Finns i sjön kortspel är ett frågespel där man samlar fyra kort av samma valör. Du vänder dig till en medspelare, ber om en valör du redan har på handen och får alla korten om de finns där. Saknas de får du dra ur högen i mitten. Den som lagt ner flest fyrtal när korten är slut vinner.
På engelska heter spelet Go Fish, och grundreglerna är i stort sett desamma. Här nedanför står given, frågorna, de vanligaste tvisterna och husreglerna som brukar lösa dem.
Finns i sjön i ett nötskal
Spelet går ut på att samla fyra kort av samma valör genom att fråga de andra spelarna efter kort du själv redan har.
En omgång är kort och lätt att lära ut, och de flesta barn har greppet efter ett par varv. Man blandar, delar ut några kort var och lägger resten i en hög på bordet. Sedan turas spelarna om att ställa frågor tills alla fyrtal ligger uppvända framför någon. Den som vill spela med bara två personer får räkna med ett snabbare och lite mer förutsägbart spel, medan tre till fem spelare ger fler kort i omlopp och betydligt fler överraskningar.
- Blanda kortleken ordentligt och plocka bort jokrarna, så att det finns exakt tretton valörer i leken.
- Dela ut fem kort till varje spelare, ett kort i taget och medsols runt bordet.
- Lägg resten av leken i mitten. Den högen är sjön, och ur den drar man när frågan går fel.
- Spelaren till vänster om givaren börjar och ber en namngiven medspelare om en valör: Erik, har du några nior?
- Har Erik nior lämnar han över samtliga, och du får fråga igen. Har han inga alls säger han att kortet finns i sjön, och du drar ett kort därifrån.
- Så snart du har fyra kort av samma valör lägger du ner dem uppvända framför dig på bordet.
- Är din hand tom men sjön har kort kvar drar du ett nytt kort när turen kommer och frågar utifrån det.
- När alla tretton fyrtal ligger nere räknas högarna, och flest fyrtal vinner omgången.
Reglerna nedan följer den vanligaste svenska varianten, den som de flesta hem känner igen. Termer som valör, giv och fyrtal förklaras i vår kortspelsordlista om någon vid bordet stakar sig på dem.
| Uppgift | Värde |
|---|---|
| Antal spelare | 2–6 |
| Kortlek | 52 kort, utan jokrar |
| Speltid | Cirka 15 minuter |
| Från ålder | 4 år |
| Fyrtal i leken | 13 |
Given och sjön
Bordet består av tre delar: korten på handen, sjön i mitten och en fri yta framför varje spelare.
Givaren blandar och delar ut, och rollen går vidare medsols mellan omgångarna. Framför sig håller varje spelare en tom plats där de färdiga fyrtalen läggs uppvända, väl synliga för alla andra vid bordet. Sjön hamnar mitt på bordet inom räckhåll för samtliga, gärna så att ingen behöver sträcka sig över någon annans hand för att nå den.
Hur många kort delas ut?
Vid tre spelare eller fler får var och en fem kort. Sitter ni bara två delas i stället sju kort var, eftersom två händer annars tömmer sjön alldeles för långsamt och omgången blir seg.
Korten delas ut ett i taget, aldrig i bunt. Det spelar liten roll för rättvisan, men barn uppfattar den långsamma given som mer rättvis och hinner sortera sina kort medan de kommer. Vid sex spelare kan man gå ner till fyra kort var för att sjön ska räcka längre.
Sjön i mitten
Resten av leken bildar sjön. Vissa lägger den som en prydlig bunt, andra sprider ut korten i en oregelbunden hög så att det känns mer som att fiska på riktigt.
Båda varianterna fungerar lika bra, så länge alla drar från samma ställe och ingen tjuvkikar på undersidan. Vid en spridd hög bör ni bestämma i förväg att det dragna kortet gäller, även om fingret snuddar vid ett annat först.
Vem börjar fråga?
Spelaren till vänster om givaren ställer första frågan, och därefter går turen medsols runt bordet. I barnsällskap brukar man i stället låta den yngsta spelaren börja, vilket är en gammal och väl inarbetad hemmaregel.
Bestäm ordningen innan korten delas ut. Att diskutera turordning med fem kort på handen leder sällan till något annat än gnäll.
