Skip-Bo kortspel går ut på en enda sak: att bli av med sin egen stockhög före alla andra. Spelet ges ut av Mattel, kallas i Sverige ibland Skippo och spelas av två till sex personer runt ett bord med gemensamma bygghögar från 1 till 12.
Turen består av fyra enkla delar – dra, lägga, kasta och till sist räkna – och nedan går varje del igenom för sig, med bordets uppställning, jokerkortet, lagvarianten och spelets bakgrund i tur och ordning.
Kortversionen: så spelar du Skip-Bo
Målet är att spela ut hela sin stockhög, ett kort i taget, på fyra gemensamma bygghögar som byggs stigande från 1 till 12.
Grundtanken går tillbaka på den gamla patiensfamiljen Spite and Malice, och den som är van vid patienser känner snabbt igen både stockhögen och de stigande högarna. Skillnaden är att bordets mitt delas av alla, vilket gör spelet betydligt stökigare och roligare.
- Blanda leken och ge varje spelare 30 kort med baksidan uppåt. Bunten är spelarens stockhög, och det översta kortet vänds så att det syns.
- Lägg resten av korten i mitten som draghög. Där byggs efterhand upp till fyra bygghögar.
- Den som börjar drar upp till fem kort på hand vid turens början.
- Bygghögarna startar alltid med en etta, eller med ett Skip-Bo-kort som får föreställa en etta, och fylls sedan på med 2, 3, 4 och vidare uppåt.
- Under sin tur får du lägga kort från stockens topp, från handen och från dina kasthögar. Stockens översta kort är det viktigaste, eftersom det är stocken som avgör partiet.
- Spelar du ut alla fem handkorten drar du genast fem nya och fortsätter turen.
- Turen avslutas alltid med att du kastar ett kort från handen till en av dina egna kasthögar, som får vara högst fyra stycken.
- När en bygghög nått 12 plockas den bort och en ny hög kan börja på samma plats.
- Den som lägger sitt sista stockkort på en bygghög vinner omedelbart.
Resten av spelet är variationer på dessa nio punkter. Turordningen går medsols, ingen får hoppa över sin tur, och den enda gång rytmen bryts är när någon spelar ut hela handen och därmed får dra om.
Skip-Bo i korthet: antal, tid och ålder
Spelet passar två till sex deltagare och tar oftast mellan tjugo och fyrtio minuter. Åldersgränsen på förpackningen brukar anges från sju år, vilket stämmer väl med hur lite räknande som krävs: du behöver bara veta vilket tal som kommer efter det du ser.
| Uppgift | Värde |
|---|---|
| Antal spelare | 2–6 |
| Antal kort | 162 |
| Speltid | 20–40 minuter |
| Ålder | Från 7 år |
Så mycket bordsyta behöver ni
Räkna med plats för fyra bygghögar i mitten och en egen zon per spelare med stock och fyra kasthögar.
Ett vanligt köksbord räcker gott för fyra personer, men vid sex deltagare blir det trångt och många väljer då att flytta till golvet eller ett större matbord.
162 kort
Leken innehåller 162 kort. Av dessa är 144 numrerade från 1 till 12, tolv kort av varje valör, och de återstående 18 är Skip-Bo-kort. Att antalet av varje siffra är just tolv gör att sannolikheten för en etta är exakt densamma som för en tolva, något som skiljer spelet från vanliga kortlekar där bildkorten är färre.
Färgerna på korten saknar helt betydelse. De finns där för läsbarhetens skull, precis som i många amerikanska familjespel från samma era, och du ska aldrig behöva matcha kulör mot kulör.
Antalet kort förklarar också varför bordet blir så fullt: med 162 kort i omlopp finns alltid material nog för fyra bygghögar samtidigt som varje spelare håller en ansenlig stock framför sig.
Skip-Bo-kortet
Skip-Bo-kortet är spelets joker och kan föreställa vilken siffra som helst mellan 1 och 12. Du bestämmer värdet i samma stund som kortet läggs på en bygghög, och beslutet gäller sedan resten av högens uppbyggnad.
Jokern har ett arv från patienstraditionen, där ett fritt kort ofta fungerade som nödutgång när högarna låst sig. Här fyller det samma funktion: det öppnar en ny hög eller släpper fram ett envist stockkort.
