Plump är ett svenskt budspel där du gissar exakt hur många stick du tar. Gissar du fel får du en plump. Rätt gissning ger poäng.
Plump kortspel passar 3–7 spelare och spelas i omgångar med olika antal kort: tio, nio, åtta och så vidare nedåt. Högst summa efter sista omgången vinner. Eftersom nästan varje familj spelar med egna detaljer börjar sidan med en checklista över det ni behöver enas om innan given.
Plump: reglerna i korthet
Varje spelare bjuder hur många stick hen tar. Poäng ges bara vid exakt rätt antal. Fel antal ger en plump.
Snabbguiden nedan tar er genom ett helt parti, från första given till slutsumman. Resten av sidan fördjupar varje moment.
Hur spelar man plump? Ett parti i sju steg
Sju steg räcker för att komma igång. Läs dem högt vid bordet första gången ni spelar.
- Bestäm serien. Vanligast är tio kort ner till ett, och i många hem hela vägen upp igen. Det avgör hur lång kvällen blir.
- Dela ut. Given ger varje spelare lika många kort, enligt omgångens antal, ett i taget medsols. Utse samtidigt en protokollförare som ritar en kolumn per spelare.
- Vänd trumf. Översta kortet i resten av leken vänds upp. Dess färg är trumf hela omgången.
- Bjud stick. Spelaren till vänster om given börjar. Du säger ett tal mellan noll och antalet kort du håller.
- Spärren gäller sista budgivaren. Given får inte bjuda så att buden summerar till exakt antalet stick. Någon kommer alltså alltid att missa.
- Spela sticken med färgtvång. Du måste följa utspelad färg om du kan. Saknar du färgen får du trumfa eller saka. Högsta trumf tar sticket, annars högsta kort i utspelad färg.
- Räkna poäng. Klarat bud ger tio poäng plus antalet stick. Missat bud ger noll poäng och en plump i rutan.
Turen att ge går ett steg medsols mellan omgångarna, så alla får sitta med spärren lika många gånger. Sedan börjar nästa omgång med ett kort mindre. Protokollföraren summerar löpande, och när serien är slut vinner den med högst poäng. Plumparna finns kvar i papperet som ett litet minnesmärke över kvällens självförtroende. Fler steg än så behövs inte.
Fakta om plump
Spelet fungerar med tre till sju deltagare, men blir bäst med fyra eller fem. Då räcker korten till en riktig serie och budgivningen får spänst.
Ni behöver en vanlig lek på 52 kort, utan jokrar. Ett parti tar ungefär 45 till 90 minuter beroende på serie. Från nio år klarar de flesta både bud och räkning, förutsatt att någon vuxen sköter protokollet de första omgångarna.
Sex saker att enas om innan första given
Plump saknar en officiell regelbok. Varje hem har sin variant, och konflikterna uppstår nästan alltid av samma sex frågor.
Vissa hem räknar nollbud till fem poäng, andra till tio. Någonstans finns alltid en kusin som spelar helt utan trumf.
Ta två minuter före första given. Bestämmer ni detta i förväg blir resten av kvällen ren spelglädje – precis som med andra roliga kortspel för sällskap och fest.
Hur många kort i första omgången?
Tio kort är standard när ni är tre till fem spelare. Talet är lagom stort för att buden ska bli svåra, men litet nog att omgången går undan.
Med sex spelare räcker leken inte lika långt. Då börjar de flesta på sju kort. Sju spelare får också sju kort, eftersom 7 × 7 tillsammans med trumfkortet ryms i leken. Fler än så går helt enkelt inte att dela ut.
Efter första omgången delas ett kort mindre ut varje gång: tio, nio, åtta, ner till ett. Ju färre kort, desto mer betyder tur. Den som leder brukar bli nervös just där. Ska partiet gå fortare startar ni i stället på sju kort oavsett antal spelare.
Uppåt, nedåt eller både och?
Tre serier används i svenska hem. Valet styr både speltiden och hur dramatiskt slutet blir. Bestäm serien innan första kortet delas ut.
| Serie | Antal omgångar | Ungefärlig tid |
|---|---|---|
| 10 ner till 1 | 10 | 30–45 minuter |
| 1 upp till 10 | 10 | 30–45 minuter |
| 10 ner till 1 och upp till 10 | 19 | 60–90 minuter |
Den nedåtgående serien passar en vardagskväll. Den uppåtgående sparar de stora händerna till sist, vilket gör slutet mer taktiskt. Dubbelserien är den fullständiga versionen och den ni bör välja när ni har hela kvällen. Omgången med ett kort ligger då mitt i partiet i stället för sist, vilket ger den som halkat efter en verklig chans att ta igen försprånget.
Med eller utan trumf?
Grundregeln är trumf i varje omgång. Given vänder översta kortet i talongen och den färgen gäller tills omgången är slut. Trumf gör buden svårare att beräkna, och därmed roligare.
Vissa spelar helt utan trumf. Då vinner alltid högsta kort i utspelad färg, buden blir lättare att beräkna och partiet lugnare. Varianten passar bord med blandad vana, där alla ska hinna med.
