Löjliga familjen kortspel handlar om en enda sak: att samla ihop hela familjer om fyra kort. Du frågar dina medspelare efter far, mor, son eller dotter i en bestämd familj, och den som har kortet måste lämna ifrån sig det.
Leken passar 2–6 spelare från ungefär fem år och en runda tar en kvart. Vinnare blir du som har flest kompletta familjer liggande öppet på bordet när sista kortet har hittat hem.
Så spelar man Löjliga familjen – på två minuter
Du delar ut korten, frågar medspelare efter kort du saknar och lägger ner varje familj så fort alla fyra medlemmarna är dina.
Turordningen är enkel nog att en femåring greppar den efter en runda, men det finns några detaljer som avgör hur smidigt kvällen flyter. Min rekommendation är att ni går igenom stegen högt första gången ni spelar med nytt sällskap, särskilt punkt tre och fyra.
- Dela ut korten. Blanda hela leken och dela ut alla kort jämnt, eller sju kort var med resten som talong. Vilket som gäller står på utgåvans regelblad.
- Yngsta spelaren börjar. Den vanligaste husregeln i svenska hem är att den yngsta får inleda, vilket också gör spelet lite snällare för barnen.
- Fråga efter ett kort. Namnge en medspelare, en familj och en medlem: ”Har du bagarens dotter?”
- Fortsätt vid träff. Får du kortet lägger du det på hand och frågar igen – vem som helst, vad som helst.
- Lämna över vid nej. Får du nej går turen vidare åt vänster. Spelar ni med talong drar du först ett kort ur den.
- Lägg ner familjen. Så fort du har alla fyra medlemmarna lägger du familjen öppet framför dig. Den är låst och räknas som en poäng.
- Räkna ihop. När den sista familjen är nedlagd jämför ni högarna framför er. Flest familjer vinner.
| Fakta | Värde |
|---|---|
| Antal spelare | 2–6, bäst med 3–4 |
| Kortlek | Specialtillverkad lek med familjekort (antalet kort varierar mellan utgåvor – kolla asken) |
| Speltid | 15–20 minuter per runda |
| Ålder | Från cirka 5 år |
| Typ av spel | Samlarspel, minne och lite tur |
Vill du ha fler spel som fungerar i samma sällskap är Uno kortspel och Plump kortspel naturliga nästa steg när barnen blivit några år äldre.
Fyra kort blir en familj – så räknas poängen
Bara kompletta familjer om fyra kort ger poäng. Kort du fortfarande håller i handen när rundan tar slut är värda noll.
Just den regeln styr allt annat i spelet. Den som samlar brett på åtta olika familjer utan att avsluta någon förlorar mot den som envist jagar hem tre kompletta. Håll det i huvudet redan från första frågan. Poängen avgör alltså inte bara vem som vinner, utan hur du bör spela varje enskild tur.
1 poäng per komplett familj
Grundregeln är kompromisslös: far, mor, son och dotter ur samma familj, alla fyra hos dig, ger exakt en poäng. Ingen familj är värd mer än en annan, oavsett om det är bagaren eller skräddaren. Det gör poängräkningen barnvänlig – du behöver bara räkna högar. Ingen behöver hålla reda på kortvärden eller sticksummor.
När familjen väl ligger på bordet är den låst. Ingen kan fråga efter korten, du kan inte plocka tillbaka dem för att byta, och de räknas som säkrade även om rundan avbryts. Den detaljen är värd att säga högt innan ni börjar, för barn försöker gärna hämta tillbaka ett kort de vill ha kvar.
Det här tycker jag är den bästa poängmodellen i hela genren: den belönar tålamod utan att kräva huvudräkning. Jämför med Hjärter, där varje kort bär sitt eget värde och räkningen kräver papper.
