Fyra kort på hand. Alla skickar ett kort åt vänster samtidigt. Den som först får fyrtal sätter fingret på näsan – helt tyst. Sist att upptäcka det förlorar.
Åsna kortspel passar 3–8 spelare och kräver bara en vanlig kortlek. Vinner gör den som slipper bokstäver, för den siste vid varje fyrtal får ett Å, sedan S, sedan N och till sist A. Fyra bokstäver, och du är åsnan vid bordet.
Kom igång på fem minuter – så spelar du Åsna
Hela spelet lärs in på en enda giv. Ingen behöver läsa något i förväg. Dela ut fyra kort var, räkna till tre och kör – resten sitter i händerna efter två minuter. Stegen nedan är hela regelverket.
Sju steg från giv till första bokstav
- Plocka ut fyra kort av samma valör per spelare. Är ni fem, tar ni fyra ess, fyra kungar, fyra damer, fyra knektar och fyra tior. Resten av leken läggs åt sidan.
- Blanda de utvalda korten ordentligt och dela ut fyra kort till varje spelare, ett i taget och med baksidan uppåt.
- Alla tittar på sin hand. Målet är fyra lika, alltså fyrtal.
- Givaren räknar högt: ett, två, tre – skicka. Då lägger alla ett kort med baksidan upp framför grannen till vänster.
- Ta upp kortet som kommer från högern, sortera om handen och skicka vidare på nästa räkning. Rytmen fortsätter utan paus.
- Den som får fyrtal lägger tyst fingret på näsan. Alla andra ska härma så fort de märker det, oavsett vad de själva har på hand.
- Den som sist får upp fingret får en bokstav. Å först, sedan S, N och A. Fyra bokstäver betyder förlust – då är du åsna och partiet är över.
Blanda om, dela ut igen och kör nästa omgång direkt.
Spelare, kortlek, tid och ålder
Kort fakta att kolla innan ni sätter er. Antalet valörer följer alltid antalet spelare, aldrig tvärtom.
| Uppgift | Värde |
|---|---|
| Antal spelare | 3–8 (upp till 10 med två lekar) |
| Kortlek | Vanlig lek, fyra kort per spelare |
| Kort i spel | Antal spelare × 4 |
| Kort på hand | 4 (tillfälligt 5 under skicket) |
| Speltid | 10–20 minuter |
| Från ålder | 5 år |
Vad är egentligen Åsna för sorts spel?
Åsna är ett reaktionsspel där man samlar fyra lika kort och sedan signalerar snabbast av alla. Inget mer än så.
Spelet hör hemma i samma familj som engelska Spoons och Pig, där man byter kort runt bordet tills någon får fyrtal. Där andra sällskapsspel bygger på stick och poängräkning finns här varken stick eller poäng. Ingen räknar trumf. Ingen skriver protokoll. Det enda som bokförs är bokstäver, och bokstäver får bara den som var långsammast.
Just därför skiljer sig Åsna från de klassiska sticktagningsspelen, där varje utspelat kort ska vinna eller offras med eftertanke. Här handlar allt om ögonen. Du kan ha usel hand hela partiet och ändå gå segrande därifrån, så länge du ser vad grannen mittemot gör med sin högerhand.
Kalla det gärna ett kalasspel, eller helt enkelt kortspel åsna, som många säger. Det tar två minuter att förklara, fungerar lika bra på en filt i gräset som vid ett köksbord och slutar innan någon hinner tröttna.
Vad behöver man för att spela?
En vanlig kortlek och ett bord som alla når. Inget mer krävs för att komma igång.
Två saker bestämmer ni innan given: hur många valörer som ska vara med och vilken signal ni använder när fyrtalet är klart. Båda avgörs på tio sekunder.
Ett papper och en penna är praktiskt men inte nödvändigt, och skedar behövs bara i den variant som kräver dem. Allt annat sitter i huvudet.