En sak är gemensam för alla varianter: går hela leken åt i given finns inget kort kvar att vända. Den omgången spelas utan trumf, oavsett vad ni annars kommit överens om.
Vad ger noll stick?
Bjuder du noll och tar noll ska du ha poäng. Frågan är bara hur många, och där skiljer sig hemmen åt.
Den vanligaste varianten ger tio poäng, alltså tio plus noll stick precis som formeln säger. I andra hem är nollbudet värt bara fem poäng, för att det annars anses för billigt.
Båda fungerar. Fempoängsregeln tvingar fram fler höga bud och därmed fler plumpar, medan tiopoängsregeln belönar den försiktige. Bestäm före given, för ingen orkar diskutera det i omgången med ett kort. Skriv gärna upp valet överst på protokollet.
Får buden gå jämnt ut?
Nej, inte enligt den vanligaste svenska regeln. Sista budgivaren, som alltid är given, är spärrad från ett bestämt tal.
Säg att fyra spelare har fem kort var. De tre första bjuder 2, 1 och 1. Summan är fyra, och given får då inte bjuda ett. Hen måste välja noll, två, tre, fyra eller fem.
Effekten är att buden aldrig kan summera till antalet stick. Minst en spelare vid bordet måste alltså plumpa varje omgång. Somliga spelar utan spärr och låter alla klara sina bud – trevligare, men betydligt tamare. Med spärren blir varje omgång en jakt på vem som ska falla.
Vem för protokoll?
Utse en protokollförare före första given. Uppgiften kan gå runt bordet, men någon ska äga papperet under hela partiet.
Buden skrivs upp direkt när de sägs, som ett litet tal uppe i hörnet av rutan. Efter omgången fylls resultatet i under budet.
Plumpen ritas som en ifylld prick eller en rejäl bläckfläck i rutan. Den syns på håll, och den går inte att prata bort i efterhand. Det är hela poängen. Låt papperet ligga mitt på bordet så att alla kan följa ställningen mellan omgångarna.
Checklistan i en tabell
Här är de sex frågorna i komprimerad form. Fota tabellen med mobilen så slipper ni ta om diskussionen nästa gång.
| Fråga | Vanligast | Alternativ |
|---|---|---|
| Kort i första omgången | 10 (7 vid sex spelare) | Fast antal, t.ex. 7 varje omgång |
| Serie | 10 ner till 1 och upp igen | Bara nedåt eller bara uppåt |
| Trumf | Vänt kort ur talongen | Helt utan trumf |
| Poäng för noll stick | 10 poäng | 5 poäng |
| Får buden gå jämnt ut | Nej, given är spärrad | Ja, ingen spärr |
| Protokoll | En utsedd förare | Rullande ansvar |
Utrustning: kortlek, papper och penna
En vanlig kortlek med 52 kort, ett papper och en penna. Mer krävs inte.
Ta ut jokrarna innan ni börjar, om ni inte uttryckligen valt att spela med dem. Bordet behöver plats framför varje spelare, eftersom sticken ska ligga i egna högar och räknas. Ett litet bord med sju deltagare slutar alltid i röra.
Protokollpapperet ritas med en kolumn per spelare och en rad per omgång. Ett rutat block är perfekt. Samma papper duger förresten till patienser när sällskapet gått hem.
Given och omgångarna
Given delar ut lika många kort till alla, vänder trumf och bjuder sist. Rollen går ett steg medsols efter varje omgång.
Antalet kort ändras hela tiden, och det är själva rytmen i spelet. Nedan står exakt hur många kort som ryms vid olika bordsstorlekar, och vad som händer när leken tar slut.
Så många kort per omgång – tabell för 3 till 7 spelare
Leken sätter taket. Med få spelare kan ni teoretiskt dela ut väldigt stora händer, men tio kort är den mängd som håller tempot uppe. Räkna alltid med ett kort extra till trumfen.
| Spelare | Möjligt max | Rekommenderad start | Omgångar i serien 10–1–10 |
|---|---|---|---|
| 3 | 17 kort | 10 kort | 19 |
| 4 | 13 kort | 10 kort | 19 |
| 5 | 10 kort | 10 kort | 19 |
| 6 | 8 kort | 7 kort | 13 |
| 7 | 7 kort | 7 kort | 13 |
Kolumnen längst till höger räknar båda riktningarna. Startar ni på sju blir serien 7–1–7, alltså tretton omgångar. Vill ni hinna med ett annat spel efteråt, kapa serien i halva. Tabellens möjliga max är intressant främst för tre spelare, där sjutton kort per hand ger enorma händer och långa omgångar. De flesta bord tröttnar på den varianten efter en enda genomkörning.
Trumfen vänds upp
När alla fått sina kort vänder given översta kortet i den resterande leken. Färgen på det kortet är trumf under hela omgången.
Kortet ligger kvar uppvänt på talongen så att alla kan kontrollera trumffärgen mitt i spelet. Det delas inte ut och ingen får ta det. Resten av talongen rörs inte heller förrän omgången är över.
