Konkan är ett kortspel i rummyfamiljen som spelas med två kortlekar och jokrar, och som lever kvar i vardagsrum från Balkan till Mellanöstern. Vägen till vinst går via nedlagda skalor och trillingar: den som först står utan kort på handen tar omgången.
Reglerna för konkan kortspel varierar från hem till hem, och det som räknas som självklart i en familj kan vara helt okänt i nästa. Sidan följer den vanligaste varianten och pekar ut var husreglerna brukar gå isär.
Innan ni börjar: det här räcker för ett första parti konkan
Ni behöver två kortlekar, fjorton kort var på handen och ett enda mål: bli av med korten före alla andra.
Spelet hör hemma i samma släkt som Rummy, och den som någon gång lagt ut en skala i ett rummyspel känner igen sig efter en minut eller två. Skillnaderna sitter i detaljerna: kortleken är dubbel, handen är stor och slänghögen är hårdare reglerad än i de flesta besläktade spel.
- Blanda två kortlekar tillsammans med jokrarna till en enda hög.
- Dela ut fjorton kort till varje spelare, ett i taget eller i buntar.
- Resten bildar talongen mitt på bordet; vänd det översta kortet och placera det vid sidan som slänghögens första kort.
- Ta ett kort när det blir din tur, antingen det osedda kortet överst i talongen eller det synliga kortet på slänghögen.
- Lägg ner skalor och trillingar framför dig när du har dem samlade.
- Bygg vidare på kombinationer som redan ligger på bordet, dina egna och de andras.
- Avsluta alltid turen med att slänga ett kort på slänghögen.
- Den som först blir av med alla kort går ut, och övriga räknar minuspoäng för det de sitter kvar med.
Så långt är konkan enkelt att komma igång med. Att spelet ändå upplevs som svårare än vanlig rummy beror på handstorleken: fjorton kort ger många halvfärdiga kombinationer på en gång, och valet mellan att vänta in ett kort och att lägga ner det man redan har avgör de flesta omgångar. Kom överens om husreglerna innan ni börjar, särskilt kring jokrar och öppning, eftersom just de punkterna skiljer sig mest mellan olika familjer och länder.
Faktaruta: spelare, kortlek, tid och ålder
Konkan fungerar bäst med tre eller fyra spelare, men går utmärkt på tumanhand. En omgång tar ungefär en halvtimme, och barn från tioårsåldern brukar hänga med utan problem så länge någon vuxen håller reda på poängen. Vill ni ha fler alternativ för den storleken på sällskap finns kortspel för tre personer samlade för sig.
| Uppgift | Vanligast förekommande |
|---|---|
| Antal spelare | 2–4 |
| Kortlek | 2 × 52 kort plus 4 jokrar |
| Speltid | 20–40 minuter per omgång |
| Ålder | Från cirka 10 år |
Lär dig orden innan reglerna
Konkans regler bygger på sex begrepp, och utan dem blir turordningen svår att följa.
Därför kommer ordlistan först. Termerna nedan används rakt igenom resten av sidan, precis som de används vid bordet.
Skala – följd i samma färg
En skala kräver tre eller fler kort i samma färg som följer direkt på varandra, till exempel hjärter fyra, fem och sex. Esset räknas antingen lågt, före tvåan, eller högt, efter kungen. Den vanligaste varianten tillåter inte att skalan går runt hörnet, alltså kung–ess–två, eftersom esset i den stunden skulle behöva ha två värden samtidigt. Skalor kan förlängas i båda ändarna så länge färgen håller.
Trilling och fyrtal – samma valör
En trilling är tre kort av samma valör, ett fyrtal är fyra. Med två kortlekar på bordet uppstår snabbt frågan om dubbletter, och i de flesta hem gäller att korten måste vara i olika färger: två hjärterdamer i samma trilling godtas alltså inte. Fyrtalet blir därmed alltid en av varje färg.
Öppna – att lägga ner första gången
Att öppna betyder att du för första gången lägger ner kort framför dig på bordet, synligt för alla. Innan du öppnat får du inte röra någon annans kombinationer. Många regelverk låter dig öppna med vilken giltig kombination som helst, medan andra hus kräver att den första nedläggningen når upp till en bestämd poängsumma. Kravet är arv från de turkiska och balkanska varianterna, och det bör bestämmas innan given.
