Tretton kortspel är ett klätterspel för två till fyra personer där var och en får tretton kort och ska bli av med dem först. Man lägger allt högre kort och kombinationer i tur och ordning, och den som blir tom på hand vinner partiet.
Vi har spelat det här i många år, och vi vet att det inte är grundreglerna som skapar bråk utan kantfallen. Därför blandar sidan de vanliga reglerna med de lägen som brukar sätta igång diskussionen vid bordet.
Tretton i sju steg, från spader tre till sista kortet
Sju steg räcker för att komma igång: dela ut, hitta spader tre, lägg högre, passa, avsluta rundan, öppna ny runda, bli tom.
- Dela ut tretton kort var. Med fyra spelare går hela leken åt och alla får exakt lika många.
- Den som har spader tre börjar. Kortet ska ingå i det första utspelet, ensamt eller i en kombination.
- Lägg högre av samma typ. Ligger det ett par måste du lägga ett högre par, ligger det en stege på fyra kort krävs en högre stege på fyra kort.
- Passa när du inte kan eller inte vill. Turen går vidare medsols och du är ute ur rundan.
- Rundan vinns av den som lade sist. När alla andra har passat sopas högen undan.
- Vinnaren av rundan öppnar nästa. Nu är valet fritt: ett kort, ett par, en stege, vad som helst.
- Först utan kort vinner partiet. De övriga fortsätter spela om andra-, tredje- och sistaplatsen.
Rytmen sitter efter ett par rundor, och därefter går ett parti undan på en kvart. Den som delar ut byter plats medsols mellan partierna, så att alla får turen att öppna. Nybörjare brukar tveka mest kring vad som räknas som samma typ, och det reder vi ut längre ner. Fastnar ni på ett begrepp finns fler förklaringar i vår kortspelsordlista. Vi brukar också säga till nya spelare att de gärna får lägga upp handen sorterad i valörordning framför sig de första partierna, för det gör kombinationerna mycket lättare att se.
| Uppgift | Tretton |
|---|---|
| Antal spelare | 2–4, bäst med 4 |
| Kortlek | 52 kort utan jokrar |
| Speltid | Cirka 15 minuter per parti |
| Ålder | Från 8 år |
| Typ av spel | Klätterspel, bli av med korten |
Tretton kort var – det här behövs
En vanlig kortlek på 52 kort, inget mer. Jokrarna läggs undan innan ni börjar.
Med fyra spelare går det jämnt ut: tretton kort var och ingen rest. Är ni färre justerar ni utdelningen enligt varianterna längre ner. Papper och penna behövs bara om ni tänker spela en serie partier med poäng.
Bordet får gärna vara stort nog att alla ser den lagda högen tydligt. Kombinationerna kan bestå av sex, sju eller åtta kort, och ligger de i en rörig hög blir det svårt att se om stegen verkligen var obruten. Lägg dem i en rad i stället för i en klump.
Kortleken bör vara hel. Saknas ett enda kort försvinner antingen ett fyrtal eller en möjlig stege, och med fyra spelare går utdelningen inte längre jämnt upp. Kontrollera kortleken genom att räkna tretton kort i varje färg innan ni börjar.
Kortens ordning: trean lägst, tvåan högst
Rangordningen är den första saken att lära sig, för den skiljer sig från de flesta andra spel. Ordningen går 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, knekt, dam, kung, ess och sist tvåan, som är starkast av alla.
Att tvåan klättrat högst upp känns bakvänt första gången, men det är själva poängen med spelet. En ensam tvåa tar hem nästan vilken runda som helst, och därför är den värd att spara. Trean är i gengäld det svagaste kortet i leken, och spader tre har dessutom en egen uppgift vid spelets start. Sortera handen från trea till tvåa direkt när du fått korten, så ser du snabbt var stegarna och paren sitter.
