Svarte Petter – kortspelet där ingen vill bli sist med Petter

Svarte Petter är barnkalasens tryggaste kort: paren ska bort, ett enda kort saknar par, och den som sitter kvar med Petter har förlorat. Två till åtta spelare, från fyra år, ungefär tio minuter per giv.

Någon poängräkning finns inte. Det handlar om att bli av med sina kort – och om att inte se ut som om man just dragit fel kort. Reglerna nedan täcker både originalleken och den variant av svarte petter kortspel som spelas med en vanlig kortlek.

Så här går det till i Svarte Petter

Målet är att bli av med alla sina kort. Den som sitter kvar med det ensamma Petter-kortet när de andra är tomhänta förlorar omgången.

Turordningen är densamma oavsett vilken lek ni använder. Sju steg räcker för att komma igång, och de flesta barn har greppat dem efter en halv giv. Något behov av att lära sig valörer, färger eller stick finns inte.

1. Blanda leken ordentligt. Petter-kortet ska kunna hamna var som helst, och ingen vid bordet ska hinna se var.
2. Dela ut alla kort, ett i taget och medsols, tills leken är slut. Att någon får ett kort mer än sin granne spelar ingen roll.
3. Lägg ner era par öppet framför er innan spelet startar. Ett par är två kort som hör ihop enligt den lek ni använder.
4. Dra ett dolt kort ur vänstergrannens hand när turen kommer till dig. Korten hålls som en solfjäder med baksidorna mot den som drar.
5. Lägg ner det nya paret med en gång, om det dragna kortet passar ihop med något du redan har.
6. Fortsätt varvet runt. Den som blir av med sina sista kort är klar och lämnar spelet med hedern i behåll.
7. Sista kortet är Petter, och den som håller i det är omgångens förlorare.

Kort sammanfattat ser förutsättningarna ut så här:

Uppgift	Svarte Petter
Antal spelare	2–8
Material	Svarte Petter-lek eller vanlig kortlek
Speltid	Cirka 10 minuter per giv
Ålder	Från 4 år
Speltyp	Turspel med inslag av bluff

Regelmängden är alltså minimal, och en giv tar sällan mer än tio minuter. Just därför fungerar spelet lika bra på ett barnkalas som sent på kvällen bland roliga kortspel för sällskap, fest och vuxna, där insatsen sällan är något annat än ära. Ni kan spela en enda giv eller köra fem i rad utan att någon tröttnar, eftersom varje omgång startar om från noll.

Med Svarte Petter-lek

Den svenska standardvarianten spelas med en särskild bildlek, där varje motiv finns i två exemplar – utom ett.

Leken säljs färdig och behöver ingen förberedelse. Motiven är stora, korten tåliga och antalet par lagom för små händer. Nedanför följer giv, parläggning och drag i tur och ordning.

Korten: par och en ensam Petter

En Svarte Petter-lek består av ett antal bildpar plus ett enda omaka kort: Petter själv. Antalet par varierar mellan utgåvor, och de vanligaste lekarna ligger någonstans mellan femton och tjugofem par.

Motiven är oftast figurer eller djur, tecknade i par som är lätta att känna igen på håll. Två kort med samma bild bildar par, punkt slut. Färger, valörer och sviter spelar ingen roll i den här varianten, vilket är hela poängen med en bildlek: en fyraåring behöver bara jämföra två bilder med varandra.

Petter-kortet är enkelt att hitta i leken, men aldrig i handen på någon annan. Räkna gärna korten första gången ni öppnar en ny lek, så att ni vet att inget par saknar sin hälft. Ett borttappat kort skapar nämligen två förlorare i stället för en, och felet upptäcks först i slutet av givet när två spelare sitter kvar med varsitt omaka kort.

Lektyp	Antal par	Omaka kort	Totalt antal kort
Liten barnlek	Omkring 15	1	Omkring 31
Vanlig bildlek	Omkring 20	1	Omkring 41
Stor lek	Omkring 25	1	Omkring 51

Alla kort delas ut – även om det blir ojämnt

Hela leken delas ut, ett kort i taget och medsols, tills givarens hand är tom. Ingen talong läggs åt sidan och inga kort sparas till senare.

