Jazz kortspel är ett svenskt trumfspel för fyra spelare i två par, där ni bjuder om trumffärg och antal stick och vinner genom att hålla precis vad ni lovat.
Spelet hör hemma i samma familj som whist och bridge, men budgivningen är kortare och betydligt lättare att lära sig. Vi förklarar därför spelet genom att hela tiden ställa det bredvid de två storebröderna, så att ni ser var likheterna slutar och skillnaderna börjar.
Reglerna i korthet för Jazz
Fyra spelare i två lag bjuder om trumf och antal stick, spelar tretton stick och får poäng efter hur budet gick.
Vill ni bara komma i gång vid köksbordet räcker de sju stegen nedan. Resten av sidan fyller på med detaljer, undantag och de siffror som brukar behövas när någon börjar tvista om poängen.
- Bilda två lag om två. Partners sitter mittemot varandra, så att motståndarna hamnar till höger och vänster.
- Dela ut hela leken, tretton kort till var och en. Inga kort blir över och ingen talong läggs åt sidan.
- Bjud om hur många stick ert lag åtar sig att ta och i vilken färg trumfen ska ligga.
- Det högsta budet får bestämma. Laget som bjöd högst spelar kontraktet och de andra två försöker sätta det.
- Bekänn färg när ni kan. Har ni inte den utspelade färgen får ni trumfa eller kasta vad ni vill.
- Räkna sticken när alla tretton är spelade. Bara antalet stick avgör, inte vilka kort som ligger i högen.
- Skriv poäng efter kontraktet. Klarat bud ger plus, missat bud ger motståndarna poäng i stället.
Ett litet råd innan ni sätter i gång: låt någon vid bordet ha ansvaret för protokollet redan från första given. Poängen är enkla, men de blir lätt en tvistefråga när ingen skrivit ner vad budet faktiskt löd.
Den som spelat whist känner igen nästan allt utom budgivningen, och den som spelat bridge kommer att sakna ungefär hälften av det den lärt sig. Det är meningen. Jazz plockade bort krångel med flit, och därför sitter ni sällan mer än en timme innan partiet är avgjort.
| Uppgift | Jazz |
|---|---|
| Antal spelare | 4, i två fasta par |
| Kortlek | 52 kort, inga jokrar |
| Speltid | Ungefär 30–60 minuter |
| Ålder | Från cirka 10 år |
| Kort per spelare | 13 |
| Stick per giv | 13 |
Släktskapet
Jazz tillhör whistfamiljen, alltså gruppen av sticktagningsspel med trumf, fasta par och en hel lek utdelad.
Whist är den gemensamma stammen. Ur den växte både bridge och en rad enklare bud- och stickspel fram under tidigt nittonhundratal, och Jazz hör till den senare grenen. Vill ni se hela släkten samlad finns en översikt över sticktagningsspel med de vanligaste svenska varianterna.
Vad Jazz har gemensamt med whist och bridge
Bordet, kortleken och själva stickspelet är i praktiken identiska i alla tre spelen.
Fyra spelare sitter runt bordet, partners mittemot varandra, och var och en får tretton kort ur en vanlig lek. Sedan spelas tretton stick, en trumffärg slår de övriga och färgtvånget gäller hela vägen. Kan ni whist kan ni alltså redan det mesta av handgreppen.
Kortleken är också densamma, och därmed även det lilla räknearbete som pågår i huvudet på alla fyra. Vet ni att tio hjärter har synts vet ni också att tre är kvar, och det gäller lika mycket vid ett bridgebord som vid ett Jazz-bord.
Skillnaderna ligger någon annanstans: i hur ni kommer överens om trumfen och i hur poängen skrivs. Bridge lägger ett helt språk av konventioner ovanpå budgivningen, whist hoppar över buden nästan helt, och Jazz lägger sig mitt emellan med en budgivning som ryms på en servett.
Femtiotvå kort, inga jokrar
Ni spelar med en vanlig lek om 52 kort och lägger jokrarna åt sidan innan givaren blandar.