Med vanliga kortlekar i stället
Saknar ni originalleken går spelet att sätta upp med tre vanliga kortlekar, och den vanligaste hemmavarianten låter knekt räknas som 11 och dam som 12, medan kungarna får rollen som Skip-Bo-kort. Esset blir etta och jokrarna plockas bort eller läggs till som extra jokrar, beroende på vad ni kommer överens om.
Fördelningen blir inte exakt densamma som i originalet, men tillräckligt nära för ett trevligt parti. Fler idéer om uppsättningar finns i vår översikt över kortspel med två kortlekar.
Så ser bordet ut vid start
Varje spelare har en stockhög framför sig, fem kort på hand och plats för fyra kasthögar; mitten delas av alla.
Uppställningen är symmetrisk, vilket gör den lätt att lära ut: alla har exakt samma resurser när första kortet läggs.
Stockhögen: 30 kort var
Givaren delar ut 30 kort till varje spelare med baksidan uppåt. Bunten läggs som en prydlig stapel och det översta kortet vänds så att alla ser det. Just den öppna toppen är hela spelets motor, eftersom den talar om för både dig och motståndarna vilket tal du väntar på.
Vid fem eller sex deltagare räcker inte korten till lika stora stockar, och då är det brukligt att dela ut 20 kort var i stället. Partiet blir kortare, men reglerna i övrigt är oförändrade.
Ett gott råd är att räkna högen noga vid utdelningen, eftersom ett kort för mycket hos någon ger en märkbar nackdel över ett helt parti.
Fem kort på hand
Handen fylls på i början av turen, inte i slutet. Du drar alltså inte nya kort direkt efter att du kastat, utan väntar tills det blir din tur igen. Denna ordning gör att motståndarna aldrig vet exakt vad du har tills du börjat spela.
Handen hålls dold för de andra. Ingen regel hindrar dig från att sortera korten hur du vill, och de flesta lägger dem i stigande ordning för att snabbare se vad som passar.
Byggplatser och kasthögar
Bordets mitt har plats för upp till fyra bygghögar, och de är gemensamma. Vem som helst får lägga på vilken som helst av dem, vilket betyder att en hög du byggt upp mot din egen stock lika gärna kan användas av personen bredvid.
Varje spelare har dessutom upp till fyra egna kasthögar på sin sida av bordet. De är öppna, alla får titta på dem när som helst, men bara ägaren får spela kort därifrån. Ordet kasthög är lite missvisande – högarna fungerar snarare som ett privat lager, och den som lär sig sköta dem vinner betydligt oftare.
Vem lägger första kortet i Skip-Bo
Vanligast är att spelaren till vänster om givaren börjar. En annan spridd hemmaregel låter alla vända sitt översta stockkort och ge första turen till den som visar högst valör, med omvändning vid lika.
Vilken metod ni än väljer bör den bestämmas innan korten delas ut, eftersom förstaturen i ett jämnt parti kan väga tungt.
Dra
Turens första del: fyll handen till fem kort innan du gör något annat.
Regeln är enkel men lätt att glömma bort i farten, särskilt för nya spelare som hellre tittar på bygghögarna än på sin egen hand.
Fyll upp till fem
Har du två kort kvar sedan förra turen drar du tre nya. Har du inga kort alls drar du fem. Antalet i handen ska alltid vara fem när du börjar lägga, aldrig fler och aldrig färre.
Många nybörjare drar av gammal vana ett enda kort, som i de flesta traditionella kortspel. Här skulle det förlama spelet fullständigt, eftersom hela idén är att du ska ha material nog att bygga dig fram till stockens topp.
Har du redan fem kort kvar sedan förra turen drar du förstås ingenting alls, utan går direkt vidare till att lägga.
Slut på kort att dra
Tar draghögen slut mitt i partiet blandar ni helt enkelt de färdigbyggda bygghögarna som lagts åt sidan och lägger dem som ny draghög. Spelet fortsätter utan avbrott, och korten räcker därmed i praktiken hur länge som helst.
Vissa hushåll blandar även ner kort från kasthögar som ingen längre använder, men originalreglerna nöjer sig med de färdiga bygghögarna, och de brukar räcka gott.
Lägga
Andra delen av turen: lägg så många kort du kan och vill på bygghögarna i mitten.
Här sker allt som avgör partiet, och här skiljer sig spelarna åt: den ovane lägger allt som går, den vane lägger det som för stocken framåt.