De två högarna på bordet
Mitt på bordet ligger talongen, den nedåtvända högen som ingen ser. Bredvid den ligger slänghögen, som är öppen och där översta kortet alltid är synligt. Talongen är förrådet, slänghögen är minnet: den visar vad de andra har gjort sig av med och blir därför den viktigaste informationskällan under omgången.
Jokern och vad den får ersätta
Jokern är ett vilt kort som kan stå för vilket kort som helst i en skala eller en trilling. Lägger du hjärter sju, joker och hjärter nio är jokern en hjärter åtta och ingenting annat. Regeln som gäller i de flesta hem är att bara en joker får ingå i varje enskild kombination, just för att en kombination med två vilda kort knappt visar något alls. Jokern har dessutom det högsta strafftalet om den blir kvar på handen.
Att gå ut och att bli fast med kort
Att gå ut innebär att du får ner alla dina kort i giltiga kombinationer och dessutom kan slänga ett sista kort. Omgången tar då slut på en gång. Alla andra sitter kvar med sina kort, och de korten räknas som minus enligt en fast värdetabell. Att bli fast med jokern kvar på handen är det dyraste som kan hända.
Så gör ni i ordning bordet
Uppställningen tar en minut: blanda ihop lekarna, dela ut fjorton kort var, lägg talongen mitt på bordet och vänd upp ett kort.
Ordningen spelar mindre roll än att alla är överens om den. Nedan står stegen var för sig, med de vanligaste avvikelserna.
Två kortlekar och jokrar räcker till fyra
Blanda ihop två fullständiga kortlekar och deras jokrar till en enda hög. Det ger 104 nummer- och klädda kort plus jokrarna, vilket räcker gott för fyra spelare med fjorton kort var och en talong som håller hela omgången. Två lekar är också anledningen till att dubbletter alls finns i spelet, och därmed till regeln om olika färger i trillingar. Sitter ni bara två kan en enda lek räcka, och många spelar hellre så eftersom talongen då töms snabbare och omgången får bättre tempo. Blanda ordentligt: två sammanblandade lekar behöver fler omtag än en.
Så delar ni ut fjorton kort var
Givaren delar ut fjorton kort till varje spelare. Vissa regelverk ger givaren själv femton kort, vilket låter denne börja med att slänga direkt i stället för att först ta ett kort – en liten balansregel som förekommer i flera rummyspel. Utdelningen sker antingen ett kort i taget runt bordet eller i buntar om två eller tre, och skillnaden är rent praktisk. Med två sammanblandade lekar och stora händer sparar buntutdelning en hel del tid, särskilt om ni ska hinna flera omgångar på en kväll. Givarrollen går vidare medsols efter varje omgång.
Vänd upp första kortet till slänghögen
När alla fått sina kort läggs resten av korten nedåtvända mitt på bordet som talong. Det översta kortet vänds upp och placeras bredvid, och där börjar slänghögen. Spelaren till vänster om givaren inleder, och redan det uppvända kortet kan avgöra vad den spelaren väljer att göra med sin första tur.
Så spelar ni en tur från början till slut
En tur består av tre delar i fast ordning: ta ett kort, lägg eventuellt ner kombinationer, släng ett kort.
Turen går medsols, och ingen del får hoppas över. Avsnitten nedan tar delarna i tur och ordning och avslutas med ett exempel.
Ta ett kort från talongen eller slänghögen
Du inleder alltid med att ta ett enda kort. Talongen är det säkra valet: kortet är osett, ingen vet vad du fick och du behåller informationsövertaget. Slänghögen är det snabbare valet, men den är villkorad. Bara det översta kortet får tas, aldrig något som ligger längre ner, och i den vanligaste varianten måste kortet dessutom användas direkt i en kombination som du lägger ner samma tur. Du får alltså inte plocka upp en åtta för att spara den till senare. Villkoret är själva anledningen till att slänghögen växer sig stor i konkan medan den ofta töms i andra rummyspel, och det gör varje släng till ett litet beslut om risk.
Lägg ner skalor och trillingar när du får
Efter att du tagit ditt kort får du lägga ner kombinationer framför dig, synliga för alla. Du bestämmer själv hur många du lägger på en och samma tur: en trilling, tre skalor eller ingenting alls. Har du väl öppnat är du fri att fortsätta lägga ner i varje efterföljande tur, och du får också börja bygga vidare på det som redan ligger på bordet. Kombinationerna stannar kvar där de lagts och kan inte tas tillbaka till handen. Just därför är beslutet att öppna det mest laddade i hela spelet: nedlagda kort kan aldrig ge minuspoäng, men de visar också exakt vad du samlar på och vad du behöver. Erfarna spelare håller ofta inne en kombination en tur extra för att inte avslöja för mycket.
