Bluff kortspel går ut på att lägga kort nedåtvända på en hög och påstå vilken valör de har. Alla vet att någon ljuger. Frågan är bara vem, och när det lönar sig att ropa stopp. Blir du avslöjad tar du hela högen.
Spelet heter också Bluffstopp och Bullshit och fungerar bäst med 3–8 spelare. Hela leken delas ut, och den som först blir av med sina kort vinner. Reglerna tar fem minuter att lära sig, så tyngdpunkten här ligger på strategin.
Så mycket behöver ni kunna till första partiet
Ni behöver en vanlig kortlek, ett bord och tre personer som orkar ljuga varandra rakt i ansiktet. Resten löser sig under första rundan. Nedan får du hela gången i sju steg och de siffror ni brukar fråga efter innan givaren blandar.
Hur spelar man Bluff? Sju steg för första rundan
Sätt er runt bordet och bestäm vem som ger. Sedan följer ni den här ordningen, varv efter varv, tills någon står med tomma händer.
- Givaren delar ut hela leken, ett kort i taget medsols. Att någon får ett kort mer spelar ingen roll.
- Alla sorterar sin hand i valörer. Håll korten dolda, även när ni är många och handen blir stor.
- Spelaren till vänster om givaren börjar. Hen lägger ett till fyra kort med baksidan upp mitt på bordet och säger ess.
- Nästa spelare lägger sina kort ovanpå och säger tvåa. Sedan trea, fyra, femma och så vidare uppåt. I Bluffstopp får du i stället välja mellan samma valör som förra spelaren eller ett steg upp.
- Korten behöver inte stämma. Du får ljuga så mycket du vill om både antal och valör, men du måste lägga minst ett kort när det är din tur.
- Vem som helst kring bordet får ropa stopp. Då vänds de kort som just lades. Ljög spelaren tar hen hela högen. Stämde påståendet tar den som ropade högen i stället.
- Högen töms vid varje syning och spelet fortsätter från den som tog korten. Först utan kort på hand vinner partiet.
Låt gärna första rundan vara en övningsrunda. Många missar att räkna högen och synar på känsla, och det märks direkt i handstorleken.
Snabbfakta om spelet
Kort sammanställning för den som vill veta vad partiet kräver innan ni sätter er.
| Uppgift | Värde |
|---|---|
| Antal spelare | 3–8, bäst med 4–6 |
| Kortlek | En lek utan jokrar, två lekar när ni är många |
| Speltid | 15–30 minuter per parti |
| Ålder | Från cirka 7 år |
| Svårighet | Enkla regler, krävande strategi |
Så delar ni ut korten
Hela leken delas ut. Inga kort läggs åt sidan och ingen talong sparas till senare i partiet.
Givaren blandar och delar ett kort i taget medsols, med start på spelaren till vänster. Går leken inte jämnt upp gör det ingenting. Skillnaden på ett kort utjämnas snabbt när högarna börjar vandra.
Sortera handen i valörer så fort du fått den, men vinkla korten mot dig. En granne som ser din hand vet exakt när du måste ljuga, och då är partiet i praktiken över för din del.
Är ni sex eller fler blir handen liten och bluffarna genomskinliga med bara en lek. Slå då ihop två lekar med samma baksida, precis som i andra kortspel med två kortlekar. Givarrollen går vidare medsols mellan partierna.
Så lägger ni kort och säger vad ni påstår
Varje läggning består av två delar: korten du lägger nedåtvända och valören du säger högt. Bara den andra delen är sann för alla andra.
Börja på ess och gå uppåt valör för valör
Förhand, alltså spelaren till vänster om givaren, öppnar alltid med ess. Nästa spelare säger tvåa, den därefter trea, och så vidare genom leken.
Efter kung börjar räkningen om på ess. Ordningen är alltså ess, tvåa, trea, fyra, femma, sexa, sjua, åtta, nia, tia, knekt, dam, kung – och sedan runt igen. Ingen får hoppa över en valör för att den passar handen bättre.
Alla kort läggs med baksidan upp på samma hög mitt på bordet. Skjut in dem i högen så att ingen hinner räkna eller kika. Vill du fräscha upp begreppen valör, förhand och giv finns de förklarade i vår ordlista för kortspel.
Lägg ett till fyra kort med baksidan upp
Du måste lägga minst ett kort och får lägga högst fyra. Fyra är taket eftersom det bara finns fyra kort av varje valör i leken.
