Fem kort på hand, en talong i mitten och ett enda mål: bli av med allt först. Mau Mau är ett tyskt släppspel för 2–6 spelare, i samma familj som Vändåtta och Uno, och ett parti är avgjort på tio minuter.
Du vinner genom att matcha färg eller valör, utnyttja sjuan, åttan och knekten vid rätt tillfälle och säga Mau i tid. Nedan följer ett parti mau mau kortspel i tidsordning, från given till den sista poängräkningen.
Kortversionen av Mau Mau-reglerna
Mau Mau är ett släppspel där du lägger kort som matchar högens färg eller valör, och vinner i samma sekund som handen är tom.
Snabbguiden nedan ger uppställningen, de tre viktigaste specialkorten och vinstvillkoret på under en minuts läsning. Undantagen och tvistefrågorna kommer sedan, i den ordning de dyker upp vid bordet.
5 kort var, 1 vinnare, 10 minuter
Utrustningen är en vanlig kortlek, och tröskeln är låg nog för att en sexåring ska hänga med i tempot från första given. Ramarna för ett parti ser ut så här.
| Uppgift | Värde |
|---|---|
| Antal spelare | 2–6 med en lek |
| Kortlek | 32 kort (7 och uppåt) eller 52 kort |
| Kort per spelare | 5 |
| Speltid | 10–15 minuter per parti |
| Ålder | Från cirka 6 år |
| Vinnare | 1 – den som blir tom på hand först |
Mau Mau i sju steg
Sju steg räcker för att komma igång. Läs dem en gång, dela ut korten och lär er resten under partiets gång.
- Blanda och ge 5 kort till varje spelare, ett i taget medsols.
- Vänd upp översta kortet från talongen bredvid högen – det blir startkortet som allt byggs på.
- Spelaren till vänster om given börjar och lägger ett kort i samma färg eller samma valör som det översta kortet.
- Kan du inte lägga drar du 1 kort från talongen, och turen går vidare om kortet inte passar.
- Sjuan tvingar nästa spelare att dra 2 kort, åttan får nästa spelare att stå över och knekten låter dig välja fritt vilken färg som ska gälla.
- När du lägger ditt näst sista kort säger du Mau högt, så att alla vid bordet hör det.
- När du lägger ditt sista kort säger du Mau Mau och har vunnit partiet direkt.
Marginalerna är små i ett spel som avgörs på fem kort. Ett bortglömt Mau kostar minst ett kort, och ett kort mer på hand är ofta hela skillnaden mellan seger och andraplats.
Innan första given: 32 eller 52 kort?
Med 32 kort blir partiet snabbare och hårdare, med 52 kort får fler spelare plats och specialkorten kommer glesare.
Den tyska originalversionen använder en 32-kortslek där sexor och lägre plockats bort, alltså 7, 8, 9, 10, knekt, dam, kung och ess i fyra färger. I Sverige ligger en vanlig 52-kortslek närmare till hands, och den fungerar utmärkt: sjuorna är fortfarande fyra, men de kommer mer sällan.
Sitter ni sex eller fler behöver ni två lekar, annars tar talongen slut efter ett par varv. Bestäm kortlek innan given – att byta mitt i partiet ändrar oddsen för alla.
Specialkorten bestäms före start
Mau Mau saknar en enda officiell regelbok, och därför tar de flesta sällskap en halv minut före första given till att komma överens om vilka valörer som gör vad.
Den vanligaste uppsättningen i svenska hem är tre specialkort: sjua, åtta och knekt. Många lägger till esset som ger en extra tur, och en del kör nian som riktningsbyte. Ju fler specialkort ni slår på, desto längre blir partiet och desto större blir turmomentet.
Den här sidan utgår från sjua, åtta och knekt som standard, med ess och nia som frivilliga tillägg. Skriv gärna upp valet på ett papper första kvällen – då slipper någon hävda en annan variant vid tredje sticket.
Kortens värden vid räkning
Poängen räknas på de kort som ligger kvar på hand när någon annan blivit tom. Värdena nedan är den standard som används i de flesta sällskap.
| Kort | Poäng |
|---|---|
| Knekt | 20 |
| Ess | 11 |
| Tia | 10 |
| Kung | 4 |
| Dam | 3 |
| 9, 8, 7 och lägre | Siffervärdet |
Knekten är alltså både det starkaste kortet och det dyraste att sitta kvar med. Två knektar på hand kostar 40 poäng – nästan halva vägen till gränsen på 100.