Esset är högst i varje färg och tvåan lägst, precis som i whist. Eftersom hela leken delas ut vet ni alltid att det finns tretton kort i varje färg någonstans runt bordet, och den kunskapen är halva taktiken.
Fyra färger, ess högst
Rangordningen är ess, kung, dam, knekt, tio, nio, åtta, sju, sex, fem, fyra, tre, två.
I själva stickspelet står ingen färg över någon annan. En hjärterkung slår en klöverdam bara om hjärter är utspelad färg eller trumf, annars ligger de i varsin värld. Det låter självklart, men det är just den regeln som gör att en hand med långa svaga färger kan vara värd mer än en hand med spridda honnörer.
Trumf och sang
Trumffärgen slår alla andra färger, oavsett hur högt kortet i den utspelade färgen är.
En trumftvåa tar alltså hem ett stick med esset i, förutsatt att den som spelade tvåan saknade den utspelade färgen. I de flesta sällskap går det också att spela helt utan trumf, ungefär som sang i bridge, och det budet ligger då högst av alla färgalternativ. Termen varierar mellan olika hem, så kom överens innan första given.
Så ser bordet ut innan given – lag, platser och givare
Lagen lottas, korten blandas, motståndaren till höger kuperar och given går medsols runt bordet.
Enklaste lottningen är att dra ett kort var: de två högsta blir ett lag, de två lägsta det andra. Sedan sätter ni er så att ni har er partner rakt framför er, med en motståndare på varje sida.
Givaren blandar, låter spelaren till höger kupera och delar ut. Efter given flyttas givarrollen ett steg medsols, och den detaljen är värd att hålla ordning på eftersom givaren också öppnar budgivningen.
Två par mot varandra
Ni spelar alltid två mot två med fasta partners under hela partiet.
I många sällskap byter man lag efter ett bestämt antal givar, ofta fyra eller åtta, så att alla får spela med alla under en kväll. Är ni fem vid bordet får den som står över sköta protokollet och hålla tyst om vad hen ser.
Tretton kort var
Hela leken delas ut, ett kort i taget medsols, tills varje spelare har tretton kort.
Ingen bortlagd hög och ingen talong finns i grundspelet. Alla kort är i spel från första utspelet, vilket gör räknandet betydligt enklare än i spel där några kort ligger dolda. Ta upp handen och sortera i färger innan ni börjar bjuda.
Så bjuder ni om trumf och stick
Budet talar om hur många stick ert lag åtar sig att ta och vilken färg som ska vara trumf.
Vanligast är att budet anger antalet stick över sex, precis som i bridge, men i en del hem räknas hela antalet stick i stället. Bestäm vilken räkning ni använder innan första given, annars blir poängräkningen en lång diskussion.
Bjud antal stick
Givaren öppnar och budgivningen går sedan medsols runt bordet tills tre spelare i rad har passat.
Varje nytt bud måste vara högre än det föregående, antingen i antal stick eller i färgordning på samma nivå. Färgordningen följer oftast bridgens: klöver lägst, sedan ruter, hjärter, spader och därefter spel utan trumf. Vill ni bjuda tre hjärter efter att någon sagt tre spader räcker det alltså inte, ni måste upp på fyra.
Rundan kan gå flera varv. En budgivning där båda lagen tror på sin trumffärg brukar klättra i små steg, och det är just den stegringen som gör att någon till slut åtar sig ett kontrakt hen egentligen inte har korten till.
Vad ett jazz-bud innebär
Jazz är spelets högsta bud och innebär att laget lovar att ta samtliga tretton stick.
I flera sällskap betyder budet dessutom att givet spelas utan trumf, alltså att era honnörer måste hålla i alla fyra färger. Den vanligaste varianten runt svenska köksbord är just den strängare: alla stick, ingen trumf, inga ursäkter. Andra hem nöjer sig med alla stick i en vald trumffärg och kallar det jazz ändå.
