Två personer, en kortlek och ett bord som knappt behöver vara större än en bricka – så ser det ut när gin rummy spelas. Ni sitter mitt emot varandra, drar och kastar kort i tur och ordning och bygger i hemlighet ihop sekvenser och trissar på handen.
Den som först får ner sina lösa kort tillräckligt lågt avslutar given och tar hem poängen. Vi börjar med den enklaste familjeversionen av gin rummy kortspel, går vidare till standardreglerna och avslutar med varianterna för vuxna.
Gin rummy: grundreglerna i sex punkter
Gin rummy är ett kortspel för två där du samlar tio kort till sekvenser och trissar och avslutar given när dina lösa kort är få.
Vid bordet ser det stillsamt ut. En talong ligger mitt emellan er, kasthögen växer bredvid, och blickarna går fram och tillbaka mellan den egna handen och det översta kastade kortet. Under den lugna ytan pågår ett ständigt räknande, för varje kort du behåller kostar poäng om motståndaren hinner först. Hela spelet ryms i sex steg.
- Tio kort var. Givaren delar ut tio kort till er båda, vänder upp nästa kort som början på kasthögen och lägger resten som talong.
- Dra och kasta. På din tur tar du ett kort – antingen det översta i talongen eller det översta i kasthögen – och kastar sedan ett kort uppvänt.
- Bilda sekvenser och trissar. Tre eller fler kort i följd i samma färg bildar en sekvens, tre eller fyra kort av samma valör bildar en triss.
- Knacka med högst tio i dödved. När dina kort utanför grupperna är värda tio poäng eller mindre får du avsluta given genom att knacka.
- Räkna skillnaden. Den som knackar får mellanskillnaden mellan spelarnas dödved. Noll i dödved kallas gin och ger bonus.
- Spela till 100. Givarna avlöser varandra tills någon passerar hundra poäng, och då summeras bonusarna.
Sitter de sex punkterna har du greppet om spelet. Resten handlar om nyanser: när det lönar sig att knacka tidigt, hur mycket ett ess egentligen är värt och vad du avslöjar varje gång du plockar upp ett kort ur kasthögen.
Två spelare, en kortlek, en kvart
Utrustningen är minimal och kräver ingen förberedelse: en vanlig kortlek, ett papper för poängen och två stolar mitt emot varandra. En giv hinner bli klar medan teet i kopparna svalnar.
| Uppgift | Gin rummy |
|---|---|
| Antal spelare | 2 (varianter för 3–4) |
| Kortlek | 52 kort, jokrarna läggs undan |
| Tid per giv | 10–20 minuter |
| Ålder | Från cirka 8 år förenklat, 10 år fullt ut |
Jokrarna används inte i någon av spelets vanliga varianter.
Vilken ålder passar gin rummy för?
Runt tio år klarar de flesta barn standardreglerna, medan en förenklad version fungerar redan från sex eller sju.
Två färdigheter avgör mer än åldern på papperet: barnet behöver kunna sortera kort efter både färg och valör samtidigt, och kunna addera sig fram till hundra utan att tappa tråden. Klarar barnet det ena men inte det andra går det utmärkt att spela med enklare poängräkning ett tag.
| Ålder | Version | Det som brukar krävas |
|---|---|---|
| 6–8 år | Förenklad familjeversion | Känner igen sviter och lika valörer, spelar med öppna kort |
| 9–11 år | Standardregler med stöd | Klarar dödvedsräkning med en vuxen som dubbelkollar |
| 12 år och uppåt | Fullt spel med bonusar | Håller partiet till 100 och räknar boxar själv |
Yngre syskon kan gott sitta bredvid en vuxen och spela på delad hand. Vill ni ha något som fungerar för fler åldrar samtidigt är Uno kortspel eller Plump kortspel tacksammare val vid samma bord.
Så spelar ni med barn från sju år
Familjeversionen behåller kärnan – dra, kasta, bygg grupper – men plockar bort de moment som kräver huvudräkning.