11 familjer, 44 kort: hela poängtabellen
De flesta svenska utgåvor bygger på ett jämnt antal familjer om fyra kort vardera. Elva familjer och 44 kort är den uppsättning man oftast stöter på, men antalet skiljer sig mellan förlag och årgångar – räkna korten i din egen ask innan ni sätter er. Antalet spelar roll för utdelningen, eftersom hela leken ska gå jämnt ut om ni delar ut allt.
| Post | Vanligt värde | Poäng |
|---|---|---|
| Kort per familj | 4 (far, mor, son, dotter) | 1 poäng när alla fyra ligger nere |
| Antal familjer i leken | Ofta 11 | Maximalt 11 poäng att fördela |
| Totalt antal kort | Ofta 44 | — |
| Ofullständig familj på hand | 1–3 kort | 0 poäng |
| Enskilt kort | 1 kort | 0 poäng |
Eftersom antalet familjer är udda kan poängen aldrig delas helt jämnt mellan två spelare i en runda. Någon får alltid en familj mer, vilket är en liten men trevlig konstruktionsdetalj: en runda avgörs nästan alltid utan omspel. Med tre eller fler vid bordet kan det däremot bli jämnt, och då behöver ni ha bestämt hur lika ställning ska lösas. Poängtaket ligger i praktiken alltid på antalet familjer i leken, vilket gör det lätt att se hur långt ni kommit: ligger sju familjer nere återstår fyra.
Familjerna i den klassiska svenska utgåvan
Familjerna är namngivna efter yrken, och medlemmarna heter helt enkelt far, mor, son och dotter i samma yrkesfamilj. Bagare, fiskare och skräddare hör till de figurer som återkommer i utgåva efter utgåva, ofta tillsammans med hantverkare som skomakare och smed.
Vilka yrken som ingår i just din ask varierar med förlag och tryckår, och teckningarna gör det ofta ännu tydligare än namnen. Ett kort visar sin egen familjemedlem stort i mitten och de tre övriga i miniatyr längs kanten, så även den som inte kan läsa ser direkt vad som saknas. Namnen är dessutom genomgående enkla ord som barn känner igen från vardagen, vilket bidrar till att spelet fungerar redan innan läsningen sitter.
Vill du gissa dig till namnen i ett korsord får du hjälp av vår sida om kortspel i korsord, där just den här typen av spelnamn dyker upp med jämna mellanrum.
Halva familjer ger 0 – eller ½ poäng i vissa hem
Standardregeln är hård: tre av fyra kort är värt precis lika mycket som noll kort. Familjen måste ligga komplett på bordet för att räknas, och det finns ingen delpoäng i regelbladet.
I hem där man spelar med tidsgräns brukar den regeln mjukas upp. Sätt en timer på tio minuter och låt varje halv familj – tre kort ur samma yrke – ge en halv poäng när klockan ringer. Det räddar barnet som satt med bagaren nästan färdig och gör avslutet mindre orättvist. Jag använder varianten så fort vi spelar innan läggdags. Kom bara ihåg att bestämma saken innan utdelningen, annars blir halvpoängen en förhandling mitt i rundan.
Så räknar ni ihop efter sista kortet
Rundan slutar när samtliga familjer i leken ligger nedlagda på bordet. Då finns inga kort kvar på någons hand, och räkningen tar tio sekunder.
Varje spelare räknar antalet högar framför sig. En hög är en familj är en poäng. Skriv upp resultatet om ni tänker spela flera rundor, annars räcker det att konstatera vem som vann. Fyra kompletta familjer framför dig betyder fyra poäng, varken mer eller mindre.
Spelar ni med talong kan rundan i stället ta slut när talongen är tom och ingen kan slutföra mer. Kvarvarande kort på hand räknas fortfarande inte, hur nära någon än var. Kom överens om vilken avslutning som gäller innan första frågan – det är den vanligaste källan till gnäll vid bordet. Sitter någon med tre kort ur samma familj när rundan bryts känns det orättvist, men regeln är tydlig och gäller lika för alla.
Till 5 familjer eller flest på bordet – två sätt att avgöra vinnaren
Det finns två etablerade sätt att kora en vinnare, och de ger helt olika kvällar. Båda används flitigt, och valet handlar mest om hur mycket tid ni har.
Det första är enkelrundan: ni spelar tills leken är slut och den med flest familjer vinner. Snabbt, rättframt och perfekt när tålamodet är kort. Det andra är matchen över flera rundor, där ni spelar till ett bestämt antal familjer totalt – fem är lagom med barn, tio när alla orkar.