Kortleken: fyra kort per spelare
Räkna spelarna och plocka ut lika många valörer ur leken. Fyra spelare betyder fyra valörer, till exempel fyra ess, fyra kungar, fyra damer och fyra knektar – sammanlagt sexton kort. Resten av leken läggs undan och används inte alls.
Många väljer höga valörer av ren vana, men det spelar ingen roll. Tvåor fungerar precis lika bra som ess. Det viktiga är att varje valör finns i exakt fyra exemplar, annars kan ingen få fyrtal. Kontrollera högen innan ni blandar – ett saknat kort upptäcks annars först när omgången vägrar ta slut.
Åsnepinnar, skedar eller bara näsan?
Signalen kan se ut på flera sätt, och varje sällskap har sin favorit. Vanligast i svenska hem är fingret på näsan: den som fått fyrtal för upp handen utan ett ljud, och alla andra härmar.
Ett tystare alternativ är tummen mot bordskanten, som är betydligt svårare att upptäcka i ögonvrån. Den bullrigare varianten använder skedar mitt på bordet, en färre än antalet spelare, och då gäller det att gripa innan de tar slut. Vissa lägger i stället ut pinnar eller pennor. Effekten blir densamma: någon blir alltid utan.
Välj signal efter sällskapet. Näsan passar överallt, tummen passar den som vill spela lömskt, och skedarna passar den kväll då grannarna ändå är bortresta.
Hur går given till?
Fyra kort till varje spelare, dolda och ett i taget. Given tar tio sekunder.
Blanda bara de valörer ni valt ut. Låt handen förbli hemlig – ingen ska hinna se vad grannen fick, för hela spänningen bygger på att du inte vet vem som är nära fyrtal. Titta på din hand först när alla fyra korten ligger framför dig.
Sitter någon med fyrtal redan i given får den personen sätta fingret på näsan direkt, innan första skicket. Det händer, och det är fullt tillåtet. Omgången blir kort men rolig.
Delas korten fel ut, till exempel tre till en spelare och fem till en annan, samlas allt in och given görs om från början. Ingen bokstav delas ut för en misslyckad giv.
Vem ger, och vart går kortet?
Given roterar medsols runt bordet, ett parti i taget, så att alla får turas om att räkna och sätta tempot.
Korten skickas alltid åt samma håll under en omgång, i regel åt vänster. Bestäm riktningen högt före första skicket och håll fast vid den, annars uppstår genast dubbelriktade högar och trassel. Vill ni byta håll gör ni det mellan givarna, aldrig mitt i en omgång.
Rollen som givare innebär bara två saker: blanda och räkna. Någon fördel ger den inte, möjligen nackdelen att man pratar i stället för att titta upp.
Hur skickar man kort – och när?
Alla lägger ett kort med baksidan upp till vänster samtidigt, på givarens räkning. Ingen skickar i egen takt.
Samtidigheten är hela skillnaden mot spel där man turas om. Ingen väntar på någon, ingen kan smyga iväg ett extra kort, och tempot bestäms av rösten som räknar. Missar du ett skick är du genast ur takt med bordet.
Rytmen: alla skickar samtidigt
Givaren räknar högt och tydligt: ett, två, tre – skicka. På ordet skicka släpper alla sitt kort framför vänstergrannen, och först därefter tar man upp kortet som kommit från högern.
Efter varje avslutat skick ska handen innehålla exakt fyra kort. Fler än så betyder att någon glömt lämna ifrån sig, och då stannar rytmen upp direkt.
Tempot brukar öka av sig självt. Nybörjare hinner tänka mellan skicken, vana spelare räknar snabbare för att pressa fram misstag. Håll ändå takten jämn – hetsar givaren för hårt tappar halva bordet räkningen, och då är omgången förstörd.
En bra tumregel är två sekunder mellan skicken. Räcker inte det för de yngsta, förläng räkningen i stället för att pausa mitt i.
Får man titta på kortet innan man skickar det vidare?
Ja, absolut. Du tar upp kortet från högern, ser vad det är och väljer sedan lugnt vilket av dina fem kort som går vidare åt vänster.