Påståendet gäller alla kort du lägger på en gång. Lägger du tre kort och säger nia påstår du att samtliga tre är nior. En enda etta bland dem gör hela läggningen till en bluff, och blir du synad tar du högen.
Att passa går inte i standardreglerna. Har du inget som stämmer får du ljuga. Vissa hem tillåter ett pass per varv för att hjälpa den som sitter med en jättehand, men då försvinner en stor del av pressen.
I Bluffstopp får du säga samma valör eller ett steg högre
Den svenska varianten Bluffstopp brukar lätta på trappan. Du väljer mellan att upprepa förra spelarens valör och att gå ett steg uppåt.
Säger spelaren före dig sjua kan du alltså säga sjua igen eller åtta. Valet är ditt, och du behöver inte förklara det. I den internationella varianten Cheat går valören alltid ett steg upp, vilket gör turordningen förutsägbar.
Skillnaden låter liten men ändrar hela räkneövningen. Ingen kan längre säga i förväg vilken valör som ligger var i högen, och den som försöker hålla bok över alla fyra sjuor tappar tråden efter ett par varv. Reglerna varierar mellan olika hem, så bestäm före giv vilken variant som gäller.
Ropa stopp när du tror att någon ljuger
Syningen är hela spelet. Utan den skulle alla ljuga varje läggning och partiet vore slut på tre varv.
Vem får syna – och när är det för sent?
Alla vid bordet får ropa stopp, inte bara spelaren i tur. Också den som just har lagt får syna nästa läggning.
Tidsfönstret är kort. Så snart nästa spelare har lagt sina kort på högen är den föregående läggningen godkänd, och ingen kan gå tillbaka till den. Hann du inte hinner du inte.
Ropet ska vara tydligt. Många hem använder ordet stopp, andra säger bluff eller helt enkelt jag synar. Enas om ett ord före partiet, annars uppstår diskussion om ett muttrande verkligen räknades. En spelare som ropar stopp måste stå för det – det går inte att ta tillbaka en syning när högen är stor.
Vänd korten och se vem som tar högen
Bara de senast lagda korten vänds. Resten av högen ligger kvar nedåtvänd och ingen får bläddra i den.
Stämmer inte alla vända kort med den påstådda valören är läggningen en bluff. Då tar spelaren som lade dem hela högen, både de vända korten och allt som ligger under. Handen växer ofta med tio eller femton kort på en enda miss.
Var påståendet sant tar den som ropade stopp hela högen i stället. Straffet är alltså exakt lika hårt åt båda hållen, och det är därför en förhastad syning kostar mer än en misslyckad bluff. Den som tagit högen sorterar in korten och lägger sedan ut nästa läggning, med valören som står på tur.
När flera ropar samtidigt
Först ut gäller. Den som hann säga stopp före de andra räknas som synare och tar konsekvensen, bra eller dålig.
Blev det för jämnt för att avgöra använder de flesta bord turordningen: den av de ropande som sitter närmast till vänster om spelaren som lade korten får syningen. Bestäm regeln före partiet, för den situationen dyker upp i varje längre kväll.
Vem blir kvar med korten?
Partiet avgörs inte av vem som ljugit bäst utan av vem som först har tomma händer.
Bli av med alla kort – men sista läggningen kan synas
Att lägga sitt sista kort räcker inte. Läggningen måste överleva en syning innan segern är klar.
Ropar någon stopp och du talade sanning är partiet ditt. Ljög du tar du hela högen och är plötsligt tillbaka med en full hand medan de andra ler. Väntar alla i stället tyst på nästa spelare är du också ute, men det händer sällan.
Räkna med syning varje gång du går ut. Erfarna spelare bevakar handstorlekarna och ropar stopp automatiskt på den sista läggningen, eftersom den kostar dem ingenting jämfört med att förlora partiet. Spara därför ett äkta kort i rätt valör till slutet i stället för att chansa.
Spela vidare om vem som blir sist
De övriga fortsätter spela efter att vinnaren gått ut. Turordningen hoppar helt enkelt över den som är klar.
Nu blir det ofta hetsigt, för högen växer snabbt när få spelare delar på den. Sist kvar med kort på hand är partiets förlorare och får ge nästa gång. Vill ni hålla tempot uppe kan ni avbryta när tvåa och trea är klara.