Kör ni med 32 kort försvinner alla valörer under sju, och snittvärdet per kort stiger till drygt 8 poäng. Med 52 kort ligger snittet närmare 6, vilket gör en tappad hand billigare.
Given: 5 kort var och 1 kort vänt
Given ger 5 kort till varje spelare, lägger resten som talong och vänder upp ett kort som blir partiets startkort.
Korten delas ut ett i taget medsols, inte i buntar. Rollen som given roterar ett steg åt vänster mellan partierna, så att ingen behåller fördelen av att sitta sist i turordningen genom hela serien.
Fem kort tar under en minut att dela ut, och sedan är uppställningen klar: en talong, en kasthög och ett vänt startkort. Kontrollera att alla verkligen har 5 kort innan första turen – ett kort för mycket upptäcks annars först vid räkningen.
Talongen i mitten
Resterande kort läggs i en prydlig hög med baksidan uppåt mitt på bordet. Bredvid talongen växer kasthögen, där startkortet redan ligger och där varje spelat kort hamnar med bilden uppåt.
Håll kasthögen förskjuten så att bara översta kortet syns tydligt. Färg och valör på det kortet är den enda information alla behöver ha koll på inför sin tur, vid sidan av hur många kort motståndarna har kvar.
Om det första vända kortet är ett specialkort
Vänder given upp en sjua, en åtta eller en knekt gäller regeln direkt, och den drabbar spelaren till vänster om given. En sjua betyder att den spelaren drar 2 kort och står över, en åtta att turen hoppas över utan att något dras.
En uppvänd knekt hanteras olika. I många sällskap får den första spelaren välja färg fritt, i andra vänds ett nytt kort tills något annat än en knekt kommer upp. Bestäm vilken linje ni följer innan partiet startar, så vinner ingen på en tolkning i efterhand.
Tur 1: samma färg eller samma valör
Du får lägga ett kort som har samma färg eller samma valör som högens översta kort – inget annat.
Spelaren till vänster om given inleder. Ligger ruter dam överst kan du lägga vilken ruter som helst, eller en dam i någon av de tre andra färgerna. Knekten är undantaget: den går på nästan allt.
Varje tur är ett val, inte en automatik. Har du två giltiga kort ska du fundera en sekund på vilket som lämnar dig starkast inför nästa varv, för det är där partier vinns.
Kan du inte lägga: dra 1 kort
Saknar du giltigt kort drar du exakt 1 kort från talongen. Passar det dragna kortet får du i den vanligaste varianten lägga det direkt, samma tur. Passar det inte behåller du kortet och turen går vidare medsols.
En del sällskap kör den strängare linjen: det dragna kortet stannar alltid på hand och turen tar slut oavsett. Skillnaden är märkbar över ett helt parti, eftersom den mildare varianten i snitt sparar ett par kort per spelare.
Talongen är alltså aldrig en fristad. Varje draget kort är ett steg bort från seger, och den som tvingas dra tre gånger på fyra varv är i praktiken utslagen ur loppet.
Får man dra frivilligt?
I standardreglerna är svaret nej. Kan du lägga ska du lägga, och talongen är bara till för den som står handfallen.
Som husregel är frivilligt drag ändå vanligt, oftast med taket ett kort per tur. Motivet är taktiskt: någon vill spara sin sista knekt i stället för att bränna den. Tillåt det bara om alla vid bordet är överens, annars blir tempot lidande.
När sjuan läggs: nästa drar 2
En lagd sjua tvingar nästa spelare att dra 2 kort och avstå sin tur – om hen inte kontrar med en egen sjua.
Sjuan är partiets tyngsta straffkort och det enda som kan staplas. Två sjuor i rad ger 4 kort, tre ger 6 och fyra ger 8, vilket i praktiken avgör partiet för den som blir sittande med bunten. Sjuan har alltså en huvudroll här, till skillnad från i utläggningsspelet Sjuan (7:an), där valören bara är startkortet.
Den som tar emot 2 kort förlorar dessutom sin tur, vilket kostar dubbelt: två kort in och noll kort ut. Marginalen på ett jämnt parti är sällan större än så.