Fyra justeringar räcker, och ni kan införa dem en och en allteftersom barnet växer in i spelet. Börja gärna med alla fyra första kvällen och ta bort en åt gången. Ordningen spelar mindre roll än att ni är överens om vad som gäller innan första kortet delas ut.
Ta bort knackningen – spela bara på gin
Utan knackning försvinner hela poängräkningen mitt i given. Den som först får in samtliga kort i sekvenser och trissar lägger upp handen och vinner. Ingen behöver värdera lösa kort, ingen behöver jämföra summor, och barnet får ett tydligt mål: alla kort ska höra hemma någonstans.
Nackdelen är att givarna blir längre, eftersom en hel hand tar tid att få ihop. Med sju kort i stället för tio går det betydligt snabbare, och kombinationen av de två justeringarna brukar landa bra i sjuårsåldern. En vuxen kan spela med samma villkor utan att det känns snällt.
Öppna kort på bordet första gångerna
Lägg upp båda händerna synligt de första två eller tre givarna. Då kan du peka: den där sexan hör ihop med sjuan och åttan i samma färg, medan de tre damerna bildar en triss oavsett färg. Barnet ser mönstren i stället för att gissa sig till dem.
Öppna kort tar också bort spänningen i att hålla masken, vilket många barn tycker är den svåraste delen. Vänd ner händerna så fort barnet börjar sortera på egen hand – oftast händer det snabbare än du tror, ibland redan mitt i den andra given.
Enklare poäng: en poäng per vunnen giv
Strunta i dödvedsskillnad, gin-bonus och boxar. Den som vinner en giv får en poäng, och först till fem poäng vinner partiet. Ett streck på ett papper räcker som bokföring.
Fördelen är att varje giv blir en fristående liten seger. Barnet behöver aldrig hålla reda på hur långt efter det ligger, och partiet får ett naturligt slut efter en halvtimme. När additionen sitter kan ni lägga till dödvedsräkningen och behålla femgränsen ett tag till. Många barn tycker att den femte pinnen på pappret är belöning nog.
Sju kort i stället för tio
Sju kort på handen betyder färre kombinationer att hålla i huvudet och kortare väg till en färdig hand. En giv som annars tar en kvart är över på fem minuter, vilket passar den koncentration ett sjuårigt barn har att ge.
Allt annat fungerar precis som vanligt: ni drar, kastar och bygger grupper på samma sätt. Med sju kort blir det ofta två grupper i stället för tre, till exempel en sekvens på fyra kort och en triss. Höj till åtta och nio kort under några kvällar innan ni går över till tio.
Vad behöver man kunna innan man lär sig standardreglerna?
Tre begrepp bär upp hela spelet: sekvens, triss och dödved. Har du dem klara för dig är resten detaljer.
Sekvenser och trissar är de två sätt kort får höra ihop på, och dödved är samlingsnamnet för allt annat du sitter med. Varje beslut i en giv går egentligen ut på att flytta kort från den sista kategorin till någon av de två första, och att göra det snabbare än den som sitter mitt emot. Ta fem minuter vid bordet och lägg upp exempel på alla tre begreppen innan ni börjar spela på riktigt.
Vad är en sekvens och vad är en triss?
En sekvens är minst tre kort i obruten följd i samma färg, till exempel hjärter 5, 6 och 7. Sekvensen får vara längre – fyra eller fem kort i rad räknas som en enda grupp, inte flera.
En triss består av tre eller fyra kort av samma valör, som tre nior i olika färger. Fyra kort av samma valör kallas ibland fyrtal, men reglerna behandlar det som en vanlig triss med ett extra kort.
Esset är alltid lågt i gin rummy. A-2-3 i samma färg är en giltig sekvens, medan dam-kung-ess inte är det. Ett och samma kort får bara ingå i en grupp åt gången, så du måste välja om åttan hör hemma i sekvensen eller trissen. Samma princip om följder gäller i alla sekvenser du bygger.
Vad menas med dödved?
Dödved är de kort på din hand som inte ingår i någon sekvens eller triss. De ligger kvar som lösa ändar och räknas ihop när given avslutas.