Bygg vidare på det som redan ligger
När du öppnat får du lägga enstaka kort på befintliga kombinationer, både dina egna och motståndarnas. En skala i klöver som består av sex, sju och åtta kan förlängas med både femman och nian, och en trilling i damer kan fyllas ut till ett fyrtal med den sista färgen. Att lägga på andras kombinationer är ett av de effektivaste sätten att bli av med lösa kort i slutet av en omgång, eftersom just enstaka höga kort annars blir dyra minuspoäng. Kortet måste passa fullt ut; nästan rätt räcker inte.
Sluta turen med att slänga ett kort
Varje tur avslutas med att du lägger ett kort uppvänt på slänghögen. Utan släng är turen inte slut, och nästa spelare får inte börja. Slänget är också det enda tillfälle då du med säkerhet ger de andra information, så valet handlar lika mycket om vad du inte vill visa som om vad du vill göra dig av med.
Får man slänga jokern?
I de flesta hem är svaret nej: jokern är för värdefull för att få hamna på slänghögen där vem som helst kan ta den. Andra tillåter det men ser det som ett sista utväg-drag när kortet inte går att använda. Bestäm före partiet.
Ett exempel på en tur
Lejla sitter med spader fem, spader sex, tre knektar i olika färger och ett antal lösa kort. Slänghögen visar en hjärter dam som hon inte har någon användning för, så hon tar i stället det översta kortet från talongen och får spader sju. Därmed har hon en färdig skala i spader och en färdig trilling i knektar, och eftersom hon inte öppnat tidigare lägger hon ner båda på en gång: fem, sex och sju i spader framför sig, och knektarna bredvid. Sex kort försvinner från handen i ett enda drag. Kvar har hon sju kort, varav en nia i ruter som varken passar i en påbörjad skala eller i något par. Nian åker på slänghögen, och turen går vidare till nästa spelare. Att hon valde talongen framför den synliga damen var medvetet: hade hon tagit damen hade hon varit tvungen att använda den samma tur, och hon hade dessutom visat de andra vad hon samlar på. Nu vet de bara att hon inte ville ha en nia.
Så byter ni ut en joker som ligger på bordet
Har du kortet som en nedlagd joker ersätter får du byta till dig jokern och använda den på en gång.
Ligger det en skala i ruter med sex, joker och åtta, står jokern för ruter sju. Den som har den riktiga ruter sjuan på handen kan lägga dit den och ta jokern till sig. I den vanligaste varianten gäller två villkor: du måste själv ha öppnat, och jokern ska användas direkt i en kombination som du lägger ner samma tur, inte sparas på handen. Regeln har följt med rummyspelen sedan tidigt nittonhundratal och gör de vilda korten rörliga i stället för låsta, vilket håller spelet levande ända in i slutskedet. Bytet är ofta det som gör att någon plötsligt kan gå ut.
Ett exempel visar varför bytet är så starkt. Selma har öppnat med en trilling i nior och sitter kvar med ruter sju, ruter nio och ruter tio. På bordet ligger motståndarens skala ruter sex, joker, ruter åtta.
Hon lägger dit sin ruter sju, tar jokern och använder den som ruter elva i sin egen nya skala nio, tio, joker. Fyra kort lämnar handen på en enda tur, och det enda hon gav ifrån sig var en sjua som ändå satt fast.
Två gränser är värda att hålla i minnet. En joker som ersätter ett kort i en trilling får bara bytas mot rätt valör i en färg som inte redan ligger där, och en joker i ändan av en skala går i de flesta hem inte att byta alls, eftersom den kan stå för två olika kort.
Så går man ut och avslutar omgången
Du går ut när alla dina kort ligger nere i giltiga kombinationer och du kan slänga ett sista kort.
Slänget är obligatoriskt även här, vilket betyder att du behöver ett kort över när alla kombinationer är lagda. Räknar du fel och får ner exakt allt utan något att slänga, får du vänta ytterligare ett varv. Omgången tar slut i samma stund som det sista kortet lämnar handen, och de andra visar upp sina kort för räkning. En variant som förekommer i flera hem är att man måste gå ut i ett enda svep, alltså lägga ner hela handen på samma tur utan att ha öppnat tidigare. Den varianten ger betydligt längre omgångar och betydligt större minuspoäng.