Sjua på sjua
Kontringen fungerar så här: får du en sjua emot dig och själv har en sjua på hand får du lägga den vidare i stället för att dra. Straffet växer med 2 kort för varje ny sjua och skickas vidare medsols.
Kedjan bryts när någon står utan sjua. Den spelaren drar hela summan på en gång och står över turen. Med fyra sjuor i leken är 8 kort det teoretiska taket – en förlust som sällan går att jobba ikapp på ett parti.
När åttan läggs: nästa står över
Åttan hoppar över nästa spelare helt: inga kort dras, turen bara försvinner.
Vid bordet med fyra eller fem spelare är åttan ett tempokort snarare än ett straffkort. Den kostar motståndaren en tur, och en tur är ungefär ett kort – tillräckligt för att avgöra ett jämnt lopp.
Sitter ni två blir åttan starkare än så. Den som lägger åttan får spela igen omedelbart, vilket betyder att två åttor i följd kan tömma halva handen medan motståndaren tittar på.
När knekten läggs: välj färg
Knekten får läggas på vilket kort som helst, och den som lägger den bestämmer vilken färg som gäller framåt.
Säg färgen högt och tydligt i samma ögonblick som kortet lämnar handen – ”hjärter” räcker. Färgen gäller till nästa spelare lagt sitt kort, och den behöver inte ha något med knektens egen färg att göra.
Det gör knekten till spelets mest värdefulla kort. Den räddar dig ur ett läge där ingenting annat passar, och den styr partiet in i den färg du själv har flest kort i.
Knekt på knekt är förbjudet
Den vanligaste tyska regeln säger att en knekt inte får läggas på en annan knekt. Har någon precis valt spader måste du lägga spader eller en knekt i den valör som gäller – men inte ännu en knekt.
Husreglerna skiljer sig här. En del bord tillåter knekt på knekt och låter färgvalet flyttas vidare. Bestäm före given vilken linje som gäller.
När esset läggs: spela en gång till
Esset är ett frivilligt specialkort som ger den som lägger det en extra tur direkt.
Regeln hör oftast hemma i 52-kortsversionen, där esset annars bara är ett dyrt kort värt 11 poäng. Med extraturen påslagen blir esset i stället ett verktyg för att tömma två kort i rad när loppet är jämnt.
Två ess i följd ger två extra turer, alltså tre kort på samma varv. Slå på regeln om ni vill ha kortare partier med större svängningar.
När nian läggs: byt riktning
Nian vänder spelriktningen, precis som reverse i Uno, och är ett frivilligt tillägg.
Vid tre eller fler spelare är nian ett försvarskort: kommer en sjuakedja mot dig kan ett riktningsbyte skicka tillbaka trycket åt andra hållet. Med två spelare fungerar nian som en extra tur, eftersom riktningen ändå går fram och tillbaka.
Slå på nian först när alla har grunderna inne. Fyra nior i leken räcker för att turordningen ska kastas om flera gånger per parti.
När talongen är slut
Är talongen tom tar du kasthögen, lämnar kvar översta kortet, blandar resten och lägger tillbaka den som ny talong.
Blandningen ska vara ordentlig – en slarvig blandning skickar tillbaka sjuorna i samma ordning som de kom. Ligger ett färgval från en knekt kvar gäller det tills nästa kort spelas, oavsett vad som ligger överst.
Med 52 kort och fyra spelare händer det ungefär en gång per parti. Tar talongen slut en andra gång, och kasthögen består av två kort, är partiet i praktiken låst och de flesta bord räknar poängen där.
När du har 1 kort kvar: säg Mau
När du lägger ditt näst sista kort ska du säga Mau högt, i samma ögonblick som kortet träffar högen.
Ordet är en varning till bordet: nu är det ett kort kvar och partiet kan vara över nästa varv. Utropet gör också att motståndarna hinner ändra taktik, till exempel spara en sjua som håller dig kvar en tur till.
Glömmer du säga Mau kostar det. Straffet är 1 kort i den mildaste varianten och 2 kort i den strängare, som är vanligast. Från ett kort till tre kort är en skillnad som i praktiken tar dig ur loppet.
Straff 2 kort om någon påpekar det
Straffet delas bara ut om någon faktiskt påpekar missen, och det måste ske innan nästa spelare lagt sitt kort. Efter det står tystnaden kvar och du klarar dig undan.
Regeln belönar uppmärksamhet. Sitter ni fyra räcker det att en enda person håller ögonen på handstorlekarna för att en glömska ska kosta motståndaren två kort.