Frågan – spelets kärna
En fråga riktas alltid till en namngiven spelare och gäller alltid en valör, aldrig ett enskilt kort med färg.
Du säger alltså Maja, har du några damer? och inte har du spader dam?. Skillnaden är viktig, eftersom svaret ska kunna omfatta flera kort på en gång. Den som ber om en enskild färg gör spelet både lättare och tråkigare, och de andra får genast reda på alldeles för mycket om vad handen innehåller.
Valören du ber om måste finnas på din hand
Grundregeln är enkel: du får bara fråga efter en valör du själv har minst ett kort av. Har du ruter sju får du fråga efter sjuor, annars inte.
Regeln finns för att stänga dörren för rena chansningar. Utan den skulle spelet handla om att gissa vilt tills något fastnade, och den som frågade mest högljutt skulle vinna. Med regeln blir varje fråga ett litet besked om vad frågeställaren håller i, och det är just den informationen som gör spelet taktiskt i stället för slumpartat.
Alla kort av valören lämnas över
Den tillfrågade måste lämna ifrån sig samtliga kort av den efterfrågade valören, inte bara ett av dem.
Har Maja tre nior går alla tre över bordet, och du står plötsligt med fyrtalet klart om du redan hade den fjärde. Att hålla tillbaka ett kort räknas som fusk, även när det sker av misstag hos ett litet barn. Den som svarar bör därför lägga ut korten öppet på bordet i stället för att skjuta över dem i en klump.
Rätt fråga ger en fråga till
Så länge du får kort behåller du turen. Fick du dina nior får du genast fråga igen, samma spelare eller någon annan, om samma valör eller en helt ny.
Långa kedjor förekommer och är en stor del av nöjet. En spelare som träffar rätt tre gånger i rad kan tömma halva bordet på hjärter innan turen går vidare, och två fyrtal kan hamna nere i samma tur. Just därför lönar det sig att tänka igenom ordningen på sina frågor innan man öppnar munnen.
Svaret finns i sjön
Får du nej säger motståndaren att kortet finns i sjön, och du drar ett kort från högen i mitten.
Det dragna kortet går rakt in på handen utan att visas för de andra. Sedan går turen vidare till nästa spelare medsols. Många nybörjare tror att en misslyckad fråga är ett bakslag, men dragningen fyller på handen med nya valörer att fråga efter nästa varv, och ett tunt kortinnehav är på sikt farligare än ett brett.
Om du drar just det kort du frågade efter
Här skiljer sig hemmen åt. Den vanligaste husregeln är att du visar kortet för bordet och får fortsätta fråga, precis som om motståndaren hade lämnat över det.
Vissa spelar strängare och låter turen gå vidare ändå, med motiveringen att sjön inte ska belöna en felaktig gissning. Bestäm före första given vilken variant som gäller, för mitt i en omgång blir diskussionen alltid längre än själva spelet.
Fyrtalet läggs ner
Fyra kort av samma valör bildar ett fyrtal, som samlas ihop och läggs uppvänt framför dig på bordet.
Nedläggningen är både bokföring och en liten stunds skryt. Högen framför varje spelare visar ställningen utan att någon behöver räkna om, och den gör det omedelbart tydligt vilka valörer som är ute ur spelet för gott. Lägg gärna fyrtalen i en rad i stället för på hög, så slipper ni bläddra igenom dem vid slutet.
Måste man lägga ner direkt?
Ja. I grundreglerna läggs fyrtalet ner så snart det fjärde kortet når handen, i samma stund som du tagit emot det.
Skälet är praktiskt. Fyrtal som blir kvar på handen glöms bort vid räkningen, och det är svårt att i efterhand avgöra om korten verkligen låg där hela tiden. Med vuxna kan man tillåta nedläggning när som helst under den egna turen, men resultatet blir sällan bättre än med grundregeln.
Fyrtalet räknas som ett poäng
Varje nedlagt fyrtal ger ett poäng, oavsett om det består av tvåor eller ess. Det finns tretton valörer i leken, alltså tretton poäng att dela på.