Värdena är enkla: ess räknas som en poäng, knekt, dam och kung som tio var, och övriga kort efter sin siffra. En hand med en ensam kung, en fyra och en tvåa har alltså sexton poäng i dödved – för mycket för att knacka.
Att hålla dödveden låg är hela idén med spelet. Varje gång du kastar ett högt kort utan sällskap sjunker risken att du sitter kvar med en dyr hand när motståndaren plötsligt knackar.
Standardreglerna, som de spelas vid de flesta bord
Nu kommer de fullständiga reglerna: given, turordningen, knackningen och de tre sätt en giv kan sluta på. Ordningen följer den vid bordet. Reglerna nedan är de som gäller vid de flesta svenska köksbord, och de skiljer sig bara på detaljnivå från hur spelet beskrivs internationellt.
Given: tio kort var och ett uppvänt kort
Ni drar var sitt kort om vem som ger först – lägst kort ger. Givaren blandar, låter motståndaren kupera och delar ut tio kort till var och en, ett i taget och med baksidan upp. Ett i taget är viktigare än det låter, eftersom det håller leken jämnt blandad.
Nästa kort läggs uppvänt mitt på bordet och blir det första kortet i kasthögen. Resten av leken läggs nedvänd bredvid som talong, alltså den hög ni drar okända kort ur under givens gång.
Efter varje avslutad giv byter ni om vem som ger, med ett undantag som du får i avsnittet om talongens sista kort. Sortera gärna handen direkt efter färg eller valör, så ser du snabbt vilka par och luckor du redan har.
Det första kortet – vem får ta det?
Det uppvända kortet erbjuds först till den som inte gav. Passar det i handen tar hen det och kastar ett annat kort, varpå given är i gång som vanligt.
Tackar icke-givaren nej går erbjudandet vidare till givaren, som får samma val. Vill ingen av er ha kortet drar icke-givaren det översta kortet ur talongen, kastar ett kort och lämnar över turen.
Regeln finns för att jämna ut fördelen av att inte ha delat ut korten. Ett uppvänt kort som redan från början passar i två grupper är värt att ta, men tänk på att motståndaren ser exakt vad du plockat upp. Passa hellre en gång för mycket de första givarna.
En tur: dra, ordna, kasta
Turen har tre moment och alltid i den ordningen. Du drar ett kort, funderar en stund på hur handen ser ut, och kastar sedan ett kort uppvänt på kasthögen.
Kortet du drar tar du antingen från talongen, blint, eller från kasthögen, där du ser exakt vad du får. Att ta från kasthögen kostar information: motståndaren vet nu ett av dina kort och kan gissa vilken grupp du bygger på.
En regel är lätt att missa i början. Det kort du precis tagit från kasthögen får du inte kasta i samma tur – väljer du att plocka upp det ska det stanna på handen minst en runda. Kort du dragit ur talongen får du däremot kasta direkt. Den detaljen finns för att ingen ska kunna använda kasthögen som ett gömställe.
Så knackar du
Har du tio poäng eller mindre i dödved efter att ha dragit får du avsluta given. Det kallas att knacka, och många gör det bokstavligt med knogarna mot bordet.
Så här går det till: du kastar ditt sista kort nedvänt på kasthögen i stället för uppvänt, som en signal om att given tar slut. Sedan lägger du upp handen på bordet, tydligt sorterad, med sekvenser och trissar för sig och dödveden i en egen liten hög. Många säger också ordet knack högt, så att ingen missar att given är slut.
Motståndaren lägger därefter upp sina grupper och sin dödved. Nu jämförs summorna, och skillnaden går till dig som knackade – men först får motståndaren chansen att bli av med kort på dina grupper, vilket kan vända hela given. Har du elva poäng i dödved får du inte knacka, hur nära det än känns.
Gin – noll i dödved
Har du fått in samtliga tio kort i sekvenser och trissar har du gin. Du kastar det elfte kortet nedvänt, säger gin och lägger upp handen.
Gin ger dig motståndarens hela dödved plus en bonus, som oftast ligger på 25 poäng. Dessutom får motståndaren inte lägga av några kort på dina grupper, vilket gör att hela hens hand räknas mot henne. Det är därför en gin-hand ofta ger tre gånger så mycket som en knapp knackning. Namnet kommer av just den situationen: handen är ren, utan en enda lös ände.