Kortlek och antal spelare
En vanlig lek på 52 kort räcker till fem spelare. Från sex och uppåt behöver ni två lekar för att spelet ska bita.
Hur många kort får man i Bluff?
Alla kort delas ut, så handens storlek beror bara på hur många ni är. Tabellen visar startläget vid olika bordsstorlekar.
| Spelare | Kortlekar | Kort per spelare |
|---|---|---|
| 3 | 1 | 18 / 17 / 17 |
| 4 | 1 | 13 var |
| 5 | 1 | 11 / 11 / 10 / 10 / 10 |
| 6 | 2 | 18 / 18 och 17 till övriga |
| 7 | 2 | 15 till sex spelare, 14 till en |
| 8 | 2 | 13 var |
Ojämn giv ger ingen fördel som märks. Den som fått ett kort extra behöver bara en lyckad läggning för att hamna i kapp.
Så gör ni med två lekar när ni är många
Blanda ihop två lekar med identisk baksida från sex spelare och uppåt. Då finns åtta kort av varje valör i spel i stället för fyra.
Det ändrar bluffandets villkor rejält. Att någon påstår sig lägga tre damer är plötsligt fullt rimligt, och den som håller två damer själv kan inte längre räkna ut lögnen på fingrarna. Högarna blir också större, vilket gör varje syning dyrare. Upp till tolv spelare fungerar med två lekar, men då blir väntan mellan turerna lång.
Strategin: lär dig bluffa som en mästare
Reglerna är inlärda på fem minuter, men det tar många kvällar att bli den vid bordet som andra inte vågar syna. Strategin bygger på tre saker: vilka kort du väljer att ljuga om, hur du läser de andra och vilken bild av dig själv du bygger upp under partiet.
Kapitlet är uppdelat i tre nivåer. Nybörjarnivån handlar om att göra lögnen billig, mellannivån om att blanda sanning och lögn så att mönstret försvinner, och den avancerade nivån om att styra vad de andra tror långt innan du behöver ljuga. Ta en nivå i taget.
Nybörjare: bygg upp förtroende innan du ljuger
Börja med att ljuga sällan och billigt. Den som bluffar varje varv blir synad varje varv, och högen växer fortare än den hinner tömmas.
Ljug om kort du snart kan bli av med
Välj lögnen efter handen, inte efter läget. De kort du helst blir av med är sådana du bara har ett enda av, för dem kommer du aldrig att kunna lägga fyra i taget.
En bra läggning innehåller därför gärna ett äkta kort och ett falskt. Säger du två nior och den ena faktiskt är en nia känns läggningen mindre desperat, och du får bort ett skräpkort på köpet.
Håll däremot kvar valörer där du har tre eller fyra kort. De är guld senare i partiet, eftersom du kan tömma halva handen på en enda ärlig läggning när valören kommer runt igen.
Syna bara när du är säker
En syning på känsla kostar dig hela högen. Syna när du har information, inte när du är irriterad över din handstorlek.
Den säkraste situationen är enkel att räkna ut. Har du själv tre kungar på hand finns bara en kung kvar i leken. Säger någon då att hen lägger två kungar är det garanterat en bluff, och du kan ropa stopp utan att tveka.
Samma sak gäller när du har alla fyra av en valör. Då är varje påstående om den valören en lögn, oavsett hur säkert det låter. Spara den kunskapen tills högen hunnit växa, så gör syningen ordentligt ont.
Räkna hur många av varje valör som redan lagts
Bokföringen i huvudet är det som skiljer nybörjaren från den som vinner ofta. Du behöver inte hålla reda på allt, men gärna en eller två valörer i taget.
Följ med i vad som påstås. När tre spelare i rad har lagt sammanlagt fem sexor vet du att minst en av dem ljög, eftersom leken bara innehåller fyra. Den insikten kommer ofta ett varv för sent om du inte räknar aktivt.
Efter varje syning nollställs mycket. Högen försvinner till en spelares hand och du vet exakt vilka kort som vändes. Utnyttja det korta ögonblicket av klarhet och lägg om din plan för nästa varv.
Mellannivå: blanda sanning och lögn
När du synar och lägger utan tydligt mönster blir du svår att läsa. Nu handlar det om att dölja lögnen i mängden och att välja rätt tillfälle för den.
Lägg fler kort än du behöver
Ett ensamt falskt kort är den lättaste läggningen att syna. Bädda in lögnen bland äkta kort i stället.