Blir det lika har jag två favoriter. Antingen delar ni på segern, vilket fungerar utmärkt med små barn, eller så spelar ni en avgörande runda där bara de oavgjorda deltar. Undvik att låta antalet kort på hand fälla avgörandet – det belönar fel sak. En avgörande runda tar bara en kvart och känns dessutom betydligt mer tillfredsställande för alla inblandade.
Innan första frågan: 2–6 spelare, en kortlek och ett bord
Du behöver leken, en plan yta och minst en medspelare. Inget mer, inga marker och inget papper om ni bara spelar en runda.
Saknar ni asken går spelet utmärkt att spela med en vanlig kortlek som kvartett. Då blir valörerna familjer och färgerna de fyra medlemmarna. Bordet behöver vara stort nog att rymma alla nedlagda familjer öppet, så att ingen tappar räkningen på vad som redan är ur spel. Ett soffbord räcker med tre spelare, men med sex vill ni ha matbordet.
Korten i leken – 4 medlemmar per familj
Varje kort tillhör en familj och en roll. Fyra roller per familj betyder att leken alltid går jämnt ut, vilket är själva förutsättningen för att alla familjer ska kunna bli klara i varje runda.
Illustrationerna gör tungt arbete här. På de flesta utgåvor syns hela familjen i marginalen på varje kort, med den aktuella medlemmen markerad. Barnet som håller bagarens son behöver alltså inte minnas vilka tre som fattas – de står avbildade i handen.
Kortleken tål slitage sämre än en vanlig kortlek eftersom formatet ofta är större och pappret tunnare. Blanda försiktigt, gärna genom att sprida ut korten på bordet i stället för att rifflad blanda dem. Ett trasigt hörn på ett enda kort räcker för att avslöja vilken familj det tillhör, och då är leken förstörd för alla.
Antal kort på hand vid tre, fyra och fem spelare
Två utdelningar förekommer, och de påverkar spelet mer än man tror. Antingen delas hela leken ut jämnt mellan spelarna, eller så får var och en sju kort medan resten bildar en talong att dra ur vid miss.
| Spelare | Hela leken delas ut | Med talong |
|---|---|---|
| 2 | 22 kort var | 7 kort var, 30 i talongen |
| 3 | Cirka 14–15 kort var | 7 kort var, 23 i talongen |
| 4 | 11 kort var | 7 kort var, 16 i talongen |
| 5 | Cirka 8–9 kort var | 7 kort var, 9 i talongen |
Siffrorna utgår från en lek på 44 kort. Vilken utdelning just din utgåva rekommenderar står på regelbladet, så titta där innan ni bestämmer er. Min egen preferens är att dela ut hela leken när ni är tre eller fyra, och använda talong först vid fem eller sex spelare.
En tur i Löjliga familjen tar 20 sekunder
En tur består av fyra moment: fråga, ta emot eller få nej, eventuellt lägga ner en familj, lämna över.
Sitter momenten i ryggmärgen hos alla vid bordet flyter rundan på utan pauser. Nybörjare fastnar nästan alltid på samma ställe – vad som händer efter en träff. Svaret är att du behåller turen, och det är den regeln som gör spelet snabbare än det ser ut.
Fråga en spelare om ett kort du behöver
Frågan ska innehålla tre saker: vem du frågar, vilken familj det gäller och vilken medlem du vill ha. ”Anna, har du fiskarens mor?” är en korrekt fråga. ”Har någon något ur fiskarfamiljen?” är det inte.
Den vanligaste regeln i svenska hem är att du måste ha minst ett kort ur familjen på hand för att få fråga efter den. Utan den begränsningen förvandlas spelet till ren gissningslek och rundorna drar ut på tiden.
Den tillfrågade måste svara sanningsenligt och lämna över kortet direkt om hen har det. Med små barn vid bordet är det värt att påminna om saken innan ni börjar, för frestelsen att behålla ett fint kort är stor. Formulera frågan tydligt och vänta in svaret innan du planerar nästa drag, så slipper ni backa i turordningen.