Färgernas ordning
Färgerna har också inbördes styrka i Tretton, vilket få andra spel bryr sig om. Spader är lägst, sedan klöver, därefter ruter, och hjärter är högst.
Färgen avgör bara när två kort har samma valör. Ligger det ruter nio slår hjärter nio, men inte klöver nio. Vid par och stegar tittar man på det högsta kortet i kombinationen och jämför färgen på det. Hjärter två är alltså det enskilt starkaste kortet i leken, och spader tre det svagaste.
| Färg | Styrka |
|---|---|
| Spader | Lägst |
| Klöver | Näst lägst |
| Ruter | Näst högst |
| Hjärter | Högst |
Vad man får lägga
Fem kombinationstyper finns: enstaka kort, par, triss, stege och dubbelstege. Fyrtal räknas som en egen sorts bomb.
Grundprincipen är att man svarar med samma typ och samma antal kort, fast högre. Bomberna är undantaget, och de tar vi separat.
| Kombination | Antal kort | Exempel |
|---|---|---|
| Enstaka kort | 1 | Ruter 9 |
| Par | 2 | 8-8 |
| Triss | 3 | D-D-D |
| Stege | 3 eller fler | 6-7-8-9 |
| Dubbelstege | 6 eller fler | 5-5-6-6-7-7 |
| Fyrtal | 4 | K-K-K-K |
Ett kort, ett par, en triss
De tre enklaste typerna fungerar likadant. Ligger det ett enstaka kort svarar du med ett enstaka högre kort, ligger det ett par svarar du med ett högre par.
Ett par knektar slår ett par tior, och en triss femmor slår en triss fyror. Du kan aldrig svara på ett par med en triss, hur högt det än är. Vid par jämförs valören först; är valören densamma vinner det par som innehåller den högsta färgen. Trissar kan aldrig bli lika, eftersom det bara finns fyra kort av varje valör.
Stegar på minst tre kort
En stege är tre eller fler kort i obruten följd, till exempel 4-5-6 eller 8-9-10-knekt-dam. Färgerna behöver inte höra ihop, vilket förvånar dem som är vana vid pokerhänder.
Två saker avgör vem som vinner. Stegen som läggs måste ha exakt lika många kort som den som redan ligger, och det högsta kortet avgör styrkan. En stege 5-6-7 slår alltså 4-5-6, men kan inte läggas på 4-5-6-7. Har båda stegarna samma toppvalör avgör färgen på det översta kortet. Det här är den vanligaste källan till diskussion vid bordet, så peka gärna på det översta kortet när ni jämför. En stege får heller inte innehålla dubbletter: 5-6-6-7 är ingen stege utan bara fyra lösa kort.
Dubbelstegar
En dubbelstege består av tre eller fler par i obruten följd, som 5-5-6-6-7-7. Sex kort är alltså minsta storleken.
Samma regler gäller som för vanliga stegar: lika många par krävs, och det högsta paret avgör. En dubbelstege 6-6-7-7-8-8 slår 5-5-6-6-7-7. Utöver det fungerar dubbelstegen som bomb mot tvåor, och det är där den gör mest nytta. Vi brukar hålla ihop dem så länge det går, även när det kostar en runda, eftersom sex kort på ett utspel är svårt att slå på något annat sätt. Tvåor får inte ingå i en dubbelstege, precis som i vanliga stegar.
Fyrtal och bomber
Bomber är spelets nödutgång. Ett fyrtal, alltså alla fyra kort av samma valör, får läggas på en ensam tvåa oavsett vems tur det egentligen är att slå kortet.
En dubbelstege på tre par i följd fungerar likadant mot en ensam tvåa. Vill man bomba en bomb gäller en enkel rangordning i de flesta hem: ett högre fyrtal slår ett lägre, och en längre dubbelstege slår en kortare. Ett fyrtal brukar också få slå en dubbelstege på tre par. Bestäm ordningen innan ni börjar, för här skiljer sig husreglerna åt mer än någon annanstans i spelet.
| Bomb | Slår |
|---|---|
| Fyrtal | Ensam tvåa |
| Tre par i följd | Ensam tvåa |
| Fyra par i följd | Par tvåor |
Rundan tar slut när alla passar
En runda är slut i samma stund som alla utom den senaste läggaren har passat. Högen sopas undan och räknas inte.
