Rödskägg kortspel är ett svenskt stickspel med trumf där var och en får fem kort. Alla startar på tolv poäng och räknar nedåt mot noll, och den som först kommer dit vinner partiet.
Varje taget stick drar ner räkningen med ett, men spelaren som går in i given utan att ta ett enda stick straffas. Därför lönar det sig ofta att passa. Sidan är uppdelad efter hur många ni är vid bordet.
Rödskägg på en minut
Rödskägg är ett stickspel för två till sju deltagare där alla börjar på tolv poäng och räknar sig nedåt mot noll.
Given går medsols och varje spelare får fem kort. Spelet hör hemma bland klassiska sticktagningsspel och lärs ut på några minuter. Nedan följer gången i en giv, steg för steg.
- Givaren blandar en vanlig kortlek och delar ut fem kort till varje spelare, ett i taget medsols.
- Översta kortet i talongen vänds upp och bestämmer trumffärgen för given.
- Var och en säger i tur och ordning antingen spela eller passa, med start till vänster om givaren.
- Den som passar lägger sina kort åt sidan och står utanför givens poängräkning.
- Förhand spelar ut, färgtvång gäller och de fem sticken spelas ett efter ett runt bordet.
- Högsta trumf tar sticket; ligger ingen trumf i sticket vinner högsta kort i utspelad färg.
- Varje taget stick drar ner spelarens räkning med en poäng, och den som spelar utan att ta stick får straffpoäng i stället.
Partiet fortsätter giv efter giv tills någon når noll. Straffet gör att räkningen kan röra sig åt båda hållen, och en spelare som chansat fel kan hamna längre från målet än när given började. Just den risken är det som gör valet mellan att spela och passa till spelets kärna.
| Uppgift | Värde |
|---|---|
| Antal spelare | 2–7 |
| Kortlek | 52 kort |
| Kort per spelare | 5 |
| Startpoäng | 12 |
| Stick per giv | 5 |
| Speltid | 20–40 minuter |
| Ålder | Från 10 år |
Reglerna nedan följer den ordning som passar de flesta sällskap. Först kommer anpassningarna efter spelarantal, eftersom de skiljer sig mest åt, och därefter de delar som gäller alla varianter: färgtvång, stickföring, poängräkning och avslutning. Sist finns husregler, tvistefrågor och några ord om spelets bakgrund.
Två spelare: en duell med blindhand
Med två deltagare behövs en tredje hand för att given ska fungera.
Utan en extra hand blir valet mellan att spela och passa nästan meningslöst, eftersom bara en motståndare finns att räkna med. Blindhanden återinför osäkerheten om var de höga trumfen ligger och gör att båda måste väga sin hand på riktigt.
Fem kort var och fem till bordet
Givaren delar ut fem kort till sig själv, fem till motståndaren och fem till bordet. Bordets hand läggs dold och kallas blindhand.
Blindhanden hanteras på två sätt. I de flesta hem får den spelare som väljer att spela byta hela sin hand mot blindhanden innan första utspelet, men beslutet måste tas utan att korten synas. Andra bord låter blindhanden ligga orörd hela given och använder den bara som en påminnelse om att fem kort saknas ur räkningen.
Bestäm vilken linje ni följer innan första given delas. Byte gör duellen rörligare och ger den som sitter dåligt en chans, medan en orörd blindhand håller spelet närmare grundformen. Blandas de två linjerna mitt i ett parti uppstår sällan enighet om resultatet.
När man måste spela och när man får passa på tu man hand
Turordningen är densamma som vid större bord: den som inte har delat säger sitt först.
Passar båda samlas korten in och samma givare delar om. Den vanligaste varianten låter trumfkortet ligga kvar till nästa giv, så att den som tvekat två gånger får svårare att tveka en tredje. Ett alternativ är att vända ett nytt trumfkort vid varje omgiv.
Passar den ene och spelar den andre avgörs given utan motstånd. I de flesta hem tilldelas då den spelande ett stick, alltså en poäng ner, utan att korten läggs på bordet. Vissa bord kräver att den ensamme spelaren ändå spelar ut mot blindhanden och tar sina stick på riktigt, vilket ger en chans till fler poäng men också en risk att bli utan.
