Femhundra är ett rummyspel för två till åtta personer där du samlar poäng genom att lägga ut triss och sekvenser öppet på bordet. Reglerna för 500 kortspel vilar på ett enda återkommande val varje tur: dra ett okänt kort från talongen, eller hämta precis det kort du behöver ur slänghögen.
Vinner gör den som först passerar 500 poäng. Allt du meldat ger plus, korten du sitter kvar med när omgången tar slut ger minus. Blanda inte ihop spelet med det australiska sticktagningsspelet med samma namn – där bjuder man och tar stick, här bygger man kortkombinationer.
Femhundra från giv till poängräkning
En omgång Femhundra går ut på att melda så mycket som möjligt och bli av med handen innan någon annan hinner först.
Vi brukar beskriva spelet för nya vid bordet som en kapplöpning där slänghögen är den verkliga skattkistan. Talongen ger slumpen, högen ger kontroll. Den som lär sig läsa högen vinner betydligt fler omgångar än den som bara drar blint.
- Givaren blandar och delar ut sju kort till var och en – vid två spelare delas i stället tretton kort var.
- Ett kort vänds upp och blir början på slänghögen. Resten läggs som talong.
- Spelaren till vänster om givaren börjar och drar antingen översta kortet från talongen eller ett valfritt kort ur slänghögen, tillsammans med alla kort som ligger ovanpå det.
- Därefter får du melda: lägga ut triss, fyrtal eller sekvenser i samma färg, hur många du hinner under samma tur.
- Du får också lägga på passande kort på meldningar som redan ligger framme, även på motståndarnas.
- Turen avslutas med att du kastar ett kort öppet på slänghögen.
- När omgången är slut räknar var och en plus för sina utlagda kort och minus för det som blev kvar på hand.
- Poängen förs i ett protokoll och nya omgångar spelas tills någon passerar 500.
Ett tips vi ger alla nybörjare: lägg ut dina meldningar tidigt. Poäng som ligger på bordet kan ingen ta ifrån dig, medan en hand full av vackra planer blir ren förlust den sekund någon annan går ut. Vill ni testa upplägget innan ni samlar folk vid köksbordet går det bra att spela kortspel online och gratis i något av de många rummyvarianterna.
| Uppgift | Femhundra |
|---|---|
| Antal spelare | 2–8 |
| Kortlek | 52 kort plus jokrar |
| Speltid | 30–60 minuter |
| Ålder | Från 8 år |
| Målpoäng | 500 |
52 kort och två jokrar – så mycket lek behövs
En vanlig kortlek på 52 kort räcker hela vägen upp till fyra spelare, och de flesta lägger till två jokrar.
Jokrarna är strikt talat frivilliga. I vår familj har de alltid legat kvar i leken, eftersom de gör det lättare att få ihop den tredje kortet i en sekvens och håller tempot uppe. Kommer ni överens innan givet slipper ni diskussion mitt i omgången.
Från fem spelare och uppåt behövs två lekar. Då blandas allt ihop till en enda hög, jokrarna inkluderade, och spelet fungerar som vanligt fast med fler dubbletter. Fler kortspel med två kortlekar bygger på samma princip.
Rangordningen i sekvenser går ess, två, tre och vidare upp till knekt, dam, kung. Esset är rörligt: det får ligga längst ner i ess-två-tre och längst upp i dam-kung-ess, men aldrig runt hörnet mellan kung och två.
Två spelare: 13 kort var och full kontroll över slänghögen
Tvåmansspelet är den ursprungliga formen av Femhundra och enligt oss fortfarande den bästa.
Med bara en motståndare blir händerna längre, meldningarna fler och varje kast en tydlig signal. Ni hinner bygga stora sekvenser och slänghögen växer till något som liknar en andra hand.
Duellen premierar minne. Eftersom alla kastade kort ligger synliga går det att hålla reda på nästan hela leken, och den som orkar räkna vet efter ett par varv vad motparten sitter med.
13 kort var och ett vänt startkort
Givaren delar ut tretton kort till var och en, ett i taget, och vänder sedan upp nästa kort mitt på bordet. Det kortet är slänghögens första kort. Resten av leken blir talong och läggs med baksidan uppåt bredvid.
Tretton kort känns mycket första gången. Sortera handen direkt i färger och valörer så ser du snabbt vilka två spår du har: samlar du mot triss eller mot sekvens? Vi brukar hålla båda öppna de första turerna och bestämma oss först när vi sett vad motståndaren kastar.
Icke-givaren börjar. Är ni osäkra på vem som ska ge först får den yngsta ge – det är den husregel som brukar orsaka minst debatt. Sedan byter ni giv varje omgång, så att fördelen av att spela ut först fördelas jämnt över kvällen.
Dra från talongen eller ta ur slänghögen
Varje tur inleds med ett av två val, och valet avgör hela spelets karaktär. Antingen tar du översta kortet från talongen utan att veta vad det är, eller så tar du något ur slänghögen.