Vilken valör kortet har spelar ingen roll. En hjärtertvåa gör hjärter till trumf lika kraftfullt som ett hjärteress. Däremot vet ni att just det kortet inte finns på någon hand – en liten men skarp ledtråd när ni räknar trumfen.
Omgångar helt utan trumf
Ibland finns inget kort kvar att vända. Då spelas omgången utan trumf.
Det inträffar när leken går jämnt upp, till exempel tretton kort var med fyra spelare eller sjutton kort var med tre. Alla 52 kort ligger på händerna.
Utan trumf gäller enkel logik: högsta kort i utspelad färg tar sticket. Ess och kungar blir plötsligt guld värda, och den som saknar höga kort kan lugnt bjuda noll. Har ni valt bort trumf helt gäller samma sak hela partiet.
Budgivningen: säg hur många stick du tar
Budet är en exakt gissning på antalet stick du kommer att ta i omgången. Varken fler eller färre godkänns.
Här avgörs partiet. Ett par kalla, välräknade bud slår alltid en handfull optimistiska.
Buden i tur och ordning från förhand
Spelaren till vänster om given bjuder först. Sedan går turen medsols runt bordet, och given avslutar budgivningen.
Du får bjuda vilket tal som helst från noll upp till antalet kort du håller. Med sex kort på hand är sex det högsta möjliga budet.
Budet sägs högt och skrivs upp innan nästa spelare öppnar munnen. Att höra de andra bjuda före dig är en fördel: ju senare i turordningen, desto mer vet du. Förhandens bud är alltid det modigaste, eftersom det sägs helt i blindo. Sortera handen i färger innan du bjuder, så ser du direkt var sticken kan finnas.
Regeln som hindrar att buden går jämnt ut
Given bjuder sist och får inte välja det tal som gör att summan av alla bud blir exakt antalet stick i omgången.
Ett exempel: fem spelare med åtta kort var. De fyra första bjuder 3, 2, 0 och 1, alltså sex tillsammans. Given är då spärrad från att bjuda två. Övriga tal, från noll till åtta, är tillåtna.
Konsekvensen är matematiskt oundviklig. Om summan av buden är lägre än antalet stick måste någon ta fler än hen bjudit. Är summan högre måste någon få färre. Minst en plump per omgång är alltså garanterad, och given sitter med makten att styra vem som hamnar i kläm. Turen att ge är därför värd att hålla reda på.
Att bjuda noll
Noll är ett fullvärdigt bud och används oftare än nybörjare tror. Du lovar helt enkelt att inte ta ett enda stick.
Poängen följer det ni bestämt i checklistan: tio poäng i de flesta hem, fem i vissa. Nollbudet är samtidigt det enda bud som kan spricka av rena olyckan, när ingen annan vill ta ett stick i den färg du tvingas spela ut.
Har du bara småkort i alla färger är noll ändå oftast det tryggaste valet vid bordet. Störst risk löper du med en ensam hög trumf, som förr eller senare tvingas fram.
Skriv buden i protokollet direkt
Budet noteras som ett litet tal i hörnet av spelarens ruta, i samma sekund som det sägs. Ingen ska behöva minnas.
Efteråt fyller ni i resultatet i samma ruta: poängen om budet höll, en plump om det inte gjorde det. Då kan vem som helst kontrollräkna en omgång i efterhand.
Kontrollen är enkel. Summan av buden får aldrig vara lika med antalet stick i omgången, och antalet tagna stick måste alltid stämma exakt med antalet kort på hand. Stämmer inte det har någon räknat fel.
Spelet om sticken
Förhand spelar ut ett kort. Alla lägger ett kort var, med färgtvång, och högsta kort enligt reglerna tar sticket.
Det är i utspelen buden räddas eller sprängs. Ett feltajmat ess kostar hela omgången.
Färgtvånget i Plump
Har du utspelad färg på handen måste du lägga den. Färgtvånget gäller undantagslöst och är den regel som oftast bryts av rent slarv.
Saknar du färgen har du två val: lägga trumf och försöka ta sticket, eller saka ett kort i en helt annan färg. Sakningen tar aldrig sticket, hur högt kortet än är.
Något trumftvång finns inte i grundreglerna. Du får alltså saka även när du har trumf kvar, vilket är precis vad du vill göra när du redan nått ditt bud. Samma principer känner ni igen från Kungen, där färgtvånget styr spelet på liknande sätt.
Trumf tar över
Högsta trumf i sticket vinner, oavsett vad de andra lagt. Ligger ingen trumf i sticket vinner högsta kort i den färg som spelades ut.
Rangordningen inom varje färg är den vanliga: ess högst, sedan kung, dam, knekt, tio och nedåt till tvåan. Ess är alltså aldrig lågt i Plump, och de fyra essen är de säkraste sticken i leken.
En trumftvåa slår ett spaderess om spader inte är trumf. Den detaljen räddar många bud i slutet av en omgång, och den sänker lika många. Håll reda på hur många trumf som gått.
Stickvinnaren öppnar nästa
Den som tagit sticket spelar ut till nästa. Så fortsätter det tills händerna är tomma.