Tre vid bordet – grundformen
Tre deltagare är det minsta antal där rödskägg fungerar utan hjälphand.
Redan vid tre uppstår den situation som spelet bygger på: någon spelar, någon passar och ingen vet säkert hur trumfen är fördelad. Turordningen ger dessutom den siste talaren ett övertag värt att räkna med, och därför flyttas givandet ett steg medsols efter varje giv.
Så vänds trumfen
Efter given vänds översta kortet i talongen upp och lägger fast trumffärgen för hela given.
Trumfkortet ligger synligt vid sidan av talongen tills given är avslutad. Det räknas inte till någon hand och kan inte spelas, men det är information alla har tillgång till: en trumf mindre finns i omlopp bland spelarna, och den är känd till både färg och valör.
Med tre deltagare delas femton kort ut, vilket lämnar en talong på trettiosju kort inklusive det vända. Talongen används inte under given i grundformen, men vissa husregler låter den som spelar byta ett kort mot det översta. Kommer ni överens om byte bör regeln gälla lika för alla.
Passa eller spela: beslutet som avgör partiet
Var och en säger i tur och ordning spela eller passa, med start till vänster om givaren.
Beslutet fattas med bara den egna handen som underlag. Fem kort och en känd trumffärg räcker sällan för säkerhet, och den som talar sist har hört två besked och kan väga in dem. Därför brukar platsen närmast givaren räknas som den bästa vid ett bord med tre.
Blir bara en spelare kvar som vill spela mot ingen alls hanteras det på två sätt. Den vanligaste varianten ger den ensamme spelaren ett enda stick, alltså en poäng, och given samlas in utan att spelas. Andra bord låter given falla helt och delar om, med motiveringen att en giv utan motstånd inte bör kunna avgöra ett parti. Båda linjerna fungerar så länge de bestäms i förväg.
Straffpoängen när ingen vill spela
Passar samtliga står given utan innehåll och något måste hända innan nästa giv delas.
I de flesta hem samlas korten in och samma givare delar om, utan att någon rör sin räkning. Ett alternativ som förekommer är att givaren får en straffpoäng när alla passar, med tanken att en giv som ingen vill spela ändå ska kosta någon något.
Bestäm vilken linje som gäller innan partiet börjar. Straff till givaren gör att fler vågar spela, eftersom givaren själv har skäl att gå in i given med en medelmåttig hand. Utan straff blir tempot lugnare och antalet omgivar större.
Fyra spelare – grundformen
Fyra deltagare är det antal som reglerna oftast beskrivs för i äldre svenska spelböcker.
Vid fyra fungerar både turordning och straffsystem som de är tänkta, utan tillägg eller hjälphänder. Vill ni ha fler alternativ för samma sällskapsstorlek finns en översikt över kortspel för fyra personer. Givandet går medsols, så alla får sitta på varje plats lika ofta under ett längre parti.
Räkna ner från tolv
Alla startar på tolv poäng, och varje taget stick drar ner den egna räkningen med ett.
Räkningen förs enklast med papper och penna, en kolumn per spelare. Efter varje giv stryker du det gamla talet och skriver det nya under, så att ställningen alltid syns för alla vid bordet. En kolumn med strukna tal visar dessutom hur partiet har rört sig.
Den som först når noll vinner partiet. Eftersom bara fem stick finns per giv kan ingen falla mer än fem steg åt gången, och ett parti tar därför normalt en handfull givar innan någon är framme. Straffpoängen arbetar åt motsatt håll och kan skjuta upp avgörandet flera givar, särskilt när flera spelare ligger nära noll och känner sig tvingade att gå in.
Sticket går runt bordet medsols
Utspelet i given tillhör förhand, det vill säga den som sitter närmast givarens vänstra sida.
Färgtvång gäller: har du kort i utspelad färg måste du lägga ett sådant. Saknar du färgen får du välja fritt mellan att lägga trumf och att kasta ett annat kort. Att trumfa är alltså tillåtet vid renons men inte något tvång, vilket gör det möjligt att spara en hög trumf till ett senare stick.
