Den som slår upp reglerna till ett nytt spel märker snabbt att själva orden är det svåraste. Texten förutsätter att du redan vet vad en giv är, vad det innebär att bekänna färg och varför trumf slår allt annat. Den som saknar orden fastnar innan första kortet är delat.
Den här kortspelsordlistan följer turens gång i stället för alfabetet: giv, dra, lägga, kasta, stick och räkning. Termen står alltså där du faktiskt möter den vid bordet, med engelska namn på kort och färger som bonus.
Snabbguide: tio ord som räcker för de flesta regler
Tio ord bär upp de flesta regeltexter på svenska. Kan du dem klarar du en obekant regelbok utan att stanna upp vid varje mening.
- Färg – hjärter, ruter, klöver eller spader, alltså kortets symbol och inte dess röda eller svarta nyans.
- Valör – kortets rang från tvåa upp till ess, det som avgör vilket kort som räknas som högst.
- Giv – både utdelningen av korten och den omgång som följer på den utdelningen.
- Talong – högen med odelade kort som ligger kvar på bordet och som spelarna drar ur under spelets gång.
- Stick – en runda där varje spelare lägger ett kort och den högsta tar hem alltihop.
- Trumf – den färg som under omgången slår samtliga andra färger, helt oavsett valör.
- Bekänna – att följa utspelets färg när du har ett kort i den, vilket nästan alltid är tvingande.
- Saka – att lägga av ett kort i en annan färg när du är tom i utspelsfärgen.
- Melda – att lägga ut en färdig kombination öppet på bordet, som en stege eller en triss.
- Gå ut – att bli av med sitt sista kort och därmed avsluta omgången för alla runt bordet.
Bakom orden ligger en och samma kortlek. Den franska leken är standard i Sverige och ser likadan ut vare sig ni spelar bridge, kasino eller ett enkelt barnspel vid köksbordet. Siffrorna nedan gäller alltså oavsett vilket spel ni har framför er.
| Del av leken | Antal |
|---|---|
| Kort totalt (utan jokrar) | 52 |
| Färger | 4 |
| Valörer per färg | 13 |
| Klädda kort per färg | 3 |
| Jokrar i en vanlig förpackning | 2 |
Orden för korten du håller i handen
Korten beskrivs med två egenskaper: färg och valör. Allt annat i ordlistan bygger vidare på de två.
Innan någon lagt ut ett enda kort har varje kort alltså redan fått sin plats i systemet. Nybörjare blandar gärna ihop begreppen, och just den förväxlingen ställer till mer besvär vid bordet än några andra ord.
Färg
Färg i kortspel syftar på symbolen, inte på trycket. Leken har fyra färger: hjärter, ruter, klöver och spader, med tretton kort i varje. Att hjärter och ruter är röda medan klöver och spader är svarta spelar roll i mycket få spel, och de flesta regeltexter nämner det inte alls.
Uttrycket bekänna färg hör hemma i stickspel och betyder att du lägger ett kort i samma färg som utspelet. Har du inget sådant kort är du fri att göra något annat. I Hjärter är regeln själva motorn i spelet, eftersom den styr vem som tvingas ta hem poängkorten.
Valör
Valören är kortets rang inom sin färg. Ordningen går från två upp till tio, därefter knekt, dam, kung och ess, alltså tretton steg i varje färg.
Rangordningen är ändå inte helig. Vissa spel vänder på delar av skalan, andra ger enskilda valörer en särställning: i vira är trumfknekten stark, och i flera räknespel väger tian tyngre än man väntar sig. Läs alltid rangordningen i regeltexten innan första given.
Klädda kort
Knekt, dam och kung kallas klädda kort eftersom figurerna på dem bär kläder. Äldre svenska regelböcker säger hellre målare eller bilder, och båda orden lever kvar vid köksbord runt om i landet.
I räknespel är de klädda korten oftast värda tio poäng styck, precis som tian. Ess hanteras separat och hamnar sällan i samma grupp, eftersom esset antingen är lekens högsta kort eller dess lägsta. I stickspel har de klädda korten inget eget poängvärde alls utan fungerar bara som höga kort i sin färg.