Lägg dina vunna stick nedvända i en egen liten hög framför dig, gärna korsvis så att antalet syns på avstånd. Alla ska kunna räkna dem utan att fråga.
Blandas sticken ihop mellan två spelare uppstår tvist, och då är omgången svår att rekonstruera. Ordning på bordet är billigare än en diskussion. Räkna högt när du tagit ditt sista utlovade stick, så vet de andra var du står.
Omgången med ett enda kort
I sista omgången nedåt får alla exakt ett kort. Budet blir noll eller ett, och trumf vänds som vanligt.
I många hem spelas den omgången på ett särskilt sätt: kortet får inte tittas på, utan hålls upp mot pannan så att alla andra ser det medan du är blind. Du bjuder utifrån de andras miner och kort.
Kontrollera om det gäller hos er innan ni delar ut. Varianten är rolig, men den kommer alltid som en överraskning för gäster som aldrig spelat så. Fråga före, inte efter. Med ett kort blir dessutom spärren extra brutal, eftersom given bara har två tal att välja mellan.
Poängen och plumpen
Klarat bud ger tio poäng plus antalet stick. Missat bud ger noll poäng och en plump i protokollet.
Formeln är hela spelet i en mening. Nedan står exemplen, protokollet och de valfria tilläggen.
Tio plus antalet stick när du klarar budet
Bjöd du tre och tog tre får du tretton poäng: tio för att budet höll, tre för sticken. Bjöd du fem och tog fem blir det femton.
Nollbudet ger tio poäng enligt samma formel, alltså tio plus noll stick, förutsatt att ni inte valt fempoängsvarianten. Tabellen visar de vanligaste utfallen.
| Bud | Tagna stick | Poäng |
|---|---|---|
| 0 | 0 | 10 |
| 2 | 2 | 12 |
| 4 | 4 | 14 |
| 3 | 4 | 0 och plump |
Grundpoängen väger tungt. Ett litet bud som håller slår ett stort bud som spricker, varje gång. Skillnaden mellan att bjuda ett och att bjuda fyra är bara tre poäng när båda går hem, men hela tretton när det stora budet missar.
En plump i protokollet när du missar
Missat bud ger noll poäng, punkt. Ingen delpoäng, ingen tröst.
Protokollföraren fyller rutan med en ifylld prick, en plump, så att den syns tydligt i kolumnen. Namnet på spelet kommer från just den bläckfläcken.
För få och för många stick är exakt lika illa. Bjöd du två och tog ett blir det plump. Bjöd du två och tog tre blir det också plump. Att bli tvingad till ett extra stick i slutet är kvällens mest irriterande sätt att förlora poäng, och det händer oftast den som sparat en trumf för länge.
Poängen för noll stick
Två varianter förekommer: tio poäng eller fem poäng för ett klarat nollbud. Välj en och håll den hela partiet.
Tio poäng är den vanligaste och följer formeln utan undantag. Fempoängsvarianten finns för att nollbudet annars anses för lätt, särskilt i omgångar med många kort där en spelare kan sitta med idel småkort.
Lägre nollpoäng gör bordet modigare. Fler höga bud betyder fler plumpar, och fler plumpar betyder roligare protokoll. Spelar ni med barn är tio poäng ändå det snällare valet.
Så ser protokollet ut
Ett protokoll har en kolumn per spelare och en rad per omgång. Bud skrivs litet, poäng stort, löpande summa längst ut.
| Omgång | Anna | Björn | Cissi | David |
|---|---|---|---|---|
| 10 kort | Bud 3 → 13 | Bud 2 → plump | Bud 4 → 14 | Bud 2 → 12 |
| 9 kort | Bud 2 → plump | Bud 3 → 13 | Bud 1 → 11 | Bud 2 → 12 |
| Summa | 13 | 13 | 25 | 24 |
Notera att buden i den första raden summerar till elva, inte tio. Spärren har gjort sitt jobb, och Björn betalade priset.
Bonusar och avdrag som vissa spelar med
Grundpoängen räcker gott, men två tillägg dyker upp så ofta i svenska hem att de förtjänar egna rubriker. Båda ska bestämmas före första given, aldrig mitt i en pågående serie.
Det ena mjukar upp straffet för missade bud. Det andra skruvar upp dramatiken i slutet. Ni kan använda ett av dem, båda eller inget alls, och båda påverkar hur djärvt bordet vågar bjuda – ungefär som poängvarianterna i Dam kortspel (Svarta Maja).
Poäng för varje stick även vid miss
I den mildare varianten får du en poäng per taget stick när budet spricker, i stället för noll och plump. Bjöd du två och tog fyra ger det fyra poäng.
Regeln passar när ni spelar med barn eller nybörjare. Ingen sitter med en rad tomma rutor. Nackdelen är att försiktigheten lönar sig sämre, eftersom även ett vilt bud ger något tillbaka. Spänningen sjunker med straffet.
Extra för sista omgången
Vissa hem dubblar poängen i seriens sista omgång. Ett klarat bud på tre ger då 26 poäng i stället för 13.