Tre kort där två är riktiga tior och ett är en femma ser ut som en stark, ärlig läggning. Motståndaren som håller en tia själv räknar snabbt: tre plus min egen blir fyra, det går precis jämnt ut. Alltså låter hen läggningen passera.
Bonusen är att du blir av med tre kort på en gång. Risken ökar förstås, för en syning avslöjar hela läggningen. Använd greppet när du har äkta kort att offra och högen fortfarande är hanterlig.
Bluffa när högen är liten
Priset för en avslöjad bluff är exakt lika stort som högen. Ljug därför tidigt i varvet, när det bara ligger några kort på bordet.
De första läggningarna efter en syning är nästan gratis. Blir du avslöjad tar du kanske fyra kort, vilket knappt märks. Samma bluff tjugo kort senare kan kosta dig partiet.
Vänd på resonemanget när högen har svällt. Då lönar det sig att lägga ärligt och vänta ut de andra, för någon kommer att tvingas ljuga. Tålamodet i det läget är ofta skillnaden mellan andra och första plats.
Läs tvekan, tempo och handstorlek
Handstorleken är den ärligaste signalen vid bordet. Den som sitter med tjugo kort måste ljuga oftare än den som har fem.
Tempot säger nästan lika mycket. En spelare som direkt drar fram korten och lägger dem har oftast rätt valör redan sorterad i handen. Den som tvekar, tittar ner och sedan lägger tvekar för att hen väljer vilken lögn som är billigast.
Var samtidigt medveten om att vana spelare vänder på signalerna med flit. Lita därför inte på en enskild observation, utan på mönster över flera varv. Samma sorts avläsning är användbar i spel som Chicago, där budet avslöjar minst lika mycket som korten.
Avancerad: styr vad de andra tror
På den här nivån slutar du spela dina kort och börjar spela de andras uppfattning om dig. Målet är att de synar när du talar sanning och tiger när du ljuger.
Använd en syning för att fiska efter kort
En syning behöver inte handla om att avslöja någon. Ibland är den ett sätt att köpa de kort du saknar.
Läget uppstår när du är nära att gå ut men fattas en valör som snart kommer runt. Synar du en spelare som med största sannolikhet talar sanning tar du visserligen högen, men i den ligger de kort du behöver, och du vet precis vilka de vända korten var.
Greppet kostar. Handen växer och du tappar tempo mot den som ligger först. Använd det bara när högen är liten och när de kort du fiskar efter verkligen löser ditt problem i nästa varv.
Bluffa öppet ibland – och bli synad när du talar sanning
Ett rykte som notorisk lögnare är värt mycket om du använder det medvetet. Poängen är att bli synad vid fel tillfälle, för dem.
Låt några bluffar avslöjas tidigt, när högen är liten och straffet litet. Skratta åt det. De andra bygger då upp bilden av dig som spelaren man alltid ska ropa stopp på.
Sedan väntar du. När högen ligger på tjugo kort lägger du fyra äkta damer med samma självsäkra min som förut. Någon synar nästan säkert, korten vänds, och hela högen vandrar till den som ropade. En sådan vändning avgör ofta partiet på en enda läggning.
Så räknar du på sannolikheten att en påstådd valör finns
Grundräkningen är enkel eftersom leken bara innehåller fyra kort av varje valör. Dra bort dina egna, så vet du vad som återstår hos alla andra tillsammans med högen.
| Kort du har av valören | Kvar hos övriga och i högen | Bedömning av ett påstående om två kort |
|---|---|---|
| 0 | 4 | Fullt möjligt, syna bara på annan information |
| 1 | 3 | Möjligt, men fördelat på flera händer |
| 2 | 2 | Kräver att båda finns hos samma spelare |
| 3 | 1 | Omöjligt, syna direkt |
| 4 | 0 | Omöjligt oavsett antal, syna direkt |
Väg in hur många kort som redan sagts ha den valören tidigare i partiet. Med två lekar dubblas alla siffror i tabellen, och först då blir stora läggningar trovärdiga.
Taktiktabell: när ska du syna?