Bygghögarna: 1 till 12
En bygghög startas alltid med en etta eller med ett Skip-Bo-kort som får gälla som etta. Därefter fylls högen på i strikt stigande ordning – 2, 3, 4 och så vidare – och du får aldrig hoppa över ett tal eller lägga ett lägre kort ovanpå ett högre.
Fyra högar får ligga samtidigt, inte fler. Blir alla fyra upptagna av höga tal medan du sitter med ettor och tvåor kan turen bli mycket kort, vilket är en av spelets få riktiga otursmoment. Fler termer av det här slaget finns förklarade i vår kortspelsordlista.
Notera att högarna inte tillhör någon. Den som lade ettan har ingen förtur, och en hög du mödosamt byggt upp till 6 kan mycket väl användas av grannen innan turen kommer tillbaka till dig.
Från stocken först
Stockens översta kort är alltid spelbart så snart någon bygghög står på rätt tal, och det är det enda kort på bordet som direkt för dig närmare seger. Så fort du lagt det vänds nästa kort i stocken upp, och kan även det spelas fortsätter du direkt.
Kedjor av den här typen avgör ofta partier. En spelare som får upp 4, 5 och 6 i följd kan tömma flera kort på en enda tur medan de andra ser på.
Vanan att alltid titta på stocken först, före handen och före kasthögarna, är den enskilt mest lönsamma rutinen en ny spelare kan skaffa sig.
Från handen
Vilket kort som helst på handen får läggas ut, så länge det passar på en bygghög. Handkorten är din flexibla resurs och används oftast för att bygga upp en hög till det tal som stocken väntar på.
Kom ihåg att handkorten fyller två syften. De ska dels läggas ut, dels sparas till kastet som avslutar turen, och att spela ut allt utan tanke på vad som blir kvar är sällan klokt.
Från kasthögarna
Bara det översta kortet i varje kasthög är tillgängligt. Ligger en efterlängtad sjua begravd under tre andra kort får den stanna där tills du grävt fram den, ett kort per tur, vilket är precis därför ordningen du kastar i spelar så stor roll.
Högarna ligger öppet, så alla ser vad du har. Motståndarna kan därmed räkna ut vilka tal du hoppas på, vilket är ännu ett skäl att sprida korten över flera högar i stället för att samla dem.
Skip-Bo som valfri siffra
Lägger du ett Skip-Bo-kort ska du säga högt vilket värde det representerar, så att alla vid bordet vet vad nästa kort ska vara. Många vänder kortet en aning på snedden eller lägger det så att den underliggande siffran syns, en praktisk vana som sparar en hel del diskussion senare i partiet.
Ett Skip-Bo-kort kan också starta en helt ny hög som en etta, vilket ofta är dess bästa användning när alla fyra platser står på höga tal och ingenting annat går att spela.
Fem kort spelade – dra fem nya
Lyckas du spela ut samtliga fem handkort är turen inte slut. Du drar genast fem nya kort och fortsätter lägga precis som förut, och i teorin kan detta upprepas hur många gånger som helst. Sådana långa turer är ovanliga men fullständigt förödande för motståndarna.
Skulle du spela ut även dessa fem drar du fem nya igen. Regeln gäller utan begränsning, och den är själva belöningen för att ha byggt upp högarna med omtanke.
Full hög vid 12
När en bygghög fått sin tolva är den färdig. Högen plockas bort från bordet och läggs åt sidan, redo att blandas ner i draghögen senare, och platsen står genast fri för en ny etta.
De bortlagda korten läggs i en särskild bunt vid sidan av bordet, redo att bli ny draghög när den gamla tar slut.
Exempel på en tur
Anna har en sjua överst i stocken. På bordet ligger tre bygghögar: en på 5, en på 11 och en på 2. Hon börjar med att dra upp handen till fem kort och får 6, 9, 3, Skip-Bo och 12.
Först lägger hon sin sexa på högen som står på 5. Nu visar den 6, och sjuan i stocken kan spelas. Anna lägger den, vänder nästa stockkort och finner en åtta – som passar direkt på samma hög. Även den går ut, och därunder dyker en tia upp.
Nian i handen läggs på högen, som därmed står på 9, men tian i stocken kräver att någon lägger en nia… vilket redan skett. Tian går alltså ut också, och tre stockkort har försvunnit på en enda tur. Nästa stockkort är en fyra, och ingen hög står på 3.