Eftersom summan är udda kan två spelare aldrig sluta helt lika. Med tre eller fler spelare är delad ledning däremot fullt möjlig.
| Antal spelare | Kort per hand | Fyrtal att dela på | Räcker för säker seger |
|---|---|---|---|
| 2 | 7 | 13 | 7 |
| 3 | 5 | 13 | 5 |
| 4 | 5 | 13 | 4 |
| 5 | 5 | 13 | 4 |
| 6 | 4 | 13 | 3 |
När handen tar slut
En tom hand stoppar inte spelet i sig, men vad som händer sedan beror på om det finns kort kvar i sjön.
Detta är den situation som oftast får ett bord att titta upp och undra hur man egentligen ska göra. Tre lägen kan uppstå, och de tre har olika svar. Gå igenom dem redan innan ni börjar om ni spelar med barn som lätt blir ledsna över att åka ut mitt i en omgång.
Tom hand men kort kvar i sjön
Är handen tom när din tur kommer drar du ett kort ur sjön och frågar utifrån det. Drar du klöver fyra frågar du alltså efter fyror.
Vissa hem låter spelaren dra upp till fem kort i stället för ett, för att inte hamna i samma läge nästa varv. Det är en mild och trevlig regel som fungerar bra med yngre barn, men den förkortar sjön märkbart och gör hela omgången kortare än vanligt.
Tom hand och tom sjö
Är både handen och sjön tom är du ute ur spelet. Dina nedlagda fyrtal ligger kvar på bordet och räknas som vanligt när omgången är slut.
De andra fortsätter utan dig, och ingen får längre fråga dig om kort. Att åka ut tidigt är inget nederlag i sig, eftersom poängen redan ligger säkrade. Den som blir sittande utan uppgift kan lägga en patiens för en person vid sidan av bordet under tiden.
Sjön tar slut medan alla har kort
När sista kortet lämnat sjön fortsätter frågandet precis som förut, bara utan dragning. Ett nej innebär helt enkelt att turen går vidare till nästa spelare.
Slutfasen är den mest spännande delen av spelet. Alla vet vid det laget ungefär vilka valörer som är kvar i omlopp, och de sista fyrtalen avgörs oftare av minne än av tur. Omgången tar slut när ingen har några kort kvar på handen, och då bör samtliga tretton fyrtal ligga nere.
Diskussioner som stoppar spelet
De flesta avbrott handlar om samma handfull situationer, och alla går att lösa på tio sekunder med en tydlig hemmaregel.
Bestäm dem gärna före given när ni spelar med barn i olika åldrar, eftersom en regel som kommer efteråt nästan alltid uppfattas som orättvis. Nedan står de fem vanligaste tvisterna och de lösningar som brukar accepteras vid bordet.
Någon frågar efter en valör hen inte har
Vanligast är att turen helt enkelt går över till nästa spelare så snart felet upptäcks, utan vidare påföljd.
Ett strängare alternativ är att den felande lämnar ett kort till den spelare frågan riktades mot. Straffet passar vuxensällskap men skapar lätt tårar vid barnbordet, där glömska är regel snarare än undantag. Har frågan redan gett kort går de tillbaka till sin ägare, och spelet fortsätter som om frågan aldrig hade ställts.
Motståndaren glömmer lämna alla korten
Korten lämnas över så snart felet upptäcks, oavsett hur många frågor som hunnit passera under tiden.
Mot barn utdelas inget straff alls. En femåring som sitter med ruter nio och klöver nio hittar sällan båda på en gång, och poängen med spelet är knappast att beslå någon med slarv. Bland vuxna kan man låta den glömske avstå sin nästa fråga, men även där räcker rättelsen oftast gott och väl.
Två spelare hävdar samma fyrtal
Låt korten avgöra. Ett fyrtal syns i handen, och den som verkligen har fyra kort av valören kan visa upp dem på bordet.
Konflikten uppstår nästan alltid av att någon räknat med ett kort som redan bytt ägare tidigare i omgången. Vänd upp korten, konstatera vem som har alla fyra och gå vidare utan längre diskussion. Är valören redan nedlagd av en tredje spelare har båda fel.
Frågan ställs till hela bordet
En fråga utan mottagare är ogiltig. Du måste namnge en spelare, annars vet ingen vem som ska svara och alla svarar i mun på varandra.