Undercut: när den som inte knackade vinner
Undercut är gin rummys elegantaste vändning. Har motståndaren lika låg eller lägre dödved än du efter avläggningen vinner hen given, trots att det var du som knackade.
Poängen går då till motståndaren: skillnaden mellan era summor plus en bonus på 25 poäng. Vid lika summor blir skillnaden noll, och hen får bara bonusen – men det räcker för att du ska förlora given du själv trodde att du avslutade.
Vissa hushåll spelar med 20 poäng i undercutbonus i stället för 25. Bestäm vilket som gäller innan första given, så slipper ni jämförelser mitt i räkningen. Risken för undercut är hela skälet till att du inte alltid ska knacka på tio. Skillnaden mellan att knacka direkt och att vänta en runda till avgör ofta hela given.
Lägga av på motståndarens grupper
När någon har knackat får den andra spelaren lägga av. Det betyder att du placerar egna dödvedskort på knackarens sekvenser och trissar, om de passar där.
Har knackaren lagt upp hjärter 4-5-6 kan du lägga till hjärter 3 eller hjärter 7 ur din dödved. På en triss i knektar lägger du den fjärde knekten. Varje avlagt kort försvinner ur din summa och gör undercut betydligt närmare.
Vid gin gäller det inte. Då har knackaren noll i dödved, och all avläggning är stoppad – hela din hand räknas som den ser ut. Lägg upp korten tydligt, så att båda ser vilka grupper som finns att bygga på.
När talongen är nere på två kort
Talongen tar ibland slut innan någon vågat knacka. Har ingen avslutat given när bara två kort återstår i talongen blir given oavgjord.
Ingen får då några poäng alls, korten samlas ihop och samma spelare ger om. Ställningen står kvar som den var, och partiet fortsätter som om given aldrig ägt rum. Situationen är ovanlig men brukar dyka upp när båda sitter och väntar på ett enda kort. Vill ni undvika oavgjorda givar helt kan ni komma överens om att spela talongen ända ut, men de flesta behåller tvåkortsgränsen.
Hur räknar man poäng i gin rummy?
Poängen bygger på skillnaden i dödved, med bonusar ovanpå för gin och undercut och en slutsummering när någon passerat hundra.
Skriv två kolumner på ett papper, en per spelare, och notera varje givs resultat på en egen rad. Slutbonusarna räknas först när partiet är avgjort. Bonusarna avgör för övrigt partiet oftare än de enskilda givarna gör.
Kortvärden och dödvedspoäng
Alla kort har ett fast värde, oavsett färg och oavsett vilken grupp de kunde ha ingått i. Färgerna påverkar alltså ingenting alls när summan i dödveden ska räknas ihop.
| Kort | Poäng i dödved |
|---|---|
| Ess | 1 |
| 2–10 | Kortets siffervärde |
| Knekt, dam, kung | 10 vardera |
Knackaren får skillnaden mellan spelarnas dödved. Har du 6 poäng kvar och motståndaren 19 efter avläggning noteras 13 poäng till dig.
Summan räknas alltid efter avläggningen, aldrig före. Den detaljen glöms lätt bort vid nybörjarbord och kan göra flera poängs skillnad i varje giv.
Bonus för gin, big gin och undercut
Tre situationer ger extra poäng utöver dödvedsskillnaden, och de är värda att kunna utantill.
| Situation | Vanlig bonus | Förekommer även som |
|---|---|---|
| Gin – tio kort i grupper | 25 | 20 |
| Big gin – elva kort i grupper | 31 | 30 |
| Undercut | 25 | 20 |
Big gin uppstår när även det kort du just dragit passar in, så att alla elva kort hör hemma i en grupp. Kom överens om vilken bonusnivå ni använder innan ni börjar – båda varianterna förekommer i svenska hem. Bonusarna läggs alltid ovanpå dödvedsskillnaden, aldrig i stället för den – en gin mot en hand på 30 poäng ger alltså 55 poäng till dig.