Budet är namnets kärna och det som får spelet att kännas som en kväll på tjugotalet. När någon säger jazz brukar det bli tyst runt bordet ett ögonblick, och sedan börjar motståndarna räkna sina ess med en helt ny noggrannhet.
Passa, höja, dubbla
Passar ni är ni ute ur budgivningen för den given och kan inte komma tillbaka.
Höja gör ni genom att lägga ett bud som ligger över det senaste, i antal eller i färg. Dubbling förekommer i många sällskap och innebär att en motståndare fördubblar både vinsten och straffet för kontraktet; i en del hem tillåts dessutom en återdubbling som lägger på ytterligare en gång.
Eftersom dubblingen inte finns i alla varianter är den värd en snabb överenskommelse innan ni börjar. Ett dubblat jazz-bud kan annars avgöra hela partiet på en enda giv.
Skillnaden mot bridgens budgivning – tabell
Jazz behåller bridgens trappa men slänger nästan hela det system som bridgespelare lägger år på att lära sig.
| Moment | Jazz | Bridge |
|---|---|---|
| Budnivåer | Vanligen ett till sju, plus jazz-budet överst | Ett till sju |
| Färgordning | Följer oftast klöver, ruter, hjärter, spader | Klöver, ruter, hjärter, spader |
| Spel utan trumf | Förekommer, högst på nivån | Sang, högst på nivån |
| Dubbling | Vanlig husregel, inte alltid med | Alltid, med återdubbling |
| Konventioner | I princip inga | Stayman, transfer och många fler |
| Budets innebörd | Ett åtagande om stick | Både åtagande och information till partnern |
Den sista raden är den viktigaste. I bridge är budet ett samtal där ni beskriver handen för partnern; i Jazz är budet ett löfte och inget annat. Därför kan ni sätta er med fyra personer som aldrig spelat tillsammans och ändå ha en jämn kväll.
Stick för stick vid bordet
Själva spelet är rakt igenom whist: tretton stick, färgtvång och ingen uppvänd hand på bordet.
Att träkarlen saknas är den skillnad som bridgespelare märker först. Alla fyra sitter kvar med sina kort dolda, och ingen får hjälp av att se partnerns hand. Minnet får jobba i stället.
Vem lägger ut första kortet
Spelaren till vänster om den som vann budgivningen spelar ut till första sticket.
Utspelet är fritt: vilket kort som helst ur handen duger. Många öppnar med en låg färg där de har längd, andra med ett ess för att se hur de andra svarar. I några sällskap är det i stället spelföraren själv som öppnar, så fråga om ni sitter hemma hos någon annan.
Bekänn färg
Har ni den utspelade färgen på handen måste ni lägga ett kort i den färgen.
Vilket kort spelar ingen roll, högt eller lågt är fritt val. Först när färgen är slut på handen får ni göra något annat. Regeln är den mest grundläggande i hela whistfamiljen och också den som oftast bryts av misstag när någon sorterat handen slarvigt.
Trumfa eller saka
Saknar ni den utspelade färgen får ni antingen lägga trumf eller kasta ett kort i valfri färg.
Ligger det trumf i sticket vinner den högsta trumfen, oavsett vad de andra lagt. Ligger ingen trumf alls vinner det högsta kortet i den utspelade färgen. Att saka, alltså kasta ett värdelöst kort, är ofta det klokaste när sticket redan är motståndarnas och ni vill spara trumfen till något som betyder mer.
Sticket och nästa utspel
Den som vann sticket lägger ut till nästa och bestämmer därmed färgen.
Sticken samlas i en gemensam hög framför laget, gärna prydligt lagda så att ni kan räkna dem efteråt. Många lägger dem korsvis, fyra åt ena hållet och fyra åt det andra, vilket sparar en hel del pekande och pratande vid poängräkningen.