Praktiskt betyder det att du inte spelar mot bordet utan mot de spelare som fortfarande är kvar i rundan. Sitter du sist kvar med tre motståndare som redan passat spelar det ingen roll hur lågt ditt kort är. Vi lägger undan de spelade korten i en gemensam hög mitt på bordet, med baksidan uppåt, så att ingen råkar blanda ihop dem med nästa runda. Den som lade sist tar sedan initiativet igen, och ni börjar om från noll med fritt val av kombination. En runda kan vara över efter ett enda utspel om ingen vill eller kan svara.
Passa – och sitta över resten av rundan
I den vanligaste varianten är en passning slutgiltig. Har du sagt pass får du inte gå in igen även om turen kommer tillbaka till dig och du plötsligt kunde ha lagt.
Regeln gör passandet till ett taktiskt beslut i stället för en tom gest. Vissa hem spelar mjukare och låter alla vara med tills rundan verkligen tar slut, men den varianten gör det svårare att räkna ut motståndarnas händer. Kom överens innan första given, för regeln påverkar hur högt man vågar spela tidigt i en runda. Vi håller på den strängare varianten hemma.
Den som lade sist öppnar nästa runda
Vinnaren av rundan bestämmer helt fritt vad nästa runda ska handla om. Ett ensamt kort, ett par, en lång stege eller en dubbelstege, valet är öppet.
Det här är den största fördelen i spelet. Den som styr vilken typ som ligger på bordet kan tvinga fram kombinationer som motståndarna inte har. Har du fyra hopplösa ensamkort kvar vill du absolut ha den positionen. Ett vanligt drag är att öppna med en lång stege direkt efter en vunnen runda, medan motståndarna fortfarande har många kort bundna i par.
När två vill ha samma kort
Turordningen avgör alltid. Den som sitter på tur har rätt att lägga, oavsett vem som var snabbast med handen.
Två situationer skapar ändå diskussion nästan varje kväll: någon lägger utom tur, och ingen minns vem som egentligen ska öppna det allra första utspelet.
Den som är på tur har rätt
Spelet går medsols, och turen vandrar ett steg i taget. Sitter du två platser bort får du vänta tills de mellanliggande har lagt eller passat, hur gärna du än vill in.
Läggs ett kort utom tur tas det tillbaka i de flesta hem, utan annan påföljd än en påminnelse. Har alla redan sett kortet brukar vi låta det ligga kvar öppet framför ägaren som en liten straffpåminnelse. Har ni yngre spelare med är den mildare linjen klart trevligare. Den som lagt utom tur får förstås lägga igen när turen väl kommer fram.
En besläktad situation är att någon lägger fel typ av kombination, till exempel en triss på ett par. Ta tillbaka korten och låt spelaren välja om, eftersom felet oftast beror på att hen läst bordet fel snarare än på fusk. Har rundan redan gått vidare får bordet bestämma, och den vanligaste lösningen är att låta det passera.
Bomberna följer däremot inte turordningen. Ett fyrtal får läggas på en ensam tvåa så snart tvåan ligger på bordet, oavsett vems tur det egentligen är. Sitter två spelare båda med fyrtal gäller att den som hinner först får lägga, och slår den andra över med ett högre fyrtal om reglerna tillåter det.
Spader tre öppnar första partiet
Den som fått spader tre gör det allra första utspelet, och kortet måste ingå i det som läggs. Det kan vara spader tre ensam, ett par treor eller en stege som börjar på trean.