Slänghögen ligger inte i en prydlig trave. Korten sprids ut så att varenda kort syns, ungefär som en solfjäder längs bordet. Det betyder att båda spelarna hela tiden kan räkna på vad som ligger där och planera flera turer framåt.
Utspridningen är alltså inte en detalj utan själva poängen med spelet. Ett kort du kastar i dag kan bli värdefullt för motståndaren fem turer senare, och det försvinner aldrig ur sikte.
Väljer du talongen är turen billig men slumpartad. Väljer du högen betalar du med kort på hand men får något du vet att du behöver. Vår tumregel: dra från talongen så länge handen är i balans, hämta ur högen så snart du ser ett kort som stänger en meldning direkt.
Slänghögen ligger utspridd – ta det kort du vill och allt ovanpå
Regeln som gör Femhundra speciellt är den här: du får peka på vilket kort du vill i slänghögen, men då följer samtliga kort som ligger ovanför det med in på din hand.
Ligger den där hjärter nia sex kort ner får du alltså sju kort. Ett av dem – det du siktade på – måste meldas omedelbart, i samma tur. De sex övriga blir din hand att arbeta vidare med, och de kan mycket väl vara ren belastning.
Det här är spelets största frestelse och största fälla. Vi har sett fler omgångar tappas på ett girigt djupdyk än på något annat. Räkna alltid två gånger innan du hämtar djupt: hur många av de medföljande korten kan du realistiskt melda innan någon går ut?
Går det bra kan en enda djup hämtning ge dig tre meldningar på en tur och lyfta dig hundra poäng. Sådana turer avgör ofta hela partiet, och de går att förbereda: spara kort som matchar det som redan ligger i högen.
Melda
Att melda betyder att lägga ut en giltig kortkombination öppet framför dig, där den ligger kvar resten av omgången.
Två typer gäller. Triss är tre kort av samma valör, exempelvis tre nior i valfria färger. Sekvens är tre eller fler kort i följd i samma färg, som spader fem, sex och sju.
Du får melda hur många kombinationer du hinner under en och samma tur. Sitter du på två färdiga trissar och en sekvens går allt ut på en gång, och poängen är säkrade.
Vår erfarenhet är att spelare håller kvar meldningar alldeles för länge i hopp om att bygga vidare. Poäng på bordet är poäng i protokollet. Poäng på hand är bara en förhoppning.
Lägg på – även på motståndarens meldningar
Har du ett kort som passar på en meldning som redan ligger på bordet får du lägga på det, oavsett vem som lade ut kombinationen från början.
En triss i damer kan byggas ut med den fjärde damen. En sekvens i hjärter fyra, fem, sex kan förlängas i båda ändarna, både med trean och med sjuan. Fortsätter serien uppåt kan den till slut nå ända till kungen.
Det avgörande är att poängen tillfaller den som lägger på, inte den som meldade. Att hjälpa motståndarens sekvens att växa kostar dig alltså ingenting – tvärtom är det ett av de enklaste sätten att skrapa ihop poäng när din egen hand är svag.
Håll därför ögonen på hela bordet, inte bara på dina egna högar. Vi hittar nästan alltid något att lägga på när vi går igenom motståndarens meldningar innan vi kastar.
Avsluta turen med ett kort öppet
Turen slutar alltid likadant: du lägger ett kort öppet på slänghögen, i rad med de andra så att allt syns.
Kastet är det enda du signalerar med, och en motståndare som är vaken läser dig snabbt. Kastar du en hjärter dam vet hen att du inte samlar höga hjärter.
Undantaget är den tur då du blir av med hela handen. Då är omgången slut och poängen räknas. Vi lägger alltid kastet i rad med de tidigare korten, aldrig ovanpå dem, eftersom hela högen måste vara läsbar för alla.
Tvåmansspelets rytm: långa händer och stora högar
Med tretton kort var tar det tid innan händerna töms, och under tiden växer slänghögen till en imponerande rad.
Rytmen blir därför en helt annan än i spel med flera deltagare. Ni cirklar runt varandra, kastar försiktigt och väntar på att den andra ska släppa just det kortet som öppnar en djup hämtning.
Den som till slut tar en stor hög tar också en stor risk. Femton kort på hand mitt i en omgång är femton potentiella minuspoäng per klätt kort om motståndaren plötsligt går ut. Vi tar sällan mer än fem eller sex kort på en gång om vi inte ser minst två meldningar direkt, och helst inte alls sent i omgången.
Tre vid bordet: samma regler, mindre händer
Med tre spelare gäller exakt samma grundregler som i tvåmansspelet, men handen krymper till sju kort.
Omgångarna blir kortare och snabbare, och fler kortspel för tre personer fungerar på just det sättet. Med en extra motståndare vid bordet blir varje kast dessutom dubbelt så riskabelt.
Sju kort var och samma talong
Givaren delar sju kort till varje spelare, ett i taget medsols, och vänder upp nästa kort som start på slänghögen. Talongen läggs bredvid.