Effekten är tydlig: den som ligger sist har fortfarande en chans, och ledaren tvingas ta risker. Ingen kan luta sig tillbaka förrän sista sticket ligger på bordet. Kvällen får ett slut värt att minnas – lika laddat som en snabb runda Stress.
Vem vinner – och hur räknar ni ihop?
Den som har högst poängsumma efter sista omgången vinner partiet. Inget annat räknas i grundreglerna.
Räkna ihop kolumn för kolumn när sista sticket är spelat. Protokollföraren läser upp slutsummorna högt, så att alla hör dem. Står två spelare lika är den vanligaste svenska lösningen att den med färst plumpar går före – har du missat färre bud har du spelat jämnare.
Vissa hem vänder på hela idén och låter flest plumpar avgöra i stället: den som samlat på sig flest missade bud förlorar kvällen, oavsett poäng. Det är en hård variant, men den håller nollbuden ärliga.
Ett tredje alternativ är att sätta en poänggräns, till exempel 150 poäng, och spela tills någon passerar den. Då styr ni kvällens längd själva i stället för att låta serien göra det.
Bestäm vilken linje ni kör innan första given. Att förhandla om segern när summorna redan står på pappret slutar sällan väl.
Där det brukar hetta till i Plump
De flesta bråk i plump handlar om tre saker: färgtvång, bud som ändras och ett protokoll som inte går ihop.
Ingen av dem behöver stoppa kvällen. Nedan står de vanligaste påföljderna, sådana de brukar tillämpas vid svenska köksbord. Välj en linje, säg den högt och håll er till den resten av partiet. Konsekvens slår rättvisa.
Renons: någon följde inte färg
Renons betyder att en spelare inte följt färg trots att hon hade färgen på hand. Det är det grövsta felet i spelet, eftersom hela sticket blir fel.
Upptäcks felet direkt, medan sticket fortfarande ligger på bordet, görs sticket om. Korten tas tillbaka och alla spelar rätt kort. Har spelet redan gått vidare är den vanligaste påföljden att syndaren får en plump för omgången – budet räknas som missat, oavsett hur många stick hon faktiskt tog.
Resten av bordet spelar vidare som vanligt. Ingen annan straffas för en annans slarv. Den som blir tagen med renons får dessutom en läxa på köpet: sortera handen efter färg redan när korten delas ut.
Budet ändrades efter att nästa hann säga sitt
Ett bud gäller så snart nästa spelare har bjudit. Innan dess får du rätta dig fritt.
Säger du ”tre” och hinner ändra till ”två” medan grannen fortfarande funderar, är det två som skrivs upp. Har grannen redan sagt sitt tal står ditt bud fast, hur mycket du än ångrar dig. Regeln är enkel att döma efter, och det är hela poängen: protokollföraren behöver bara veta vem som hann först.
Är ni osäkra på ordningen gäller det tal som redan hunnit hamna i protokollet. Därför lönar det sig att skriva buden direkt, i tur och ordning, i stället för att lita på minnet. Ett bud som bara finns i huvudet är alltid förhandlingsbart.
Ett kort för mycket i given
Fel antal kort på en hand upptäcks nästan alltid när någon räknar inför budet. Då är saken enkel: given görs om från början.
Har budgivningen redan startat blir det knivigare. Två lösningar är vanliga. Antingen lägger spelaren med ett kort för mycket undan ett kort blint, utan att titta, och omgången rullar vidare. Eller så samlas alla kort in och given görs om helt, med samma givare.
Den blinda varianten är snabbare. Den helt omgjorda given är rättvisare. Välj en gång, inte varje gång.
Trumfkortet var ett ess – eller en tvåa
Valören på det uppvända trumfkortet betyder ingenting. Det är färgen som avgör, inget annat.
Vänds hjärter ess är hjärter trumf. Vänds hjärter två är hjärter trumf. Esset ligger kvar i talongen hela omgången och är ur spel – ingen får det på hand, ingen kan spela ut det. Det betyder också att en trumffärg kan sakna sitt högsta kort, vilket är värt att komma ihåg när du räknar dina säkra stick.
Låt kortet ligga synligt hela omgången. Ligger det kvar mitt på bordet råder det aldrig något tvivel om vilken färg som gällde när det väl blir tätt om sticken.
Två spelare påstår att de tog samma stick
Sticken ska ligga nedvända och tydligt separerade framför den som vann dem. Slarvar ni med det uppstår tvisten av sig själv.
Blir det ändå diskussion räknar ni om: vänd upp de omtvistade sticken och kontrollera vem som lade högsta trumf eller högsta kort i utspelad färg. Korten ljuger inte. Antalet stick på bordet ska alltid stämma med antalet spelade omgångsvarv, så en snabb totalräkning avslöjar var felet ligger.
En enkel vana löser problemet för gott: lägg varje vunnet stick på tvären över det förra. Då syns antalet på en meter håll.
Protokollet stämmer inte
Kontrollera först det som alltid går att kontrollera: buden för en omgång får aldrig summera till exakt antalet stick, om ni spelar med spärren.