Syningen ska bygga på läge och information, inte på hur trött du är på din hand. Tabellen sammanfattar de situationer som återkommer i varje parti.
| Situation | Rekommendation | Varför |
|---|---|---|
| Du har tre eller fyra av den påstådda valören | Syna | Påståendet är matematiskt omöjligt |
| Liten hög, ingen tydlig signal | Avstå | Vinsten är för liten mot risken |
| Stor hög och tydlig tvekan | Syna | Utdelningen är stor om du har rätt |
| Motståndaren lägger sitt sista kort | Syna | Annars är partiet förlorat direkt |
| Spelaren har många kort kvar | Luta åt syning | Stor hand tvingar fram bluffar |
| Spelaren lade snabbt och har få kort | Avstå | Läggningen är oftast äkta |
Låt hellre en tveksam läggning passera än att syna två gånger i rad på magkänsla.
Taktiktabell: när ska du bluffa?
Bluffen ska vara billig när den misslyckas och nyttig när den lyckas. Väg alltid högens storlek mot hur mycket du behöver bli av med.
| Kort på hand | Högens storlek | Rekommendation |
|---|---|---|
| Många | Liten | Bluffa gärna med två eller tre kort |
| Många | Stor | Lägg ett kort och håll dig till sanningen |
| Få | Liten | Bluffa bara om du saknar valören helt |
| Få | Stor | Avvakta, någon annan tvingas ljuga först |
| Bordet synar sällan | Valfri | Öka antalet falska kort per läggning |
Notera vilka som brukar ropa stopp. Sitter en ivrig synare till vänster om dig är dina bluffar dyrare än de ser ut, eftersom hen får syna varje gång du lägger. Att spelet belönar just den sortens iakttagelser är också skälet till att det överlevt så länge i svenska kök, vilket du kan läsa mer om under kortspelens historia.
Misstagen som avslöjar dig
De flesta förlorar inte på otur utan på vanor. Du upprepar samma rörelse, samma antal kort, samma tonläge – och de andra läser av det.
Fyra misstag går igen vid nästan varje bord. De kostar dig högar du inte behövde ta, och de gör dina bluffar genomskinliga långt innan någon ropar stopp. Gå igenom dem ett efter ett och testa dig själv nästa gång ni spelar.
Du bluffar alltid med samma antal kort
Många lägger ett enda kort när de ljuger och tre när de talar sanning. Efter två varv har bordet sett mönstret, och då synas du varje gång du lägger ensamt kort.
Variera i stället medvetet. Lägg ibland tre falska kort, ibland ett äkta, ibland två där bara det ena stämmer. Poängen är att antalet inte ska säga något om sanningshalten.
Ett enkelt knep är att bestämma antalet innan du ser vilka kort du har i valören. Då styrs valet av handen som helhet och inte av nerverna, och dina motståndare får ingenting att räkna på.
Du synar av frustration
Att syna för att du sitter med tjugo kort är det dyraste du kan göra. Misslyckas synen växer din hand med hela högen, och då är partiet i praktiken avgjort.
Frustration känns igen: du har inte kommit av med något på tre varv, någon annan har fyra kort kvar, och du ropar stopp på känsla. Den synen bygger på hopp, inte på information.
Kräv ett skäl innan du öppnar munnen. Du ska ha sett valören i din egen hand, ha räknat den i högen eller ha noterat att spelaren tvekade. Saknas skälet, låt läggningen passera och vänta på ett bättre läge.
Du glömmer vilka kort du själv lagt
Ett klassiskt självmål är att syna en läggning du själv gjort falsk. Du minns inte att de tre kungarna i högen var dina egna nior, och du tar tillbaka allt du nyss blev av med.
Håll räkning på två saker: vad du påstått och vad du faktiskt lagt. En del spelare lägger sina falska kort i ena kanten av handen som minnesregel innan de skickar iväg dem.
Räkningen har ett andra värde. Vet du att sex av åtta ess redan ligger i högen, varav två är dina egna lögner, är nästa esspåstående nästan alltid en bluff. Se även kortspelsordlistan för begreppen kring syning och hög.
Du sparar fel valörer till slutet
Slutspelet kräver äkta kort. Har du bara damer kvar när turen står på sjuor blir du tvungen att ljuga, och alla vet att du är nära att gå ut.
Planera därför bakåt. Räkna hur många varv som återstår innan din sista valör kommer upp, och gör dig av med det som ligger långt bort medan högen fortfarande är liten.
Behåll gärna en valör där du sitter med två eller tre kort. Då kan du lägga flera på en gång i ett sant drag, och en sann läggning är den bästa avslutningen du kan ha.