Sju kort ger betydligt mindre svängrum än tretton. Du har helt enkelt inte råd att samla på tre olika projekt samtidigt, utan får välja spår tidigt och hålla fast vid det.
Spelet går medsols från givaren och spelaren till vänster om givaren gör första draget. Vi låter given rotera ett steg medsols efter varje omgång, så att ingen sitter kvar i förhandsläget hela kvällen. Talongen fungerar precis som i tvåmansspelet, med ett uppvänt startkort bredvid.
Ordningen
Given vandrar ett steg medsols för varje ny omgång, och förhand – spelaren närmast givarens vänstra sida – börjar alltid.
Positionen spelar mer roll än många tror. Förhand ser den minsta slänghögen och har därför minst att välja på, medan den som sitter sist i varvet ofta får en rejäl rad att botanisera i. Å andra sidan hinner förhand melda först, vilket väger tungt när alla ligger nära 500.
Tre spelare ger flest tvister om slänghögen
Trespelarvarianten är den där diskussionerna om högen brukar bli som livligast, av en enkel anledning: två motståndare hinner läsa dig innan du kommer tillbaka i tur.
Kastar du ett kort som passar den ena får den andra också en chans att hämta det, tillsammans med allt ovanpå. Fönstret mellan dina turer är dubbelt så långt som i tvåmansspelet.
Stora högar blir därmed farligare. Vi håller oss oftare till talongen när vi sitter tre, och hämtar bara djupt när vi kan melda minst två kombinationer på en gång. En hög på tio kort som bara ger en enda triss brukar sluta i minus.
Fyra spelare: var för sig eller i par
Fyra deltagare kan antingen spela alla mot alla eller dela upp sig i två lag om två.
Parspelet ger ett helt annat samarbete och brukar bli kvällens längsta omgångar. Bestäm formen innan första given, eftersom taktiken skiljer sig rejält mellan de båda uppläggen. I singelspel gäller det att skydda sig mot tre motståndare samtidigt.
Singelspel
Alla fyra spelar för sig själva med sju kort var och eget protokoll. Reglerna är oförändrade och den som först passerar 500 vinner.
Med fyra enskilda spelare hinner mycket hända mellan dina turer. Slänghögen kan växa med fyra kort innan du är tillbaka, vilket å ena sidan ger fler alternativ, å andra sidan gör att någon annan ofta hinner före till det kort du väntade på. Vår rekommendation är att melda så fort en kombination är komplett, för i fyrmansspel går någon ut tidigare än du räknat med.
Parspel med delade meldningar och gemensam poäng
I parspelet sitter partnerna mittemot varandra så att lagen turas om, precis som i Chicago kortspel och andra klassiska partävlingar.
Varje spelare håller sin egen hand och meldar för sig, men lagets meldningar räknas ihop till en gemensam summa i slutet av omgången. Ni får också lägga på varandras kombinationer fritt, vilket öppnar för riktigt fina drag: melda en kort sekvens som du vet att din partner kan bygga vidare på.
Minuspoängen delas på samma sätt. Sitter din partner med två ess och en kung när omgången tar slut drabbar det er båda.
Poängen förs in i protokollet som en enda rad per lag, vilket gör räkningen enklare än i singelspel.
Det bästa tipset i parspel är att kasta med partnern i åtanke. Ett kort som är farligt för motståndarna men användbart för din medspelare är nästan alltid rätt kast.
Kortleken räcker – men blanda om talongen
En lek på 52 kort räcker till fyra spelare, men med sju kort var och långa händer händer det att talongen tar slut innan någon gått ut.
Den vanligaste lösningen i de hem vi spelat i är att ta slänghögen, lämna kvar det översta kortet, blanda resten och lägga tillbaka den som ny talong. Spelet fortsätter sedan som vanligt.
Vissa avslutar i stället omgången direkt när talongen är slut och räknar poängen som de ligger. Kom överens före given, för mitt i en omgång blir det aldrig en trevlig diskussion.
Fem spelare och fler
Från fem spelare och uppåt behöver ni två kortlekar och lite justerade regler för att det ska flyta.
Femhundra fungerar ända upp till åtta personer, men förvänta er längre omgångar och betydligt större slänghögar. Sitt gärna vid ett stort bord – korten behöver ligga utspridda för att reglerna ska fungera.
104 kort och fyra jokrar
Två kompletta lekar ger 104 kort, och tar ni med jokrarna från båda landar ni på fyra stycken.
Med dubbletter i leken blir fyrtal vanligare och många sällskap tillåter dessutom två identiska trissar på bordet samtidigt, exempelvis två separata trissar i nior. Sekvenser fungerar oförändrat: minst tre kort i följd i samma färg.
Kom ihåg att en pålägg-möjlighet nu kan finnas på flera ställen. Har du en fjärde dam får du välja vilken damtriss du lägger den på – välj din egen om du har en.