Det är precis här spelet får sitt lilla mått av tänkande. Behåll det som passar din valör, gör dig av med det som inte hjälper. Femte kortet är ett tillfälligt lån, inte en tillåten handstorlek – så fort räkningen går ska du vara nere på fyra igen.
Att titta för länge kostar däremot mer än det smakar. Blicken i handen är precis vad motståndarna hoppas på.
Vad händer när högen hos givaren tar slut?
I grundspelet tar ingenting slut, eftersom korten bara cirkulerar runt bordet i en sluten ring. Antalet kort i spel är konstant hela omgången.
Den vanligaste varianten med talong ser annorlunda ut. Där drar givaren ett nytt kort ur en hög i mitten vid varje skick, medan spelaren sist i ledet lägger sitt kort i en slänghög. Tar talongen slut blandas slänghögen om i de flesta hem och läggs tillbaka som ny talong. Ringen sluts alltså igen.
Varianten ger fler kort i omlopp och därmed längre omgångar, vilket passar bord med många spelare.
Vad gör man när man har fyrtal?
Sätt fingret på näsan, tyst och odramatiskt, och låt det sitta kvar. Säg ingenting alls.
Du behöver varken visa handen eller säga stopp. Signalen är hela anmälan, och den gäller från det ögonblick fingret rör näsan. Resten av bordet får själva upptäcka vad som hänt – och det brukar ta längre tid än man tror.
Fingret på näsan – signalen som avgör
Diskretion är hela poängen. Den som fått fyrtal ska helst få upp handen utan att någon märker rörelsen, gärna mitt under att andra sorterar sina kort.
Resten av bordet har bara en uppgift: härma. Så fort du ser ett finger på en näsa lägger du upp ditt eget, oavsett hur din egen hand ser ut. Du behöver inte fyrtal, du behöver bara vara vaken.
Fingret stannar kvar tills alla utom en har fattat. Ingen får peka, ropa eller vinka åt den som sitter kvar och stirrar i sina kort. Skratt är tillåtet. Hjälp är det inte.
Två fingrar, hela handen eller bara pekfingret spelar ingen roll så länge alla gör likadant. Bestäm gesten före given om ni är noga.
Den siste blir åsna: så delas bokstäverna ut
Den som allra sist får upp fingret på näsan får en bokstav noterad. Ordningen är alltid densamma: Å i första förlorade omgången, sedan S, sedan N, sedan A.
Skriv gärna ner bokstäverna på ett papper vid bordet, för minnet sviker efter fem snabba omgångar. Somliga sällskap säger bokstaven högt i kör i stället, vilket höjer stämningen betydligt. Blanda om och dela ut på nytt direkt efter varje avgjord omgång.
Bokstäverna följer spelaren genom hela partiet och nollställs aldrig mitt i. Den som redan har Å och S sitter alltså två omgångar från förlust, vilket märks tydligt på hur snabbt blicken börjar vandra runt bordet.
Bara en bokstav delas ut per omgång. Näst sist går fri.
Å-S-N-A – fyra bokstäver till förlust
Fyra bokstäver stavar ordet, och den som samlat alla fyra är åsnan. Partiet slutar där.
Bestäm straffet innan ni börjar, medan alla fortfarande är på gott humör. Diska, hämta läsk, sjunga en vers eller bara bli fotograferad med åsneöron av fingrarna – det brukar räcka gott.
Vissa sällskap kortar ner ordet till två bokstäver för att få snabbare partier, andra spelar med hela ÅSNAN och fem bokstäver. Principen håller oavsett längd.
Hur slutar Åsna och vem vinner?
Partiet är slut i samma sekund som någon stavat ÅSNA. Den spelaren har förlorat, alla andra har klarat sig.
Vinnaren utses på ett av två sätt, beroende på husregel. Antingen vinner den som samlat färst bokstäver när partiet tar slut, vilket ofta ger delad seger mellan två eller tre spelare. Eller så vinner helt enkelt den som sitter kvar sist, i den variant där varje ny åsna lämnar bordet.