Den vanliga lösningen är att frågeställaren får ställa om frågan korrekt, utan förlust av turen. Har flera redan hunnit svara ja går inga kort över bordet, utan man börjar om från början med rätt namn uttalat först och tydligt.
Någon visar sina kort av misstag
Spela vidare. Informationen är fri i ett barnspel, och den som råkat blotta sin hand blir sannolikt av med korten snabbt.
Att dela om för ett tappat kort förstör tempot i onödan och straffar hela bordet för en enskild tabbe. Vill ni ändå mildra missödet kan spelaren blanda in det synliga kortet i handen igen och de andra låtsas glömma det, vilket i praktiken sällan lyckas.
Att fråga smart
Under den enkla ytan finns ett litet minnesspel, där varje fråga läcker information till alla som lyssnar.
Skickliga spelare vinner sällan på tur utan på att de hört efter vad de andra bett om. Fem vanor räcker långt, och ingen av dem kräver att du håller reda på hela leken.
Lyssna på vad de andra frågar efter
Varje fråga avslöjar något. Den som ber om knektar har minst en knekt på handen, annars vore frågan otillåten.
Antecknar du mentalt att Maja frågade efter knektar och Erik efter sexor har du två färdiga mål att gå på när din tur kommer. Frågan avslöjar dessutom vad de inte har: den som ber om esset varv efter varv har uppenbart inte fått något. Med tre spelare vid bordet är informationen ännu lättare att hålla ordning på, vilket gör kortspel för tre personer till en bra träning.
Fråga om valörer du har flera av
Har du tre nior är det bara ett enda kort kvar att hitta, och sannolikheten att någon vid bordet håller det är betydligt större än för en ensam valör.
Börja därför uppifrån: tre lika först, sedan par, sist enstaka kort. Träffar du rätt får du dessutom fortsätta fråga, och en enda lyckad kedja kan ge två fyrtal i samma tur. Ordningen på frågorna spelar alltså större roll än vilka kort du fick i given.
Spara en valör som ingen tänker på
Att låta bli att fråga är också ett drag. Sitter du ensam med tvåor och ingen annan har nämnt dem kan du vänta och plocka ihop dem senare i lugn och ro.
Nackdelen är uppenbar: tar spelet slut innan du hunnit samla ihop dem ger de noll poäng. Använd knepet när sjön fortfarande är djup, aldrig i slutfasen när korten håller på att ta slut.
Bli av med ensamma kort tidigt
Enstaka valörer är spelets tyngsta ballast. En ensam spader dam kräver tre lyckade frågor innan den ger något alls.
Fråga efter dem tidigt medan sjön är djup och de andra fortfarande har breda händer. Får du inget får du åtminstone ett nytt kort ur sjön, och det kortet kan mycket väl bli början på ett par. Ju längre du väntar, desto färre händer finns kvar att fråga.
Håll koll på nedlagda fyrtal
Valörer som redan ligger uppvända på bordet är döda. Att fråga efter dem kostar dig turen helt i onödan.
Kasta därför en blick över de andras högar innan du öppnar munnen, särskilt sent i omgången när sex eller sju fyrtal ligger nere. Har du kvar ett kort av en nedlagd valör på handen är det bara en död vikt du får bära till slutet, och den kan aldrig ge poäng.
Med yngre barn
Fyra kort av samma valör är många för en fyraåring, och några enkla justeringar gör spelet både kortare och roligare.
Alla varianter nedan behåller frågandet, som är själva behållningen i spelet. Välj den som passar barnets ålder, och byt gärna tillbaka till grundreglerna så snart korten sitter i minnet.
Par i stället för fyra lika
Låt två lika räcka för nedläggning. Då finns tjugosex par i leken i stället för tretton fyrtal, och nedläggningarna kommer i tät följd.
Omgången blir kortare, handen tunnare och känslan av framgång betydligt vanligare. Med par blir spelet också mindre beroende av minne, vilket jämnar ut skillnaden mellan en femåring och en vuxen utan att någon behöver spela sämre med flit. Poängräkningen fungerar precis som vanligt, ett poäng per par.