Tidsfönstret är kort med flit. Hinner nästa spelare lägga sitt kort medan bordet tvekar går straffet förlorat, och den som glömde utropet kommer undan med ett kort kvar och full chans att vinna nästa varv.
Sista kortet: säg Mau Mau
Den som lägger sitt sista kort och säger Mau Mau vinner partiet på plats.
Utropet är inte bara en formalitet. Glömmer du det gäller samma sorts straff som för ett bortglömt Mau i de flesta hem: du drar 2 kort och partiet fortsätter, med dig långt bakom.
Är det sista kortet en knekt fördubblas poängen som de övriga får – ett vanligt tillägg som gör knekten till ett avslut värt att planera. Somliga bord kräver då utropet ”Mau Mau Knekt” för att fördubblingen ska gälla.
Får man sluta på ett specialkort?
Åttan och knekten går bra att avsluta med i de flesta varianter, och knekten ger som sagt ofta dubbla poäng till förlorarna.
Sjuan som sista kort hanteras olika. Den vanligaste linjen är att partiet är slut, men att nästa spelare ändå drar sina 2 kort innan poängen räknas. En strängare husregel förbjuder helt enkelt att man avslutar på en sjua. Kom överens före första given, för det här är den fråga som oftast startar diskussion vid bordet.
Efter partiet: räkna korten på hand
När någon sagt Mau Mau räknar alla andra ihop värdet av korten de sitter kvar med.
Två system används. Antingen får förlorarna sina poäng som minuspoäng, eller så får vinnaren plus lika mycket som summan av allas händer. Jakten på låga tal påminner om poängräkningen i sticktagningsspel, men här handlar det om vad du inte hann bli av med.
Plussystemet passar när ni vill ha en tydlig ledartavla över kvällen, minussystemet när ni jagar en gräns. Räkningen tar under en minut och görs högt, kort för kort, så att alla ser summan växa fram.
Så mycket kostar korten på hand
Ett exempel gör räkningen konkret. Tre spelare sitter kvar när vinnaren lagt sitt sista kort.
| Spelare | Kort på hand | Poäng |
|---|---|---|
| Anna | Knekt, tia | 30 |
| Björn | Ess, kung, sjua | 22 |
| Cecilia | Dam, nia | 12 |
Vinnaren skriver upp 0 för sig själv, eller 64 plus om ni kör plussystemet. Anna får dyrast räkning trots att hon bara satt med två kort – det är knekten som väger. Att bli av med höga kort tidigt är därför lika viktigt som att bli av med många.
Björn sitter med tre kort men landar ändå under Anna, eftersom sjuan bara kostar 7. Skillnaden mellan de tre händerna är 18 poäng – nästan en femtedel av vägen till 100, avgjord av vilka valörer som blev kvar.
Till 100 poäng – eller 5 partier
En serie behöver ett slut, och två varianter dominerar. Antingen spelar ni tills någon passerar 100 minuspoäng, och då vinner den som har lägst summa. Eller så spelar ni exakt 5 partier och lägger ihop.
Fem partier tar ungefär en timme och passar en kväll med fasta tider. Hundrapoängsgränsen är mer oförutsägbar: den kan nås på fyra partier om sjuorna faller fel, eller dröja i nio.
Skriv poängen i en kolumn per spelare direkt efter varje parti. Med löpande summa ser alla marginalen inför nästa giv, och den som ligger 30 poäng bakom vet att det krävs en seger.
Mau Mau på 3 andra sätt
Grundreglerna tål att skruvas på. Tre varianter är särskilt vanliga: den stora leken för många spelare, snabbversionen utan poäng och släktingarna med egna kortlekar. Spelet finns också att spela online och gratis, vilket är ett smidigt sätt att träna in specialkorten innan ni sätter er runt ett riktigt bord.
Med 2 lekar och 7 kort var
Är ni fler än sex behöver ni två blandade lekar och 104 kort. Då delas 7 kort ut till varje spelare i stället för 5, och talongen räcker ändå ett helt parti utan omblandning.
Åtta sjuor i högen gör straffkedjorna brutala: 16 kort är teoretiskt möjligt. Fler tips för större sällskap finns bland kortspel med två kortlekar.