Ingen räknar poäng över flera partier, men inget hindrar er från att göra det. Ett anteckningsblock och fem partier i rad räcker för en hel kväll. Den med minst bokstäver totalt tar hem hela serien.
Skulle två spelare vara helt fria från bokstäver när partiet tar slut delar de på segern utan omspel. Åsna är inget spel som kräver en ensam vinnare – det är förloraren som är hela poängen.
Ska åsnan lämna spelet eller fortsätta?
Här går två skolor isär, och båda fungerar utmärkt så länge alla vet vilken som gäller från start.
Den ena låter åsnan ställa sig upp och gå ur. En valör plockas då bort ur spelet, korten blandas om och omgången fortsätter med en spelare färre tills bara en är kvar. Den andra skolan låter alla spela vidare hela partiet ut, med bokstäverna som ren skampåle. Familjer med barn väljer nästan alltid den senare, eftersom ingen blir sittande utanför bordet.
Ett parti vid bordet – i dialogform
Fyra spelare, sexton kort och ett köksbord. Så här låter det när Åsna faktiskt spelas, från given till första bokstaven.
Given och de första skicken
Elin (blandar): Ess, kungar, damer, knektar. Sexton kort. Jag ger.
Johan: Vänsterhåll som vanligt?
Elin: Vänsterhåll. Ett, två, tre – skicka.
Nina (skjuter över ett kort): Där åkte min knekt.
Johan: Tack, den ville jag ha. Jag sitter redan på två knektar.
Peter: Säg inte sådant högt.
Johan: Jag ljuger kanske.
Elin: Ett, två, tre – skicka.
Nina: Jag har tre damer. Nu vill jag bara ha en till.
Peter (tittar upp): Nu sa du det högt.
Nina: Jag ljuger också.
Elin: Snabbare nu. Ett, två, tre – skicka. Ett, två, tre – skicka.
Peter: Vänta, jag har fem kort.
Elin: Då släpper du ett. Nu.
Peter: Det är ju därför jag alltid förlorar. Jag hinner aldrig bestämma mig för vilken valör jag ska satsa på.
Johan: Ta den du har två av. Det är hela taktiken.
Nina: Han har rätt, tyvärr. Jag hade två damer i given och håller kvar dem oavsett vad som kommer.
Elin: Mindre snack, mer skickande. Ett, två, tre – skicka.
Peter: Nu har jag i alla fall tre ess.
Johan: Det tror jag inte på en sekund.
Peter: Det borde du kanske göra.
Fyrtalet, näsan och den som inte märkte något
Elin: Ett, två, tre – skicka.
Johan (får upp ett kort, säger ingenting, lyfter långsamt handen mot ansiktet)
Nina (ser rörelsen i ögonvrån, sätter genast fingret på näsan)
Elin (halv sekund senare, fingret uppe): Snyggt gjort, Johan.
Peter (sorterar sina kort): Vad då? Ska vi inte skicka?
Elin: Titta upp.
Peter: Nej. Nej, nej, nej.
Johan (lägger ner fyra knektar): Fyra stycken. Jag fick den sista av Nina.
Nina: Jag skickade den till dig? Jag trodde du samlade damer.
Johan: Det var meningen att du skulle tro det.
Peter: Vad får jag nu, då?
Elin (skriver på blocket): Ett Å. Grattis.
Peter: Jag tittade i tre sekunder på mina kort. Tre sekunder!
Elin: Tre sekunder för länge. Så fungerar spelet.
Nina: Titta på oss i stället för på handen nästa gång. Jag såg aldrig Johans kort, jag såg hans arm.
Peter: Och om ingen rör sig?
Elin: Då har du gott om tid att samla ess. Ny giv.
Kan man spela Åsna med fler eller färre spelare?
Ja, allt mellan tre och tio fungerar. Antalet valörer i leken följer alltid antalet spelare vid bordet.