Eftersom antalet kort sällan går jämnt upp får några spelare ett kort mer än de andra. Det gör varken till eller från. Den som råkar få ett extra kort har varken bättre eller sämre chans att slippa Petter, eftersom paren ändå rensas bort innan första draget och handen då krympt till några få kort.

Givaren bestäms enklast genom att den yngsta börjar, eller genom att någon drar högsta kortet ur en vanlig lek. I nästa giv går givandet vidare åt vänster, precis som i Chicago och de flesta andra sällskapsspel.

Titta inte på korten medan de delas ut. Vänd upp hela handen först när sista kortet ligger på plats, så undviker ni gnabbet om vem som hann se vad. Med små barn kan en vuxen dela ut korten med baksidan uppåt direkt framför varje spelare.

Rensa paren

Innan första draget lägger alla sina par öppet på bordet framför sig. Handen ska bara innehålla kort som saknar sin motsvarighet.

Ett vanligt nybörjarmisstag är att lägga ner tre kort med samma motiv, vilket inte går i en lek där varje bild finns i exakt två exemplar. Kontrollera därför paren tillsammans de första gångerna. Med yngre barn räcker det att en vuxen ögnar igenom borden innan spelet startar, gärna högt så att alla hör vad som godkänns.

Korten som ligger på bordet är ute ur spelet. De rörs inte igen förrän leken samlas ihop, och ingen får dra ur en avlagd hög. Handen som återstår efter rensningen brukar vara hälften så stor som den var vid givet.

Dra ett kort från grannen – och håll masken

Turordningen går medsols. På sin tur drar spelaren ett dolt kort ur vänstergrannens solfjäder, utan att peka, tveka eller be om hjälp.

Den som håller korten sprider ut dem i en solfjäder med baksidorna vända mot den som ska dra. Handen hålls stilla, ungefär i brösthöjd, och lutas varken framåt eller nedåt. Barn som ännu inte kan hålla många kort samtidigt kan lägga dem med baksidan uppåt i en rad på bordet – effekten blir precis densamma.

Det dragna kortet tas in i handen. Bildar det par med ett kort som redan finns där läggs paret ner öppet direkt, inte i slutet av varvet. Blir det inget par stannar kortet kvar och turen går vidare till nästa spelare, som i sin tur drar ur din hand. På så vis vandrar Petter runt bordet, ibland flera varv i rad.

Här börjar det roliga. Ansiktet på den som just fått Petter avslöjar oftast mer än korten gör, och grannen till vänster märker snabbt om någon plötsligt håller sin solfjäder lite för hårt. Blanda om korten i handen med jämna mellanrum, oavsett vad du drog. Den som bara blandar när det blivit obekvämt talar om precis det den försöker dölja.

Regeln är enkel: det kort som lämnat handen får inte tas tillbaka, hur mycket grannen än ångrar sig. Har fingrarna släppt kortet är draget gjort.

Sista kortet på bordet

Spelare som blivit av med alla sina kort är klara och sitter över resten av omgången. De stannar kvar vid bordet men hoppas över i turordningen.

Efterhand krymper cirkeln. Till sist är två spelare kvar, den ena med Petter och den andra med ett kort som passar ihop med något på bordet. När näst sista kortet hittat sin partner finns bara ett enda kort kvar i spelet, och det är alltid Svarte Petter. Vem som håller det avgörs i det allra sista draget, och fram till dess har ingen av de två någon aning om hur det ska sluta.

Sotet på näsan – förlorarens straff

Traditionellt fick förloraren ett svart streck i ansiktet. Sotet kom från en kork som svärtats över en stearinljuslåga eller från en bit kol ur spisen.

I dag är straffet oftast symboliskt. En prick med tvättbar tuschpenna på näsan fyller samma funktion, och i många hem nöjer man sig med att förloraren får blanda och dela ut nästa giv. Poängen är att förlusten ska synas ett litet tag, inte att någon ska behöva skrubba ansiktet efteråt. Sot ur en riktig spis hör hemma i berättelserna, inte i barnrummet.

Kom överens om straffet innan ni börjar. Ett barn som får veta villkoren först efter förlusten tycker sällan att de är rimliga.

Med vanlig kortlek: varianten som kallas Old Maid

Samma spel går att spela med en helt vanlig kortlek på 52 kort. Ett kort tas bort så att en valör blir udda.