Anna lägger då sin trea på högen som visar 2, vilket ger 3, och fyran i stocken följer efter. Kvar på handen har hon Skip-Bo och 12. Tolvan lägger hon på högen som står på 11, varvid högen blir full och plockas bort. Skip-Bo-kortet behåller hon medvetet, och eftersom hon måste avsluta turen kastar hon det inte – hon har inget annat kort kvar och tvingas därför lägga jokern i en kasthög. Därmed är det nästa spelare som tar över.
Kasta
Tredje delen av turen: lägg ett kort från handen i en av dina egna kasthögar. Turen är därmed slut.
Momentet är obligatoriskt och kan varken hoppas över eller bytas mot något annat.
Ett kort avslutar turen
Du måste kasta exakt ett kort, varken fler eller färre, och du kan därför aldrig spela ut hela handen och ändå fortsätta sitta kvar. Kastet är spelets naturliga broms: hur bra det än går för dig kommer turen till slut att ta slut.
Har du bara ett kort kvar på handen är valet gjort åt dig. Ligger det däremot fyra kort kvar är kastet ofta turens viktigaste beslut.
Kastet gäller alltid till en egen hög. Du får aldrig kasta till en motståndares hög, och inte heller till bordets mitt.
Fyra kasthögar
Du får ha högst fyra kasthögar och bestämmer själv i vilken av dem kortet hamnar. Det finns ingen begränsning på hur höga de blir – tio kort i en hög är fullt tillåtet, om än sällan klokt.
Bara översta kortet i varje hög går att spela. Fyra välskötta högar ger dig alltså fyra tillgängliga kort inför varje tur, medan en enda hopplöst rörig hög ger dig ett. Skillnaden märks tydligt redan efter några ronder.
Du behöver inte öppna alla fyra på en gång. Många lägger de första kasten i skilda högar just för att hålla flest möjliga kort tillgängliga tidigt i partiet.
Kasthögen som lager
Tänk på kasthögarna som ett lager i stället för en soptunna. Lägger du kort i fallande ordning, exempelvis 9, 8, 7, kan du plocka fram dem en efter en i takt med att bygghögarna växer, och det är precis den tekniken som skiljer erfarna spelare från nya.
Ett kort som hamnat fel är inte förlorat för alltid, men det kostar turer att gräva fram, och i ett jämnt parti är det ofta precis den skillnaden som avgör.
Räkna
Sista delen: avgör vem som vunnit, och räkna poäng om ni spelar flera partier i rad.
Många familjer nöjer sig med att konstatera vem som blev först, men originalreglerna innehåller ett enkelt poängsystem för längre kvällar.
Tom stock vinner
Den som spelar ut sitt sista stockkort på en bygghög vinner partiet. Något extra villkor finns inte: du behöver inte tömma handen och inte heller kasthögarna, och du behöver inte ens avsluta turen.
Segern kan därför komma mycket plötsligt, mitt i en lång kedja, medan de övriga fortfarande sitter med tjugo kort kvar i stocken.
Vissa hushåll låter turen spelas färdig ändå, mest för sakens skull, men det påverkar varken vinnaren eller poängen.
Poängvariant: 25 + 5 per kort
I poängvarianten får vinnaren 25 poäng för själva segern och därutöver 5 poäng för varje kort som ligger kvar i motståndarnas stockhögar. Ett parti där tre motståndare har sammanlagt fyrtio kort kvar ger alltså 25 plus 200 poäng.
Ni spelar sedan flera partier tills någon når 500 poäng, vilket brukar ta tre till fem omgångar. Systemet belönar snabba, hårda segrar framför jämna partier och gör att den som ligger efter har anledning att spela offensivt.
Poängen skrivs upp efter varje parti, gärna på samma papper som ni använder till andra kortspel. Den som ligger långt efter har allt att vinna på att ta risker.
Vad korten är värda i poängvarianten
Endast korten i stockhögarna räknas. Kort på hand, i kasthögar och i bygghögarna är helt värdelösa vid uträkningen.
| Post | Poäng |
|---|---|
| Vinst i partiet | 25 |
| Per kort i motståndarens stock | 5 |
| Kort på hand | 0 |
| Kort i kasthög | 0 |
| Målpoäng | 500 |
Räkna motståndarnas stockar högt, en spelare i taget, så slipper ni tvister om summan.