Ess – högt eller lågt
Esset är lekens mest rörliga kort. I whist, bridge och poker ligger det högst av alla och slår kungen utan diskussion.
Rummyspelen gör tvärtom och låter esset räknas som en etta, värd en poäng och användbart i stegen ess–två–tre. En del spel tillåter båda rollerna samtidigt, dock aldrig i samma sekvens: du får inte vika runt hörnet från kung via ess till tvåa. Regeln kallas ibland att esset inte får vändas. Regeltexten anger nästan alltid vilket värde esset har vid slutsummeringen, så det är värt att kontrollera före första given.
Joker
En vanlig förpackning innehåller två jokrar utöver de 52 korten. De hör inte till någon färg och har ingen egen valör.
I rummy och canasta fungerar jokern som vilt kort och ersätter vilket kort som helst i en kombination, ofta mot ett poängavdrag. I stickspel plockas den nästan alltid bort före given, eftersom den varken kan bekänna färg eller rangordnas.
Kortens namn på engelska och svenska
Engelska regeltexter dyker upp så fort ett spel har internationella varianter, och då gäller det att känna igen orden. Färgnamnen är den vanligaste snubbeltråden, särskilt diamonds, som en del läser som ett spelnamn i stället för som färgen ruter. Tabellen nedan täcker de ord du behöver för att ta dig igenom en engelsk regelsida.
| Engelska | Svenska |
|---|---|
| hearts | hjärter |
| diamonds | ruter |
| clubs | klöver |
| spades | spader |
| jack (knave) | knekt |
| queen | dam |
| king | kung |
| ace | ess |
| joker | joker |
| deck (pack) | kortlek |
| suit | färg |
| rank | valör |
| trick | stick |
| trump | trumf |
| hand | hand |
| discard pile | slänghög |
Ett par av namnen har svenska släktingar som avslöjar ursprunget. Knekt hette länge knave på engelska, och ordet dam är samma dame som i franskan. Kortlek heter deck i amerikanska texter och pack i brittiska, vilket är värt att komma ihåg när ni jämför två regelsidor.
Från blandning till hand: orden kring givandet
Givandet är momentet då korten lämnar leken och blir händer. Fem ord täcker hela förloppet.
Ordningen är sig lik i nästan alla spel: någon blandar, någon kuperar, korten delas ut och resten läggs som talong. Vem som gör vad avgörs av platsen vid bordet, inte av vem som är bäst på att spela.
Giv och givare
Giv betyder två saker samtidigt: själva utdelningen och den omgång som utdelningen inleder. Att en giv i kortspel är över innebär alltså att alla kort är spelade och att poängen ska antecknas.
Givaren blandar, låter någon kupera och delar ut korten, i Sverige nästan alltid medsols och ett kort i taget. Antalet kort per hand står i reglerna och varierar från tre till tretton. Efter varje avslutad giv flyttas uppdraget vidare till nästa spelare åt vänster. Ordet används också som verb: att ge är att dela ut korten, och den som gav sist får ofta spela ut sist.
Kupera
Att kupera är att lyfta av en del av den blandade leken och lägga den undre delen överst. Spelaren till höger om givaren gör det, som en kontroll av att blandningen gick rätt till.
Momentet är gammalt och används fortfarande i klubbspel, där ordningen tas på allvar. Hemma hoppar många över det utan att någon protesterar, särskilt när barn är med och blandar.
Talong och hög
Talongen är de kort som blir kvar när händerna delats ut. Den läggs i en prydlig bunt mitt på bordet med baksidan uppåt och fungerar som förråd under hela given.
Bredvid talongen växer högen, även kallad slänghög eller kasthög, där avlagda kort hamnar med framsidan uppåt. Tar talongen slut blandas ofta högen om och blir ny talong, med det översta kortet kvarlagt som start. Somliga spel avslutar i stället omgången direkt när talongen är tom. Talong kallas i bridge och vira även den bunt som byts in mot kort ur handen.