Svensk tradition brukar plocka bort knektar, engelsk tradition en dam. Spelgången är identisk med bildlekens – bara paren och förloraren definieras annorlunda.

Ta bort en knekt

Den vanligaste svenska lösningen är att ta bort tre knektar ur leken, så att en enda knekt blir kvar utan möjlighet att paras ihop. Kvar ligger 49 kort.

Ett alternativ som förekommer i många hem är att bara ta bort en knekt. Då finns tre knektar kvar, två av dem bildar par och den tredje blir Petter – förutsatt att ni bestämt vad som räknas som par. Ta gärna det första alternativet ändå, eftersom det är enklare att förklara för barn och ger färre gränsfall vid bordet.

Par bildas av två kort med samma valör och samma färg i betydelsen svart eller röd: spader och klöver hör ihop, hjärter och ruter hör ihop. Två svarta sjuor är alltså ett par, medan en svart och en röd sjua inte är det. Varje valör ger på så sätt exakt två par.

Skillnaden när damen är den som blir kvar

I den engelska varianten Old Maid tas i stället en dam bort ur leken. Den dam som saknar sin partner blir spelets svarta får, och den som sitter kvar med henne är ”gamla fröken”.

Spelgången är exakt densamma: hela leken delas ut, paren läggs ner, och sedan dras kort ur vänstergrannens hand tills bara den udda damen är kvar. Vilken av damerna som plockas bort saknar betydelse så länge alla är överens innan givet. Vissa lägger undan spader dam, andra tar helt enkelt den första dam som dyker upp när leken blandas. Huvudsaken är att bara tre damer finns kvar i spel.

Ordet gamla fröken har en gammalmodig klang som få använder i dag, men namnet sitter kvar i regelböckerna. Vill ni ha spader dam som förlorarkort spelar ni egentligen Dam kortspel (Svarta Maja), som fungerar på ett helt annat sätt.

Från giv till sista par

Med tre knektar borttagna delas 49 kort ut, ett i taget och medsols, tills leken är slut. Vid fyra spelare får tre av dem tolv kort och den fjärde tretton, och den ojämnheten är helt i sin ordning.

Alla lägger sina par öppet framför sig. Med vanlig kortlek tar den här delen längre tid än med en bildlek, eftersom valörer ska jämföras och färgerna kontrolleras kort för kort. Låt yngre barn få hjälp med sorteringen, annars blir väntan lång för de andra.

När borden är rensade börjar draget. Spelaren till vänster om givaren drar ett dolt kort ur sin vänstergrannes hand, lägger ner ett eventuellt nytt par och lämnar över turen. Varvet fortsätter medsols runt bordet. Spelare utan kort är ute ur omgången, och till slut står valet mellan två kort hos två spelare.

Den som sitter kvar med den udda knekten – eller damen, om ni spelar den engelska varianten – har förlorat. Alla andra vinner tillsammans, för någon inbördes rangordning mellan dem finns inte i det här spelet.

Fler än en Petter

Husreglerna varierar. Vill ni ha två förlorare tar ni bort två kort ur leken så att två valörer blir udda, till exempel en knekt och en nia.

Med fler omaka kort går givet snabbare, eftersom två spelare försvinner ur spänningsmomentet samtidigt som slutet blir mindre förutsägbart. Metoden passar bra när ni är sex eller åtta vid bordet.

En annan lösning passar bättre för äldre spelare: låt Petter-kortet ge minuspoäng i stället för en omedelbar förlust. Spela fem eller tio givar i rad, notera vem som fastnade med Petter varje gång, och låt den som samlat minst antal prickar vinna. Det gör spelet längre och mer tålmodigt, ungefär som när kortspel för två spelas över flera omgångar i stället för en enda avgörande hand.

Sida vid sida: de två sätten i en tabell

Skillnaden mellan varianterna handlar om korten, inte om spelgången. Draget, parläggningen och förlusten fungerar likadant i båda.