Upplevelsen ändras däremot rejält mellan ytterlägena. Få spelare ger rasande tempo, många ger längre väntan och fler ögon att hålla koll på. Sex vid bordet brukar vara den bästa avvägningen.
Åsna med tre vid bordet
Tre valörer, tolv kort, och korten hinner varvet runt på några sekunder. Omgångarna blir korta – ibland löjligt korta.
Ett enkelt sätt att förlänga dem är att skicka två kort åt gången i stället för ett, vilket gör handen svårare att överblicka. Tre spelare passar också bra som uppvärmning innan resten av sällskapet kommer.
Nackdelen är att bluffar sällan fungerar. Med bara två motståndare ser båda direkt vem som rör sig.
Sex, åtta eller tio vid bordet
Sex spelare betyder sex valörer och tjugofyra kort i omlopp. Över åtta spelare räcker inte en lek till, så plocka fram en andra lek och håll koll på att baksidorna ser likadana ut.
Stora bord kräver också längre räkning före varje skick, annars hinner den bortre halvan aldrig med. Ett rejält bord underlättar, eftersom alla ska nå sin vänstergranne utan att resa sig. Sitt tätt, så går skicken snabbare.
| Spelare | Valörer | Kort i spel | Antal lekar |
|---|---|---|---|
| 3 | 3 | 12 | 1 |
| 4 | 4 | 16 | 1 |
| 6 | 6 | 24 | 1 |
| 8 | 8 | 32 | 1 |
| 10 | 10 | 40 | 2 |
Vilka husregler brukar dyka upp?
Skedar, tummar och rena bluffar. Tre varianter dominerar, och alla tre går att blanda in i samma kväll.
Bestäm vilken ni kör före given. Byte mitt i ett parti skapar bara gräl om vem som egentligen var sist. Talongvarianten går däremot att lägga ovanpå vilken signal som helst.
Åsna med skedar (Spoons)
Lägg skedar mitt på bordet, alltid en färre än antalet spelare. Sju spelare betyder sex skedar.
Den som får fyrtal tar en sked, gärna så lugnt att ingen märker det. Så fort en sked försvinner får alla andra hugga, och den som blir utan sked får bokstaven. Varianten är betydligt högljuddare än näsversionen, med kapade fingrar och kringflygande bestick som naturlig följd.
Lägg skedarna med skaften utåt och lika långt från alla, annars sitter någon med orättvist övertag redan från start. Skedar av plast är att föredra med små barn vid bordet.
Många spelar dessutom med regeln att den som redan hunnit ta en sked får skjuta över en till en granne som inte fattat något. Det gör slutskedet betydligt mer kaotiskt.
Tummen på bordet i stället för näsan
Samma regel, annan gest: tummen läggs stilla mot bordskanten i stället för handen mot ansiktet.
Rörelsen är minimal och därför mycket svårare att uppfatta, särskilt om alla ändå har händerna nere vid bordet. Med sex spelare eller fler kan en hel omgång gå innan den siste tittar upp. Vill ni ha ännu tystare spel räcker det med att lyfta ena foten.
Kravet är bara att gesten går att se för den som anstränger sig. Signaler under bordet eller bakom ryggen är inte tillåtna, hur roligt det än verkar.
Varianten med talong och slänghög
Här är hela leken med i spelet, inte bara fyra kort per spelare. Givaren drar ett kort ur talongen vid varje skick och för in det i ledet.
Korten vandrar sedan vidare från spelare till spelare, och den som sitter sist i raden lägger sitt överflödiga kort i en slänghög. När talongen är slut blandas slänghögen om i de flesta sällskap och blir ny talong. Omgången pågår tills någon får fyrtal.
Fördelen är att fler valörer passerar förbi, så den som väntar på sin fjärde kung faktiskt får en chans. Nackdelen är att omgångarna drar ut på tiden.