Blinden
Blinden är kort som läggs åt sidan dolda vid given och som ingen ser på en gång. Vinnaren av budgivningen får dem ofta i sin hand och lägger sedan lika många kort åt sidan.
Ordet är hemtamt i vira och i tyska skat, där blinden kallas skaten och har gett namn åt hela spelet. Storleken varierar mellan två och fyra kort.
Förhand
Förhand är spelaren till vänster om givaren, alltså den som spelar ut först i given. Positionen är en fördel i vissa spel och en nackdel i andra, beroende på om det lönar sig att se de andras kort först.
I budgivningsspel öppnar förhand budgivningen. Efter given roterar platsen tillsammans med givandet, så att alla får turen lika ofta under kvällen.
Att dra: turens första moment
I samlarspel börjar turen med att du fyller på handen. Två ord räcker för att beskriva valet.
Att dra är regel i hela rummyfamiljen, medan stickspelen saknar momentet helt. Kortspel för två bygger ofta på just den här inledningen, där talongen räcker länge och varje dragning betyder mycket.
Dra och köpa
Att dra betyder att ta ett kort från talongen och lägga det i handen. De flesta spel låter dig i stället välja översta kortet på slänghögen, och valet är turens första beslut.
Äldre svenska regelböcker skriver hellre köpa om samma sak, ibland med en insats knuten till handlingen. Ordet lever kvar i uttryck som att köpa till sig ett kort, och dyker upp i regeltexter från förra seklet.
Att passa
Att passa är att avstå: du lägger inget kort, bjuder inget och lämnar över turen till nästa spelare. Handlingen är alltid frivillig och alltid tillåten där reglerna nämner den.
I budgivning innebär pass att du inte höjer budet. Tre pass i rad avslutar budgivningen i bridge och låser kontraktet, medan ett pass i ett stickspel kan betyda att du avstår från att bli spelförare.
Att lägga kort på bordet
Att lägga ut kort är turens huvudmoment. Formen skiljer sig åt mellan spelfamiljerna.
I samlarspel läggs kombinationer öppet, i stickspel läggs ett enda kort i mitten och i hög-spel växer en bunt uppåt. Orden nedan hör hemma i alla tre familjerna, även om betydelsen skiftar en aning mellan dem.
Melding: kombinationen som läggs öppet
Att melda är att lägga ut en godkänd kombination öppet framför sig. Ordet kommer från engelskans meld och har fastnat i svenskan utan riktig översättning.
Rummy och canasta bygger helt på momentet: du samlar tre eller fler kort som hör ihop och visar dem för bordet, varefter de räknas som säkrade. Många varianter kräver ett minsta poängvärde på den första meldingen innan du får lägga ut något alls. När kombinationen väl ligger får ofta även motståndarna bygga vidare på den med kort ur sina egna händer. Melda används både om handlingen och om själva kortgruppen på bordet.
Sekvens, stege och triss
Tre ord beskriver de kombinationer som får läggas ut. En sekvens, också kallad stege, är tre eller fler kort i följd i samma färg, till exempel ruter fem, sex och sju.
En triss är tre kort av samma valör i olika färger, och fyra sådana kort kallas fyrtal eller kare. Poker använder samma ord för handstyrka, medan rummyspelen använder dem för det du lägger på bordet. Skillnaden i sammanhang förvirrar många nybörjare, som tror att en triss ger poäng i sig. Kraven på hur lång en sekvens måste vara står alltid i reglerna, och tre kort är det vanliga minimumet.
Bekänna färg
Grundregeln i alla stickspel lyder: har du utspelets färg måste du lägga ett kort i den. Att bekänna är alltså en plikt, inte en möjlighet.