Går summan jämnt ut har någon skrivits fel. Gå tillbaka till den senaste rad där alla var överens och räkna om därifrån, rad för rad. Löpande summor gör jobbet snabbt – därför lönar det sig att skriva dem redan under kvällen och inte först på slutet.
Hittar ni ändå inte felet gäller den senast kontrollerade raden, och ni börjar om räkningen därifrån. Att gissa sig till en siffra är alltid sämre än att förlora en omgång.
Vad gäller när alla plumpar?
Det händer, och oftare än man tror. Tre spelare med tre kort som alla bjuder ett: någon måste missa, och ibland missar allihop.
Då blir det noll poäng till hela bordet och en prick i varje ruta. Omgången är inte ogiltig. Ni delar ut nästa hand och spelar vidare som vanligt. En sådan omgång brukar dessutom stöka om i ställningen mer än någon enskild storvinst.
Plump för olika antal spelare
Plump kortspel fungerar från tre till sju spelare, och antalet vid bordet styr både max antal kort och hur lång kvällen blir.
Fyra eller fem spelare ger det jämnaste spelet. Fler än så gör varje enskilt stick tyngre att förutse, och budgivningen blir mer lotteri än bedömning. Här är vad du behöver veta per bordsstorlek.
Tre spelare vid bordet
Med tre spelare räcker leken till 17 kort var. Rent tekniskt går det. Praktiskt blir det tungt.
De flesta börjar på tio kort ändå, precis som med fyra. Trumf kan alltid vändas från resten av leken, eftersom talongen aldrig tar slut vid tre spelare – ingen omgång behöver spelas utan trumf. Å andra sidan blir sticken svårare att räkna hem, eftersom två motståndare kan trumfa in när som helst. Bjud försiktigt de första omgångarna.
Fyra – klassikern
Fyra spelare är plumpens naturliga format. Max 13 kort var, och då går hela leken åt.
Omgången med 13 kort spelas alltid utan trumf, eftersom det inte finns något kort kvar att vända. Många hoppar därför över den och startar på tio. Tabellen visar vad de vanligaste serierna kostar i tid.
| Serie | Antal omgångar | Ungefärlig speltid |
|---|---|---|
| 10 ner till 1 | 10 | 40–50 minuter |
| 10 ner till 1 och upp igen | 19 | 75–90 minuter |
| 13 ner till 1 | 13 | 55–70 minuter |
Fem till sju
Fler spelare betyder färre kort. Med fem blir max tio kort, med sex åtta och med sju sju kort per hand.
Serierna blir automatiskt kortare, och det är oftast en fördel: sju spelare som ska bjuda i tur och ordning tar tid nog ändå. Varje omgång tar längre tid än man tror, även om korten är färre.
Är ni åtta eller fler fungerar plump sämre. Då är det bättre att dela på två bord, eller att välja ett spel som tål stora sällskap – flera av dem finns bland våra roliga kortspel för sällskap och fest.
Plump för två – går det?
Ja, men med en konstruktion. Två spelare räcker inte för att buden ska bli spännande.
Lösningen är en blindhand, ofta kallad dummy: en tredje hand som delas ut och spelas öppet, där ni turas om att spela ut korten. Buden läggs bara för de två riktiga händerna. Det fungerar, och reglerna behöver ingen ändring i övrigt.
Men nöjet minskar. Halva charmen i plump är att läsa av fyra ansikten som alla räknar på samma stick. Är ni bara två är patienser ofta ett trevligare val.
Andra sätt att spela plump
Reglerna för kortspel plump finns i lika många versioner som det finns kök i Sverige. Här är de vanligaste varianterna, och vad de gör med spelet.
Testa gärna en i taget. Byter ni allt samtidigt vet ni aldrig vilken regel som gjorde kvällen bättre. Skriv upp husreglerna på protokollpappret, så gäller samma sak nästa gång ni tar fram leken.
Plump uppifrån och ner (10 till 1)
Bara nedåtgående serie: tio kort, nio kort, åtta, ända ner till ett. Sedan är partiet slut.
Tio omgångar i stället för nitton halverar speltiden och passar en vardagskväll. Nackdelen är att spelet blir lättare mot slutet, när färre kort gör buden nästan självklara – och att den som ligger under aldrig får en riktig chans att hämta igen. Ska partiet vara snabbt är det ändå den bästa serien.
En vanlig kompromiss är att vända sist och spela en extra tiokortsomgång på slutet. Då avgörs kvällen där det finns mest att hämta.
Sjuor och andra fasta serier
Här har alla omgångar samma antal kort, oftast sju. Ingen trappa, ingen upp- eller nedgång.
Fördelen är jämnhet: samma förutsättningar varje omgång, och en budgivning som går att lära sig på riktigt. Bestäm i förväg hur många omgångar ni spelar, till exempel åtta eller tio, annars tar kvällen aldrig slut. Varianten är populär när samma sällskap spelar ofta.
Fem kort per omgång fungerar lika bra och går fortare. Ju färre kort, desto större roll spelar turen.