Partiet till 100 – linjer, boxar och slutbonus
Partiet är slut i samma stund som någon av er passerar 100 poäng. Då stannar spelet, och de tre slutbonusarna läggs till. Given spelas alltid färdigt, ni avbryter aldrig mitt i en pågående giv.
Vinnaren får först 100 poäng i partibonus. Därefter räknas boxar, alltså antalet vunna givar: varje giv du tagit hem ger 25 poäng, oavsett hur stor den var och även om den bara gav tre poäng. Sex vunna givar blir alltså 150 poäng extra.
Har förloraren inte fått en enda poäng under hela partiet fördubblas vinnarens totalsumma. Den situationen kallas ofta schneider eller shutout och är sällsynt, men den gör slutresultatet spektakulärt när den inträffar. Notera boxarna löpande med små streck i marginalen, så slipper ni räkna om alla rader efteråt. Räkna gärna ihop slutsumman tillsammans, så blir det inga tvister om vem som vann.
Så länge håller ett parti gin rummy på
En enskild giv tar fem till tio minuter när båda kan reglerna. Ett helt parti till hundra poäng landar oftast på 30 till 60 minuter, beroende på hur stora givarna blir.
Går det trögt beror det nästan alltid på att båda spelar försiktigt och väntar på gin i stället för att knacka. Vill ni ha ett kortare kvällsparti sänker ni gränsen till 50 poäng och behåller allt annat – då blir speltiden ungefär den halva.
Åt andra hållet fungerar 150 eller 200 poäng bra som helgspel. Behöver ni fylla en längre kväll med fler runt bordet passar kortspel för tre personer bättre än att låta någon sitta över.
Vuxenvarianterna när grundspelet sitter
Fyra varianter dominerar när gin rummy spelas av vana spelare. Tre av dem ändrar reglerna, den fjärde öppnar bordet för fler. De tre första passar er som vill ha mer motstånd i själva reglerna, medan den fjärde löser problemet med en spelare för mycket.
Oklahoma – uppkortet bestämmer knackgränsen
I Oklahoma sätts knackgränsen av det uppvända kortet vid given i stället för att alltid vara tio. Är kortet en femma får du bara knacka med fem poäng eller mindre i dödved.
Ess som uppkort betyder att bara gin avslutar given, vilket gör den lång och nervös. Är uppkortet i spader fördubblas dessutom alla poäng i den given, både dödvedsskillnad och bonusar. Varianten belönar tålamod och gör enskilda givar avgörande för hela partiet. Uppkortet vänds som vanligt vid given, och dess värde gäller hela given ut, medan klädda kort ger den vanliga gränsen på tio.
Hollywood – tre partier på en gång
Hollywood är samma spel med tre parallella protokoll. Ni ritar tre kolumnpar på pappret och för in resultaten enligt en enkel trappa.
Din första vunna giv bokförs bara i parti ett. Den andra förs in i både parti ett och två, och från och med den tredje noteras varje vinst i alla tre partierna. Varje parti avgörs för sig när det passerar hundra, så en kväll med Hollywood blir betydligt längre – räkna med två timmar eller mer. Systemet gör att en tidig svacka i parti ett inte behöver betyda något i parti tre, och båda har därför något kvar att spela om långt in på kvällen.
Straight gin – ingen knackning alls
Här finns bara ett sätt att avsluta en giv: gin. Knackning är helt borttagen, och du måste få in samtliga tio kort i sekvenser och trissar innan du får lägga upp handen.
Varianten förekommer i tävlingssammanhang eftersom den tar bort taktiken kring tidiga knackningar. Den tar också längre tid, och oavgjorda givar blir vanligare när talongen tar slut. Kom överens om ett tak för antalet givar om ni spelar en vardagskväll.
Tre eller fyra runt bordet
Gin rummy är byggt för två, men går att sträcka. Med tre spelare sitter en över varje giv, oftast förloraren från föregående giv, medan de två andra spelar som vanligt.