Fick du kortet? Då frågar du igen
Träff betyder att turen är kvar hos dig. Du får ställa en ny fråga omedelbart, och du får rikta den till vem du vill – inte nödvändigtvis samma person som nyss lämnade ifrån sig ett kort.
En skicklig spelare kan därför kedja ihop fyra, fem frågor i rad och lägga ner två familjer på samma tur. Det är också därför informationen du samlar under andras turer är så värdefull: när du väl får ordet vill du kunna använda den fullt ut. Nybörjare frågar av gammal vana samma person igen efter en träff; vanan kostar sällan något, men den missar poängen med att få välja fritt.
Nej? Då går turen vidare åt vänster
Ett nej avslutar din tur direkt. Turen går till spelaren till vänster om dig, alltså medsols runt bordet, och där börjar allt om från början.
Spelar ni med talong drar du ett kort ur den innan du lämnar över. Får du av en slump precis det kort du frågade efter är det brukligt att du får fortsätta – en generös variant som gör talongen rolig i stället för bara administrativ. Utan talong är ett nej alltid slutet på turen, punkt slut, och då gäller det att din nästa fråga sitter.
Lägg ner familjen så fort du har alla 4
Komplett familj läggs öppet på bordet på en gång, mitt i din tur. Vänta inte till turens slut och samla inte på hög i handen.
Visa upp korten så att alla hinner se vilken familj som är ur spel. Det låter petigt, men det håller nere antalet felaktiga frågor senare i rundan och sparar er en diskussion om vem som egentligen hade skräddarens son. Med barn vid bordet är det också ett fint litet ögonblick att fira, och det håller humöret uppe hos den som ligger efter.
Strategi som bygger på poängen
Eftersom bara hela familjer ger poäng handlar taktiken om att avsluta, inte om att samla brett.
Fyra vanor skiljer den som vinner ofta från den som samlar snyggt men tomhänt. De handlar alla om information: din egen, och den du ger bort. Ingen av dem kräver huvudräkning.
Prioritera familjer där du redan har 3 av 4
Har du tre kort ur samma familj är du en enda fråga från en poäng. Lägg alla dina turer där tills familjen är hemma, även om det känns som att du slösar frågor på samma medspelare.
Den vanligaste nybörjarmissen är att sprida frågorna över fem familjer för att ”komma igång” med alla. Resultatet blir en hand full av påbörjade familjer som andra sedan plockar hem. Två kompletta familjer slår sex halva varje gång.
Undantaget är när du vet att någon annan sitter tungt i en familj du också har tre kort ur. Då gäller det att hinna först, och du bör fråga direkt på din nästa tur. Väntar du en tur för länge ligger familjen redan nedlagd framför någon annan.
Kom ihåg vem som frågade efter vad
Varje fråga vid bordet är en gratis upplysning. Frågar Erik efter bagarens dotter vet du att Erik har minst ett bagarkort, eftersom regeln kräver det.
Bygg en enkel minnesbild: en mental lista med vem som visat intresse för vilken familj. Med tre eller fyra spelare räcker det gott att hålla reda på två familjer per person. Där ligger den verkliga skillnaden mellan barn och vuxna vid bordet, och den är större än turen. Ett tips är att koppla varje spelare till en familj i huvudet, som en liten bild: Erik och bagaren, Sara och fiskaren.
Vill du träna minnet med ett spel där räkningen är ännu viktigare kan du prova en patiens eller något av våra kortspel för tre personer, som ställer liknande krav på uppmärksamhet.
Fråga om kort du sett gå förbi
Kort som byter ägare mitt framför ögonen på dig är den säkraste informationen i hela spelet. Lämnade Sara över skräddarens far till Erik för två turer sedan, och Erik inte har lagt ner familjen, ligger kortet fortfarande hos honom.
Följ de kortens väg runt bordet i huvudet. När du själv får ett kort ur skräddarfamiljen vet du exakt vem du ska fråga först, och kedjan av träffar kan bli lång. Metoden är särskilt stark sent i rundan, när många kort redan bytt ägare och antalet okända kort krympt. Håll också koll på vilka familjer som redan ligger nedlagda – de behöver du aldrig mer tänka på, och listan du bär i huvudet blir kortare för varje familj som lämnar spelet.