Sticket vinns av högsta trumf, eller av högsta kort i utspelad färg om ingen trumf ligger på bordet. Har alla lagt sitt kort dras sticket in av vinnaren, som också spelar ut i nästa stick. Turordningen inom sticket är alltid medsols från den som spelade ut.
Rödskägg! – när ropet får användas
Ropet som gett spelet dess namn används av en spelare som tar på sig ett åtagande i given.
Den vanligaste innebörden är att den som säger rödskägg lovar att ta samtliga fem stick. Ropet sägs innan första utspelet och efter att alla har meddelat om de spelar eller passar. Bara den som spelar med får ropa, och bara en spelare per giv. Kommer två rop samtidigt gäller det som sades först i turordningen.
Lyckas åtagandet räknas givens fem stick dubbelt, vilket tar spelaren tio poäng nedåt. Misslyckas det, alltså om ett enda stick går förlorat, får spelaren i stället ett tillägg uppåt i storleksordningen fem poäng, och de stick som faktiskt togs räknas inte. Exakt värde varierar mellan olika hem, så bestäm det före första given.
Ropet är därför sällsynt i praktiken. Det används när handen innehåller de högsta trumfen och en tydlig väg genom alla fem sticken, inte som en chansning från en spelare som ligger efter.
Fem, sex och sju spelare
Rödskägg skalar uppåt utan regeländringar, eftersom endast fem kort delas ut per person.
Fler deltagare gör given mer oförutsägbar men kortar inte ner speltiden, eftersom antalet stick är detsamma. Skillnaden märks mest i hur många som väljer att passa, och i hur ofta en giv avgörs mellan bara två spelare. Reglerna i övrigt är oförändrade.
Kortleken räcker till sju
Sju spelare kräver trettiofem kort, vilket lämnar sjutton kort i talongen inklusive det vända trumfkortet.
Trumfkortet tas ur talongen på samma sätt som vid färre deltagare, och talongen rörs inte under given. Vid åtta personer skulle fyrtio kort delas ut, och talongen blir då så tunn att många bord i stället delar upp sällskapet i två grupper.
Tabellen nedan visar hur leken fördelar sig vid olika antal deltagare, inklusive det vända trumfkortet som räknas till talongen.
| Spelare | Utdelade kort | Kvar i talongen |
|---|---|---|
| 3 | 15 | 37 |
| 4 | 20 | 32 |
| 5 | 25 | 27 |
| 6 | 30 | 22 |
| 7 | 35 | 17 |
Fler passar, fler straff
Ju fler som sitter vid bordet, desto svårare blir det att räkna hem ett stick med en medelmåttig hand.
Sannolikheten att någon annan håller en hög trumf växer med varje deltagare, och därför passar fler i takt med att sällskapet blir större. Ett bord på sex eller sju personer kan mycket väl ha givar där bara två spelar med, och då blir de fem sticken snabbt avgjorda.
Straffet för misslyckad spelning driver det beteendet. Med många vid bordet ska handen vara tydligt stark innan du går in, annars kostar given mer än den ger. En hand med trumfess och ett högt sidoess är ett rimligt riktmärke.
Gemensamma regler oavsett antal
Följande delar fungerar likadant vare sig ni är två eller sju vid bordet. De handlar om färgtvång, stickföring, poäng och hur ett parti avslutas, och de är värda att läsa igenom en gång före första given.
Färg måste följas, trumf slår allt
Utspelad färg ska följas om du har den; annars får du lägga vilket kort du vill, trumf inräknat.
Kortens rangordning är den vanliga: ess högst, därefter kung, dam, knekt, tio och nedåt till tvåan. Rangordningen gäller i alla fyra färger och även i trumffärgen, och den ändras inte under partiets gång.
Saknas trumf helt i sticket avgörs det av utspelsfärgens högsta kort. Ett ess i någon annan färg saknar därför värde i just det sticket, hur starkt kortet annars är. Har någon eller några däremot lagt trumf, tas sticket hem av den högsta trumfen, helt oberoende av vad övriga kort visar.
Renons betyder att du saknar den utspelade färgen. Då är du fri att antingen trumfa eller kasta ett kort du inte har nytta av, och båda valen är tillåtna hela given igenom. Att kasta bort en låg färg tidigt skapar renons med avsikt, vilket är ett vanligt sätt att göra en enda trumf farlig.