Sex kort var och kortare omgångar
Med fem eller fler vid bordet delar vi bara sex kort var. Annars blir väntan mellan turerna för lång och slänghögen ohanterlig redan i första varvet.
Färre kort på hand betyder snabbare utgångar och fler omgångar per kväll. Poängen per omgång blir samtidigt lägre, och vägen till 500 tar därför gärna sex eller sju givar i stället för tre eller fyra.
Sitter ni åtta personer är ett alternativ att spela i par även här, med fyra lag. Då blir protokollet enklare att hålla ordning på.
Vad korten är värda när ni räknar
Varje kort har ett fast poängvärde som gäller både för meldade kort och för korten du sitter kvar med.
Värdena är enkla att lära sig men avgör hela strategin. Höga kort ger mycket plus när de ligger på bordet och lika mycket minus när de ligger i handen.
Just den symmetrin är vad som gör Femhundra spännande: samma ess kan bli femton poäng åt två håll.
Ess räknas 15 – utom i ess-två-tre
Esset är kortleken dyraste kort i Femhundra och värderas till 15 poäng när det används högt.
Högt betyder som topp i en sekvens, alltså dam-kung-ess, eller som del i en triss eller ett fyrtal i ess. Där är esset värt sina fulla femton poäng, både i plus och i minus.
Ligger esset i stället lågt, i sekvensen ess-två-tre, räknas det i de flesta hem som ett enda poäng. Logiken är att kortet där fungerar som en etta och inte som spelets högsta valör. Kom överens om saken innan ni börjar, för det här är den regeltolkning som varierar mest mellan olika sällskap. En hand med tre ess är alltså antingen en guldgruva eller en katastrof, beroende på om du hinner melda dem.
Klädda kort 10, sifferkort valören, joker 15
Resten av värdetabellen är rak: knekt, dam och kung ger tio poäng styck, medan sifferkorten är värda sin valör.
| Kort | Poäng |
|---|---|
| Joker | 15 |
| Ess (högt) | 15 |
| Ess (i ess-två-tre) | 1 |
| Kung, dam, knekt | 10 |
| Tia | 10 |
| Nia ner till tvåa | Valören, alltså 9 ner till 2 |
Jokern räknas normalt som 15 poäng oavsett var den ligger. I en del sällskap ärver den i stället värdet på kortet den ersätter, så att en joker som står för en femma bara ger fem poäng. Båda varianterna förekommer – bestäm er för en av dem vid första given, annars blir poängräkningen en förhandling varje omgång.
Lägg tabellen på minnet redan under spelets gång. Den som vet att en kung på hand kostar tio poäng kastar den betydligt tidigare än den som räknar först efteråt.
Poängräkningen
Poängen räknas efter varje avslutad omgång, och principen är enkel: det du har på bordet minus det du har på hand.
Var och en räknar sitt eget, högt och tydligt, medan någon för protokoll. Vi brukar låta samma person sköta protokollet hela kvällen så att kolumnerna hålls raka.
Ett papper med en kolumn per spelare och en rad per omgång räcker gott.
Pluspoäng för allt du meldat, minus för det du har på hand
Börja med att lägga ihop värdet på samtliga kort du har liggande framför dig: dina egna meldningar plus varje kort du lagt på under omgången, oavsett vems kombination det hamnade i.
Dra sedan av värdet på korten som fortfarande sitter i handen. Skillnaden är din poäng för omgången.
Summan kan mycket väl bli negativ. Har du bara hunnit melda en liten sekvens men sitter kvar med två ess och en kung landar du under noll, och minuset förs in i protokollet precis som ett plus. Sådant händer alla, och det är just därför vi predikar att melda tidigt hellre än snyggt.
Glöm inte korten du lagt på andras kombinationer. De ligger inte framför dig på bordet, men de är dina poäng och ska med i summan.
Exempel
Ett räkneexempel från ett trespelarbord gör principen tydlig. Omgången tog slut när den tredje spelaren blev av med sista kortet.
| Spelare | På bordet | På hand | Omgångens poäng |
|---|---|---|---|
| Anna | 85 | 22 | 63 |
| Björn | 40 | 55 | −15 |
| Cecilia | 120 | 0 | 120 |
Björn hade tagit en stor slänghög sent i omgången och hann aldrig melda det han samlat på. Cecilia gick ut och hade därför inga kort kvar att dra av. Skillnaden mellan de två är 135 poäng på en enda giv – ungefär en fjärdedel av vägen till målet.
Anna, som spelat försiktigt och meldat i lagom takt, hamnade mitt emellan. Det är den vanligaste profilen vid vårt bord: sällan lysande omgångar, men aldrig minus heller, och över ett helt parti räcker det ofta hela vägen.
Vinnaren är den som först når 500 – inte den som går ut
Att gå ut ger ingen bonus i standardreglerna. Fördelen ligger enbart i att du slipper minuspoäng och att alla andra tvingas räkna av sina händer.
Spelet fortsätter tills någon efter en avslutad omgång står på 500 poäng eller mer i protokollet. Omgången spelas alltid färdigt – ingen bryter mitt i för att gränsen passerats.