Skillnaden mot whist i själva spelet, stick för stick
Whist och Jazz spelas nästan likadant, men trumfen bestäms på olika sätt och sticken räknas olika.
| Moment | Jazz | Whist |
|---|---|---|
| Utspel | Vanligen till vänster om spelföraren | Till vänster om givaren |
| Träkarl | Nej, alla håller korten dolda | Nej |
| Trumf bestäms av | Budgivningen | Givarens sista kort som vänds upp |
| Stick som räknas | Alla tretton, mot kontraktet | Stick över sex |
| Åtagande | Ja, laget har lovat ett antal | Nej |
Raden om åtagandet är den som förändrar känslan vid bordet. I whist tar ni så många stick ni kan; i Jazz kan ett stick för mycket vara likgiltigt medan ett för lite kostar hela given. Spänningen ligger i löftet, inte i mängden.
Så räknas poängen i Jazz
Klarat kontrakt ger poäng, missat kontrakt ger motståndarna poäng och ett klarat jazz-bud ger en rejäl bonus.
Exakta värden skiljer sig mellan olika sällskap, så skriv ner er tabell på baksidan av protokollet första kvällen. Sedan slipper ni börja om varje gång någon hämtar leken ur byrålådan.
Vunnet kontrakt
Laget som klarar sitt bud får poäng för varje stick det lovat, och ofta ett mindre tillägg för överstick.
Den vanligaste räkningen ger tio poäng per bjudet stick, alltså hundra poäng för ett bud på tio stick. Överstick, de stick ni tar utöver kontraktet, brukar ge fem poäng styck. Några hem räknar övertricken högre när kontraktet spelas utan trumf, ungefär som bridgens skillnad mellan färg och sang.
Vissa sällskap ger inga överstickspoäng alls, med motiveringen att budet ska vara ett exakt löfte och inte en lägstanivå. Den varianten gör budgivningen vassare och passar er som redan har några kvällar bakom er.
Poängen skrivs på lagets rad i protokollet och läggs till det som redan står där. Enkelt, snabbt och fullt möjligt att sköta i huvudet mellan två givar.
Bet – när laget inte klarar budet
Missar laget sitt kontrakt kallas det bet, och motståndarna får poäng för varje stick som fattades.
Tio poäng per fattande stick är den vanligaste straffskalan, och laget som gick bet får ingenting alls för de stick det faktiskt tog. Ett bud på nio stick som slutar på sju kostar alltså tjugo poäng till motståndarna. Är kontraktet dubblat brukar straffet dubblas på samma sätt.
Just därför bjuder erfarna spelare hellre ett stick för lågt än ett för högt. En blygsam vinst är alltid bättre än en storslagen bet, hur roligt det än lät när budet lämnades.
Bonus för jazz
Ett klarat jazz-bud ger en stor bonus, ofta hundra poäng eller mer utöver de vanliga stickpoängen.
Priset för att misslyckas är lika högt. I de flesta hem kostar ett spräckt jazz-bud samma summa till motståndarna, vilket gör budet till kvällens största vadslagning. Ett par som ligger hopplöst efter kan ta sig tillbaka på en enda giv, och ett par som leder tryggt kan förlora allt av ren optimism.
Kom överens om bonusens storlek innan ni börjar. Den siffran styr hela riskbedömningen under kvällen.
Alla poängvärden i en tabell
Tabellen nedan visar den räkning som är vanligast i svenska sällskap och fungerar bra som utgångspunkt.
| Händelse | Poäng | Till vem |
|---|---|---|
| Bjudet stick, klarat kontrakt | 10 per stick | Spelande laget |
| Överstick | 5 per stick | Spelande laget |
| Fattande stick vid bet | 10 per stick | Motståndarna |
| Klarat jazz-bud | 100 i bonus | Spelande laget |
| Spräckt jazz-bud | 100 i straff | Motståndarna |
| Dubblat kontrakt | Dubbel poäng och dubbelt straff | Enligt utfall |
Använd gärna tabellen rakt av första kvällen och justera sedan efter smak. Höjer ni bonusen blir spelet vildare, sänker ni den blir det mer eftertänksamt.