Fyra personer bildar två lag. Lagen delar upp sig i två parallella givar vid varsin ände av bordet, och när båda givarna är klara summeras lagets poäng till en gemensam ställning. Motståndarna byts mellan givarna, så att alla möter alla. Poängen förs som vanligt, med ett protokoll per lag. Vill ni hellre spela alla samtidigt är sticktagningsspel en enklare väg.
Vad skiljer gin rummy från vanlig rummy?
Största skillnaden är att grupperna hålls hemliga i gin rummy, medan de läggs upp på bordet allteftersom i vanlig rummy.
Det får stora följder för spelkänslan. I rummy ser du hur motståndarna bygger och kan lägga av på deras grupper under givens gång, medan gin rummy är ett spel i mörker där allt avslöjas först vid knackningen.
| Gin rummy | Vanlig rummy | |
|---|---|---|
| Spelare | 2 | 2–6 |
| Kort på hand | 10 | 7–13 beroende på antal spelare |
| Grupper på bordet | Nej, först vid knackning | Ja, läggs upp under spelets gång |
| Avsluta given | Knack eller gin | Alla kort avlagda |
| Poäng | Dödvedsskillnad plus bonusar | Kortvärden hos förlorarna |
Vill du prova båda varianterna samma kväll brukar gin rummy komma först, eftersom reglerna är färre och given kortare. Vanlig rummy vinner däremot så fort ni är fyra eller fem som vill spela samtidigt.
Fel som nybörjare ofta gör
Tre misstag återkommer vid nästan varje nybörjarbord, och alla tre går att vänja bort på en enda kväll vid köksbordet. De handlar om slarv snarare än om taktik, och alla tre kostar poäng helt i onödan. Gå igenom dem tillsammans innan första given, så slipper ni reda ut dem mitt i spelet.
Glömmer att kasta efter draget
Du drar ett kort, ser en möjlighet och börjar sortera om – och plötsligt har turen gått vidare med elva kort kvar på handen. En hand med elva kort är ogiltig, och de flesta löser det genom att den som glömt helt enkelt kastar direkt. Kontrollera antalet kort innan du lämnar över turen, i alla fall de första givarna – tio ska det vara, varken fler eller färre.
Räknar esset som högt
Esset är värt en poäng och sitter alltid längst ner i följden. Klöver dam, kung och ess är alltså ingen sekvens, hur snyggt det än ser ut på handen. Däremot fungerar ess, tvåa och trea i samma färg utmärkt. Vanan kommer från andra kortspel där esset är högst i leken, och den sitter hårt de första kvällarna. En triss i ess är däremot fullt giltig och kostar bara tre poäng i dödved.
Knackar utan att räkna dödveden
En knack med elva eller tolv poäng i dödved är en felaktig knack. I de flesta hem får spelaren helt enkelt ta tillbaka korten och fortsätta given, och kortet som lades nedvänt vänds upp igen.
Vissa spelar med straff, till exempel att motståndaren får tio poäng. Räkna två gånger innan du knackar – klädda kort smyger sig lätt in i summan. Kom överens om vilken linje ni följer innan partiet börjar.
Hur blir man bättre på gin rummy?
Skickligheten sitter i tre saker: vad du minns om motståndaren, vilka kort du behåller och när du väljer att avsluta given. Ingen av dem kräver att du minns hela kasthögen, och alla tre går att öva på under vanliga familjegivar. Tur finns i korten, men den jämnar ut sig över ett helt parti.
Håll koll på vad motståndaren tar från kasthögen
Varje kort som plockas upp ur kasthögen är gratis information. Tar motståndaren ruter 8 vet du att hen bygger antingen en sekvens kring sjuan och nian eller en triss i åttor.
Använd det när du kastar. Grannkorten till ett upplockat kort är farliga – ruter 7 och ruter 9 hamnar direkt i hens sekvens om du släpper dem. Ett minne av tre eller fyra sådana kort räcker långt, och du behöver inte hålla hela kasthögen i huvudet för att ha nytta av vanan. Med tiden sker det automatiskt, utan att du behöver anstränga dig för att komma ihåg.