Egenskap	Svarte Petter-lek	Vanlig kortlek
Kortlek	Särskild bildlek	52 kort
Antal kort i spel	Cirka 31–51	49 (tre knektar borta)
Vad som är par	Två likadana bilder	Samma valör, samma färg
Förlorarkort	Svarte Petter	Den udda knekten eller damen
Lämplig ålder	Från 4 år	Från cirka 6 år
Speltid	Cirka 10 minuter	10–15 minuter
Tillgänglighet	Kräver inköpt lek	Finns i de flesta hem

Bildleken vinner på tydlighet. Motiven känns igen på ett ögonblick, korten är ofta större och tåligare, och ett barn som ännu inte kan sina valörer klarar sig utmärkt. Nackdelen är att leken måste finnas hemma, och att den sällan överlever särskilt många år i ett aktivt barnrum.

Den vanliga kortleken vinner på tillgänglighet. Den ligger redan i byrålådan, tillsammans med alla andra spel som går att spela med samma 52 kort – från Hjärter till en snabb patiens när ingen annan är hemma. Priset är några minuters extra sortering och lite fler diskussioner om vad som egentligen räknas som par.

Ska ni välja variant till ett barnkalas är bildleken det säkra kortet. Ska ni spela på ett sommarhus där ingen vet var barnspelen tog vägen, tar ni fram en vanlig lek och plockar bort tre knektar. Resultatet blir detsamma: en förlorare, många skratt och tio minuters spänning.

Går det att vinna på skicklighet?

Nästan allt avgörs av tur, eftersom du drar dolda kort ur en hand du inte kan se. Men några små knep flyttar oddsen ett par procent åt rätt håll, och de handlar alla om vad grannen tror sig veta om din hand. Tre av dem är värda att öva på.

Blanda korten i handen

Grannen till höger följer ditt kort med blicken. Har hen sett att du stoppade in det dragna kortet längst till vänster undviker hen just den positionen nästa gång.

Motmedlet är att flytta runt korten i solfjädern efter varje drag, oavsett om du fick Petter eller inte. Två sekunders blandning räcker gott. Det viktiga är att den blir rutin, för en spelare som bara rör om i handen ibland berättar med sitt eget beteende exakt när något har hänt.

Håll solfjädern jämnhög medan du blandar. Ett kort som sticker upp lite grann drar till sig blickar helt av sig självt, och den effekten vill du styra över själv i stället för att drabbas av den.

Locka grannen att dra rätt kort

Nästa steg är att styra draget aktivt. Ett kort som sticker upp någon millimeter över de andra ser ut som ett misstag, och misstag är oemotståndliga.

Frågan är bara vilket kort du låter sticka upp. Låter du Petter göra det tror den erfarna grannen att det är en fälla och väljer ett annat kort – vilket kan vara precis vad du hoppades på. Låter du ett ofarligt kort sticka upp går den godtrogna spelaren rakt på det, och du får behålla Petter en runda till. Ingen av strategierna fungerar två gånger mot samma person.

Mot barn under åtta år brukar den enkla varianten vara bäst: sticka upp Petter en aning, säga ingenting alls och se hur det går. Mot vuxna blir det snabbt ett dubbelspel där båda vet att den andra vet.

Pokerfejs för sexåringar

Det är sällan korten som avslöjar. Det är ögonbrynen, skrattet eller den där lilla sucken som kommer när fel bild dyker upp i handen.

Gör en lek av själva ansiktet. Låt barnen öva på att se likadana ut vare sig de drar Petter eller ett kort som ger par, och beröm den som lyckas hålla masken en hel giv. Övningen är rolig i sig och gör spelet mer spännande, eftersom ingen längre kan läsa av vem som sitter illa till. Vuxna klarar sällan övningen bättre än barnen. Ett tips är att alla säger samma ord högt varje gång de drar ett kort, oavsett vad de fick – då försvinner tonfallet som ledtråd.

Misstag som brukar sluta i bråk

De flesta konflikter vid bordet handlar om tre saker: sedda kort, glömda par och det allra sista draget.

Kom överens om lösningarna i förväg, så behöver ingen giv avbrytas mitt i. Alla tre situationerna har enkla svar som fungerar oavsett hur gamla spelarna är.

Grannen fick syn på korten

En solfjäder som lutar fel visar mer än den ska. Ofta räcker det med en sekund innan någon utbrister att de sett var Petter ligger.