Spelets slut
Partiet tar slut i samma ögonblick som ett sista stockkort lämnar bordet. Ingen avslutande rond spelas och ingen får en sista chans, vilket skiljer Skip-Bo från exempelvis Plump kortspel där hela given alltid spelas ut. Vinnaren behöver inte kasta något avslutande kort, och de andra visar sina stockar bara om ni räknar poäng.
Varianter för lag och snabba partier
Utöver grundreglerna finns lagspel, kortare partier, en juniorversion och en patiensvariant för en person.
Alla bygger på samma stomme, så ni kan byta mellan dem utan att lära om något.
Lagspel
Med fyra eller sex deltagare kan ni spela två och två, eller tre och tre, med partnerna sittande mitt emot varandra. Lagets mål är att tömma båda stockhögarna, och partiet vinns när den sista av dem är slut.
Det som gör lagvarianten intressant är att du under din tur även får spela från din partners stockhög och kasthögar. Ligger en femma överst hos din partner medan bygghögen står på 4 kan du alltså lägga den, precis som om den vore din egen.
Vid en sådan förflyttning brukar man säga ”partner” högt, dels som artighet, dels för att alla ska hinna se vad som hände. Många lag använder också ett kort samtal mellan turerna för att tala om vilka tal de väntar på, medan andra hushåll förbjuder allt prat och låter korten tala. Bestäm vilket som gäller innan ni börjar, så slipper ni sura miner i sjunde ronden.
Snabb-Skip-Bo med 10 kort
Vill ni hinna med flera partier på en kvart ger ni bara tio kort till varje stockhög i stället för trettio. Allt annat är sig likt. Varianten passar bra som avslutning på en spelkväll eller när ni är många och vill hinna byta motståndare några gånger.
Tiokortsvarianten fungerar också bra som introduktion för någon som aldrig spelat, eftersom hela turordningen hinner sätta sig innan partiet är över.
Skip-Bo Junior
Juniorutgåvan bygger med talen 1 till 10 i stället för 1 till 12 och innehåller färre kort totalt, vilket ger kortare stockar och betydligt snabbare partier. Enklare talföljd gör den lämplig från ungefär fem år, och vuxna kan spela med utan att partiet blir ojämnt eftersom turerna ändå styrs av vad som ligger överst.
Har ni bara originalleken hemma kan ni härma versionen genom att plocka bort ettorna till och med tolvorna ni inte vill ha och korta stocken.
Solitär
Ensam spelar du mot leken: lägg upp en stock på trettio kort, ge dig själv fyra kasthögar och se hur långt du kommer innan högarna låser sig. Släktskapet med de gamla patienserna blir extra tydligt här, och många använder varianten för att öva på hur kasthögarna bäst sorteras.
Något officiellt poängsystem för ensamspel finns inte, men de flesta räknar helt enkelt hur många kort som blev kvar i stocken när högarna låst sig.
Egna regler hemma
I många hem används bara två kasthögar i stället för fyra, vilket gör spelet snålare och mer taktiskt. En annan vanlig hemmaregel låter yngre barn ha handen öppen på bordet, så att en vuxen kan hjälpa till utan att ta över turen.
Hemmareglerna är gamla och har spridits muntligt från kök till kök, precis som skett med de flesta klassiska kortspel.
Bestäm avvikelserna innan första kortet delas ut, och håll dem sedan hela kvällen.
Vanliga fel
Fyra misstag återkommer vid nästan varje bord, och samtliga går att undvika med en enkel vana.
Gå igenom dem innan ni börjar om någon vid bordet är ny.
Glömt kasta
Det absolut vanligaste felet är att en spelare lägger sitt sista handkort på en bygghög och tror att turen är slut. Så är det inte: du drar fem nya kort och fortsätter, och turen upphör först när ett kort hamnat i en kasthög.
Motsatsen förekommer också, att någon kastar innan alla möjliga drag är gjorda. Kastet kan inte tas tillbaka, så vänta med det tills du är säker.
Enklaste boten är att säga turens fyra delar högt de första ronderna: dra, lägga, kasta, nästa spelare.