Regeln finns för att slippa lotta om vem som börjar. I efterföljande partier är det vanligast att vinnaren av förra partiet öppnar, och då fritt utan krav på något särskilt kort. Vissa spelar i stället att spader tre öppnar varje gång, vilket också fungerar och gör starten förutsägbar. Redan vid den första given bör det stå klart vilket alternativ som gäller hos er.
Ett litet exempel på hur öppningen kan se ut: du sitter med spader tre, klöver tre, femma, sexa och sjua i olika färger plus resten av handen. Nu får du välja mellan att lägga spader tre ensam, paret treor eller stegen tre-fyra-fem om du har fyran. Valet styr hela den första rundan, för de andra måste svara med samma typ.
Många öppnar med paret treor när de har det. Två låga kort försvinner på en gång, och eftersom treor är svagast tvingas någon annan snart ta över rundan, vilket ändå var meningen.
När någon lägger tvåan för tidigt
Tvåor vinner nästan alla rundor, men de är sårbara. Läggs de tidigt riskerar de att mötas av en bomb.
Bomberna är spelets balans: utan dem skulle den som fick flest tvåor vid given vinna nästan automatiskt. Nedan går vi igenom vad som faktiskt biter på dem.
Fyrtal slår en ensam tvåa
Ett fyrtal får läggas direkt på en ensam tvåa, och det gäller oavsett vilken valör fyrtalet har. Fyra treor slår alltså hjärter två.
Det är därför erfarna spelare sällan slänger ut en tvåa i början av ett parti. Går den bort mot fyra treor har du förlorat ditt bästa kort i utbyte mot ingenting. I vissa varianter kostar det dessutom extra poäng att bli bombad, vilket gör tajmningen ännu viktigare. Vänta tills motståndarna har få kort kvar och risken för samlade fyrtal är liten. Har någon redan lagt tre kort av en valör vet du dessutom att just det fyrtalet aldrig kommer.
Tre par i följd slår också tvåan
En dubbelstege på tre par i följd, till exempel 9-9-10-10-knekt-knekt, fungerar som bomb mot en ensam tvåa på samma sätt som ett fyrtal.
Sex kort är mycket att offra, men vinsten är att du både tar bort en tvåa och tömmer handen rejält. Vi sparar helst dubbelstegen till andra halvan av partiet, när den kan avsluta i stället för att bara vinna en runda. Ordningen mellan de två bombtyperna bör ni bestämma i förväg, annars står ni där mitt i ett avgörande parti. Vanligast är att fyrtalet får gå före.
Vad slår ett par tvåor?
Ett par tvåor är tuffare att komma åt än en ensam tvåa, och i många hem går det inte alls att bomba bort.
Den vanligaste lösningen är att fyra par i följd, alltså en dubbelstege på åtta kort, får läggas på ett par tvåor. En del bord tillåter också två fyrtal, men det är sällsynt att någon har det. Bestäm nivån innan ni börjar, annars blir diskussionen lång precis när partiet står och väger. Ett par tvåor tidigt i partiet är ändå sällan värt risken, eftersom åtta kort i följd faktiskt dyker upp ibland.
När stegen inte stämmer
Stegarna orsakar flest tvister. Tre frågor återkommer, och alla tre har samma korta svar.
Bakgrunden är att många har med sig vanor från andra spel, där esset kan vara både lågt och högt och där längden inte spelar någon roll.
Får tvåan ingå i en stege?
Nej. Tvåan står utanför följden och får varken börja eller avsluta en stege, trots att den är det högsta kortet i spelet.
Kombinationen ess-två-tre är alltså ogiltig, liksom kung-ess-två. Regeln känns sträng när man sitter med tre tvåor på hand, men den är också det som håller tvåorna dyrbara. Samma sak gäller dubbelstegar: ett par tvåor får inte avsluta en sådan. Tvåorna spelas alltså bara som enstaka kort, par, triss eller fyrtal.
Kan stegen gå runt från ess till trea?