Mellankort är mer värda än de ser ut
En sjua kan ingå i sekvenserna 5-6-7, 6-7-8 och 7-8-9, medan ett ess bara passar i en enda följd. Korten från femman till nian är därför de mest användbara på handen.
Höga klädda kort är dubbelt otacksamma: de bygger få sekvenser och kostar tio poäng var om given tar slut. Släpp dem tidigt, medan de fortfarande är ofarliga att kasta, och behåll mellankorten en runda extra. Behåll hellre två mellankort som ligger nära varandra än ett par höga kort som bara kan bli en triss.
Knacka tidigt när motståndaren verkar sitta på mycket
Har motståndaren dragit blint ur talongen sex turer i rad sitter hen förmodligen med en hand som inte hänger ihop. Då är en tidig knack med åtta eller tio i dödved ofta lönsam.
Har hen däremot plockat flera kort ur kasthögen bör du vänta, för risken för undercut är påtaglig. Läs tempot i stället för att stirra på din egen summa – samma känsla för motspelarens hand som i Hjärter. En vunnen giv på nio poäng är dessutom en box värd 25 poäng i slutsummeringen.
Var kommer gin rummy ifrån?
Spelet växte fram i New York i början av 1900-talet som en snabbare släkting till äldre rummyspel.
Den vanligaste berättelsen tillskriver spelet en whistlärare vid namn Elwood Baker och hans son, som ska ha satt ihop reglerna runt 1909. Uppgiften återkommer i de flesta kortspelssamlingar, men den är svår att belägga i samtida källor och bör läsas som en tradition snarare än som fastslagen historia.
Genombrottet kom under 1930- och 1940-talen, då spelet blev omtalat i Hollywood och syntes i filmpauser och på hotellterrasser. Formatet passade två personer som hade en halvtimme över, och just tvåmannaformatet gjorde det till ett vanligt spel mellan makar och kollegor. Till Sverige kom det via samma populärkulturella våg och lever kvar i många familjelekar än i dag – långt äldre än de titlar du hittar bland nya och moderna kortspel.
Sådant folk undrar över gin rummy
Frågorna nedan är de som oftast kommer upp när ett gin kortspel ska förklaras vid bordet. Svaren utgår från standardreglerna, om inget annat anges i frågan.
Hur många kort får man i gin rummy?
Tio kort var, oavsett vem som ger. Det elfte kortet vänds upp och bildar kasthögen, och resten av leken blir talong. I den förenklade familjeversionen delar många i stället ut sju eller åtta kort för att korta ner givarna. Antalet påverkar inga andra regler.
Kan man knacka med noll i dödved?
Ja, och då heter det gin i stället för knack. Du kastar ditt sista kort nedvänt, säger gin och lägger upp handen. Utöver motståndarens dödved får du en bonus på 25 poäng, och motståndaren får inte lägga av kort på dina grupper. Given avslutas i samma stund.
Får man ta hela kasthögen?
Nej, bara det översta kortet. Till skillnad från flera andra rummyspel finns ingen regel som låter dig sopa upp hela högen. Korten under det översta är låsta för alla, men eftersom de legat uppvända kan du minnas vad som passerat. Det översta kortet räcker långt ändå.
Lika poäng vid knack
Vid lika dödved efter avläggningen vinner den som inte knackade. Det räknas som undercut, och hen får bonusen på 25 poäng även om skillnaden är noll. Regeln är skälet till att en knack på exakt tio poäng är riskabel mot en spelare som byggt länge. Knacka hellre på åtta poäng.
Måste man visa sina kort när motståndaren knackar?
Ja, hela handen läggs upp. Du sorterar dina sekvenser och trissar för sig och lägger dödveden synlig bredvid, så att båda kan räkna. Först därefter får du lägga av passande dödvedskort på knackarens grupper och sänka din egen summa. Ingenting får hållas dolt när given avslutas.
Går det att spela gin rummy fyra personer?
Ja, i lag om två mot två. Lagen spelar två parallella givar vid varsin ände av bordet, och när båda är klara summeras lagkamraternas poäng till en gemensam ställning. Motståndarna byts mellan givarna så att alla möter varandra. Grundreglerna för given är i övrigt oförändrade.