Hur poängen skiljer sig från bridge – en jämförelse i siffror
Bridge har sårbarhet, delpoäng och rubbertabeller; Jazz har en rad per giv och en summa.
| Del av räkningen | Jazz | Bridge |
|---|---|---|
| Stickpoäng | Samma värde i alla färger | 20 i lågfärg, 30 i högfärg |
| Bonusar | I stort sett bara för jazz-budet | Utgång, slam och lillslam |
| Sårbarhet | Finns inte | Styr straff och bonusar |
| Parti | Spelas till en poänggräns | Rubber om två vunna partier |
| Protokoll | En kolumn per lag | Över och under strecket |
Konsekvensen märks direkt vid bordet. Utan sårbarhet behöver ni inte väga in vad som hände två givar tidigare, och utan streck slipper ni förklara protokollet för den som kom sent. Kvällen flyter på och den som är ny hänger med från början.
När Jazz-partiet är avgjort
Partiet slutar när ett lag når den överenskomna poänggränsen eller när det bestämda antalet givar är spelat.
Femhundra poäng är den gräns som nämns oftast, och den brukar landa på en dryg timme vid bordet. Alternativet är att bestämma ett antal givar i förväg, till exempel åtta, vilket har fördelen att alla vet exakt när kaffet ska sättas på.
Kommer båda lagen över gränsen under samma giv vinner det som har flest poäng. Blir det jämnt spelar ni en giv till, och den given brukar bli kvällens bästa.
Husregler du kan stöta på
Jazz har spridits muntligt, och därför ser reglerna lite olika ut från kök till kök.
Nedan finns de varianter som dyker upp oftast. Ingen av dem är fel, men de bör bestämmas innan given och inte mitt i ett stick.
Med jokrar som trumf
Några sällskap lägger tillbaka de två jokrarna och låter dem stå högst av alla trumf.
Två kort måste då läggas åt sidan för att räkningen ska gå ihop, eller så får två spelare fjorton kort och de andra tretton. Varianten förekommer, men den är inte grundregel och gör poängen svårare att förutse.
Jazz för tre
Med tre spelare får spelet klara sig utan fasta par, och två lösningar är vanliga.
Den ena är att lägga en fjärde hand med öppna kort på bordet, som en träkarl att spela mot. Den andra är att lägga tretton kort åt sidan och spela med tre händer om tretton, där var och en bjuder för sig själv. Båda fungerar, men budgivningen blir mer av en gissningslek när ingen har en partner att lita på.
Kortare partier
Ska ni hinna med en omgång före maten sänker ni gränsen till 250 poäng.
Fyra givar är ett annat mått som brukar passa. Kortare partier gör dessutom jazz-budet vassare, eftersom en enda lyckad chansning kan avgöra hela kvällen. Fungerar samma trick i Chicago, där antalet givar är bestämt från början.
Var Jazz skiljer sig mest från bridge – och varför det gör spelet snabbare
Tre saker skiljer: budgivningen är kort, träkarlen saknas och konventionerna är i praktiken borta.
Utan ett system att lära sig kan vem som helst sätta sig ner och spela med efter fem minuters förklaring. Utan träkarl blir alla fyra lika delaktiga hela given igenom, och utan sårbarhet blir poängräkningen något ni gör mellan två klunkar kaffe.
Tempot märks tydligast på antalet givar per timme. Där ett bridgeparti kan stanna upp i långa efterhandsanalyser går Jazz vidare direkt: korten samlas ihop, poängen skrivs och nästa givare blandar redan medan den förra given diskuteras.
Resultatet är ett spel som passar sällskapet snarare än klubben. Bridge belönar den som studerat; Jazz belönar den som räknar korten och vågar lita på sin partner.
Fel som brukar ske
Tre regelbrott återkommer: revoke, bud utanför tur och fel antal kort på handen.
Påföljderna varierar mellan sällskap, men principen är densamma överallt: felet ska rättas utan att den som spelade rätt blir lidande.