Slutspurten planeras baklänges. Har du fjorton kort och elva av dem sitter i tre färdiga kombinationer behöver du bara få ihop de tre sista till en fjärde kombination, eller placera två av dem på bordets befintliga skalor och behålla det tredje som ditt sista släng.
Kortet du sparar till slänget bör helst vara ett lågt kort som ingen verkar samla på. Missar du utgången med ett enda kort blir det slänget farligt: en dam som passar i någons trilling kan räcka för att en motståndare ska hinna gå ut innan turen kommer tillbaka till dig.
Slut på talong, ingen har gått ut
Ibland tar korten slut innan någon lyckats. Det vanligaste sättet att lösa det är att lägga undan slänghögens översta kort, blanda resten av högen och lägga tillbaka den som ny talong. Vissa hus föredrar i stället att avsluta omgången direkt: ingen har gått ut, alla räknar korten på handen som minus, och given går vidare. Kom överens i förväg, för det påverkar hur försiktigt man vågar spela mot slutet.
Frågor som dyker upp redan i första omgången
Sex frågor återkommer nästan alltid vid ett nytt konkanbord, och de handlar om slänghögen, öppningen och jokrarna.
Får jag ta flera kort från slänghögen?
Nej. Till skillnad från canasta och vissa rummyvarianter, där hela högen kan hamna på din hand, tar du i konkan bara det översta kortet. Resten ligger kvar orörd. Regeln är också skälet till att slänghögen blir så lång under en omgång, och till att den fungerar som ett gemensamt minne för hela bordet.
Måste jag öppna med en viss poängsumma?
Det beror på husreglerna. Många spelar helt utan öppningskrav och lägger ner den första giltiga kombinationen de får ihop. I andra hem, särskilt där spelet lärts in via de turkiska och balkanska varianterna, krävs att den första nedläggningen når ett bestämt antal poäng, och femtioen är den siffra som oftast nämns. Bestäm före given.
Kan jag lägga kort på motståndarens skala?
Ja, men först efter att du själv har öppnat. Så länge du inte lagt ner någonting eget är bordets kombinationer stängda för dig. När du väl öppnat får du fylla på både dina egna och de andras skalor och trillingar, vilket är ett av de bästa sätten att göra sig av med enstaka höga kort mot slutet av omgången.
Vad händer om jag glömmer slänga?
Turen är helt enkelt inte avslutad. Nästa spelare får inte börja, och motståndarna kan begära att du slänger innan spelet går vidare. Har du redan sett ditt nästa kort blir situationen rörig, och därför är den vanliga hemmalösningen enkel: kortet läggs tillbaka och du slänger som du skulle ha gjort.
Kan esset användas både lågt och högt?
Ja, men inte i samma skala. Esset får ligga under tvåan eller ovanför kungen, och du väljer vilket när du lägger ner kombinationen. Däremot godtas inte kung, ess, två som en följd, eftersom esset då skulle behöva vara både högst och lägst samtidigt. Vill du ha esset i båda ändarna behöver du två ess.
Hur många jokrar används?
Med två kortlekar används normalt fyra jokrar, alltså två ur varje lek. Vissa spelar med bara två för att göra kombinationerna renare och omgångarna längre. Med en enda lek på tumanhand blir det två jokrar. Fler vilda kort betyder snabbare omgångar och större betydelse för den som råkar sitta med dem.
Så räknar ni poäng
Efter varje omgång räknar alla utom vinnaren ihop korten de har kvar på handen, som minuspoäng.
Räkningen är den del som oftast skrivs ner i ett block vid bordet, och värdena nedan är de som används i de flesta hem.
Kortens värden i tabellform
Nummerkorten är värda sin valör, de klädda korten tio poäng styck och jokern klart mest. Esset är den enda posten som brukar variera: ligger det lågt i en skala räknas det som ett, och ligger det högt eller kvar på handen räknas det ofta som elva. Kom överens om esset innan ni börjar räkna, eftersom det annars blir diskussion i just den omgång där det spelar roll.
| Kort | Poäng |
|---|---|
| 2–10 | Kortets valör |
| Knekt, dam, kung | 10 |
| Ess | 1 eller 11 |
| Joker | 25 |
Kort kvar på hand ger minus
Vinnaren av omgången noterar noll. Alla andra summerar sina kvarvarande kort enligt tabellen och skriver siffran som minus i protokollet. Kort som redan ligger nedlagda på bordet räknas aldrig, vilket är hela poängen med att öppna tidigt. En spelare som sitter kvar med två kungar och en joker samlar på sig fyrtiofem minus på en enda omgång, medan den som hunnit lägga ner det mesta klarar sig med några få. Skillnaden mellan de två situationerna avgörs nästan alltid av ett enda beslut tidigare i omgången.