Bryter någon mot regeln av misstag kallas det renonsfel, och de flesta klubbregler ger straffpoäng för det. Hemma räcker det oftast med att korten läggs tillbaka och sticket spelas om. I Chicago kortspel gäller plikten i varje stickmoment, precis som i bridge och whist. Att bekänna handlar alltså om färg, aldrig om valör: vilket kort i färgen du väljer är fritt.
Saka
Saka betyder att lägga ett kort i en annan färg när du saknar utspelsfärgen och väljer att inte trumfa. Kortet kan aldrig vinna sticket.
Momentet är ändå ett av spelets viktigaste beslut. Du gör dig av med ett kort du inte vill ha kvar, gärna ett högt kort i en färg som annars kostar poäng, och i Svarta Maja är just den manövern hela poängen. Sakningen avslöjar samtidigt för bordet vilken färg du är tom i.
Kasta och avsluta turen
Turen slutar där den började: vid högen. Ett kort lämnar handen och läggs synligt på bordet.
Momentet kallas att kasta eller slänga, och det signalerar för alla andra att turen går vidare. I stickspel finns ingen motsvarighet, eftersom kortet du lägger redan är ditt drag.
Slänghög
Slänghögen är den öppna bunten med kastade kort mitt på bordet. Korten ligger med framsidan uppåt, så att alla ser vad som senast lämnades och kan dra slutsatser av det.
Översta kortet är i regel tillgängligt för nästa spelare att ta. Vissa varianter låter dig plocka hela högen om du kan använda det översta kortet direkt, vilket gör kastet till ett taktiskt val snarare än en formsak. Korten under det översta är i regel fredade.
När sista kortet lämnar handen
Att gå ut betyder att bli av med sitt allra sista kort. I samlarspel avslutar handlingen omgången omedelbart för alla vid bordet, även för den som just skulle lagt ut sin stora kombination.
De övriga sitter kvar med kort som räknas som minuspoäng, medan den som gick ut ofta får en bonus. Ordet domino hörs som utrop i en del familjer, men saknar stöd i regeltexterna. Många spel kräver att du kastar ett sista kort för att gå ut.
Stick och trumf
Stickspelen har egen vokabulär. Fem ord bär upp hela familjen, från whist till bridge och vira.
Gemensamt för dem alla är att korten samlas i mitten och att någon tar hem dem. Vem det blir avgörs av färg och valör i den ordning reglerna anger, aldrig av tur i dragningen. Antalet stick i en giv motsvarar antalet kort i handen.
Stick
Ett stick är en runda där varje spelare lägger exakt ett kort. Först ut är den som spelar ut, och de övriga följer medsols runt bordet.
Sticket vinns av det högsta kortet i utspelsfärgen, om ingen har trumfat. Ligger det trumf i högen vinner den högsta trumfen i stället, oavsett hur högt det första kortet var. Vinnaren samlar ihop korten, lägger dem framför sig med baksidan uppåt och spelar ut till nästa stick. Stickens antal räknas vid givens slut, och i de flesta stickspel är det just antalet som ger poäng snarare än korten i dem.
Trumf – färgen som slår allt
Trumf är den färg som under en giv slår alla andra färger. En trumftvåa tar hem sticket över ett ess i vanlig färg.
Färgen utses på tre sätt. Antingen bestäms den genom budgivning, som i bridge och Femhundra, eller genom att ett kort vänds från talongen efter given, eller så är trumfen fast från början och roterar efter ett schema. Vissa givar spelas helt utan trumf, och då gäller enbart utspelsfärgen hela vägen ut. Att trumfa betyder att lägga ett trumfkort på ett stick i en annan färg, vilket bara är tillåtet när du saknar utspelsfärgen.
Renons
Renons betyder att du saknar en färg helt. Ordet beskriver ett tillstånd i handen, inte en handling vid bordet.
Att vara renons i en färg är ofta en styrka: nästa gång färgen spelas ut får du trumfa eller saka fritt. Bridgespelare räknar renons som ett plusvärde när handen värderas inför budgivningen, ungefär som ett extra honnörskort. En hand med bara ett kort i en färg kallas i stället singelton, och två kort kallas dubbelton.