Passerar två spelare 500 samtidigt vinner den med högst total. Det gör sista omgången spännande på ett sätt som få andra poängspel klarar, eftersom en djup hämtning kan flytta hundra poäng på en tur. Ligger någon på 480 lönar det sig sällan att spela försiktigt – då gäller det att melda allt som går.
Minuspoäng
Negativa omgångar skrivs in i protokollet som de är och dras av från din löpande summa.
En riktigt dålig omgång kan alltså kasta tillbaka dig långt, och står flera spelare på minus drar hela partiet ut på tiden. Vill ni ha en kortare kväll är det enkelt att spela till 300 i stället, eller att stryka minuspoängen helt när barn är med. Samma tanke om mjukare räkning finns i Kasino (Casino) kortspel, där poängen samlas i lugnare takt. Huvudsaken är att ni bestämmer er före första given.
Vad räknas som en giltig meldning?
En giltig meldning är tre eller fler kort som hör ihop: samma valör, eller en obruten följd i samma färg.
Vi har lärt oss att de flesta gräl vid bordet handlar om gränsfall, inte om grundregeln. Ett par duger aldrig, två kort i följd duger aldrig, och en sekvens som byter färg mitt i duger inte heller. Kom överens om jokerns roll innan given, så blir resten av kvällen betydligt lugnare.
Triss och fyrtal
Tre kort av samma valör räcker för en meldning, och färgen spelar ingen roll alls. Tre damer i klöver, hjärter och spader ligger lika giltigt som tre damer i vilken annan kombination som helst.
Fyrtal fungerar likadant och ger förstås mer poäng på bordet. I vår familj lägger vi ut trissen så fort den är klar och sparar det fjärde kortet bara om vi tror att någon annan sitter och väntar på just den valören. Med två lekar i spel kan samma valör dyka upp fler gånger än du hinner räkna.
Sekvenser om minst tre i samma färg
En sekvens kräver minst tre kort i följd i en och samma färg, till exempel hjärter fem, sex och sju. Blanda du färger blir det ingen meldning, hur fin följden än ser ut.
Sekvenser får byggas på i båda riktningarna, vilket är själva poängen med dem. Ligger hjärter fem till sju på bordet kan hjärter fyra läggas i nederkant och hjärter åtta i överkant, oavsett vem som lade ut ursprunget. Vi brukar därför hellre melda en sekvens än en triss när valet står mellan dem: sekvensen har två öppna ändar och drar åt sig kort under hela omgången, medan trissen bara kan kompletteras med ett enda kort till.
Jokern i Femhundra
Jokern ersätter vilket kort som helst i en triss eller en sekvens, och den vanligaste hemmavarianten låter den räknas som femton minuspoäng på hand.
I många sällskap får jokern lösas ut: den som har det riktiga kortet byter till sig jokern och använder den på nytt i en egen meldning. Andra låter jokern ligga kvar där den hamnat resten av omgången. Bestäm vilket som gäller innan första given, för mitt i en omgång blir diskussionen sällan vänlig. Vi brukar också säga vad jokern representerar högt när den läggs ut, så att ingen senare hävdar att den stod för en annan valör.
Får ess ligga både högt och lågt, och runt hörnet?
Esset får ligga både högt och lågt, men inte runt hörnet. Kung–ess–två är alltså ingen giltig sekvens i standardreglerna.
Praktiskt betyder det att esset kan avsluta en följd uppåt efter knekt och dam, eller inleda en följd nedåt före två och tre. Vilken roll esset spelar avgör också vad det är värt när poängen räknas, vilket du ser i avsnittet om kortens värden. Vi säger alltid till nya spelare direkt: ett ess är antingen högst eller lägst, aldrig båda samtidigt i samma meldning. Vill någon ändå spela runt hörnet får det bli en uttalad husregel före given, aldrig en tolkning som dyker upp när kortet väl ligger på bordet.
Omgångens slut
En omgång tar slut på tre sätt: någon blir av med alla kort, talongen tar slut, eller sällskapet enas om att bryta.
De två första är de vanliga, och båda leder direkt till poängräkning. Vi går igenom dem här nedan, tillsammans med den lilla regeldetalj som brukar dyka upp precis när någon ska gå ut.
Det avgörande sista sticket
Den som blir av med sitt sista kort avslutar omgången i samma sekund, oavsett hur mycket de andra har kvar på hand.
Sista kortet kan lämna handen på två sätt: det meldas eller läggs på en meldning som redan ligger, eller så kastas det på slänghögen. Övriga spelare får inte lägga ut något efteråt, hur färdig deras triss än är. Just det momentet gör att vi sällan sparar en halvfärdig sekvens särskilt länge – den är värdelös i det ögonblick någon annan tömmer handen. Räkna motståndarnas kort med jämna mellanrum, så kommer avslutet aldrig som en överraskning.
När talongen tar slut – blanda eller sluta?