Öppen hand för de minsta
Låt de yngsta lägga sina kort uppvända framför sig. Då kan en vuxen hjälpa till att se vilka valörer som går att fråga efter.
Taktiken försvinner förstås, men för ett barn som just lärt sig skilja på sjua och nia är det viktigare att hinna med i turordningen. Öppen hand fungerar också bra när ett barn spelar tillsammans med en vuxen som ett lag.
Bildkortslek med djur eller fordon
Det finns gott om färdiga barnlekar med djur, fordon eller sagofigurer i fyra likadana bilder, och reglerna är i praktiken desamma som med vanliga spelkort.
Bilderna är lättare att känna igen än siffror och färger, och korten är ofta större och tåligare mot kladdiga fingrar. För ett barn som ännu inte läser är en sådan lek nästan alltid en bättre start än en vanlig kortlek.
Justeringar för äldre spelare
Med vana spelare vid bordet kan man skruva upp tempot eller lägga till en poängräkning som håller över flera omgångar.
Välj en justering i taget, annars blir det snarare rörigt än utmanande. Samtliga varianter nedan bygger vidare på grundreglerna och kräver ingen extra utrustning utöver papper och penna.
Fråga efter färg i stället för valör
I den här varianten ber du om en färg: Erik, har du hjärter? Alla hjärter lämnas över på en gång.
Handen växer snabbt och sjön töms på några varv, så spelet blir betydligt kortare än vanligt. Målet brukar justeras till att samla en hel färgserie eller ett bestämt antal kort i samma färg. Varianten passar bäst med tre eller fyra spelare, eftersom korten annars sprids alldeles för tunt.
Tre lika räcker för nedläggning
Sänk kravet till tretal. Då blir det lättare att få ner något på bordet, och de sista korten av varje valör hamnar helt utanför räkningen.
Tempot ökar märkbart och en omgång tar ungefär tio minuter. Håll ordning på att bara ett tretal per valör kan läggas ner, annars uppstår genast en diskussion om vem som egentligen hann först.
Med två kortlekar och åtta spelare
Två lekar ger 104 kort och plats för upp till åtta spelare. Dela fem kort var och lägg resten i en gemensam sjö.
Med dubbla lekar finns åtta kort av varje valör. Antingen kräver ni alla åtta för en nedläggning, eller så tillåter ni två separata fyrtal av samma valör. Det senare är vanligast, eftersom åtta lika är svårt att samla ihop innan korten tar slut. Använd två lekar med samma baksida.
Poäng per fyrtal över flera rundor
Skriv upp antalet fyrtal efter varje omgång och spela vidare tills någon når 25 poäng. Ett fyrtal ger ett poäng precis som vanligt.
Turneringsvarianten jämnar ut tursvängningarna och gör en hel kväll av spelet. Vissa ger ett extrapoäng till den som lade ner sitt första fyrtal, andra till den som blev av med sina kort först. Bestäm i förväg och skriv upp reglerna högst upp på protokollet.
Tyst variant med tecken
Frågorna ställs utan ord. Du pekar på en spelare och visar valören med fingrarna, eller håller upp ett eget kort med baksidan vänd mot bordet.
Varianten är uppskattad av äldre barn och fungerar förvånansvärt bra i praktiken. Missförstånd hör till nöjet, och den som råkar visa fel antal fingrar får leva med svaret. Ett fyrtal läggs ner tyst, med en liten smäll i bordet.
Räkning och vinnare
Omgången är slut när alla tretton fyrtal ligger nedlagda på bordet och ingen har kort kvar på handen.
Då räknar varje spelare sina egna högar. Ett fyrtal är ett poäng, och den som samlat flest vinner omgången. Räkningen tar sekunder om fyrtalen ligger i rad framför spelarna, och betydligt längre om någon lagt dem i en enda rörig hög. Har ni spelat med par eller tretal räknas de på precis samma sätt.
Flest fyrtal vinner
Sju fyrtal av tretton kan inte slås av någon annan, så där är segern klar redan innan de sista korten hunnit fördelas.
Med fyra eller fler spelare räcker det oftast med fyra fyrtal för att vinna, eftersom poängen sprids tunt över bordet och ingen hinner samla många.