Exempel på räkning
Amir sitter kvar med kung i spader, sjua i hjärter och trea i klöver: tio plus sju plus tre blir tjugo minus. Sara har en joker och en femma kvar och noterar trettio minus. Vinnaren skriver noll, och nästa omgång börjar med ny givare.
När partiet är slut – poänggräns
Ett parti konkan består av flera omgångar, och det finns två vanliga sätt att bestämma slutet. Antingen spelar ni till en fast gräns, där den som först passerar femhundra minus förlorar och den med minst minus vinner, eller så kommer ni överens om ett bestämt antal omgångar, ofta fyra eller sex. Gränsvarianten passar en lång kväll, medan ett fast antal omgångar är enklare när flera vill turas om vid bordet.
Vanliga misstag vid bordet
Tre fel återkommer hos nya spelare, och alla tre går att rätta direkt.
Lägga en skala med två kort
Två kort i följd är ingen skala, hur uppenbar fortsättningen än verkar. Minimum är tre kort i samma färg, och samma sak gäller trillingar: ett par räcker inte. Misstaget är lätt att göra med fjorton kort på handen, där halvfärdiga kombinationer ligger sorterade bredvid varandra och ser färdiga ut. Upptäcks felet direkt tas korten tillbaka till handen utan påföljd i de flesta hem.
Ta slänghögens kort utan att använda det
I den vanligaste varianten får kortet från slänghögen bara tas om det används i en nedläggning samma tur. Att plocka upp en dam för att hoppas på fler damer senare är alltså inte tillåtet. Nybörjare gör det ofta av vana från andra rummyspel. Rättningen är enkel: kortet läggs tillbaka och spelaren tar från talongen i stället.
Två jokrar i samma trilling
En trilling med två jokrar och ett enda riktigt kort accepteras sällan, eftersom kombinationen knappt säger någonting om vad som faktiskt ligger på bordet. Regeln som gäller i de flesta hem är alltså en joker per kombination. Vill ni spela mildare går det förstås bra, men bestäm det hemma innan given och håll er till beslutet hela partiet.
Ett fjärde fel hör egentligen hemma i samma lista, och det syns först vid räkningen. En hand med kung, dam, knekt och en joker kvar kostar femtiofem minus, och samma kort hade varit värda noll om de lagts ner två varv tidigare.
Höga kort är dessutom svårare att bli av med sent, eftersom alla andra också vill undvika dem och därför inte slänger något som passar. Sitter du med två kungar utan tredje kung i sikte är det oftast bättre att göra dig av med den ena tidigt än att hoppas på en trilling som aldrig kommer.
| Misstag | Vad det kostar | Så gör du i stället |
|---|---|---|
| Skala med två kort | Korten tillbaka till handen | Räkna alltid till tre innan du lägger ner |
| Kort från slänghögen utan användning | Turen görs om | Ta från talongen när du bara vill spara |
| Två jokrar i samma kombination | Kombinationen underkänns | Sprid jokrarna på olika kombinationer |
| Höga kort kvar på handen | Tio minus per klätt kort | Öppna tidigare eller släng ett av paren |
Andra sätt att spela konkan
Konkan finns i flera former, och de skiljer sig i antal lekar, jokrar och krav vid öppningen.
Konkan på tumanhand
Med två spelare räcker ofta en enda kortlek med sina två jokrar. Handen görs då mindre, gärna tio kort, och omgångarna blir märkbart snabbare eftersom talongen töms fort. Tvåmannaspelet är också det mest taktiska: slänghögen blir en direkt dialog mellan er två, och varje kort du gör dig av med hamnar hos den enda motståndare du har.
Utan jokrar
Plockar ni bort jokrarna får ni ett strängare spel där varje skala och trilling måste vara ren. Omgångarna blir längre, talongen hinner ofta ta slut, och minuspoängen växer. Varianten är vanlig bland vana spelare som tycker att de vilda korten avgör för mycket, och den ligger närmare spelets äldsta form.