Standardregeln är enkel: när talongen är tom och den spelare som står på tur inte kan eller vill ta ur slänghögen, är omgången slut och poängen räknas.
Många hem spelar hellre med husregeln att slänghögen blandas om till ny talong, med det översta kortet kvar som start på en ny hög. Vi gör så när vi är fyra eller fler, eftersom omgångarna annars tar slut innan någon hunnit få ihop särskilt mycket. Kortleken tar inte slut lika snabbt i tvåmansspel, där handen är dubbelt så stor från början. Vilken linje ni väljer bör bestämmas före första given, eftersom den påverkar hur djupt det lönar sig att hämta ur högen.
Sista kastet
Ska den som går ut kasta ett sista kort? Där skiljer sig hemmen åt, och båda varianterna förekommer i tryckta regelsamlingar.
Den vanligaste varianten hos oss tillåter att man går ut genom att melda alla sina kort, helt utan avslutande kast. Den strängare varianten kräver ett kort öppet på högen som avslut, vilket gör det svårare att gå ut på precis rätt tur och tvingar fram ett extra kort i handen. Välj en av dem och håll fast vid den genom hela kvällen.
Tvister som brukar uppstå kring slänghögen
Slänghögen ligger utspridd och synlig, och nästan alla oenigheter i 500 kortspel handlar om vad man får plocka därifrån.
Tre situationer återkommer varje gång vi spelar med nya deltagare vid bordet. De har alla en vedertagen praxis bakom sig, och ingen av dem behöver sluta i tjuvnyp om ni pratar ihop er i förväg.
Glömde använda kortet du tog
Tar du ett kort ur slänghögen måste det meldas i samma tur, tillsammans med kort från din hand eller på en meldning som ligger.
Glömmer du bort det finns en enkel praxis: korten går tillbaka till högen i samma ordning som de låg, och din tur är förbrukad. Alla korten ovanför det du valde följer ju med upp i handen, så misstaget kan bli dyrt. Vi säger valörerna högt innan vi lyfter, helt enkelt för att slippa den situationen. Är sällskapet ovant kan ni tillåta en ångervändning så länge korten inte hunnit blandas in i handen.
Kort som blev synliga
Kort som råkar visas under givet eller mitt i en tur ska inte försvinna tillbaka i handen som om ingenting hänt.
Vanlig praxis är att kortet läggs överst på slänghögen om olyckan sker under spelets gång, och att given görs om ifall flera kort blottas medan de delas ut. Sitter du bredvid en ivrig sjuåring händer det ofta, och då är omgiv nästan alltid det snällaste beslutet. Ett blottat kort som redan setts av alla ger annars en orättvis fördel åt den som råkar sitta närmast, särskilt sent i omgången när varje valör betyder något.
Får man ta hela slänghögen bara för att melda ett par?
Nej. Kortet du plockar måste ingå i en fullständig meldning på minst tre kort, direkt i samma tur.
Ett par i handen räcker alltså inte som ursäkt för att skopa upp femton kort ur högen. Däremot duger det utmärkt att lägga det hämtade kortet på en sekvens som redan ligger på bordet, även om det är någon annans. Just den öppningen gör djupa hämtningar möjliga betydligt oftare än nybörjare hinner räkna ut på egen hand – kolla alltid bordet innan du bestämmer att kortet är omöjligt att ta.
Lägg på mer, samla minus mindre
Femhundra belönar två saker framför allt: att få ut poäng på bordet, och att slippa sitta med dyra kort på hand.
Taktiken nedan är den vi lärt oss av att förlora tillräckligt många omgångar. Den fungerar lika bra i tvåmansspel som runt ett fullsatt bord, och den passar också om ni provar spelet i webbläsaren; det finns gott om sätt att spela kortspel online och gratis när sällskapet uteblir.
Bygg mot slänghögen, inte mot talongen
Talongen ger ett slumpkort. Slänghögen ligger uppradad framför dig, och du vet exakt vad som finns där.
Därför sparar vi hellre kort som matchar något i högen än kort som skulle passa i en drömhand vi ännu inte har. Ligger tre hjärter i följd utspridda på olika djup i högen, och du har ett fjärde hjärter som binder ihop dem, kan en enda tur ge dig både meldningen och alla kort ovanför på köpet. Djupa hämtningar är samtidigt riskabla: allt du inte får ut ligger kvar som minus. Räkna snabbt innan du lyfter, och nöj dig med en grundare hämtning när överskottet består av klädda kort. En bra tumregel är att en djup hämtning ska ge minst två meldningar eller ett rejält pålägg för att vara värd besväret. Går den bara ut på att rädda ett enda kort blir högen oftast en belastning i stället för ett försprång.
Melda tidigt
Poäng på bordet kan ingen ta ifrån dig. Poäng på hand kan förvandlas till minus av att någon annan går ut.