Sätt att ändra reglerna
Bluff finns i många hemvarianter, och de flesta ändrar bara en detalj: jokrarna, valörernas riktning eller hur ni räknar poäng.
Bestäm varianten innan givet, precis som i Chicago, så slipper ni tolkningsbråk mitt i partiet. Nedan följer fyra vanliga sätt att styra tempot och svårighetsgraden.
Spela med jokrar som vilken valör som helst
Lägg tillbaka de två jokrarna i leken. En joker räknas som den valör du påstår, vilket gör läggningen sann även när någon ropar stopp.
Effekten är att synandet blir mer riskabelt. Två extra kort i leken räcker för att göra bordet försiktigare, och du kan spara en joker till den sista läggningen där du annars alltid blir synad.
I de flesta hem delas jokrarna ut som vanliga kort, alltså slumpmässigt. Vill ni ha ett jämnare parti kan ni i stället lägga dem åt sidan och ge en till spelaren som gav.
Räkna nedåt efter kung
I standardspelet börjar ni om på ess efter kungen. I den här varianten vänder ordningen i stället och går nedåt: kung, dam, knekt, tio och vidare mot esset.
Partiet blir längre, eftersom samma valörer återkommer i en annan takt än spelarna räknat med. Den som sparat tre nior för att de snart skulle komma upp får plötsligt vänta ett helt varv till.
Varianten passar när ni är tre eller fyra och rundorna annars tar slut för fort.
Kanadensisk och spansk bluff
Två varianter ändrar vilken valör du får påstå. Den vanligaste kanadensiska formen låter dig gå ett steg upp eller ett steg ner, alltså från åtta till sju eller nia.
I den spanska formen brukar samma valör eller en närliggande valör vara tillåten, ungefär som i Bluffstopp men åt båda hållen. Reglerna varierar mellan hem, så stäm av vad som gäller innan ni börjar.
Båda varianterna gör det svårare att räkna. När valören kan röra sig i två riktningar vet du aldrig säkert vilka kort som borde ha lagts, och en bluff håller längre.
Bluff med poäng över flera omgångar
Vill ni spela en hel kväll räknar ni poäng i stället för att bara kora en vinnare. Den som går ut först får noll, och alla andra räknar minus för korten på hand.
| Kort på hand | Minuspoäng |
|---|---|
| Tvåa till nia | 5 |
| Tio | 5 |
| Knekt, dam, kung | 10 |
| Ess | 15 |
| Joker (om ni spelar med dem) | 20 |
Spela fem omgångar och summera. Lägst poäng vinner, vilket belönar den som blir av med klädda kort tidigt i stället för att spara dem till en sista stor bluff.
Passar spelet för barn?
Ja, från ungefär sju år. Barn behöver bara kunna valörerna och vänta på sin tur, och reglerna går att förklara medan ni delar ut.
Korta ner leken om ni vill hålla tempot uppe. Plocka bort knektar, damer och kungar och spela med ess till tio, så blir varje varv snabbare och handen mer överblickbar. Med yngre barn kan ni också tillåta att man lägger högst två kort i taget.
Frågan om lögnen brukar komma upp. Här är det bluffen som är själva spelet, ungefär som när man gömmer en dam i Svarta Maja – alla vet om att det ljugs, och det ingår i reglerna. De flesta föräldrar landar i att det är skillnad på att ljuga i lek och att ljuga på riktigt, och många använder spelet för att prata om just den skillnaden.
Spelet har hetat Bullshit, Cheat och I Doubt It
Samma spel går under olika namn i olika länder. Reglerna är i grunden desamma, men beteckningen skiftar med både språk och sällskap.
I USA kallas det oftast Bullshit, vilket är det ord spelarna ropar när de synar. Bland barn används en mildare form, och där heter spelet i stället I Doubt It – ett namn med lång tradition i amerikanska spelböcker.
I Storbritannien är Cheat det etablerade namnet, och där ropar man just ”cheat” i stället för stopp. Den brittiska formen ligger nära den internationella grundvarianten, där valören alltid går ett steg uppåt.
I Sverige lever två namn sida vid sida. Bluffstopp är den äldre och mer beskrivande beteckningen, medan bara Bluff är det som de flesta säger vid bordet. Att den korta formen dominerar beror sannolikt på att ordet bluff redan fanns i svenskan och behövde ingen förklaring. Bullshit kortspel förekommer också, mest bland dem som lärt sig spelet på engelska.