Lösningen är odramatisk: den som håller korten blandar om handen ordentligt och spelet fortsätter. Någon bestraffning behövs inte första gången, särskilt inte med små barn som fortfarande kämpar med att hålla tio kort i en hand. Att peka ut någon för fusk vid ett bord där halva sällskapet är under tio år leder ingenvart.

Upprepas det gång på gång kan spelaren i stället lägga korten i en rad med baksidan uppåt på bordet. Då försvinner problemet helt, och ingen behöver anklaga någon annan för att smygtitta.

Någon glömde lägga ett par

Ett bortglömt par upptäcks oftast när spelaren själv sorterar handen. Kortparet ska ner på bordet så snart felet syns, även om det inte är spelarens tur.

Draget som redan gjorts står fast. Har grannen hunnit dra ett kort ur handen medan paret låg kvar spelas det som vanligt, och paret läggs ner efteråt. Att backa tillbaka spelgången skapar bara nya diskussioner om vad som hände i vilken ordning.

Med yngre barn kan en vuxen kontrollera händerna efter varje varv. Det gör spelet något långsammare och betydligt fridfullare. Ett glömt par är dessutom sällan illvilja – ett par bilder som liknar varandra räcker för att en sexåring ska missa dem.

Petter i allra sista draget

Slutet ser alltid likadant ut: två spelare, två kort, ett drag kvar. Den ena håller Petter, den andra kortet som kan bilda par med något som redan ligger avlagt.

Den som står på tur drar ett av grannens kort. Får hen Petter är saken klar, och någon extra omgång spelas inte. Får hen det ofarliga kortet bildas ett par som läggs ner, och grannen sitter kvar med Petter utan att ha gjort något fel.

Femtio procent, varje gång, oavsett hur skickligt någon spelat fram till dess. Just den orättvisan är en stor del av spelets charm, och den är också anledningen till att förloraren sällan tar illa vid sig särskilt länge.

Petter i barnrummet: anpassningar för olika åldrar

Spelet klarar sig utmärkt utan ändringar från sexårsåldern. Yngre barn behöver ett par justeringar för att hänga med i både korthållning och tempo, och lite hjälp med att hitta paren i sin egen hand. Äldre barn behöver tvärtom något som gör spelet svårare, till exempel fler par eller flera givar i rad.

Från fyra år

En fyraåring kan matcha bilder men inte hålla en solfjäder med femton kort. Minska leken till åtta eller tio par plus Petter, så blir handen hanterbar.

Låt barnet lägga korten i en rad på bordet med baksidan uppåt i stället för att hålla dem. En vuxen kan sitta bredvid och hjälpa till att hitta paren, gärna med sina egna kort öppna på bordet.

Att en av spelarna spelar öppet förstör ingenting. Petter vandrar ändå runt bordet lika oförutsägbart som vanligt, och den vuxna kan dessutom påminna om turordningen utan att avbryta spelet. Håll givet kort, så orkar de yngsta hela vägen fram till sista draget. En omgång på fem minuter är bättre än en på femton.

När samma barn alltid blir Petter

Otur är sällan rättvist fördelad. Ett barn som förlorat fyra givar i rad tappar humöret långt innan statistiken hunnit jämna ut sig.

Byt då ut sotet mot något som känns roligt i stället för utpekande: förloraren får bestämma nästa spel, härma ett djur eller vara den som blandar och delar ut. Korta givar hjälper också, eftersom nästa chans kommer inom några minuter.

Fungerar inget av det, byt spel en stund. Gurka kortspel har en helt annan rytm och ger ofta andra vinnare vid samma bord. Ett par givar senare brukar sugen på Svarte Petter komma tillbaka av sig själv, och då har den tidigare förloraren glömt hela historien.

Två, fyra eller åtta – hur många som helst kan vara med

Spelet skalar utan en enda regeländring. Antalet spelare påverkar bara hur många kort var och en får och hur länge givet räcker innan bordet är tomt. Två spelare ger ett kort spel, åtta ett snabbt varv med få kort på varje hand.

Bara två om bordet

Med två spelare fungerar allt precis som vanligt, men givet tar slut fort. Ni drar omväxlande ur varandras händer och efter några varv är saken avgjord.

Vill ni att omgången ska räcka längre kan ni behålla hela leken och strunta i att korta ner den. Ett annat grepp är att lägga in två omaka kort, så att både spänningen och antalet möjliga förlorare fördubblas.

