ursprungliga tar slut. Vid sex spelare får ni räkna med båda åtgärderna samtidigt. Sticken blir också längre, vilket gör sista sticket svårare att styra – och en Chicago blir närmast ett lotteri.
Tvister som brukar uppstå – och hur ni löser dem
De flesta oenigheter vid Chicagobordet handlar om tajming och antal kort. Bestäm hur ni gör innan de uppstår.
Fyra situationer återkommer i nästan varje hem, och samtliga går att lösa på under en minut om alla känner till principen i förväg.
Hann jag säga Chicago?
Chicago måste sägas efter andra bytet men innan det första kortet lämnar någons hand. I samma sekund som ett kort ligger på bordet är budet stängt för hela omgången.
Den som säger ”vänta, jag tänkte precis säga Chicago” har alltså kommit för sent. Ta det som en påminnelse om att en liten paus efter andra bytet är värd besväret – låt givaren fråga om någon vill säga Chicago innan utspelet.
Fel antal kort i bytet
Fel antal kort upptäcks nästan alltid direkt, och då är felet enkelt att rätta. Spelaren som fick ett kort för mycket lägger tillbaka det underst i talongen, och den som fick för få tar ett till.
Rättelsen måste ske innan någon annan har sett kortet. Har handen redan visats eller ett stick spelats får ni ge om hela omgången utan poäng, eller låta spelaren med fel antal kort stå över poängräkningen den givan. Välj det som stör kvällen minst.
Någon missade att följa färg
Färgtvång gäller i alla fem sticken, men mitt i en pratig omgång händer det att någon sakar med färgen kvar på hand. Det kallas revoke och behöver en bestämd påföljd.
Den mildaste varianten är att sticket helt enkelt går till motståndaren som annars hade vunnit det. En strängare husregel är att den som brutit mot färgtvånget mister rätten till sista-stick-poängen i omgången. Vid barnbordet räcker det oftast att lägga om kortet och spela vidare. Vilken linje ni väljer spelar mindre roll än att ni väljer den i förväg.
Två lika händer efter bytet
Två spelare med par i dam är ingen ovanlig syn. Då avgör det högsta sidokortet vem som får poängen, precis som i poker.
Är även sidokorten identiska i värde står ni inför en helt lika hand. Vanligast är att ingen får poäng alls för det bytet, men det finns bord där man delar poängen och skriver en halva på varje rad. Halvpoäng gör protokollet stökigt, så de flesta väljer nollan.
Så spelar du Chicago bättre
Chicago belönar den som tänker på båda halvorna samtidigt: pokerhanden ger poäng, men sticken avgör lika ofta omgången.
Fyra vanor skiljer den som vinner ofta från den som bara byter kort och hoppas.
Vad ska du behålla i första bytet?
Behåll par och behåll höga kort. Det är hela grundregeln, och den håller genom nästan varje omgång.
Ett par är utgångspunkten för både triss, kåk och fyrtal, och kostar ingenting att sitta kvar med. Höga kort är dubbelt värdefulla eftersom de dels kan bli par i bytet, dels vinner stick i spelrundan när ingen trumf finns. Ett ess som aldrig blir par kan mycket väl ta det femte sticket och fem poäng.
Var däremot försiktig med att jaga. Fyra kort till en stege eller fyra kort i samma färg ser lockande ut, men chansen att pricka det femte kortet är liten, och en misslyckad jakt lämnar dig med fem småkort inför sticken. Har de fyra korten dessutom låga valörer förlorar du på båda fronterna.
Tänk också på vad du kastar. Kastar du ett ess i första bytet för att jaga en stege kan just det esset vara det som saknas när sista sticket ska tas. En hand med par i nio och ess-kung vid sidan är ofta starkare än en fyrkortsstege i småkort.
Räkna motståndarnas byten
Antalet kort någon byter berättar nästan allt om handen. Håll ett öga på bordet i stället för bara på din egen hand.
Den som byter tre kort har med största sannolikhet ett par. Två bytta kort pekar mot triss eller mot ett par plus ett högt sidokort, och ett enda bytt kort betyder oftast två par – eller en jakt på stege eller färg. Den som inte byter alls har antingen redan en färdig hand eller försöker se ut som om hen har det.