Vem vinner sticket och vem spelar ut nästa
Den som tar sticket lägger ut första kortet i nästa stick.
Tagna stick läggs åt sidan i en egen hög framför vinnaren och blandas inte med kommande stick. Högen visar hur många poäng spelaren har räknat ner sig under given, vilket gör efterräkningen enkel och tvisterna få. Korten i högen får inte tittas på igen, varken av vinnaren eller av någon annan vid bordet.
Fem stick spelas per giv, eftersom alla har fem kort. När det sista sticket är avgjort noteras resultaten på pappret, korten samlas in och given går vidare till nästa givare medsols. Trumfkortet läggs tillbaka i leken före blandningen, och ett nytt vänds efter nästa giv. Turordningen inom given ändras alltså bara mellan givarna, aldrig mitt i.
Poängen: från tolv till noll
Poängsystemet har bara två rörelser: nedåt för tagna stick och uppåt för misslyckad spelning.
Alla börjar på tolv. Varje stick är värt en poäng nedåt, och en giv där du tar samtliga fem stick flyttar dig alltså till sju. Den som passar står stilla på sitt tal och riskerar ingenting, men rör sig heller inte närmare noll. Ett parti kan därför pågå länge om många passar giv efter giv.
Straffet är den enda rörelsen uppåt, och det utlöses bara av en spelad giv utan stick. Tabellen sammanfattar de fyra värden ni behöver hålla reda på.
| Händelse | Förändring |
|---|---|
| Taget stick | −1 per stick |
| Passad giv | 0 |
| Spelat utan stick | +5 |
| Startvärde | 12 |
Ställningen skrivs ner efter varje giv så att alla ser hur nära noll de övriga ligger. Den informationen påverkar nästa giv, eftersom en spelare på ett eller två poäng sällan får spela ifred.
En minuspoäng per stick
Ett taget stick är värt exakt en poäng, oavsett vilka kort som låg i det.
Fyra stick i en giv tar dig alltså fyra steg nedåt, varken mer eller mindre. Kortens valörer spelar ingen roll för räkningen, bara för vem som vann. Den enkelheten är skälet till att partier går att följa i huvudet, även vid ett fullsatt bord. Fem stick i samma giv är alltså det mesta någon kan flytta sig nedåt, oavsett hur handen såg ut.
Fem pluspoäng för den som spelar utan att ta stick
Straffet drabbar bara den som valt att spela med och sedan gått igenom given utan ett enda stick.
I de flesta hem läggs fem poäng till spelarens räkning, alltså fem steg bort från noll. Vissa bord använder ett lägre värde för att hålla partierna korta, och andra sätter straffet i relation till spelarens aktuella tal. Exakta värdet varierar, så kom överens innan första given delas ut. Den som passar kan aldrig drabbas av straffet, hur svag handen än var.
Måste räkningen sluta exakt på noll?
Frågan avgörs av husregeln och bör ställas innan partiet börjar.
Den vanligaste varianten godkänner varje resultat som når noll eller lägre, vilket gör att en giv med tre stick från tvåan räcker. Ett stramare alternativ kräver exakt noll och tvingar spelare nära målet att ta rätt antal stick, varken fler eller färre. Kravet på exakthet förlänger partierna märkbart, eftersom en spelare på två poäng då måste undvika att ta ett tredje stick.
Partiets slut
Partiet avslutas när en spelare når noll efter en avslutad giv.
Når två spelare noll i samma giv vinner den med lägst tal, och står de lika spelas en extra giv mellan dem. Många sällskap spelar hellre en serie om tre eller fem partier och räknar antalet vinster, ungefär som i Chicago. Serieformen jämnar ut turen i korten och passar när kvällen har tid över. Notera resultaten i samma kolumn så att serien går att följa. Vinnaren av föregående parti brukar ge först i nästa.
Så kan spelet vara olika hemma hos olika familjer
Rödskägg har levt vidare muntligt, och därför skiljer sig detaljerna mellan bord. Tre varianter är särskilt vanliga: kortare räkning, tvång att spela på trumfess och spel om en pott. Välj en av dem åt gången.