Bud och budgivning
Ett bud är ett löfte om hur många stick du ska ta, eller om vilken spelform given ska ha. Budgivningen sker innan första utspelet.
Spelarna bjuder i tur och ordning, och varje nytt bud måste vara högre än det föregående. Den som bjuder högst får bestämma trumffärgen och tar samtidigt på sig ansvaret att hålla löftet. Missar laget sitt bud blir det minuspoäng, ett förlopp som är kärnan i både bridge och vira och som gör budgivningen till halva spelet. Det högsta budet kallas kontrakt, och det binder spelföraren under hela given.
Dummy och bordet
I bridge spelas fyra händer av tre personer. Den fjärde handen läggs öppen på bordet efter första utspelet och kallas träkarl, dummy eller helt enkelt bordet.
Spelföraren spelar både sin egen hand och träkarlens och pekar ut vilket kort som ska läggas. Träkarlens ägare sitter tyst, rör inga kort och får inte kommentera spelet. Ordningen gör bridge till ett spel för fyra där bara tre fattar beslut, och den som är träkarl får en stunds vila.
Orden för poäng och protokoll
Räkningen har egna ord. De handlar om vilka kort som ger poäng och var poängen antecknas.
Skillnaden mellan plus- och minuspoäng är värd att hålla reda på, eftersom flera populära spel går ut på att samla så lite som möjligt. Reglerna säger alltid vilket som gäller.
Poängkort
Poängkort är kort som räknas vid omgångens slut, medan resten är värdelösa. Vilka kort det gäller växlar helt mellan spelen, och det är alltid det första du bör slå upp.
I Hjärter ger varje hjärterkort en minuspoäng och spader dam tretton. I Kasino räknas i stället ruter tio och spader två som extra värdefulla, tillsammans med esserna och med den som samlat flest kort totalt. Poängkorten kallas ibland räknekort i äldre svenska regeltexter.
Straff och bet
Straffpoäng utdelas när ett löfte inte hålls. Missar spelföraren sitt kontrakt går given bet, och motståndarna noterar poäng i stället för att spelföraren gör det.
Ordet bet är väl inarbetat i vira, där insatsen dessutom kan växa mellan givarna om ingen lyckas. Straff används bredare och täcker även regelbrott vid bordet, som att inte bekänna färg. Hur stort straffet blir står i reglerna och skiljer sig kraftigt mellan hemmaspel och klubbspel.
Protokoll
Protokollet är poängboken. Ett papper med en kolumn per spelare räcker långt, och många spel har en färdig mall att skriva av.
Där noteras varje giv, varje avslutad omgång och till sist hela partiet. Bridgespelare skriver dessutom över och under en linje, beroende på om poängen räknas mot rubbern. Ett tydligt protokoll gör att ingen behöver minnas hur given gick.
Knackning
Att knacka betyder att avsluta omgången medan du fortfarande har några opoängsatta kort kvar. Ordet hör hemma i gin rummy och saknar motsvarighet i stickspelen.
Spelaren knackar i bordet, lägger upp sina kombinationer och visar restvärdet, som brukar behöva vara tio poäng eller lägre. Har motståndaren ett ännu lägre restvärde vänds fördelen och knackaren straffas med extra poäng. Att i stället gå ut helt utan restvärde kallas gin och ger den största bonusen.
När partiet tar slut – orden för avslutet
Ett kortspel slutar sällan efter en enda giv. Tre ord skiljer nivåerna åt, och de blandas lätt ihop när poängen ska skrivas ned. Reglerna anger alltid vilken av nivåerna som avgör den slutliga segern vid bordet.
Robber, giv och omgång
En giv är en utdelning med tillhörande spel, och den är den minsta enheten. Flera givar bildar en omgång, ofta en runda där alla varit givare en gång var.
En robber i whist och bridge är bäst av tre partier: det lag som först vinner två partier tar hem robbern och får en bonus i protokollet. Stavningen rubber förekommer också, hämtad direkt från engelskan. Många hemmaspel struntar i nivåerna och spelar helt enkelt tills någon når en bestämd poängsumma, till exempel femhundra.