Taktiskt djup uppstår aldrig med bara två spelare, eftersom du vet exakt vilka kort motståndaren har kvar. Som snabb utmaning mellan två personer håller spelet ändå bra, särskilt om ni spelar bäst av fem och räknar förlusterna i stället för vinsterna. Ett stort antal par gör varje giv längre och draget mer osäkert.

Många runt bordet – upp till åtta

Med sex till åtta spelare får var och en bara en handfull kort. Varvet går snabbt och spelare försvinner ur omgången redan efter första eller andra rundan.

En vanlig kortlek räcker gott till åtta personer, eftersom 49 kort ger ungefär sex kort var. Med en liten bildlek på femton par blir det tunnare, och då kan ni blanda ihop två Svarte Petter-lekar – ta bort den ena lekens omaka kort så att bara en Petter finns kvar i spelet.

Kontrollera baksidorna innan ni börjar. Två lekar med olika mönster avslöjar direkt var det extra kortet kom ifrån, och då är spänningen borta redan vid första draget.

Namnet Svarte Petter och spelets ursprung

Spelet kommer från tyskspråkiga Europa, där det heter Schwarzer Peter. Därifrån spred det sig norrut och fick sitt svenska namn i stort sett oöversatt.

Om personen bakom namnet finns flera berättelser. Den vanligaste kopplar Peter till en tysk rånare vid namn Johann Peter Petri, som ska ha varit verksam kring sekelskiftet 1800. Något säkert belägg för att spelet döpts efter just honom finns inte, och kortmotivet i äldre lekar föreställer oftast en sotare snarare än en brottsling. Sotaren för sin del passar utmärkt: svart i ansiktet, precis som förloraren blev.

Parallella spel växte fram i flera länder ungefär samtidigt. I England spelades Old Maid under 1800-talet med en dam som förlorarkort, och i Frankrike fanns Vieux Garçon, ”den gamla ungkarlen”, med samma grundidé men manligt förtecken. Gemensamt för alla varianter är tanken att det finns ett kort ingen vill ha, och att förlusten drabbar den som råkar hålla det när musiken tystnar.

Att spelet överlevt i över hundra år beror rimligen på att det inte kräver något. Ingen räkning, ingen strategi, ingen förklaring längre än en minut. Ett spel med den tröskeln följer med i väskan till stugan, till väntrummet och till kalaset, och lärs ut av barn till andra barn utan att någon vuxen behöver blanda sig i. Reglerna har därför hållit sig påfallande lika över gränserna.

Originalet: de klassiska svenska lekarna

Svenska bildlekar började ges ut under 1900-talets första hälft och blev snabbt en självklarhet i barnrummen. Flera svenska förlag tryckte egna versioner med sina egna illustratörer.

Motiven speglar sin tid. Äldre lekar visar yrken, djur och folklivsscener i tecknad stil, medan senare utgåvor följt vad barn för tillfället tyckt om – seriefigurer, sportbilder eller sagogestalter. Petter-kortet har sett olika ut från utgåva till utgåva, vilket är en av anledningarna till att äldre lekar har ett visst samlarvärde i dag.

Vill ni ha originalkänslan letar ni efter en lek med tjocka, matta kort och tecknade motiv i dämpade färger. Kompletta gamla lekar är sällsynta, av det enkla skälet att barn faktiskt har använt dem. Ett saknat kort gör dessutom leken ospelbar på ett sätt som inte gäller för en vanlig kortlek, där ni bara plockar bort ytterligare en knekt och spelar vidare. Nyare utgåvor finns i handeln året om och kostar sällan mer än en biobiljett.

Att få Svarte Petter – uttrycket

Uttrycket har lämnat kortbordet och lever sitt eget liv i svenskan. Att få Svarte Petter betyder att sitta kvar med problemet när alla andra har lyckats göra sig av med det.

Formuleringen dyker upp i nyhetstexter om kostnader som skickas mellan myndigheter, om ansvar som ingen vill kännas vid och om beslut som skjutits framåt tills någon till slut måste ta dem. Bilden är precis densamma som i spelet: kortet cirkulerar runt bordet, och någon blir sist. Att uttrycket förstås utan förklaring säger en del om hur många svenskar som spelat spelet som barn.