Skip-Bo på fel plats
Ett Skip-Bo-kort som lagts ut och fått ett värde ligger kvar med det värdet. Du kan alltså inte i efterhand hävda att jokern som spelades som femma egentligen skulle vara en nia, hur olyckligt det än blev. Säg därför alltid värdet högt i samma stund som kortet lämnar handen.
Samma sak gäller andra utlagda kort. Ett kort som lämnat handen och landat på en hög ligger kvar, oavsett vad du upptäcker sekunden efteråt.
Blandat stocken
Stockhögens ordning är helig. Den blandas när korten delas ut och rörs sedan aldrig mer under partiet, och du får varken titta på korten under toppen eller flytta om dem för att få en bättre följd.
Ett stockkort som råkat vändas fel läggs tillbaka på samma plats, och alla vid bordet får låtsas att de inte såg det.
Regeln finns för att stockens ordning är den enda verkligt slumpmässiga faktorn i partiet, och utan den skulle spelet förlora sin spänning.
Fel ordning i kasthögen
Någon regel om ordning i kasthögarna finns inte – du får kasta 3 ovanpå 11 om du vill. Problemet är praktiskt snarare än formellt, eftersom bara toppkortet går att spela och allt därunder är låst tills du grävt dig ner. Röriga kasthögar är därför självförvållade problem, inte regelbrott.
Rätta aldrig en motspelares kasthög, hur frestande det än är, eftersom valen där tillhör ägaren ensam.
Tips
Bra spel i Skip-Bo handlar mindre om tur och mer om vilket kort du väljer att kasta.
Nedan följer fyra vanor som märkbart förbättrar din vinstchans.
Stocken framför allt
Fråga dig inför varje drag om det för stockens översta kort närmare bordet. Om svaret är nej finns oftast ingen anledning att lägga kortet alls, hur frestande det än känns att fylla på en hög.
Vanligaste nybörjarfelet är att bygga upp högar långt förbi det tal man själv väntar på. En spelare med en trea överst i stocken som glatt lägger 3, 4, 5 och 6 har just gjort motståndarna en tjänst och sig själv en otjänst, eftersom högen nu står långt över det egna talet.
Testa att inför varje tur säga stockens tal högt för dig själv. Det låter enfaldigt, men vanan hindrar dig effektivt från att bygga bort din egen väg.
Kasthögarna som trappor
Sikta på fallande sekvenser i kasthögarna: 10, 9, 8 i en hög går att plocka fram i tur och ordning medan bygghögen växer, och du får i praktiken tre spelbara kort ur samma hög under tre turer.
Håll dessutom gärna en hög reserverad för Skip-Bo-kort och en för höga tal du inte har någon användning för på länge. Blandar du allt i samma hög låser du dina egna resurser, och det märks särskilt i slutet av partiet när varje tur räknas.
Ett enkelt riktmärke är att aldrig kasta ett lägre kort ovanpå ett bara ett steg högre, eftersom du då låser båda i samma hög.
Blockera motståndaren
Titta på motståndarnas stockkort innan du lägger. Ligger en sexa överst hos personen till vänster ska du tänka efter en extra gång innan du bygger en hög upp till 5, eftersom du då lämnar över en gratis tur.
Ibland är det till och med värt att avstå från ett eget drag för att inte öppna vägen. Sådana avvägningar gör spelet betydligt vassare än det ser ut på ytan, och de påminner om taktiken i sticksspel som Hjärter.
Med fyra eller fler vid bordet blir blockeringar mindre värda, helt enkelt för att du inte hinner hålla reda på alla stockar samtidigt.
Skip-Bo-korten
Spara jokrarna till stocken. Ett Skip-Bo-kort som används för att öppna en ny hög åt ett handkort är nästan alltid bortkastat, medan samma kort använt för att släppa fram ett envist stockkort kan starta en lång kedja.
Kasta aldrig en joker om du kan undvika det, och lägg den överst i kasthögen om du ändå tvingas.
Med arton jokrar i leken får du i genomsnitt ett par stycken per parti, ibland fler. Använd dem sparsamt, och helst i lägen där de sätter igång en kedja i stocken snarare än löser ett tillfälligt problem på handen.
Var Skip-Bo kommer ifrån
Spelet är amerikanskt, har rötter i patienstraditionen och nådde en stor publik först under 1980- och 1990-talen.
Historien förklarar också varför reglerna känns bekanta för den som spelat patiens.