Revoke – att inte bekänna färg
Revoke betyder att en spelare låtit bli att bekänna färg trots att färgen fanns på handen.
Upptäcks felet under given är den vanligaste påföljden att motståndarlaget får två stick överflyttade till sig. Några hem nöjer sig med ett stick, andra låter given göras om helt. Är alla överens om att det var ett rent misstag brukar rättelsen på stället räcka gott.
Bud utanför tur
Ett bud som lämnas när det inte är spelarens tur stryks och räknas inte.
Oftast får spelaren dessutom passa nästa gång turen kommer, som en mild påföljd. Partnern har ju redan hört något som inte borde ha sagts, och den lilla straffet håller budgivningen ärlig.
Fel antal kort
Har någon fler eller färre än tretton kort görs given om från början.
Samma givare blandar och delar ut på nytt. Räkna hellre korten innan budgivningen börjar än efter det femte sticket.
Så bjuder och spelar man klokt
God taktik i Jazz bygger på att värdera handen rätt, hjälpa partnern och hålla reda på trumfen.
De fyra avsnitten nedan tar det i den ordningen, från handen ni just fått till det där budet som antingen räddar eller sänker kvällen.
Vad handen är värd innan budet
Räkna honnörerna först och längden i er tänkta trumffärg sedan, i den ordningen.
Ess och kungar är nästan alltid stick, damer och knektar bara om ni har något att skydda dem med. Fem kort i samma färg är i regel värt mer än två spridda damer, eftersom längd ger stick sent i given när alla andra är slut i färgen.
En tumregel som håller: bjud inte över sju stick utan att partnern har visat stöd. Ensam optimism är den vanligaste orsaken till bet.
Signalera till partnern
Eftersom budgivningen säger så lite blir korten ni spelar ut ert enda sätt att prata.
Ett högt kort i en ny färg visar oftast styrka där, ett lågt visar att ni hellre ser en annan färg. Kastar ni bort ett kort ni inte behöver, saka lågt i den färg där ni är svaga, så vet partnern var hjälpen behövs.
Kom överens om signalerna i förväg. Två spelare som är eniga om vad en sjua betyder slår två som gissar, varje gång.
Håll koll på de tretton trumfen
Det finns exakt tretton trumf i leken, och den som håller räkningen vet när de är slut.
Har ni själva sex och partnern visat tre återstår fyra hos motståndarna. Spela då ut trumf ett par gånger tidigt, så att de inte kan trumfa era goda kort senare i given. Att dra ut trumfen är den enskilt mest lönsamma vanan i hela spelet.
När jazz-budet lönar sig
Jazz-budet är värt att lägga bara när handen håller för samtliga tretton stick.
Det kräver i praktiken en mycket lång färg, nästan alla honnörer och en partner som visat något. Saknar ni ett enda ess kan motståndarna ta sitt stick direkt i första utspelet, och då är bonusen borta och straffet framme. Räkna två gånger innan ni säger ordet högt.
Jazz för nybörjare och barn
Från omkring tio år klarar de flesta barn Jazz, särskilt om ni börjar utan budgivning.
Enklaste ingången är att hoppa över buden helt de första kvällarna: dela ut, vänd ett kort ur leken och låt dess färg bli trumf. Sedan tar varje lag så många stick det kan, och ni skriver ett poäng per stick. När färgtvånget sitter i ryggmärgen lägger ni till budgivningen.
Vill de yngsta ha något ännu enklare att varva med fungerar Skitgubbe bra, och den som hellre sitter för sig själv en stund hittar mycket att välja på bland våra patienser.
Ett svenskt spel från 1920-talet – namnet och ursprunget
Namnet Jazz kommer efter allt att döma från musiken som slog igenom i Sverige under mellankrigstiden.