Med öppningskrav i poäng
Här får du inte öppna förrän din första nedläggning når upp till en bestämd summa, oftast femtioen poäng räknat enligt den vanliga värdetabellen. Kravet kommer från de besläktade spelen i Turkiet och på Balkan, där femtioen till och med gett namn åt spelet. Effekten är tydlig: alla sitter längre på sina kort, handen växer, och den som till slut öppnar gör det med flera kombinationer på en gång. Vill ni spela långsammare och mer beräknande är det här varianten att välja.
Släktingar: rummy, remi och Conquian
Konkan står mitt i en stor familj. Vanlig rummy spelas med en lek, mindre händer och friare slänghög, och den som vill jämföra kan börja i beskrivningen av rummy. På Balkan kallas den lokala varianten remi och ligger mycket nära konkan, med två lekar och öppningskrav i poäng. Längst bak i släktledet finns mexikanska Conquian, som spelas med en förkortad lek och räknas som ett av de äldsta spelen i hela gruppen. Vill ni i stället byta helt spelstil finns Skitgubbe och Dam kortspel (Svarta Maja) på andra sidor.
Tänk ett steg längre
Bra konkanspel handlar om tre saker: när du öppnar, vad du slänger och när jokern används.
Vänta med att öppna eller lägg ner tidigt?
Tidig öppning har ett pris. Så fort dina kombinationer ligger på bordet kan alla andra bygga vidare på dem, och du hjälper därmed motståndarna att bli av med sina lösa kort. Samtidigt är nedlagda kort trygga: de kan aldrig bli minuspoäng om någon annan går ut. En rimlig tumregel är att öppna tidigt när du sitter med mycket höga kort, eftersom risken är stor, och vänta något varv när handen mest består av låga kort och du har råd att bli fast. Sitter jokern i en av kombinationerna lutar valet oftast åt att lägga ner.
Håll koll på slänghögen
Slänghögen är den enda öppna informationen i spelet. Har någon nyss tagit en åtta därifrån vet du att åttor och kort i samma färg intill den är farliga att slänga. Ett kort som legat orört länge är däremot oftast ofarligt. Vana spelare håller också reda på vad de själva slängt tidigt i omgången, eftersom de korten kan bli aktuella igen när högen blandas om till ny talong.
Spara jokern till rätt tillfälle
Jokern är värd tjugofem minus och bör aldrig bli kvar på handen, men den bör inte heller slösas bort på den första lucka som dyker upp. Använd den där den frigör flest kort på en gång, gärna som fjärde kort i ett fyrtal eller som mittkort i en skala du redan har båda ändarna på. Ligger jokern nere på bordet kan den dessutom bytas till dig senare.
Från Conquian till Balkan – konkans väg till Sverige
Konkan hör till en spelfamilj som brukar spåras till mexikanska Conquian, ett spel som var känt i Nordamerika redan under andra halvan av artonhundratalet och som räknas som föregångare till hela rummygruppen. Namnet i sig har rest långt: från spanskans stavning över engelskans coon can till de former som används i Sydosteuropa och Mellanöstern i dag. Under nittonhundratalet spred sig rummyspelen snabbt, och i länder som Bosnien, Serbien och Turkiet växte lokala varianter fram med två kortlekar, större händer och egna krav vid öppningen. Där blev spelet en självklar del av kaféliv och familjesamvaro, ungefär som tarockspel varit på andra håll i Europa.
Till Sverige kom konkan framför allt med människor som flyttade hit från Balkan och Mellanöstern, och spelet lärs fortfarande vidare hemma snarare än ur regelböcker. Det förklarar varför reglerna varierar så mycket mellan olika familjer: varje hushåll bär med sig den version som spelades där man lärde sig. Vill ni prova mot andra finns spelet i flera former när ni spelar kortspel online och gratis, och den som vill introducera de yngsta i familjen kan börja med enklare kortspel för barn innan handen växer till fjorton kort.
Vad heter spelet i andra länder?
Stavningen skiftar med språket. Konkan och Kunkan används i Sydosteuropa och Mellanöstern, Concan förekommer i spanskspråkiga sammanhang, Conquian är den mexikanska formen och Coon Can den äldre engelska. Bakom namnen ligger samma grundidé: samla skalor och trillingar och bli av med korten först. Skillnaderna handlar om antal lekar, handstorlek och hur strängt öppningen regleras.