Ett parti med tio spelare tar 20–25 minuter. Många kortar ned till 5 kort var igen så snart deltagarna passerar åtta, just för att hålla väntetiden mellan turerna nere.
Utan poäng: snabbversionen
Utan poängräkning blir varje parti fristående och tar 5–8 minuter. Vinnaren är den som blir tom först, punkt, och förloraren är den som sitter med flest kort.
Ett vanligt tillägg är att förloraren ger nästa parti. Gillar ni tempot i den här versionen ligger det ännu snabbare Stress nära till hands.
Snabbversionen passar bra som uppvärmning eller när ni bara har en kvart. Utan protokoll blir varje parti en ren duell om vem som tömmer handen först.
Uno, Vändåtta och Crazy Eights
Alla tre är släktingar med samma grundidé: matcha färg eller valör och bli av med handen först.
I Vändåtta är åttan vild och får läggas när som helst, varefter spelaren väljer färg – ungefär den roll knekten har i Mau Mau. Antalet specialkort är också färre, vilket ger ett lugnare parti.
Uno använder en egen lek med fyra färger och tydligt tryckta specialkort: dra två, byt riktning, stå över och vild. Crazy Eights är den amerikanska förlagan, spelad med vanlig kortlek och åttan som vilt kort. Kan ni det ena spelet sitter det andra efter ett parti.
3 tips för att bli av med 5 kort först
Tur avgör en del, men tre val gör mätbar skillnad över en serie: när du spelar knekten, vilken färg du styr mot och hur väl du håller räkningen på sjuorna.
Skillnaden syns inte i ett enskilt parti, men över fem partier ligger den ofta på 20–30 poäng.
Spara knekten till sist
Knekten går att lägga på nästan allt, och det gör den till din försäkring mot att behöva dra. Bränner du den tidigt bara för att slippa en färg står du utan utväg när högen låser sig tre varv senare.
Undantaget är slutspurten. Har du två kort kvar och det ena är en knekt lägger du det andra först, säger Mau och avslutar med knekten – som dessutom ofta fördubblar motståndarnas poäng.
Priset för att spara den är 20 poäng om du ändå förlorar. Den risken är värd att ta i tre partier av fyra, eftersom knekten samtidigt är kortet som oftast tar dig i mål.
Byt till färgen du har flest av
När knekten väl går ut ska färgvalet vara räknat, inte känt. Har du tre ruter och en spader på hand väljer du ruter, även om bordet just spelat spader i två varv.
Effekten är dubbel: du får fler egna kort spelbara, och motståndare som saknar färgen tvingas dra. Två drag hos en motståndare motsvarar ungefär två varvs försprång för dig.
Titta också på vilken färg som just spelats mycket. Har ruter gått i fyra varv är chansen större att motståndarna är tomma på just den färgen, och då blir ditt val ännu mer värt.
Räkna sjuorna
Fyra sjuor ligger i en 52-kortslek, och de är de enda kort som kan kosta dig 8 kort på en gång. Håll räkningen på hur många som redan spelats.
Har alla fyra gått ut kan du säga Mau utan risk för straffkedjan. Ligger tre kvar och du saknar egen sjua bör du hålla ett extra kort i beredskap i stället för att pressa fram ett snabbt avslut.
Samma räkning fungerar för knektarna. Fyra stycken finns, och vet du att alla gått ut kan du styra färgen utan att någon vänder på det direkt.
Mau Mau för barn från 6 år
Sexåringar klarar Mau Mau om ni kör bara två specialkort: sjuan som ger 2 kort och knekten som väljer färg.
Låt första partiet spelas med öppna kort på bordet. Då kan en vuxen peka på vilka kort som passar, och barnet lär sig matchningen på färg och valör utan att känna sig utpekat.
Hoppa över poängräkningen i början och spela flera korta partier i rad i stället. Utropen Mau och Mau Mau är oftast det roligaste momentet, så var generös med straffen de första gångerna.
Tyskland på 1930-talet
Mau Mau växte fram i Tyskland under 1900-talet och spreds sedan över Europa i en mängd lokala varianter.
Spelet har aldrig haft någon central regelbok, och det förklarar varför sjuan betyder 2 kort i ett hem och 3 i nästa. Historien nedan följer den linje som brukar anges i regelsamlingar.
Från Crazy Eights till Mau Mau
Den amerikanska förlagan Crazy Eights beskrivs vanligen som ett spel från 1930-talet, där åttan var det vilda kortet. Den tyska versionen bytte ut den rollen mot knekten och lade till sjuan som straffkort.