Ge bort så lite information som möjligt
Varje gång du frågar avslöjar du något om din egen hand. Det går inte att undvika helt, men det går att styra.
Fråga hellre efter kort i familjer som redan är kända vid bordet än efter den familj ingen ännu nämnt. Den nystartade familjen där du sitter ensam med två kort mår bäst av att få vara i fred några turer till. Så spelar jag själv, och det märks tydligast med fyra eller fler vid bordet. Undvik samtidigt att bli så försiktig att du slutar fråga: en tur utan fråga finns inte, och den som tvekar för länge hinner aldrig avsluta någonting.
Fem husregler som ändrar poängen
Husreglerna nedan gör rundan längre, snabbare eller mer taktisk – välj efter sällskap.
Bestäm vilka som gäller innan utdelningen. Reglerna är allihop vanliga i svenska hem, men de kombineras sällan alla på en gång. Två av dem påverkar poängen direkt, resten påverkar hur lång kvällen blir.
Måste man ha ett kort ur familjen för att få fråga?
Ja, i de allra flesta hem. Regeln är den viktigaste av alla husregler och den jag alltid rekommenderar, oavsett vilka som spelar.
Tar ni bort den blir spelet en gissningslek där ingen fråga bär information och rundorna drar ut betydligt. Med regeln på plats blir varje fråga i stället ett litet avslöjande, och det är precis den mekaniken som gör spelet spännande för vuxna. Med riktigt små barn kan det däremot vara vänligt att släppa kravet första kvällen. Regeln har också en praktisk sida: den hindrar rena chansningar och håller nere antalet frågor som inte leder någonvart. Ni märker skillnaden direkt i rundans tempo.
Dubbla poäng för sista familjen
Den spelare som lägger ner rundans sista familj får två poäng i stället för en. Ett litet tillägg med stor effekt: ingen tappar intresset när utgången redan verkar klar.
Varianten passar bäst i matcher över flera rundor, där en extra poäng kan vända ställningen. Med bara en runda blir den lite väl avgörande för min smak. Ett mildare alternativ är att den som lägger ner sista familjen får avgöra vid lika ställning. Effekten blir densamma – alla spelar klart – utan att en enda tur väger dubbelt så tungt som resten.
Spel över flera omgångar: först till 10 poäng
Skriv protokoll på ett papper och spela tills någon nått gränsen. Tio familjer är den vanligaste nivån och motsvarar ungefär tre till fyra rundor med fyra spelare.
Med yngre barn fungerar fem poäng bättre, och ett alternativ är att bestämma antalet rundor i förväg i stället för en poänggräns. Då vet alla när kvällen tar slut, vilket brukar göra avslutet mjukare. Ett spel som Skitgubbe tål samma protokollupplägg om ni vill växla mellan spelen. Låt den som förlorade föregående runda dela ut i nästa, så roterar ansvaret av sig självt. Ett protokoll gör dessutom att svagare rundor inte känns lika tunga, eftersom nästa utdelning alltid kan vända ställningen.
Med 2 spelare eller med 6 – så anpassar ni
Antalet spelare styr hur många kort var och en får, och därmed hur snabbt familjerna blir kompletta.
Spelet fungerar i hela intervallet, men karaktären skiftar rejält mellan ytterligheterna. Tre till fyra spelare är den bästa balansen, och det är också där utdelningen går jämnast ut.
2 spelare: alla kort delas ut
Med två spelare delas hela leken ut, alltså 22 kort var i en lek på 44. Ni sitter då med halva leken vardera och vet att allt ni saknar finns hos motståndaren.
Det förvandlar spelet till en ren minnesövning: turen försvinner nästan helt och den som håller reda på vad motståndaren frågat efter vinner. Roligt för två vuxna, betydligt tuffare för ett barn. Vill ni mjuka upp duellen kan ni plocka bort tre familjer ur leken före utdelningen. Handen blir mindre och rundan kortare, utan att minnesmomentet försvinner.