Bluffvarianten: låtsas ha fyrtal
Alla får sätta fingret på näsan när som helst, oavsett hand. Bluffen är tillåten och ofta oemotståndlig.
Poängen är att lura bordet att härma i onödan medan du själv sitter med tre knektar och en dam. Går bluffen igenom har du köpt dig tid och skrämt upp motståndarna. Blir du avslöjad – någon ber dig visa handen – får du bokstaven i stället för den som var sist.
Varianten passar vuxna sällskap bäst. Med små barn blir det mest tårar.
Begränsa gärna antalet bluffar till en per spelare och omgång, annars förvandlas hela spelet till en tävling i skådespeleri.
Vad bråkar man oftast om?
Samtidiga signaler, fel antal kort på hand och kort som skickats innan räkningen var klar. Tre tvister, tre svar.
Lös dem snabbt och gå vidare. Ju längre diskussionen pågår, desto kallare blir stämningen vid bordet. Låt givaren ha sista ordet om ingen enighet nås inom en halv minut.
Två som sätter fingret på näsan samtidigt
Den som faktiskt har fyrtal räknas alltid först, och det avgör frågan i nio fall av tio. Be personen visa handen om någon tvivlar.
Hade ingen av de två fyrtal handlar det om två bluffar samtidigt, och då får båda en bokstav enligt vanlig husregel. Är läget helt omöjligt att reda ut, låt omgången gå om utan bokstäver alls.
Det spelar för övrigt ingen roll vem av de två som var snabbast. Bokstaven går alltid till den som var allra sist runt bordet, inte till den näst sista.
När någon skickar två kort i stället för ett
Skicket blir ogiltigt. Korten lämnas tillbaka till avsändaren, alla kontrollerar att de har fyra på hand, och omgången fortsätter från nästa räkning.
Sker det upprepade gånger av samma person går de flesta sällskap över till bokstav som påföljd vid tredje tillfället. Ett slarvigt skick är ett misstag. Tre är ett mönster.
Motsatsen händer lika ofta: någon skickar inget alls och sitter kvar med fem kort. Samma lösning gäller där, alltså en snabb kontroll runt bordet innan räkningen fortsätter. Ingen behöver visa vad handen innehåller, bara hur många kort den rymmer.
Femte kortet i handen
Fem kort är tillåtet, men bara under den korta stunden mellan att du tagit emot och att du skickat vidare. Efter avslutat skick ska alla ha fyra.
Fyrtal räknas när fyra av korten i handen matchar varandra – även om ett femte kort tillfälligt ligger kvar mellan fingrarna. Signalera direkt, skicka bort det femte sedan.
Sitter någon kvar med fem kort när nästa räkning börjar är det däremot ett rent regelbrott, och de flesta sällskap låter omgången fortsätta efter att kortet lämnats vidare. Bokstav delas bara ut vid upprepad slarvighet.
Finns det någon taktik i Åsna?
Lite, men den finns. Välj valör tidigt, läs bordet och skicka aldrig bort det grannen väntar på.
Tre vanor skiljer den som sällan får bokstäver från den som får dem varje omgång. Ingen av dem kräver särskilt gott minne, bara lite disciplin i blicken och tålamod med den egna handen.
Välj valör tidigt och håll fast
Satsa på den valör du redan har två av i given. Två kungar är ett halvt fyrtal, och att byta bort dem för en lockande dam kostar dig oftast hela omgången.
Bestäm dig inom de två första skicken. Byt bara om tre skick gått utan att en enda kung dykt upp – då är valören sannolikt låst hos någon annan vid bordet. Envishet lönar sig, men inte oändligt.
Fick du tre lika redan i given ska du naturligtvis hålla fast vid dem hela vägen. Sådana händer kommer ungefär en gång per kväll, och att kasta bort en av dem för att handen ser rörigare ut är det dyraste misstag du kan göra vid bordet.
Läs bordet, inte bara handen
Din hand känner du redan. Det du inte vet är vem som sitter en dam från seger, och den informationen finns i ansiktena runt omkring.