Dött lopp
Dött lopp betyder att två eller flera spelare hamnar på exakt samma poäng. Utfallet är vanligast i räknespel med låga poängsummor.
De flesta hem löser det med en extra giv som skiljedomare. Delad seger är lika gångbart, och en del regeltexter låter den som gav sist stå tillbaka. Bestäm gärna före partiet vilket som ska gälla.
Samma sak, olika ord i olika landskap
Kortspel har spridits muntligt, och orden har färgats av var man bor. En skåning och en norrlänning kan beskriva samma manöver med olika ord utan att någon av dem har fel.
Knekt kallas bonde på sina håll, särskilt i äldre spel och i sydsvenska familjer. Färgnamnen tappar gärna sitt slut-r i tal, så att hjärter blir hjärta och spader blir spade, något som syns även i skrivna hemmaregler. Att saka heter helt enkelt att kasta i många kretsar, trots att kasta i samlarspel betyder något helt annat.
| Vanligast i skrift | Förekommer också som | Var det hörs |
|---|---|---|
| knekt | bonde | södra Sverige, äldre regelböcker |
| hjärter | hjärta | talspråk, hela landet |
| spader | spade | talspråk, hela landet |
| saka | kasta, slänga | hemmaspel |
| slänghög | kasthög, hög | hemmaspel |
| klädda kort | målare, bilder | äldre svenska |
| träkarl | dummy, bordet | bridge |
| kupera | lyfta | hemmaspel |
Skillnaderna är sällan djupare än så, och ingen av varianterna är felaktig. Kommer ni på er med att använda olika ord, bestäm er för ett innan given. Orden ska vara ett stöd, inte ett samtalsämne mitt i sticket. Vid ett bord med spelare från olika delar av landet räcker det ofta att peka en gång, så förstår alla vad som menas.
Så läser du en regelbok snabbare
Regelböcker är byggda på samma sätt oavsett spel, och den som känner igen mönstret hittar rätt på en minut. Börja med att placera spelet i sin familj, så faller resten på plats.
- Bestäm spelfamiljen. Handlar det om att ta stick, att samla kombinationer eller att bli av med sina kort? Svaret avgör vilka av orden i den här listan som gäller vid bordet.
- Leta upp turordningen. Vad gör en spelare på sin tur, i vilken ordning och vad är frivilligt? Ett par meningar räcker oftast för att beskriva hela turen.
- Läs slutvillkoret. När tar omgången slut och hur räknas poängen ihop? Utan det svaret spelar ni utan mål.
- Skumma undantagen sist. Specialregler för enskilda kort går utmärkt att slå upp under spelets gång.
Först därefter är det värt att läsa exempelgivarna. De blir begripliga när ramen sitter, och obegripliga innan. Samma metod fungerar på engelska regeltexter, förutsatt att färgnamnen sitter. En regelbok som saknar tydligt slutvillkor är sällan värd att följa, och då är det bättre att söka upp en annan version av samma spel.
Var orden kommer ifrån
Den svenska kortvokabulären är ett lånelager i tre skikt. Franskan kom först, med hovets spel på 1600- och 1700-talen, och satte grunden för hur vi beskriver leken.
Därifrån har vi talong, renons, valör och kupera, ord som fortfarande ser franska ut i stavningen och som inte har någon svensk motsvarighet. Dam är samma ord som franskans dame, och knekt är en germansk motsvarighet till samma figur i leken.
Tyskan bidrog med skat och med trumf, som i sin tur går tillbaka på italienskans trionfi, ett kortspel med triumfkort. Vägen från triumf till trumf syns tydligt i ordet, och betydelsen har följt med hela vägen. Skat är samtidigt både ett spel och namnet på blinden i det spelet.