Lika många fyrtal
Slutar två spelare på samma antal avgör den högsta valören i samlingen. Ess slår kung, kung slår dam och så vidare hela vägen ner till tvåan.
Många hem struntar helt i den regeln och nöjer sig med delad seger, vilket brukar tas emot väl vid ett barnbord.
Namnet och spelet i andra länder
Spelet finns i nästan alla kortspelande länder och bygger överallt på samma frågeidé, även om detaljerna skiljer sig åt.
På engelska heter det Go Fish, ett namn som anspelar på just uppmaningen att fiska ur högen. I spansk- och italienskspråkiga länder förekommer namn som anknyter till fiske på samma sätt, och i tyskspråkiga hem spelas närbesläktade familjespel under namnet Quartett, där fyra sammanhörande kort samlas in genom frågor. Reglerna varierar från hem till hem, så det är alltid klokt att stämma av innan given när ni spelar med gäster utifrån.
Varför just sjön?
Uttrycket kommer av att kortbunten på bordet liknar ett fiskevatten. Får du nej på din fråga hänvisas du till sjön och får dra ett kort, precis som att kasta ut ett metspö en gång till.
Bilden är enkel nog för ett litet barn att förstå direkt, och den är förmodligen skälet till att spelets namn hållit sig oförändrat i så många generationer.
Det här undrar spelare oftast
Fem frågor återkommer vid nästan varje bord, och svaren nedan brukar räcka för att alla ska komma igång igen.
Hur många spelare fungerar bäst?
Tre till fem spelare ger den bästa balansen. Då finns tillräckligt många händer för att korten ska röra sig, samtidigt som alla hinner följa med i vad de andra frågar efter. Med bara två spelare blir det för lätt att räkna ut motståndarens hand, och med sex eller fler blir varje enskild hand så tunn att turen avgör mer än minnet.
Får man ljuga om sina kort?
Nej. Finns i sjön är inget bluffspel, och den som har den efterfrågade valören måste lämna över samtliga kort direkt. Vill ni ha en bluffande variant vid bordet passar Skitgubbe betydligt bättre. Ett barn som håller inne ett kort gör det nästan alltid av misstag, så rätta korten och gå vidare utan straff och utan tillsägelse.
Räknas jokrar med?
Nej, plocka bort jokrarna före given. De hör inte till någon valör och kan därför varken efterfrågas eller ingå i ett fyrtal, utan blir bara döda kort på handen. Kvar blir 52 kort i tretton valörer, vilket ger exakt tretton fyrtal att dela på. Kontrollera leken innan ni börjar, särskilt om den använts till andra spel.
Kan man fråga samma spelare flera gånger?
Ja, det finns ingen begränsning alls. Du får vända dig till samma person så många gånger du vill, i samma tur eller varv efter varv, så länge du själv har ett kort av den valör du frågar efter. Att jaga en och samma motståndare är fullt tillåtet, men det avslöjar samtidigt för de andra vad du samlar på.
Ungefär en kvart med fyra spelare
En omgång tar runt femton minuter med fyra spelare vid bordet. Med två spelare går det snabbare, ofta under tio minuter, medan sex spelare kan dra ut mot tjugo. Spelar ni med par i stället för fyrtal halveras tiden ungefär, och turneringsvarianten till 25 poäng fyller utan vidare en hel kväll.
Spel med samma grundidé
Flera klassiska barnspel bygger på samma tanke: samla ihop kort som hör ihop, eller bli av med dem.
Kvartett ligger närmast och samlar fyra sammanhörande kort genom frågor, precis som här. Svarte Petter vänder på målet och handlar om att göra sig av med par utan att bli sittande med det ensamma kortet, och Dam (Svarta Maja) använder samma sortens undvikande på ett vuxnare sätt. Memory delar minnesmomentet men saknar frågandet helt. Vill ni gå vidare till något med stick och poängräkning är Chicago ett naturligt nästa steg.
| Spel | Mål | Spelare | Från ålder |
|---|---|---|---|
| Finns i sjön | Samla fyrtal | 2–6 | 4 år |
| Kvartett | Samla fyra som hör ihop | 3–6 | 5 år |
| Svarte Petter | Bli av med alla par | 2–8 | 4 år |
| Memory | Hitta flest par | 2–6 | 3 år |