Plump med blindbud i enkortsomgången
Alla får ett kort. Ingen tittar. I stället hålls kortet mot pannan, med framsidan utåt.
Du ser allas kort utom ditt eget och bjuder noll eller ett på ren logik. Ser du tre ess runt bordet är noll ett tryggt bud. Ser du bara småkort bör du fundera. Omgången är kort, hög på skratt och avgörs på några sekunder – släkt med kaoset i Stress, fast med papper och penna.
Jokrar i leken
Två jokrar kan läggas i leken, och de brukar spelas på ett av två sätt.
Antingen är jokern högsta trumf och slår allt, även trumf ess. Eller så är den färglös: den får spelas när som helst, men vinner aldrig ett stick. Vänds en joker upp som trumfkort spelas omgången vanligen helt utan trumf. Bestäm vilken linje som gäller innan korten delas ut.
Oh Hell, Skruv och Kachuffle – utländska kusiner
Plump är den svenska formen av ett spel som finns över hela världen, oftast under namnet Oh Hell.
I Storbritannien och USA är grundgången densamma – trappa av omgångar, exakta bud, trumf från talongen – men poängen skiljer sig. Vanligt är tio plus antalet stick, precis som här, men det finns varianter där stickantalet räknas i kvadrat, vilket gör stora bud dramatiskt mer värda. Kachuffle och Skruv är namn på samma familj.
Wizard är den kommersiella kusinen, med specialkort som alltid tar eller alltid förlorar sticket. Vill ni prova något som kräver mer material finns en hel kategori med kortspel med två kortlekar.
Så spelar du plump bättre
All strategi i plump kortspel avgörs i budgivningen. Den som bedömer sin hand rätt vinner, även med sämre kort.
Fem vanor tar dig långt. De handlar alla om samma sak: att veta hur många stick du faktiskt kan styra över, inte hur många du hoppas på.
Räkna trumfen innan du bjuder
Det finns tretton kort i trumffärgen, minus det uppvända trumfkortet som ligger i talongen. Börja där.
Har du fyra trumf av tretton har du ungefär en tredjedel av färgen och bör räkna med minst två stick. Trumf ess och trumf kung är i praktiken säkra stick, om inte esset ligger uppvänt på bordet. Småtrumf är värd mer än den ser ut, eftersom den tar hem stick när någon annan sakar.
Lägg sedan till högsta kortet i varje lång färg, men bara om det är ess eller kung. Summan du får fram är ditt bud. Justera en enhet nedåt om du sitter tidigt i budordningen och saknar information.
Nollbud är starkare än du tror
En hand utan höga kort är inte en dålig hand. Den är ett nollbud.
Med låga kort i alla färger och ingen eller nästan ingen trumf är noll ofta det säkraste budet på bordet – och det ger full poäng. Faran är sena stick där du tvingas ut som ende spelare i en färg. Motmedlet: saka dina högsta kort tidigt, när andra ändå trumfar in och sticket är förlorat.
Ett klarat nollbud känns sällan spektakulärt. Det vinner ändå partier.
Dumpa stick med avsikt
Har du tagit ditt bud är varje ytterligare stick en plump. Nu gäller det motsatta av vad instinkten säger.
Spela lägsta möjliga kort i varje utspelad färg. Saka dina höga kort i färger som redan gått ett varv, eftersom risken är störst där. Har du kvar trumf ess när tre omgångar återstår är du i knipa – bli av med den medvetet, helst i ett stick som någon annan redan har vunnit med en högre trumf.
Att förlora ett stick på rätt sätt är en färdighet.
Läs de andras bud
Summera buden högt när alla sagt sitt. Talet berättar hur kvällens omgång kommer att gå.
Ligger summan under antalet stick finns fria stick i omlopp, och någon kommer att ta ett för mycket. Ligger den över är det tvärtom: alla kan inte få sitt, och minst en spelare plumpar. Din uppgift blir då att spela ut i färger där de högt bjudande saknar kontroll. Se till att det inte är du som blir den som missar.
Sista budet: din fördel och din börda
Givaren bjuder sist och vet exakt vad alla andra sagt. Det är den bästa platsen vid bordet – och den mest utsatta.
Fördelen är information: du vet om bordet är underbjudet eller överbjudet innan du väljer. Bördan är spärren, som hindrar dig från att bjuda det tal som får summan att gå jämnt ut. Ofta tvingas du därför bjuda ett steg högre eller lägre än vad handen egentligen säger.
Utnyttja det. Är bordet redan överbjudet väljer du det låga alternativet och låter någon annan bära plumpen. Är det underbjudet gör du tvärtom och plockar upp de lediga sticken. Sista budet är kvällens enda plats med full information.