Ta för vana att lyfta blicken efter varje skick, en snabb sväng runt bordet. Leta efter händer som rör sig mot ansiktet, axlar som slappnar av eller någon som plötsligt slutat sortera. Vinnaren i Åsna är nästan alltid den som tittar mest på andra.
Träna genom att sortera handen i knäet i stället för framför näsan. Då hamnar korten utanför synfältet och ansiktena hamnar innanför, vilket är precis den fördelning du vill ha under hela omgången.
Skicka det motståndaren inte vill ha
Håll koll på vad grannen till vänster samlar, för det är enda spelaren du direkt kan sabotera för.
Har du sett tre knektar passera åt det hållet skickar du något helt annat, även om det innebär att du behåller ett kort du egentligen inte vill ha. Ett skick i taget räcker ibland för att vända hela omgången.
Kom bara ihåg att din högergranne gör exakt samma sak mot dig. Sitter du länge utan att få något användbart är det sällan otur – det är någon som räknat.
Passar Åsna för barn?
Ja, från ungefär fem år. Spelet kräver varken siffror, räkning eller läskunnighet – bara ögon och en hand ledig.
Barn älskar dessutom just det som vuxna tycker är stressigt: tempot, tystnaden före signalen och det där ögonblicket när halva bordet plötsligt har fingret på näsan. Skratten kommer av sig själva, och en omgång tar sällan mer än en minut.
Blanda gärna åldrarna. En sexåring har lika stor chans som en vuxen så länge båda tittar upp i tid, vilket är ovanligt i sällskapsspel och en stor del av charmen.
Håll stämningen lätt genom att aldrig kommentera den som är långsam. Bokstäverna räcker som markering. Vill ni fortsätta kvällen efteråt finns lugnare alternativ bland våra kortspel för en person och de klassiska familjespelen som Dam, även kallat Svarta Maja.
Förenklade regler för de yngsta
Använd bara bildkort första gången – kungar, damer och knektar är lättare att känna igen än tior och nior för den som inte läser siffror ännu.
Spela gärna en första omgång med öppna kort så att alla ser hur fyrtalet växer fram. Skippa bluffvarianten helt, håll räkningen långsam och lägg gärna in en tydlig paus före ordet skicka. Fyra bokstäver kan också kortas till två.
Sitt bredvid den yngsta och viska påminnelsen att titta upp. Reglerna för kortspelet åsnan är korta nog att repetera mellan varje giv. Efter tre omgångar behövs ingen hjälp alls.
Vad heter Åsna på engelska och i andra länder?
Spelet heter Pig, Spoons eller Donkey på engelska, beroende på vilken signal man använder vid bordet.
Pig är versionen med näsan eller ett grymtande, Spoons den med skedar i mitten och Donkey den där förloraren stavar ordet donkey bokstav för bokstav – alltså exakt samma princip som svenska Å-S-N-A, fast med sex bokstäver i stället för fyra.
I Norge och Danmark förekommer spelet under snarlika namn med samma djurtema, och reglerna skiljer sig sällan från de svenska. Bokstavsstraffet och den tysta signalen känns igen överallt. Vill ni jämföra med spel som har helt andra rötter finns Chicago och Kasino beskrivna var för sig här på sajten.
Namnet på förloraren varierar alltså, men mekaniken gör det inte. Den som söker regler för kortspelet åsnan på engelska bör alltså leta efter Spoons – där finns flest beskrivningar. Fyra lika, en tyst gest och en sistaplats.
Var spelet kommer ifrån
Åsna hör till en gammal familj av byteskortspel där kort vandrar runt bordet tills någon får fyra lika. Ursprunget är omdiskuterat.
Den vanligaste förklaringen är att spelet växt fram ur den engelska Pig- och Commerce-familjen, alltså sällskapsspel där man byter kort med grannen eller med en gemensam hög i mitten. Commerce-spelen var utbredda i europeiska sällskapsrum under 1800-talet, och den enkla bytesmekaniken lämpade sig utmärkt för barnkalas när poängräkningen väl skalades bort.