Var Bluffstopp kommer ifrån
Spelet är släkt med I Doubt It, som beskrevs i engelskspråkiga spelsamlingar under 1800-talet. Grundidén var densamma då: påstå en valör, lägg korten dolt och låt de andra tvivla.
Till Sverige kom spelet troligen under 1900-talet och spreds framför allt som barn- och familjespel. Det krävde ingen utrustning utöver en vanlig lek, vilket gjorde det lätt att lära ut vidare i skolan och på lägergårdar. Hur spridningen gick till i detalj är svårt att belägga, eftersom sällskapsspel sällan dokumenterades.
Namnet Bluffstopp förklarar sig självt. Bluffen är läggningen och stopp är ordet du ropar när du synar, precis som stoppropet i Stress. Mer om hur kortspel har vandrat mellan länder finns i vår genomgång av kortspelens historia.
Bluff, Bluffpoker och Bluffstopp är inte samma spel
Tre namn som liknar varandra betyder tre olika saker. Bara det ena av dem handlar om det spel den här sidan beskriver.
Bluffpoker spelas inte med kortlek. Den vanligaste formen använder sedlarnas serienummer, där spelarna turas om att påstå hur många av en viss siffra som finns i omlopp. Varianten med tärningar under bägare är också spridd, och på engelska kallas båda för Liar’s poker.
Bluffstopp och Bluff är däremot samma kortspel, med samma giv och samma syning. Skillnaden är att den som säger Bluffstopp oftast menar varianten där valören får stå kvar eller öka ett steg. Ska ni spela med fler kort på bordet passar också kortspel med två kortlekar.
Frågor som ofta ställs över högen
Vissa lägen återkommer vid varje bord: någon vill passa, någon vill titta i högen, någon lägger fem kort. Svaren nedan gäller standardreglerna.
Får man passa i Bluff?
I standardreglerna får du inte passa. Du måste lägga minst ett kort och påstå den valör som står på tur, även när du inte har den. Vissa hem tillåter ett pass per varv för att lätta på trycket, men då tappar spelet sin poäng: det är tvånget att ljuga som skapar bluffarna.
Måste man lägga minst ett kort?
Ja. Varje läggning ska bestå av minst ett och högst fyra kort, och alla ska påstås ha samma valör. Fyra är taket eftersom det bara finns fyra kort av varje valör i en lek. Spelar ni med två lekar höjer många taket till åtta, men bestäm det innan givet.
Vad händer om ingen synar sista kortet?
Då vinner spelaren direkt. Läggningen godkänns så snart nästa spelare lagt sina kort, och korten på handen är slut. Just därför synas den sista läggningen nästan alltid – det kostar bara högen att kontrollera, och den som väntar riskerar att partiet är över innan turen kommer tillbaka.
Får man titta på högen efter en syning?
Nej, bara de kort som vändes vid syningen visas för bordet. Resten av högen förblir dold och blandas aldrig upp. Den som tar högen får däremot se allt när korten hamnar på handen, vilket är en liten tröst i ett annars dyrt läge.
Hur många kan spela Bluff?
Tre till åtta spelare med en lek. Under tre blir det för lätt att räkna ut vad motståndaren har, och över åtta får var och en så få kort att partiet tar slut på ett par varv. Med två lekar fungerar upp till tolv spelare bra.
Är Bluffstopp och Bluff samma spel?
I grunden ja, samma giv och samma syning. Skillnaden ligger i valörreglen: i Bluffstopp får du säga samma valör som föregående spelare eller en valör ett steg högre, medan grundvarianten alltid går exakt ett steg upp. Det gör bluffarna svårare att räkna ut.
Får man syna sig själv?
Nej. Du synar bara andras läggningar, och du kan inte ropa stopp på den hög du själv nyss lade till. Skulle du märka att du sagt fel valör gäller läggningen ändå, och du får leva med den tills någon annan väljer att kontrollera den.
Vad gör man om någon lägger fel antal kort?
Läggningen räknas som bluff. Den som lagt fem kort där taket är fyra tar hela högen så snart felet upptäcks, precis som vid en misslyckad syning. Upptäcks det först flera varv senare låter de flesta hem läggningen stå och fortsätter partiet. Fler regelbegrepp finns i Femhundra.