Från Spite and Malice till Mattel
Förlagan heter Spite and Malice och är en gammal tvåmanspatiens där två spelare kappas om att tömma varsin bunt mot gemensamma högar. Just den kärnan – en egen stock, delade högar, stigande ordning – har följt med rakt in i Skip-Bo, och den som lärt sig det ena har i praktiken lärt sig det andra.
Den kommersiella versionen växte fram i Texas under andra halvan av 1960-talet, enligt de flesta uppgifter genom Hazel Bowman, som satte upp spelet med tryckta kort i stället för vanliga lekar. Rättigheterna gick senare vidare till International Games, och när det bolaget köptes upp under början av 1990-talet hamnade Skip-Bo hos Mattel, som fortfarande ger ut spelet.
Vandringen från hemmapatiens till förpackat familjespel är typisk för perioden. Flera av tidens storsäljare byggde på regler som redan cirkulerade muntligt, och nyheten låg i den egna kortleken snarare än i själva spelidén.
Namnet Skip-Bo dyker upp först med den tryckta utgåvan, medan förlagan levt vidare parallellt under sitt gamla namn i patiensböcker.
Vem var Skip Bowman?
Namnet sägs komma från smeknamnet Skip Bowman, som enligt den spridda berättelsen tillhörde en person i skaparens närhet. Uppgiften återges på många håll men är svår att belägga i original, så behandla den som en trolig förklaring snarare än ett fastslaget faktum.
Klart är i alla fall att namnet är personligt och inte beskriver någon regel i spelet, vilket förvirrat många nya spelare som letat efter ett moment som heter skip.
Skip-Bo i Sverige
Här kallas spelet ofta Skippo, en försvenskning som fastnat i många familjer och som du hör lika ofta som originalnamnet. Skrivningarna varierar dessutom mellan Skip-Bo och Skip Bo, och betydelsen är densamma. Ett annat spel med liknande namnförvirring är Dam kortspel (Svarta Maja).
Spelet har funnits i svenska hem sedan 1990-talet och hör i dag till de vanligare familjekortspelen vid sommarstugebordet.
Frågor
Nedan besvaras de sju frågor som brukar ställas vid bordet första gången spelet plockas fram.
Hur många kort får man i Skip-Bo?
Varje spelare får 30 kort till sin stockhög och fem kort på hand vid turens början. Är ni fem eller sex personer minskas stocken vanligen till 20 kort, eftersom leken på 162 kort annars inte räcker till både stockar och draghög.
Får man ha fler än fyra kasthögar?
Nej, fyra är taket. Däremot får högarna innehålla hur många kort som helst, och du bestämmer själv i vilken hög varje kastat kort hamnar. Vissa hushåll spelar med bara två kasthögar för att göra partierna snålare, men det är en hemmaregel och inte originalreglerna.
Måste man spela från stocken?
Nej, det finns inget tvång att lägga stockens översta kort ens när det passar. Men eftersom partiet vinns genom att stocken töms är det nästan alltid rätt drag, och de få undantagen handlar om att inte öppna vägen för motståndaren strax innan din egen kedja.
Kan man spela med två?
Ja, två spelare fungerar utmärkt och partiet blir både snabbare och mer taktiskt. Med bara en motståndare ser du hela tiden vilket tal den andra väntar på, vilket gör blockeringar betydligt effektivare än i ett parti med fem eller sex deltagare runt bordet.
Vad händer när bygghögen når 12?
Högen är färdig och plockas bort från bordet. Platsen blir omedelbart ledig för en ny hög som startas med en etta eller ett Skip-Bo-kort. De bortlagda korten blandas senare ner i draghögen när denna tar slut, så inget material försvinner ur spelet.
Vad är skillnaden mot Uno?
Målen är helt olika. I Uno gäller det att bli av med handen genom att matcha färg eller siffra, medan Skip-Bo handlar om att tömma en stockhög genom att bygga stigande sekvenser från 1 till 12. Färgerna saknar dessutom betydelse i Skip-Bo.
Kan man kasta ett Skip-Bo-kort?
Ja, det är fullt tillåtet att lägga en joker i en kasthög, och ibland tvingas du eftersom kastet är obligatoriskt. Klokt är det sällan: ett Skip-Bo-kort är spelets mest värdefulla resurs, och hamnar det under andra kort kan det bli låst i flera turer.