Nej. Esset är slutstation uppåt och trean är botten. Följden är rak och kan inte vika runt.
Det innebär att dam-kung-ess är en fullt giltig stege, men kung-ess-tre är det inte. Den som är van vid spel där esset kan vara både lågt och högt får tänka om. I Tretton har esset bara en plats, direkt under tvåan. Trean kan aldrig sitta ovanför något kort, och det gör de låga stegarna svaga men användbara tidigt.
Måste stegen ha samma antal kort som den som ligger?
Ja, exakt samma längd. Ligger det en stege på fem kort krävs en annan stege på fem kort, varken fler eller färre.
En sexkortsstege slår alltså inte en femkortsstege, hur höga korten än är. Regeln gäller likadant för dubbelstegar, där antalet par ska stämma exakt. Den som öppnar en runda med en lång stege gör det ofta just för att motståndarna sällan har en lika lång att svara med. Sitter du med sju kort i följd kan du dessutom välja hur du delar upp dem, och det valet avgör ofta partiet.
Sista kortet och partiets slut
Den som blir av med sitt sista kort först vinner partiet. Något krav på hur det sista utspelet ska se ut finns inte.
Övriga spelare fortsätter tills alla utom en är klara. Vill ni spela en enda omgång räcker det förstås att utse vinnaren, men i en serie är placeringarna det som ger poängen. Vi låter alltid partiet spelas färdigt, för kampen om att slippa sistaplatsen är ofta roligare än själva segern.
Först ut vinner – men spelet fortsätter om plats
När vinnaren lagt sitt sista kort tar de kvarvarande vid. Rundan spelas färdigt som vanligt, och sedan öppnar den som lade sist.
Placeringarna avgörs i tur och ordning: andra, tredje och sist. Sistaplatsen brukar kallas skitgubbe vid många bord, ett uttryck som lånats från Skitgubbe. Med fyra spelare blir slutspelet ofta en duell mellan de två sista, och det är där de sparade tvåorna får betala igen sig. Vinnaren av partiet får sitta och titta på, vilket är en del av nöjet.
Straff för att sitta kvar med tvåor
Poäng räknas oftast per kort som finns kvar på hand när partiet är slut. Ett kort ger en poäng, och lägst summa är bäst.
I många hem kostar en kvarvarande tvåa mer, gärna två poäng, just för att motverka att någon sitter och kramar dem hela partiet. Vissa lägger också på extra för ett helt fyrtal som aldrig kom ut. Välj en nivå och håll den genom hela serien, så blir protokollet rättvist. Att skriva ner straffskalan högst upp på pappret sparar en diskussion per kväll.
Så räknas poängen i en serie
Ett protokoll behöver bara en kolumn per spelare och en rad per parti. Vinnaren skriver noll, de andra summan av sina kort enligt den straffskala ni valt.
Efter ett bestämt antal partier, till exempel sex, vinner den med lägst total. Vi brukar sätta en gräns i stället, säg trettio poäng, och låta serien ta slut när någon passerar den. Då blir speltiden ungefär densamma varje kväll.
| Parti | Anna | Björn | Cilla | David |
|---|---|---|---|---|
| 1 | 0 | 3 | 5 | 8 |
| 2 | 4 | 0 | 2 | 7 |
| 3 | 2 | 6 | 0 | 5 |
| Totalt | 6 | 9 | 7 | 20 |
Omedelbar vinst: fyra tvåor på hand
Många bord spelar med några händer som vinner direkt när de visas upp före första utspelet. Fyra tvåor är den vanligaste.
Sex par på hand brukar räknas dit, liksom en obruten stege från trea till ess. Poängen är att sådana händer är nästan omöjliga att spela ut på vanligt sätt, så det känns rimligt att belöna dem. Kom överens om vilka som gäller innan given, annars uppstår diskussionen mitt i partiet.
Så byter man regler hemma
Tretton tål att justeras. De vanligaste ändringarna gäller antalet spelare och om bomber ska finnas med.