Informationen är som mest värd inför spelrundan. Vet du att en motståndare sitter med två par i småkort kan du räkna med att hens höga kort är få, och då är chansen god att din kung tar sticket. Samma slags kortminne har nytta i plump kortspel, där räkningen av utspelade färger avgör budgivningen.
Spara höga kort till spelrundan
Sista sticket ger fem poäng – lika mycket som en färg. Den poängen är betydligt lättare att komma åt än en färg på fem kort.
Därför är ess och kungar i flera olika färger en av de bästa händer du kan sitta med inför sticken, även om de inte ger en enda poäng i poängtabellen. Har du ess i tre färger kan du vinna stick oavsett vad som spelas ut, och du styr själv över när du tar dem.
Ett vanligt misstag är att bränna sina höga kort tidigt. Ta gärna ett stick i mitten om det ger dig utspelet, men se till att ha kvar minst ett riktigt högt kort till det femte. Vem som helst som har koll på kortleken: hur många kort, färger och värden ser att ett ess bara kan slås av en avsaknad färg.
Vågspelet nära 52
När ledaren passerat köpstoppet får hen inte längre byta kort. Det är utmanarnas bästa chans i hela partiet.
Ledaren sitter alltså med den hand given gav, medan alla andra får två byten på sig att bygga något bättre. Står ledaren på 45 poäng eller mer räcker det ofta inte att spela försiktigt – då är en Chicago med tre höga kort i olika färger en rimligare chansning än att hoppas på ett par i dam.
Räkna baklänges. Behöver du sju poäng för att hinna ikapp är en lyckad Chicago hela vägen fram, medan två magra byten sällan är det. Femton minuspoäng gör mindre ont när alternativet ändå var en säker andraplats.
Kortspelet Chicago för barn och nybörjare
Chicago går utmärkt att spela med barn från ungefär åtta år, om ni plockar bort det som kräver överblick.
Börja med att stryka Chicago-budet helt. Att lova alla fem sticken kräver att man kan räkna motståndarnas möjligheter, och det momentet gör mest att någon blir ledsen. Utan budet blir omgången en tydlig kedja: dela ut, byt, byt igen, spela fem stick, skriv poäng.
Lägg poängtabellen synlig mitt på bordet. Barn lär sig pokerhänderna förvånansvärt snabbt när de får peka på tabellen i stället för att fråga varje gång, och efter tre omgångar sitter par, triss och färg. Låt gärna någon vuxen sköta protokollet de första kvällarna.
Korta ned partiet till 30 poäng. En halvtimme är precis lagom, och den som förlorar hinner be om revansch innan tålamodet tar slut. Vill ni fortsätta med något ännu enklare samma kväll är femhundra ett bra nästa steg.
Ett svenskt spel med amerikanskt namn
Chicago spelas nästan uteslutande i Norden, trots namnet. Det är ett svenskt köksbordsspel med amerikansk fernissa.
Var kortspelet Chicago kommer ifrån
Chicago hör hemma i Sverige och Finland och är i praktiken okänt i övriga Europa. Spelet finns beskrivet i svenska spelsamlingar från 1900-talets senare hälft, men hur långt tillbaka det går är svårt att fastställa.
Uppbyggnaden avslöjar släktskapet. Byten mot en talong och poäng för pokerhänder är hämtat rakt av från draw poker, medan den avslutande stickrundan kommer från den europeiska whistfamiljen. Kombinationen tycks vara nordisk, och namnet lånades sannolikt in för att pokern uppfattades som amerikansk – Chicago lät helt enkelt rätt vid ett bord där man delade ut fem kort var.
Att spelet saknar officiell regelbok hänger ihop med ursprunget. Reglerna har vandrat från kök till kök snarare än genom förbund och tävlingar, och varje familj har lagt till sina egna vändningar på vägen. Det är också därför husreglerna skiljer sig så mycket som de gör.