Med kortare räkning: från sju
En snabbvariant låter alla starta på sju poäng i stället för tolv.
Partiet blir då ungefär hälften så långt och avgörs ofta på tre eller fyra givar. Formen passar när ni vill hinna flera partier under en kväll, eller när nya spelare ska lära sig gången utan att sitta kvar för länge. Straffpoängen väger tyngre i den korta varianten, eftersom fem poäng uppåt nästan raderar ett helt parti. Passandet blir därför ännu vanligare än i grundformen.
Med tvång att spela på trumfess
Husregeln säger att den som har trumfess på handen inte får passa.
Tanken är att förhindra givar där alla passar trots att någon sitter med det säkraste kortet i leken. Regeln gör att minst en spelare alltid går in i given när trumfesset är utdelat, och den ger också övriga information: passar alla utom en ligger esset antingen i talongen eller hos den som spelar.
Vissa bord utökar tvånget till trumfkung, men då blir givarna sällan lika lugna och straffpoängen faller oftare på någon som hellre hade avstått.
Rödskägg som pengaspel
I pengaform kopplas räkningen till en pott som byggs upp giv för giv.
Den vanligaste ordningen är att varje deltagare betalar en fast insats till potten före given, och att den som passar betalar en mindre summa för att slippa spela. Straffpoäng brukar följas av en extra inbetalning i samma storlek som grundinsatsen.
Potten tas av den som först når noll. Kom överens om insatsens storlek innan ni börjar, och håll den låg, eftersom antalet givar sällan går att förutse. Vill ni spela om småsummor utan straffsystem passar Kungen ofta bättre.
Situationer som brukar leda till diskussion
Tre återkommande tvister är värda att lösa på förhand: glömt rop, oklarheter vid renons och felaktig giv. Alla tre har enkla lösningar som de flesta bord kan enas om, och de bör bestämmas före första given.
När någon glömmer att säga rödskägg
Ropet måste komma innan första kortet spelas ut, annars gäller det inte.
Den som upptäcker sitt misstag mitt i given har i de flesta hem förlorat rätten till effekten, och given räknas som en vanlig spelad giv. Sticken räknas alltså normalt, med en poäng var, och ingen bonus utgår. Ett strängare alternativ ger spelaren straffpoäng för det uteblivna ropet, men den linjen brukar upplevas som hård och används sällan vid familjebord.
Enklast är att låta ropet gälla först när det hörs av alla vid bordet. Då slipper ni diskussioner om vad någon sade tyst för sig själv.
När en spelare inte kan följa färg
Renons ger dig fria händer: du får trumfa eller kasta ett kort utan värde för dig.
Trumfar du och någon senare i turordningen lägger en högre trumf har du förlorat både sticket och kortet. Den risken gör att erfarna spelare hellre kastar tidigt i given och sparar trumfen till ett stick där turordningen är gynnsammare, alltså när få spelare återstår efter dem.
Kastar du i stället bort ett kort behåller du trumfen, men förlorar sticket säkert. Valet beror på hur många stick du behöver för att nå noll.
Felgiv
Har någon fått fel antal kort ska given göras om.
Korten samlas in, blandas och delas ut av samma givare. Upptäcks felet först efter att sticken har börjat spelas ogiltigförklaras given, och inga poäng noteras för någon. Turordningen påverkas inte av felgivet, och nästa givare är den som stod på tur från början.
Har någon sett ett kort ur en annan hand under omgivet blandas leken en extra gång. Poäng från tidigare givar står kvar oförändrade.
Spela klokt: tänk på det här
Två vanor skiljer den vane spelaren från nybörjaren: att hålla reda på trumfen och att avstå oftare än känslan säger. Båda handlar om att räkna i stället för att hoppas, och båda går att lära sig på en kväll.
Håll räkning på trumfen
Trumffärgen innehåller tretton kort, varav ett ligger vänt vid talongen.
Följ hur många trumf som har spelats och hos vilka de dök upp. Är fyra trumf ute efter två stick har motståndarna sällan fler kvar, och en medelhög trumf blir plötsligt vinnande. En ensam låg trumf är däremot sällan värd en spelning, och handen bör då passas utan tvekan. Samma räknevana är nyttig i de flesta stickspel.