Engelskan är det yngsta skiktet och kom med rummyspelen på 1900-talet. Melding, dummy och gin är oöversatta lån som satt sig i svenskan utan att någon hittat en svensk ersättare, med undantag för träkarl som faktiskt slog igenom. Korta ord som talong och trumf hör till de äldsta lånen, och just därför dyker de upp i korsord: de är korta, kända och lätta att klura ut. Lagren syns alltså fortfarande i vokabulären, ett ord i taget.
Vad heter kortspelet? Namn och alternativa namn
Ett spel kan heta olika saker beroende på vem du frågar. Barndomens namn följer ofta med hela livet, och det är därför frågan om vad ett kortspel heter dyker upp så ofta när sällskapet ska enas om kvällens spel.
| Svenskt namn | Engelskt eller alternativt namn | Typ av spel |
|---|---|---|
| Finns i sjön | Go Fish | samla par |
| Vändåtta | Crazy Eights | bli av med korten |
| Svälta räv | Beggar-my-neighbour | turspel |
| Femhundra | 500 Rum | rummy med poäng |
| Skitgubbe | Skitgubben, Skit | bli av med korten |
| Svarta Maja | Black Maria, Dam | stickspel med minuspoäng |
| Kasino | Casino | fångstspel |
| Stress | Speed, Snabben | snabbhetsspel |
Namnen på kortspel varierar också inom Sverige, där samma regler kan gå under två titlar i grannbyar. Ett spel som Stress har flera namn beroende på generation. Hittar du inte spelet under det namn du minns, sök på hur turen går i stället för på titeln. Beskriv antalet kort, om det finns trumf och hur omgången tar slut, så går spelet nästan alltid att identifiera. Namn på kortspel förändras med generationerna, medan reglerna sitter kvar nästan oförändrade.
Frågor om kortspelsord
Vissa termer återkommer i läsarnas frågor oftare än andra. Svaren nedan är korta med flit.
Vad betyder stick i kortspel?
Ett stick är en runda där varje spelare lägger ett kort i mitten av bordet. Den som lagt det högsta kortet i utspelsfärgen vinner sticket, om ingen har spelat trumf. Ligger det trumf i högen vinner i stället den högsta trumfen. Vinnaren samlar ihop korten, lägger dem framför sig och spelar ut till nästa stick.
Vad är trumf?
Trumf är den färg som slår alla andra färger under en giv. Även det lägsta trumfkortet tar hem sticket över ett ess i vanlig färg. Trumffärgen bestäms genom budgivning, genom ett kort som vänds från talongen eller genom en fast ordning som roterar mellan givarna. Vissa givar spelas helt utan trumf.
Vilket kortspel heter diamonds på engelska?
Diamonds är inget spel utan namnet på färgen ruter på engelska. Missförståndet uppstår när engelska regeltexter räknar upp hearts, diamonds, clubs och spades, och läsaren tolkar orden som spelnamn. Hearts är däremot både en färg och ett spel, nämligen Hjärter, vilket förstärker förvirringen ytterligare för den som söker på svenska efter ett spel med det namnet.
Vad betyder giv?
Giv betyder både utdelningen av korten och den omgång som följer på utdelningen. Givaren blandar, låter någon kupera och delar sedan ut korten medsols, ett kort i taget. När alla kort är spelade är given slut, poängen antecknas i protokollet och givandet går vidare till nästa spelare åt vänster vid bordet. Nästa giv börjar därefter om från blandningen.
Vad är att melda?
Att melda är att lägga ut en godkänd kombination öppet på bordet, till exempel en sekvens i samma färg eller tre kort av samma valör. Ordet används i rummy och canasta, där melding är hela spelets mål. Många varianter kräver ett minsta poängvärde på den första meldingen innan något får läggas ut.
Vad heter kortens färger på svenska?
Hjärter, ruter, klöver och spader är lekens fyra färger. Hjärter och ruter trycks i rött, klöver och spader i svart, men färg i kortspel syftar på symbolen och inte på trycket. På engelska heter de hearts, diamonds, clubs och spades, och varje färg innehåller tretton kort, från tvåa upp till ess.