Tre varianter täcker det mesta: färre spelare, ännu färre spelare och en förenklad version för den som just lärt sig.
Med tre spelare: 13 kort var, 13 utanför
Tre spelare får tretton kort var precis som vanligt, och de sista tretton korten läggs åt sidan osedda. Ingen får titta på dem under partiet.
Spelet blir snabbare och lite mer oförutsägbart, eftersom en fjärdedel av leken är okänd. Korträkningen fungerar sämre: du kan inte längre vara säker på att alla fyra tvåor kommer fram. Vi tycker att varianten fungerar bäst utan poängserie, som ett kortare spel mellan andra. Spader tre finns kvar i spel i de allra flesta givar, så starten fungerar som vanligt.
Med två spelare
Två spelare tar tretton kort var och lägger resten åt sidan. Halva leken är alltså ute ur spel.
Spader tre kan mycket väl ligga bland de undanlagda korten, och då börjar i stället den som har det lägsta kortet på hand. Duellen blir taktisk och handlar mycket om att räkna motståndarens kombinationer, eftersom varje passning avslöjar något. Bomberna får en större roll när bara två händer är i spel. Fler spel som fungerar bra för två finns bland våra nyare kortspel.
Utan bomber
Ta bort fyrtalens och dubbelstegarnas rätt att slå tvåor, så återstår en renodlad version där bara samma typ slår samma typ.
Varianten passar barn och nybörjare, för då slipper man hålla reda på undantagen. Priset är att tvåorna blir närmast oslagbara och den som fått flest har ett stort övertag. Efter ett par partier brukar bomberna tas in igen, och då sitter grunderna redan. Varianten går också snabbare, vilket passar när man spelar med barn.
Hur man spelar bättre än sina motståndare
Bra spel i Tretton handlar om tre saker: spara styrkan, håll ihop kombinationerna och räkna korten.
Tur vid given betyder mycket, men över en serie partier är det de här tre vanorna som avgör vem som står överst i protokollet.
Spara tvåorna till slutet
Tvåorna är dina biljetter till att öppna en runda på egna villkor. Använder du dem tidigt betalar du fullpris för en runda som ändå inte avgör något.
Vänta tills motståndarna har fyra eller fem kort kvar. Då vinner tvåan en runda, du får öppna, och kan börja beta av dina svaga ensamkort medan de andra sitter fast. Risken att bli bombad sjunker också, eftersom få har kvar ett helt fyrtal så sent i partiet. Två tvåor på hand räcker ofta för att styra hela slutspelet.
Bryt inte dina stegar för ett par
En stege eller dubbelstege gör sig av med många kort på en gång, och det är exakt det spelet handlar om. Att plocka ut ett kort ur den för att svara på ett par är nästan alltid en förlustaffär.
Räkna hellre baklänges: hur många utspel behöver du för att bli tom? Fyra kombinationer är bättre än sju lösa kort, även om de lösa korten råkar vara högre. Låt hellre en runda gå än att slakta en fungerande stege. Undantaget är slutspelet, där ett enda kort kan vara skillnaden mellan seger och andraplats.
Räkna hur många höga kort som gått
Det finns fyra tvåor och fyra ess i leken. Håll reda på hur många av dem som redan har spelats, så vet du ungefär hur säkert ditt eget höga kort är.
Har tre tvåor gått och du sitter med den fjärde kan du planera slutspelet med stor säkerhet. Samma tänkande finns i många stick- och klätterspel, till exempel Svarta Maja, och vanan följer med mellan spelen. Notera också vilka som passat på par, för det säger mer än man tror.
Spelet med två namn: Tiến lên och tretton
Tretton är den svenska benämningen på det vietnamesiska spelet Tiến lên, vars namn betyder ungefär att gå framåt.