Nybörjare sitter gärna kvar med en färdig triss i hopp om att göra den till fyrtal, och det är precis så omgångar går förlorade. Vi lägger ut så fort meldningen är komplett, särskilt när någon vid bordet har få kort kvar. Ett undantag gör vi i tvåmansspel: där kan det löna sig att vänta en tur om utlägget skulle servera motståndaren ett självklart pålägg. I kortspel för tre personer finns sällan tid till sådana finesser, eftersom två motståndare hinner gå ut medan du funderar. Regler för 500 kortspel säger ingenting om när en meldning måste läggas ut, så tajmingen är helt och hållet din egen avvägning.
Att sitta med höga kort när någon går ut kostar
Ess och klädda kort på hand är de dyraste korten i hela spelet, och de kostar mest just när du minst vill det.
| Kort på hand | Avdrag |
|---|---|
| Joker | −15 |
| Ess (högt) | −15 |
| Kung, dam, knekt, tia | −10 |
| Nio ned till två | −9 till −2 |
Två ess och en kung kvar på hand är alltså fyrtio minus i ett enda svep, vilket äter upp en hel bra omgång. Sitter du med sådana kort utan att ha någon meldning på gång, kasta dem hellre tidigt medan de fortfarande är ofarliga för motståndarna. Sent i omgången är samma kast en present till den som väntat på just den valören. En hand med tre klädda kort och ingenting påbörjat är den vanligaste anledningen till att en omgång slutar på minus hos oss. Bli av med tyngden medan det fortfarande finns turer kvar att spela.
Lägg på
Varje kort du lägger på en meldning ger poäng till dig, oavsett vem som en gång lade ut grunden.
Det är den regel som nya spelare oftast missar, och den som snabbast förändrar hur man tänker. Ligger det fyra sekvenser på bordet finns det åtta öppna ändar att fylla, plus alla trissar som saknar sitt fjärde kort. Vi tittar igenom bordet före varje kast, för det händer nästan varje omgång att ett kort vi tänkt slänga i själva verket är värt tio poäng på någon annans meldning. Nackdelen är att ett pålägg också kortar ned motståndarens väg mot att gå ut, så väg vinsten mot läget i omgången.
Läs vad motståndaren samlar på
Vad någon tar ur högen berättar mer än vad de kastar. Två hjärter i rad ur slänghögen betyder nästan alltid en sekvens på gång.
Vi håller därför ett halvt öga på hämtningarna och undviker att kasta kort som passar in i det mönstret. Går det inte att undvika, kastar vi hellre kortet tidigt än när motståndaren redan har utlägget på bordet och bara väntar på pålägget. Ett kort som är helt dött för motståndarna är alltid ett bättre kast än ett som råkar vara säkert just nu. Samma vaksamhet lönar sig i besläktade spel med öppna högar; den som tränat sig i Kasino (Casino) kortspel känner igen känslan av att räkna vad de andra samlar på. Efter några omgångar sitter vanan, och då blir kasten nästan självklara.
Namn, släktingar och den engelska varianten 500 Rum
Femhundra är den svenska benämningen på det spel som på engelska heter 500 Rum, ibland även Pinochle Rummy eller Michigan Rummy.
Reglerna är i allt väsentligt desamma: rummygrunden med meldningar, den utspridda slänghögen, pålägg på andras utlägg och poängräkning upp till femhundra. Skillnaderna som finns rör detaljer som jokerns värde, om den som går ut måste kasta ett sista kort och om talongen blandas om.
Förvirringen uppstår på två håll. Dels finns ett helt annat spel som också kallas 500, det australiska sticktagningsspelet med budgivning och trumf, som inte har någonting med rummy att göra utöver namnet. Dels dyker Rummy 5000 upp i sammanhang där någon menar just Femhundra men råkat lägga till en nolla, eller spelar en variant med högre poänggräns. Frågar någon efter regler kortspel 500 är det därför värt att kontrollera vilket av spelen som avses innan korten delas ut.
Inom rummyfamiljen finns dessutom gott om närmare släktingar. Gin rummy, kanasta och de vanliga svenska varianterna delar samma grundidé om triss och sekvens, medan poängsystemet och antalet kort skiljer dem åt. Efter en lång Femhundrakväll brukar vi byta till Chicago kortspel för att få en helt annan rytm vid bordet. Femhundra kortspel hör hemma i mitten av familjen: mer taktik än de enklaste hemmavarianterna, men betydligt lättare att lära ut än kanasta med alla dess särregler.
Från mexikanska Conquian till 500 Rum
Hela rummyfamiljen brukar spåras till det mexikanska spelet Conquian, som räknas som förfader till både gin rummy och 500 Rum.
Conquian spelades med en spansk lek och byggde redan på samma tanke: samla kort som hör ihop, lägg ut dem framför dig och bli av med handen. När spelet vandrade norrut till USA anpassades det till den franska leken med femtiotvå kort, och en rad varianter växte fram under årtiondena kring sekelskiftet 1900.