5–6 spelare: 7–8 kort var
Med många runt bordet blir händerna små, ofta sju eller åtta kort var. Familjerna splittras på fler personer och det tar längre tid innan någon får ihop fyra.
En talong att dra ur vid miss jämnar ut det hela och gör att ingen sitter helt utan alternativ. Kolla vad utgåvans rekommendation säger – förlagen skiljer sig åt just här. Ett annat grepp är att låta två spela i par mot övriga, med gemensam hand lagd öppet mellan er. Sex spelare blir då tre lag, och tempot ökar rejält.
Diskussioner som brukar uppstå
Två situationer ställer nästan alltid till det: glömda kort och upprepade frågor till samma spelare.
Båda löses snabbast genom att ni bestämmer er innan utdelningen, inte mitt i rundan. Båda handlar om samma sak: hur strikt ni vill spela. Välj nivå efter vilka som sitter vid bordet.
Glömde du att fråga om ett kort du hade?
Händer det i ett familjespel finns ingen påföljd. Kortet lämnas över så snart misstaget upptäcks och spelet fortsätter som vanligt.
I mer tävlingsinriktade sällskap brukar man i stället låta den glömska spelaren förlora sin nästa tur. Med barn vid bordet avråder jag bestämt från den varianten – den skapar mer tårar än rättvisa. En medelväg är att kortet lämnas över men att den glömska spelaren inte får fortsätta fråga på den träffen. Turen går alltså vidare direkt, utan att någon förlorar en hel omgång. Var tydliga med vilken nivå ni valt redan vid utdelningen.
Får man fråga samma spelare två gånger i rad?
Ja. Så länge du fick ja på förra frågan får du fortsätta fråga vem du vill, inklusive samma person om och om igen.
Många tror att turen måste rotera mellan medspelarna, men det finns inget stöd för det i vanliga regelblad. Först vid ett nej går turen vidare åt vänster. Att jaga samma person är dessutom ofta det klokaste draget, eftersom du redan vet att hen sitter tungt i familjen du samlar. Fortsätt så länge svaren är ja. Först när svaret blir nej lämnar du över ordet till vänster.
Löjliga familjen för de yngsta
Från fyra eller fem år fungerar spelet fint, förutsatt att ni sänker kraven något. Barn som ännu inte läser klarar sig bra eftersom familjerna är namngivna med bilder: bagaren har en brödkavel, fiskaren en fisk.
Spela med öppna kort de första gångerna. Låt alla se varandras händer och hjälp barnet att formulera frågan rätt – vem, vilken familj, vilken medlem. Det tar bort spänningsmomentet men lär ut strukturen på tio minuter.
Plocka gärna bort familjer ur leken. Sex familjer i stället för elva ger kortare rundor och fler lyckokänslor per minut, vilket är precis vad en femåring behöver. Öka sedan antalet allt eftersom. Sitt gärna bredvid barnet och håll korten tillsammans de första rundorna. Då kan ni resonera högt om vilket kort som saknas, och barnet lär sig strukturen utan att känna sig utpekat när frågan blir fel.
Happy Families och släktingarna Finns i sjön och Kvartett
Löjliga familjen är den svenska varianten av engelska Happy Families, och samma grundidé finns i flera besläktade spel.
Happy Families spelas med yrkesfamiljer precis som hos oss, med namn i stil med Mr Bun the Baker. Reglerna är i praktiken identiska: fråga, få eller nekas, lägg ner kvartetten.
Finns i sjön ligger nära men spelas med en vanlig kortlek, där du samlar fyrtal av samma valör. Den stora skillnaden är svaret vid miss – i Finns i sjön drar du alltid ett kort ur talongen, medan Löjliga familjen ofta spelas utan talong alls.
Tyska Quartett, på svenska kvartett, är samlingsnamnet för hela familjen av spel och används om allt från bilkvartetter till djurkvartetter. Där bär korten dessutom ofta siffervärden som kan jämföras, vilket lägger till ett moment som Löjliga familjen saknar helt. Gemensamt för alla tre är att korten är tryckta i uppsättningar om fyra och att du vinner genom att samla hela grupper. Skillnaderna ligger i frågeregeln, i om det finns en talong att dra ur och i hur mycket informationen från andras frågor betyder. Löjliga familjen är den variant jag helst plockar fram, just för att kravet på att äga ett kort ur familjen gör varje fråga meningsfull.