Svarte Petter på engelska, tyska och i andra länder

Samma spel finns i stora delar av Europa under olika namn. Grundregeln – ett kort utan par, en förlorare – ändras nästan aldrig.

Land	Namn	Förlorarkort
Sverige	Svarte Petter	Petter, ofta en sotare
Tyskland	Schwarzer Peter	Peter, sotare eller katt
England	Old Maid	Den udda damen
Frankrike	Vieux Garçon	Ofta en knekt
Nederländerna	Zwarte Piet	Varierar med utgåvan

Avvikelserna handlar mest om vilket kort som får rollen som svartepetter och hur förloraren markeras. Vissa länders lekar har flera omaka kort, andra använder helt vanliga kortlekar med olika borttagningsregler.

En tysk bildlek kan alltså se helt annorlunda ut än en svensk, samtidigt som spelgången känns igen redan från första draget. Reser ni med barn räcker det gott att lära sig ordet för förlorarkortet på plats – resten förstår alla ändå. Sotstrecket i ansiktet finns med i flera länders tradition, medan andra nöjer sig med att förloraren får dela ut nästa giv eller utföra en liten uppgift.

Släktingar till Svarte Petter

Flera barnklassiker bygger på samma idé om att samla eller bli av med par. De skiljer sig framför allt i vad som händer mellan dragen.

Finns i sjön handlar om att fråga efter kort i stället för att dra dem blint, vilket ger minnet och lyssnandet en tydlig roll. Memory använder öppna vändningar och belönar den som kommer ihåg var korten låg. Mustafa är snabbare och stökigare, med kort som skickas runt bordet i hög fart.

Välj Svarte Petter när ni har blandade åldrar och kort om tid. Välj Memory när barnet ska träna minnet, och Mustafa när energin i rummet ändå inte går att bromsa. Alla tre fungerar med samma sällskap och samma bord.

Frågor som barnen (och föräldrarna) brukar ställa

Nedan följer de vanligaste frågorna om giv, par och förlorarkort – med korta svar att luta sig mot mitt i en omgång.

Hur många kort får man i Svarte Petter?

Hela leken delas ut, så antalet beror helt på hur många ni är vid bordet. Med en bildlek på ungefär 41 kort och fyra spelare får var och en runt tio kort, medan sex spelare får sju kort var. Att fördelningen blir ojämn spelar ingen roll, eftersom paren rensas bort direkt efter givet och handen då krymper rejält.

Vad gör man om två får lika många par?

Antalet par saknar betydelse i Svarte Petter. Någon poängräkning finns inte, och den som lagt flest par på bordet vinner ingenting extra för det. Bara en enda spelare får ett resultat i slutet av omgången: den som sitter kvar med Petter och därmed förlorar. Alla övriga står lika och vinner tillsammans.

Kan man spela Svarte Petter med vanlig kortlek?

Ja, och det är den vanligaste lösningen när bildleken saknas. Ta bort tre knektar ur en vanlig 52-kortslek, så blir den fjärde knekten spelets Petter. Vill ni följa den engelska traditionen tar ni i stället bort en av de fyra damerna ur leken. Par bildas av två kort med samma valör och samma färg, alltså två svarta eller två röda kort.

Vem som drar först ur grannens hand

Spelaren till vänster om givaren börjar och drar ett dolt kort ur sin egen vänstergrannes hand. I många familjer får i stället den yngsta spelaren inleda, vilket fungerar precis lika bra så länge alla känner till regeln innan givet har delats ut.

Vad är Svarte Petter-kortet i originalet?

Motivet varierar mellan utgåvor och förlag. I de äldre svenska och tyska lekarna föreställer kortet oftast en sotare med svärtat ansikte, vilket också förklarar traditionen med sotstreck på förlorarens näsa. Andra utgåvor använder en svart katt eller en tecknad figur med skälmskt utseende. Gemensamt för alla utgåvor är att kortet är lätt att känna igen och att det bara finns i ett enda exemplar.

Hur små barn kan vara med?

Från omkring fyra år, om barnet får hjälp att hålla korten. Minska leken till åtta eller tio par och låt korten ligga med baksidan uppåt i en rad på bordet i stället för i en solfjäder, så klarar barnet både paren och draget.