Chicago i andra länder
Den finska varianten är den närmaste släktingen. Grundgången är densamma – fem kort, byten, poäng för pokerhand och en avslutande stickrunda – men poängtabellen och gränsen skiljer sig ofta från den svenska.
I engelskspråkiga regelsamlingar dyker spelet upp under namnet Swedish Chicago, just för att skilja det från de amerikanska pokervarianter som också bär namnet Chicago. Det är alltså det svenska bordet som fått ge spelet dess internationella etikett.
Om du gillar Chicago gillar du kanske också
Chicago sitter mitt emellan poker och stickspel, vilket gör att det pekar åt två håll när ni vill prova något nytt.
Vill ni åt pokerdelen är vanlig femkortspoker nästa steg. Där finns bytet och handvärderingen kvar, men satsningarna ersätter poängprotokollet och rundan slutar när alla lagt sig eller synat. Femkort och knack ligger nära i tempo: snabba givar, små beslut och en handvärdering som alla runt bordet redan kan.
Lockar i stället sticken är whist den naturliga fortsättningen. Där spelas hela leken ut i tretton stick per omgång, med trumf och med partner, vilket kräver mer minne men ger djupare taktik än Chicagos fem stick. En bra genomgång av hela familjen hittar ni bland våra sticktagningsspel.
| Spel | Spelare | Speltid | Liknar Chicago i |
|---|---|---|---|
| Femkortspoker | 2–7 | Öppen | Bytet och pokerhänderna |
| Femkort | 2–6 | 15–30 min | Tempot och handstorleken |
| Knack | 3–6 | 15–25 min | Bytet mot bordet |
| Whist | 4 | 30–60 min | Färgtvång och stick |
Frågor som brukar dyka upp vid Chicagobordet
Nedan besvaras de saker som oftast får en omgång att stanna upp mitt i.
Hur många poäng ger en färg i Chicago?
En färg, alltså fem kort i samma färg, ger fem poäng enligt standardtabellen. Den ligger mellan stege som ger fyra och kåk som ger sex. Färgen är en av de starkare händerna att sikta på i bytet, men värd exakt lika mycket som att ta sista sticket – vilket är betydligt lättare att lyckas med.
Vad händer om ingen har par?
Då delas inga poäng ut för det bytet. Högsta kort räknas inte i poängtabellen, till skillnad från i poker, så en hand med ess och kung utan par är värd noll. Situationen är ovanlig vid fyra spelare men händer regelbundet när ni bara är två eller tre vid bordet.
Får man byta noll kort?
Ja, du får alltid stå kvar med din hand. Att avstå från byte är helt tillåtet i både första och andra bytet, och ibland det klokaste du kan göra. Nackdelen är att de andra ser det: noll bytta kort signalerar en färdig hand och gör dig till den alla räknar med i spelrundan.
När gäller köpstopp?
Den vanligaste regeln är att köpstopp inträder vid 42 poäng, alltså tio poäng under gränsen på 52. Den som nått dit får behålla den hand given gav och inte byta några kort alls. Syftet är att bromsa ledaren och ge de övriga en chans att hinna ikapp innan partiet avgörs.
Kan man spela Chicago med jokrar?
Standardreglerna använder en lek på 52 kort utan jokrar. Att lägga i en eller två jokrar som vilda kort är en husregel som förekommer i vissa hem, men den gör höga händer betydligt vanligare. Bestämmer ni er för jokrar bör ni samtidigt höja poänggränsen, annars är partiet över på några givar.
Hur många kan spela Chicago?
Två till fyra spelare är det normala och det som reglerna är byggda för. Fem och sex fungerar med anpassning: begränsa antalet kort man får byta, eller blanda om de slängda korten till en ny talong. Fyra spelare brukar ge den bästa balansen mellan starka händer och spännande stick.
Vad är skillnaden mot poker?
I Chicago satsas ingenting. Pokerhänderna ger fasta poäng enligt en tabell i stället för att avgöra en pott, och varje omgång avslutas med en stickrunda som poker helt saknar. Bluffen har därmed en mindre roll, medan förmågan att ta stick med höga kort väger tyngre än i poker.