Ett viktorianskt sällskapsspel som blev svensk klassiker
Spelet har sina rötter i 1800-talets England, där Happy Families lanserades av en londonsk spelkortstillverkare kring mitten av seklet.
Formen passade sin tid perfekt. Familjekorten var tecknade, humoristiska och lätta att lära ut, och de gick hem i borgerliga vardagsrum där sällskapsspel var kvällsunderhållning. Yrkesfamiljerna speglade dessutom stadens hantverkare på ett sätt som gjorde korten begripliga för barn.
Till Sverige kom spelet under 1900-talets tidiga år och trycktes sedan av flera svenska förlag i en lång rad utgåvor. Teckningarna moderniserades gång på gång, medan reglerna stod närmast stilla – ett tecken på hur välbyggd grundmekaniken är.
I dag hittar du spelet i de flesta leksaksaffärer, ofta i flera parallella utgåvor med olika illustratörer. Vilken du väljer spelar mindre roll än att alla vid bordet är överens om reglerna innan första frågan. Att spelet överlevt i över hundra år på i stort sett oförändrade regler säger något om konstruktionen. Få sällskapsspel klarar att roa både en femåring och två vuxna med samma regelblad, och det är förmodligen därför Löjliga familjen fortfarande ligger i byrålådan hos så många svenska familjer.
Sju frågor om Löjliga familjen
Nedan får du svar på det som oftast kommer upp vid köksbordet, från antal kort till vad ni gör vid lika ställning.
Hur många kort är det i Löjliga familjen?
Det beror på utgåvan. Den vanligaste uppsättningen är 44 kort fördelade på elva familjer om fyra medlemmar vardera, men flera förlag har tryckt lekar med fler eller färre familjer. Räkna korten i din egen ask innan ni spelar, särskilt om ni tänker använda en utdelning med bestämt antal kort per spelare.
Hur många spelare kan vara med?
Två till sex spelare fungerar, och tre eller fyra ger den bästa balansen mellan minne och tur. Med två blir spelet en ren minnesduell eftersom all information finns hos motståndaren. Med fem eller sex splittras familjerna på många händer, vilket förlänger rundan men gör varje komplett familj mer värd.
Kan man spela Löjliga familjen med en vanlig kortlek?
Ja, och det fungerar riktigt bra. Låt valörerna motsvara familjer och färgerna de fyra medlemmarna: alla fyra åttor blir en familj, alla fyra kungar en annan. Du frågar då efter ”hjärter åtta” i stället för ”bagarens dotter”. Med tretton valörer får ni en något längre runda än med standardleken.
Vad händer om två har lika många familjer?
Enklast är att dela på segern, vilket fungerar utmärkt när barn spelar. Vill ni ha en tydlig vinnare spelar ni en avgörande runda där bara de oavgjorda deltar. Låt däremot inte antalet kort på hand avgöra – det belönar den som samlat utan att slutföra, alltså precis tvärtemot spelets idé.
Får man fråga om ett kort man inte har familjen till?
Nej, inte enligt den vanligaste husregeln. Du måste ha minst ett kort ur familjen på hand för att få fråga efter den, och regeln är det som gör frågorna informativa. Kommer ni överens om att spela utan kravet blir spelet mer av en gissningslek. Bestäm saken innan utdelningen.
Hur länge håller en runda Löjliga familjen?
Räkna med ungefär tio till tjugo minuter. Med tre vana spelare går en runda undan på en kvart, medan sex deltagare eller nybörjare vid bordet drar iväg mot tjugo. Vill ni korta ner tiden plockar ni bort några familjer ur leken, vilket också passar de yngsta.
Vilken ålder klarar Löjliga familjen?
Från ungefär fem år klarar de flesta barn spelet på egen hand, eftersom bilderna på korten visar vad som saknas i familjen. Fyraåringar hänger med om en vuxen hjälper till att formulera frågan och ni spelar med öppna kort de första gångerna. Uppåt finns ingen gräns alls.