Bridge var på väg in i de svenska hemmen ungefär samtidigt, men budsystemen upplevdes som svåra och klubbmässiga. Enligt den vanligaste beskrivningen växte Jazz fram som ett folkligare alternativ: samma bord, samma stick, men en budgivning som gick att lära sig på en kväll. Att kalla det nya, snabbare spelet för Jazz låg nära till hands när ordet stod för precis det moderna och lite fräcka.
Exakta årtal och upphovsmän är svåra att belägga, eftersom spelet spreds muntligt och i hemmen snarare än genom regelböcker. Vi anger därför ursprunget som en tradition och inte som ett datum. Att spelet är svenskt och hör hemma i den perioden är däremot något som återkommer i det mesta som skrivits om det.
Andra namn
Jazz går under några regionala benämningar, men ingen av dem är riktigt spridd över hela landet.
I vissa trakter kallas spelet helt enkelt för budwhist eller familjebridge, namn som beskriver vad det är snarare än vad det heter. Någon självklar engelsk motsvarighet finns inte; närmast ligger de spel som samlas under beteckningen bid whist, även om reglerna där skiljer sig i flera stycken.
Spel att gå vidare till
Gillar ni Jazz ligger whist, bridge, Plump och Femhundra närmast till hands.
Whist är samma spel utan budgivning och passar när ni vill ha något ännu snabbare. Bridge går åt andra hållet och belönar den som vill lära sig ett system. Plump behåller åtagandet men låter varje spelare bjuda för sig själv, vilket är en trevlig brygga för den som gillar just den nervösa delen av Jazz.
Femhundra är för övrigt det spel som ligger allra närmast, med bud, trumf och ett åtagande som fungerar på nästan samma sätt. Den som gillar just spänningen i att lova något högt känner sig hemma direkt.
Vill ni ha mer budgivning i samma anda är Femhundra ett givet nästa steg, och den som hellre provar något helt nytt hittar tips bland nya och moderna kortspel.
Frågor om Jazz
Nedan svarar vi på det som brukar komma upp när någon ska lära sig Jazz vid köksbordet.
Hur många spelare är Jazz för?
Jazz spelas av fyra personer i två fasta par, med partners mittemot varandra. Det är grundformen och den som reglerna är byggda för. Är ni tre finns en variant med en fjärde hand med öppna kort på bordet, eller med tretton kort lagda åt sidan. Fler än fyra löser ni enklast genom att låta en stå över och sköta protokollet.
Vad betyder jazz i budgivningen?
Jazz är spelets högsta bud. Laget åtar sig att ta samtliga tretton stick, och i de flesta sällskap dessutom att göra det utan trumf. Lyckas det ger budet en stor bonus, misslyckas det kostar det lika mycket till motståndarna. Innebörden varierar något mellan olika hem, så stäm av före första given.
Är Jazz samma sak som bridge?
Nej, men de är släkt. Båda spelas av fyra i två par med tretton kort var, stick och trumf, och båda avgörs av en budgivning. Skillnaden ligger i att Jazz har en kort budgivning utan konventioner, ingen träkarl och en poängräkning som ryms på en rad per giv.
Hur högt spelar man i Jazz?
Vanligast är att spela till 500 poäng, vilket brukar ta drygt en timme. Många sällskap bestämmer i stället ett antal givar i förväg, ofta fyra eller åtta, så att alla vet när partiet tar slut. Vill ni ha en kortare omgång fungerar 250 poäng utmärkt som gräns.
Kan man spela Jazz med två?
I grundformen fungerar det inte, eftersom hela spelet bygger på två par som bjuder mot varandra. Sitter ni två är Plump eller tvåmanswhist bättre val, och båda behåller känslan av stick och trumf. Vissa provar en variant med öppna händer, men budgivningen tappar då sin poäng.
Var kommer namnet Jazz ifrån?
Namnet lånades med all sannolikhet från musiken som var på modet under 1920-talet, när spelet spreds i Sverige. Ordet stod då för det moderna och snabba, vilket passade ett kortspel som ville vara ett lättare alternativ till bridge. Exakta årtal och upphovsmän går inte att belägga.