Strategitabell per omgångstyp
Budstilen bör ändras med omgången. Många kort och ingen trumf kräver helt andra bedömningar än tre kort med hjärter som trumf.
| Omgångstyp | Rekommenderad budstil | Vanligaste misstaget |
|---|---|---|
| Få kort, med trumf | Bjud på trumfen, annars noll | Att räkna med ett ess som blir trumfat |
| Få kort, utan trumf | Bjud noll om du saknar ess | Att övervärdera kungar |
| Många kort, med trumf | Räkna trumf plus säkra ess | Att bjuda på långa svaga färger |
| Många kort, utan trumf | Bjud lågt och kontrollerat | Att glömma att långa färger kollapsar |
Plump med barn
Plump fungerar från åtta eller nio år, ungefär när barnet klarar att hålla en hand kort och förstå att högre kort tar sticket.
Börja litet. Tre till fem kort per omgång räcker gott, och serien kan vara två varv i stället för tio. Korta omgångar betyder snabba resultat, och snabba resultat håller intresset uppe.
Hjälp gärna till med budet de första gångerna, utan att säga svaret rakt ut. Fråga i stället: hur många av dina kort tror du är högst i sin färg? Barn lär sig budgivning förvånansvärt fort när frågan ställs så.
Rita plumparna som en glad gubbe eller en liten bläckfläck i stället för en sträng prick. Det tar udden av misslyckandet, och barn som får skratta åt sina plumpar vågar bjuda djärvare nästa omgång. Vill ni ha fler spel för blandade åldrar är Kungen ett bra nästa steg.
Namnet plump och spelets rötter
Ordet plump betyder bläckfläck på svenska – en klick som hamnar där den inte ska, mitt i en annars prydlig skrivbok.
Bilden är exakt rätt. När du missar ditt bud fyller protokollföraren i en svart prick i din ruta, och där står den resten av kvällen. Från den pricken har spelet fått sitt namn, och därför skriver många fortfarande plumpen som en verklig ifylld fläck och inte som en nolla.
Själva spelet är den svenska formen av den internationella familj som på engelska kallas Oh Hell. Den vanligaste beskrivningen är att spelet spreds i Europa och Nordamerika någon gång under 1900-talets första hälft, och att den svenska varianten fått fäste under efterkrigstiden. Exakta årtal ska man vara försiktig med – det här är ett spel som förts vidare vid köksbord, inte i regelböcker.
Att varje familj har sin egen version är alltså inte ett fel. Det är hela släkthistorien. Samma sak gäller andra svenska klassiker, som Dam, även kallat Svarta Maja.
Frågor som dyker upp under kvällen
Nedan står de saker som brukar behöva redas ut mitt i ett parti, med korta svar att läsa högt vid bordet.
Hur många kort får man i plump?
Det beror på omgången. Vanligast är att första omgången delas med tio kort per spelare, och att varje ny omgång ger ett kort mindre – nio, åtta, sju och så vidare ner till ett. Spelar ni serien upp igen ökar antalet på samma sätt tillbaka till tio. Antalet spelare sätter taket.
Får given bjuda noll?
Ja. Noll är ett fullt giltigt bud för givaren, precis som för alla andra. Det enda undantaget är spärren: om noll skulle göra att alla bud tillsammans summerar till exakt antalet stick i omgången måste givaren välja ett annat tal. Då blir det ett i stället, hur svag handen än är.
Vad händer om trumfkortet är ess?
Ingen skillnad alls. Det är färgen på det uppvända kortet som blir trumf, inte valören. Esset ligger kvar i talongen hela omgången och är ur spel, vilket betyder att ingen spelare har det på hand. Trumf kung blir därmed högsta trumf i den omgången, vilket är värt att räkna med när du bjuder.
Räknas plump om man tar ett stick för mycket?
Ja. Budet måste stämma exakt. Bjuder du tre och tar fyra får du en plump och noll poäng, precis som om du hade tagit två. Att överträffa sitt bud är alltså lika illa som att misslyckas med det, och det är just den symmetrin som gör plump så nervöst mot slutet av en omgång.
Hur många poäng för noll stick?
I de flesta hem ger ett klarat nollbud tio poäng, samma logik som tio plus antalet stick. En vanlig husregel sänker det till fem poäng, för att nollbudet inte ska bli för lönsamt när handen är dålig. Båda varianterna fungerar – bestäm bara vilken som gäller innan första given.
Kan man spela plump utan trumf?
Ja, på två sätt. Antingen bestämmer ni att hela partiet spelas utan trumf, vilket gör buden mer förutsägbara. Eller så uppstår det automatiskt i de omgångar där hela leken delas ut och inget kort blir kvar att vända, till exempel tretton kort med fyra spelare. Då gäller bara utspelad färg.
Måste man trumfa när man saknar färg?
Nej. Saknar du den utspelade färgen står det dig fritt att antingen trumfa eller saka ett kort i en annan färg. Trumftvång förekommer bara som husregel och ingår inte i det vanliga svenska regelverket. Möjligheten att saka är dessutom ett av spelets viktigaste verktyg när du siktar på noll.
Vad är en plump i protokollet?
En plump är en ifylld prick i spelarens ruta för den omgången. Den betyder att budet missades och att omgången ger noll poäng. Pricken skrivs i stället för en siffra, så att det syns direkt vid en snabb blick hur många omgångar varje spelare har misslyckats med under kvällen.