Notera också vilken färg som saknas hos vem. En spelare som kastat tidigt i en färg är renons och kan trumfa nästa gång färgen spelas ut.
Passa oftare än du tror
Straffet för noll stick väger tyngre än vinsten av ett enskilt stick.
Ett stick tar dig en poäng närmare noll, medan en misslyckad giv normalt kostar fem poäng åt andra hållet. Räkningen talar alltså för försiktighet, särskilt vid stora bord där fler händer kan slå din. Gå in i given när du har två säkra stick i sikte, inte när du har ett och hoppas på det andra.
Undantaget är läget nära noll, där ett enda stick avgör partiet. Då kan risken vara värd att ta.
Namnet och ursprunget
Rödskägg är ett svenskt spel som förekommer i äldre samlingar av sällskapsspel, tillsammans med besläktade stickspel.
Namnet kommer av ropet i spelet, men varför just rödskägg har fastnat är oklart. Förklaringarna i äldre spelböcker skiljer sig åt, och någon säker härledning finns inte att peka på. Spelet står nära Femkort, som bygger på samma grundtanke med fem kort, trumf och rätten att avstå från given.
Familjen av stickspel med fem kort är utbredd i Norden och har lokala namn i olika landskap. Vill ni bredda kvällen med spel av annan typ finns både patienser för den som sitter ensam och Svarta Maja för sällskapet.
Rödskägg utomlands och släktingar som Femkort
Samma grundidé finns i flera europeiska spel under andra namn.
Femkort spelas i Sverige med fem kort och trumf men saknar rödskäggets nedräkning från tolv. Engelska Loo bygger på en pott och på straff för den som spelar utan stick, vilket ligger nära pengavarianten ovan. Rams, spritt i Tyskland och Nederländerna, delar valet mellan att spela och passa men använder ett annat poängsystem. Skillnaderna gäller alltså räkningen, sällan själva stickspelet.
Gemensamt för hela familjen är rätten att avstå från given och straffet för den som spelar utan att ta stick. Den kombinationen är ovanlig i andra stickspel.
Frågor om rödskägg kortspel
Nedan besvaras de frågor som nya spelare brukar ställa vid bordet, från antalet kort till startpoängen. Svaren följer grundformen; husregler kan ändra detaljerna.
Hur många kort får man i rödskägg?
Varje spelare får fem kort, oavsett hur många ni är vid bordet. Korten delas ut ett i taget medsols, och resten av leken lämnas som talong. Eftersom bara fem kort delas ut räcker en vanlig kortlek till sju deltagare. Fler kort delas inte ut under given, och den som passar lämnar tillbaka sina kort.
Kan man spela rödskägg med två?
Ja, men tvåmansspel kräver en extra hand. En blindhand på fem kort läggs dold på bordet och används enligt den regel ni kommer överens om. Duellen fungerar väl, även om spelet gör sig bäst med tre till fem deltagare. Med två blir taktiken enklare, eftersom du oftast kan räkna ut var de höga trumfen ligger.
Vad händer om man spelar och inte tar något stick?
Den som väljer att spela med och blir helt utan stick får straffpoäng. I de flesta hem läggs fem poäng till räkningen, vilket tar spelaren längre bort från noll. Straffet är hela skälet till att passandet finns som alternativ. Räkningen kan alltså röra sig både nedåt och uppåt under ett och samma parti.
Vad betyder rödskägg?
Rödskägg är namnet på det rop som en spelare använder när hen tar på sig att vinna samtliga stick i given. Ropet har gett spelet dess namn. Ursprunget är oklart, och de förklaringar som förekommer i äldre samlingar av sällskapsspel skiljer sig åt. Innebörden i praktiken avgörs av husreglerna vid ert bord.
Hur många poäng börjar man på?
Tolv poäng är det vanliga startvärdet, och därifrån räknar alla nedåt mot noll. En kortare variant startar på sju och passar när ni vill hinna flera partier på samma kväll. Startvärdet bestäms innan första given delas ut och gäller lika för alla vid bordet. Straffpoäng adderas till räkningen under partiets gång.