500 Rum fick sitt genomslag i USA under 1900-talets första hälft och beskrevs snart i de stora regelsamlingarna. Det som skilde varianten från övriga rummyspel var poängräkningen: i stället för att bara belöna den som gick ut fick varje spelare betalt för allt de fått ut på bordet, minus det som fanns kvar på hand. Just den detaljen gjorde spelet långsammare, mer taktiskt och betydligt roligare att spela flera omgångar i rad.
Till Sverige kom spelet under 1900-talet och fick namnet Femhundra efter poänggränsen. Exakt när det slog igenom här är svårt att fastställa, men det har funnits med i svenska regelsamlingar tillsammans med de andra hemmaklassikerna sedan länge. Att spelet ofta krävde två lekar gjorde det populärt i sällskap där många ville vara med, ungefär som andra kortspel med två kortlekar.
Femhundra från åtta år: spela till 200
Femhundra fungerar från ungefär åtta år, förutsatt att ni sänker målet och lättar på poängräkningen de första gångerna.
Vi spelar till tvåhundra i stället för femhundra när barnen är med. Då tar en hel match tjugo minuter i stället för en timme, och ingen tappar sugen halvvägs. Minuspoängen hoppar vi över helt de första omgångarna: räkna bara ihop det som ligger på bordet, så slipper barnen känslan av att bli straffade för att de inte hann.
| Anpassning | Vanligt spel | Med barn |
|---|---|---|
| Poängmål | 500 | 200 |
| Kort på hand | 7 (13 vid två spelare) | 7 |
| Minuspoäng | Ja | Nej de första omgångarna |
| Jokrar | Två | Två, gärna fler |
Jokrarna är barnens bästa vän, eftersom de gör halvfärdiga sekvenser färdiga. Låt gärna en vuxen lägga korten öppet och tänka högt de första omgångarna. Är sällskapet mycket ungt tar vi hellre en runda Sjuan (7:an) först och går över till Femhundra när sorteringen sitter i fingrarna.
Sådant som brukar undras innan första omgången av Femhundra
Frågorna nedan är de som brukar ställas vid bordet medan korten blandas, och svaren följer den vanligaste svenska varianten av spelet.
Hur många kort får man i 500?
Vid två spelare delas tretton kort var, vilket är originalformen och ger långa händer med gott om meldningar. Är ni tre eller fler får varje spelare sju kort. Resten av leken läggs som talong, och ett kort vänds upp som start på slänghögen. Antalet kort ändras alltså bara i tvåmansspelet, oavsett hur många lekar ni använder.
Hur många kan spela Femhundra?
Två till åtta spelare fungerar bra. Upp till fyra räcker en vanlig lek med femtiotvå kort plus jokrar. Från fem spelare blandar ni ihop två lekar, alltså hundrafyra kort och fyra jokrar, annars tar talongen slut nästan direkt. Med sex eller fler går det snabbare om varje spelare får sex kort i stället för sju.
Får man ta flera kort ur slänghögen?
Ja, och det är själva kärnan i spelet. Slänghögen ligger utspridd så att alla kort syns, och du får peka ut vilket kort du vill ha. Då följer samtliga kort ovanför det med upp i din hand. Det utpekade kortet måste meldas direkt i samma tur, annars är hämtningen ogiltig.
Vad är ess värt i 500?
Esset räknas som femton poäng när det ligger högt, alltså i en triss av ess eller i en sekvens som dam–kung–ess. Ligger esset lågt i följden ess–två–tre räknas det bara som ett poäng. På hand vid omgångens slut kostar ett högt ess femton minus, vilket gör det till ett dyrt kort att spara på.
Får man lägga på andras meldningar?
Ja, och poängen tillfaller den som lägger på, inte den som lade ut meldningen från början. Du kan fylla ut en sekvens i båda ändar och komplettera en triss till fyrtal, oavsett vems kort som ligger på bordet. Titta därför igenom hela bordet innan du kastar; ett kort du tänkt slänga kan vara värt tio poäng.
Vad händer om ingen når 500?
Då spelar ni helt enkelt en omgång till. Poängen ackumuleras i protokollet mellan omgångarna, och matchen är slut först när någon passerat femhundra efter en avslutad omgång. Med minuspoäng inblandade kan det ta längre tid än väntat. Passerar flera spelare gränsen samtidigt vinner den som har högst summa.
Är Femhundra samma som 500 i Australien?
Nej. Det australiska spelet 500 är ett sticktagningsspel med budgivning och trumf, närmare släkt med bridge och whist. Femhundra som beskrivs här hör till rummyfamiljen och handlar om meldningar, slänghög och pålägg. Att båda heter 500 beror på poänggränsen, inte på något gemensamt regelverk.
Behövs jokrar i Femhundra?
Nej, spelet fungerar utmärkt utan dem. De flesta hem tar ändå med två jokrar eftersom de gör det lättare att få ihop sekvenser, särskilt när barn är med. Kom överens före given om jokrarna ska vara med, vad de kostar på hand och om de får lösas ut av den som har det riktiga kortet.