Till Norden kom spelet framför allt som barn- och kalasspel, spritt muntligt snarare än genom regelböcker. Det förklarar varför husreglerna varierar så kraftigt mellan familjer: ingen har någonsin läst samma text. Vissa sätter fingret på näsan, andra tar en sked, och alla är övertygade om att just deras version är den riktiga.
Namnet Åsna hör ihop med själva straffet snarare än med spelet. Att kalla förloraren för åsna är ett gammalt grepp i nordiska barnlekar, och samma tanke ligger bakom engelska Donkey.
Kortspel i samma familj
Byteskortspel där man samlar lika kort och signalerar först. Samma motor, olika skal.
Vill du testa fler snabba sällskapsspel finns hela kategorin samlad bland våra kortspel att spela online och gratis. Släktskapet syns tydligast i tempot: alla spelen nedan avgörs på reaktion snarare än på räkning.
Spoons, Pig och Tutti Frutti
Spoons är Åsna med bestick: skedar mitt på bordet, en färre än spelarna, och den som blir utan får bokstaven. Reglerna i övrigt är identiska.
Pig använder i stället näsan eller ett grymtljud som signal, och där stavar förloraren ordet pig på tre omgångar i stället för fyra. Tutti Frutti bygger på samma bytesrytm men lägger till ett ord som ska ropas högt när fyrtalet är klart, vilket gör spelet betydligt bullrigare och lite lättare för yngre barn.
Skillnaderna mot Åsna handlar alltså om tre saker: hur man signalerar, hur många bokstäver förloraren samlar och hur högt det låter. Kortmekaniken är densamma i alla tre.
Mer att spela med samma gäng
Sitter sällskapet redan kvar vid bordet är det enkelt att byta upp sig till något med lite mer tankearbete i.
Klassiker som Finns i sjön och Uno håller samma låga tröskel, medan Femhundra kräver mer eftertanke och passar när kvällen får ta tid. Det är ett bra sätt att låta stämningen landa efter en timme av näsor och skratt.
Blir ni till slut ensamma kvar går det utmärkt att fortsätta på egen hand. Patiensen väntar alltid.
Kort FAQ – det som inte redan besvarats
Fem detaljer som brukar dyka upp mitt i ett parti, med svar korta nog att läsa högt vid bordet.
Hur många kort får man i Åsna?
Fyra kort, alltid, oavsett hur många ni är vid bordet. Antalet spelare styr i stället hur många valörer som plockas ut ur leken. Under själva skicket har du kortvarigt fem kort på hand, men efter varje avslutat skick ska handen vara nere på fyra igen.
Måste man skicka ett kort varje gång?
Ja, ingen får stå över ett skick. På givarens räkning lämnar samtliga spelare ifrån sig exakt ett kort åt vänster, även den som redan sitter med tre lika och helst hade behållit hela handen. Utan skick stannar hela ringen upp och omgången kan inte avgöras.
Kan man spela Åsna med jokrar?
Vanligast är att jokrarna tas bort tillsammans med resten av leken. Som husregel kan de däremot fungera som vilda kort som ersätter vilken valör som helst i ett fyrtal. Bestäm före given, och räkna högst en joker per spelare så att omgångarna inte avgörs på sekunder.
Får man prata under spelet?
Ja, prat är tillåtet och dessutom en del av taktiken. Du får skryta, klaga och påstå att du samlar damer när du i själva verket samlar ess. Det enda som är förbjudet är att avslöja signalen genom att peka ut någon som redan har fingret på näsan.
Vad händer om två stavar ÅSNA samtidigt?
Båda räknas som åsnor och delar på förlusten, vilket är den enklaste lösningen. Vill ni ha en tydlig sistaplats spelar de två i stället en avgörande extraomgång mot varandra, med bara två valörer i leken. Den som är sist med fingret på näsan förlorar hela partiet.