Spelet är Vietnams mest spelade kortspel och fick spridning utanför Sydostasien i samband med Vietnamkriget och den utvandring som följde. I engelskspråkiga länder kallas det oftast Thirteen, och ibland Viet Cong eller bara VC, ett namn som kommer från just den perioden. Reglerna varierar mellan familjer och länder, ungefär som med snabba svenska klassiker som Stress, men grunddragen är desamma överallt: tretton kort, en rangordning där tvåan är högst och en jakt på att bli tom först. Den svenska varianten ligger nära den amerikanska, med bomber, färgordning och spader tre som öppning.
Skillnaderna mellan länderna sitter nästan alltid i samma detaljer. Nedan står de tre som oftast ställer till det när någon lärt sig spelet på annat håll.
- Färgordningen. Den vietnamesiska ordningen med spader lägst och hjärter högst är vanligast, men vissa amerikanska bord byter plats på ruter och hjärter.
- Bombernas rangordning. Om ett fyrtal slår en dubbelstege eller tvärtom skiljer sig mellan familjer, och båda linjerna förekommer.
- Stegarnas minsta längd. Tre kort är standard hos oss, medan somliga kräver minst fem för att en stege ska få öppna en runda.
Namnet Tiến lên används också om en hel familj av spel i Vietnam, ungefär som ordet rummy täcker många spel hos oss. Den variant vi beskriver här kallas ibland södra formen, och den är den som spridits vidare västerut.
Patiensen som också heter Tretton
Namnet Tretton används på svenska även om en patiens, och de två spelen har ingenting med varandra att göra.
I patiensen lägger man ut kort och plockar bort par som tillsammans blir tretton, till exempel en sexa och en sjua. Kungen är värd tretton och tas bort ensam. Den spelas av en person och handlar om tur och lite planering, medan kortspelet Tretton kräver minst två spelare och betydligt mer taktik. Söker någon efter regler är det värt att fråga vilket av spelen som avses.
Sådant folk undrar om tretton kortspel
Fem frågor återkommer varje gång vi lär ut spelet till nya, och de handlar oftare om kombinationer än om själva målet med spelet.
Varför heter det tretton?
Namnet kommer av att varje spelare får exakt tretton kort vid given. Med fyra deltagare går de 52 korten jämnt upp, vilket är en av anledningarna till att spelet fungerar bäst i den storleken. Det vietnamesiska originalnamnet Tiến lên har en annan innebörd, men den svenska och engelska benämningen syftar båda på antalet kort på hand.
Två till fyra spelare – bäst med fyra
Spelet fungerar med två, tre eller fyra deltagare, men fyra är den storlek reglerna är byggda för. Då används hela leken, ingen del av den läggs undan, och korträkningen blir meningsfull eftersom du vet att alla fyra tvåor finns i spel. Med färre spelare försvinner en del av leken osedd, vilket gör partierna snabbare men mer slumpartade.
Kan man lägga en stege på ett par?
Nej. Du måste alltid svara med samma typ av kombination som ligger på bordet, och en stege är inte samma typ som ett par. Ligger det ett par krävs ett högre par, ingenting annat. Undantaget är bomberna, som får läggas på en ensam tvåa eller ett par tvåor enligt de regler ni kommit överens om innan given.
Vad är det högsta kortet?
Hjärter två är det starkaste kortet i Tretton. Tvåan är högst i valörordningen och hjärter är den starkaste färgen, så kombinationen slår allt annat enstaka kort. Det enda som kan ta bort den från bordet är en bomb, alltså ett fyrtal eller en dubbelstege på minst tre par i följd, i de varianter där bomber ingår.
Är Tretton samma som Presidenten?
Nej, men de är släkt. Båda är klätterspel där man lägger högre kort och försöker bli tom först, och båda spelas om placeringar. Tretton har en egen rangordning där tvåan är högst, färgerna har inbördes styrka och stegar ingår som kombinationstyp. Presidenten saknar färgordning och bygger mer på par och trissar, plus kortbyte mellan partierna.