Namnets ursprung är omdiskuterat och saknar en säkerställd förklaring. En vanlig tolkning kopplar det till det tyska uttrycket för att bli av med sina kort, men uppgifterna går isär och bör tas med reservation.
Efterkrigstidens Tyskland gav spelet fäste i hemmen, där en 32-kortslek redan låg i byrålådan. Därifrån vandrade det vidare med korta regler som var lätta att lära ut muntligt.
Mau Mau i andra länder
I Nederländerna spelas den nära släktingen Pesten, med snarlika straffkort. Österrike och Schweiz har egna varianter där andra valörer får specialfunktioner.
Uno lanserades 1971 som ett kommersiellt kortspel med egen lek, och gjorde principen känd långt utanför Europa. Grundidén är densamma som vid det tyska köksbordet.
I Sverige har spelet levt vidare parallellt med Vändåtta, som många lärt sig först. Namnen skiljer sig från land till land, men fem kort på hand och ett vänt startkort känns igen överallt.
Tvister som brukar uppstå
Tre frågor står för det mesta av gnisslet vid bordet, och alla tre går att avgöra på tio sekunder före given. Ta dem tidigt, så slipper ni avbrott mitt i en sjuakedja där fyra kort står på spel.
Får sjuor staplas?
Ja, stapling är den vanligaste varianten och den som ger spelet dess spänning. Varje ny sjua lägger på 2 kort, och den som inte kan kontra drar hela summan på en gång. Utan stapling blir sjuan ett betydligt svagare kort, och partierna jämnare men också plattare.
Räknas dragit kort som spelat?
Bara om ni tillämpar regeln att ett draget kort får läggas direkt. Gör ni inte det stannar kortet på hand och turen går vidare, hur väl det än passar. Den strängare varianten förlänger partiet med ett par varv och gör talongen dyrare att besöka.
Får man lägga knekt som första kort?
Ja. Knekten får läggas på vad som helst utom en annan knekt, och det gäller redan från partiets första tur. Spelaren väljer färg som vanligt och säger den högt. Att öppna med knekt är sällan smart taktik, men regelvidrigt är det inte.
Frågor om Mau Mau
Fem frågor återkommer oftare än andra när nya spelare sätter sig vid bordet. Svaren nedan följer den standard som används i resten av texten: 5 kort var, sjua, åtta och knekt som specialkort.
Hur många kort får man i Mau Mau?
Standard är 5 kort per spelare. Många sällskap ger 6 eller 7 kort i stället, framför allt när ni är få och vill ha längre partier, eller när ni spelar med två lekar och fler än sex deltagare. Fler kort på hand betyder längre parti, fler drag ur talongen och större betydelse för specialkorten. Med 5 kort är ett parti avgjort på 10–15 minuter.
Vad händer om man glömmer säga Mau?
Du drar straffkort, oftast 2 men i mildare varianter 1. Straffet gäller bara om någon påpekar missen innan nästa spelare lagt sitt kort. Efter det är det för sent att kräva straff. Samma princip gäller utropet Mau Mau när du lägger ditt sista kort. Två straffkort tar dig i praktiken ur loppet, eftersom du går från ett kort till tre.
Kan man spela Mau Mau med Uno-kort?
Ja. Uno är i praktiken samma spel med en egen lek, där specialfunktionerna redan är tryckta på korten. Vill ni köra Mau Mau-reglerna med Uno-kortlek fungerar dra två som sjua, stå över som åtta och vilt kort som knekt. Poängräkningen blir enklast med Unos egna värden, eftersom knekt och ess saknas i den leken.
Vad är skillnaden mot Vändåtta?
I Vändåtta är åttan det vilda kortet som får läggas när som helst, varefter spelaren bestämmer färg. Mau Mau ger den rollen till knekten och lägger till sjuan som straffkort samt åttan som överhoppning. Vändåtta har alltså färre specialkort och ett jämnare tempo, medan Mau Mau avgörs av straffkort och färgval.
Hur många kan spela?
Med en lek är 2–6 spelare lagom, och 3–4 ger bäst balans mellan tempo och taktik. Från sju spelare och uppåt behöver ni två blandade lekar, alltså 104 kort, och delar då ut 7 kort var för att talongen ska räcka hela partiet.