Den som söker på harpan kortspel vill oftast veta två saker: hur korten läggs ut och hur man vinner. Svaret är kort. Du lägger sju kolumner, bygger nedåt i växlande färg och flyttar korten till fyra grundhögar som byggs från ess till kung. Är alla 52 kort uppe har patiensen gått ut.
Harpan är Sveriges mest lagda patiens, känd från varje Windows-dator sedan nittiotalet. En spelare, en kortlek, fem minuter. Sidan tar termerna först och reglerna sedan, eftersom reglerna är enkla först när orden sitter.
Innan du börjar: det här räcker för första partiet
Du behöver en vanlig kortlek, ett bord och tio minuter. Inget mer. De två avsnitten närmast nedan ger dig förutsättningarna och en genomgång av hela partiet i åtta steg, vilket räcker för att lägga Harpan på egen hand redan i kväll.
Resten av sidan fördjupar varje moment, förklarar poängräkning och tar upp varianterna. Börja gärna med att lägga ett parti och läs vidare när något låser sig.
En spelare, en kortlek och ungefär tio minuter
Harpan spelas ensam. Jokrarna läggs undan, så leken är 52 kort. Ett parti tar mellan fem och femton minuter, beroende på hur envis du är mot en uppställning som vägrar lossna. Åldersgränsen är låg: den som kan känna igen färger och räkna baklänges klarar ett parti.
| Förutsättning | Harpan |
|---|---|
| Antal spelare | 1 |
| Kortlek | 52 kort, utan jokrar |
| Speltid | 5–15 minuter |
| Ålder | Från cirka 7 år |
| Kort på bordet vid start | 28 |
| Kort i talongen vid start | 24 |
Så lägger du Harpan i åtta steg
Hela partiet ryms i åtta punkter. Läs dem en gång, lägg ut korten och gå tillbaka hit när något känns oklart.
- Blanda leken ordentligt. En slarvig blandning ger uppställningar som redan är avgjorda innan du börjat.
- Lägg ut sju kolumner från vänster till höger, med ett kort i den första och sju i den sista.
- Vänd det översta kortet i varje kolumn. Resten av korten ligger kvar med baksidan upp.
- Bygg nedåt i kolumnerna med växlande färg: rött på svart, svart på rött, ett steg lägre för varje kort.
- Flytta ess till grundhögarna så fort de blir tillgängliga, och bygg vidare uppåt i samma färg.
- Dra från talongen när kolumnerna står stilla. Kort du inte kan använda hamnar i kasthögen.
- Fyll en tom kolumn med en kung, ensam eller med sin sekvens. Inget annat kort får plats där.
- Fortsätt tills alla 52 kort ligger i grundhögarna. Då har patiensen gått ut.
Ordningen mellan stegen fyra till sju är fri. Du väljer själv vilket drag som görs härnäst, och det är där hela spelet ligger. Ett parti som låser sig gör det nästan alltid på grund av ett val i mitten, inte på grund av utdelningen.
Orden du behöver kunna innan reglerna
Harpan har sex begrepp, och reglerna längre ned använder dem i varje mening. Talong, kasthög, grundhög, kolumn, sekvens och vänt kort återkommer hela vägen genom sidan, och de har alla en bestämd innebörd.
Lär dig dem här, så blir avsnittet om själva spelet betydligt kortare att läsa. Termerna är dessutom desamma i de flesta andra patienser. Fler kortspelstermer hittar du i vår kortspelsordlista.
Talongen är högen du drar ifrån
Talongen är de kort som blir över när uppställningen är klar. Eftersom 28 kort ligger på bordet återstår 24, och de läggs i en hög med baksidan upp, vanligtvis ovanför eller till vänster om kolumnerna.
Från talongen drar du ett eller tre kort i taget, beroende på vilken regel ni bestämt före partiet. Talongen är alltså inte en reserv du får bläddra fritt i. Korten kommer i den ordning blandningen gav dem, och den ordningen kan du inte ändra på. Först när högen är tom får du börja om med kasthögen.
Kasthögen tar emot korten du inte kan använda
Kasthögen byggs upp av kort som vänts från talongen men inte kunnat spelas. Den ligger bredvid talongen, med framsidan upp, och växer under hela partiet tills du tömt talongen och vänder den.
Bara det översta kortet i kasthögen är tillgängligt. Det får flyttas till en kolumn eller en grundhög, och först när det lämnat högen blir kortet under synligt. Spelar du bort ett kort från kasthögen får du alltså ett nytt att arbeta med direkt, utan att dra ur talongen.
Grundhögarna är dit alla kort ska
Grundhögarna är fyra högar ovanför kolumnerna, en per färg. De kallas ibland esshögar, eftersom varje hög börjar med ett ess och inget annat kort får ligga i botten.
Ovanpå esset läggs tvåan i samma färg, sedan trean, och så vidare upp till kungen. Hjärter går bara på hjärter, spader bara på spader. När alla fyra högar är kompletta ligger 52 kort uppe och partiet är vunnet. Kort till grundhögarna kan komma antingen från en kolumn eller från kasthögen, aldrig direkt ur talongen. Ordningen inom varje hög är alltså given från början.
Kolumnerna bildar själva harpan
De sju kolumnerna är spelplanen. Den första har ett kort, den andra två, och så vidare till den sjunde som har sju. Tillsammans är det 28 kort.
Korten läggs omlott så att de dolda korten sticker fram i kanten. Formen som uppstår, med en kort vänsterkant och en lång högerkant, påminner om en harpa, och det är därifrån det svenska namnet kommer. Under det synliga kortet i varje kolumn ligger de dolda korten kvar. Det är dem hela partiet handlar om att komma åt, och de är också anledningen till att två till synes lika uppställningar kan sluta helt olika.
En sekvens är kort i fallande ordning med växlande färg
En sekvens är två eller flera synliga kort i en kolumn där varje kort är ett steg lägre än kortet ovanför och har motsatt färg. Spader tio, hjärter nio, klöver åtta är en sekvens.
Med färg menas här svart eller rött, inte spader eller hjärter. Rött läggs på svart, svart på rött, utan undantag. En sekvens får flyttas i sin helhet till ett kort som passar högst upp, men du får också ta bara de nedersta korten och lämna resten kvar. Just den delningen är ofta skillnaden mellan ett låst och ett öppnat parti.
Att vända ett kort betyder att ett dolt kort blir synligt
När det sista synliga kortet i en kolumn flyttas bort ligger ett dolt kort överst. Det vänder du direkt, och kortet är sedan i spel.
Vändningen är gratis och kräver inget beslut av dig. Däremot är den hela poängen med de flesta drag du gör, eftersom varje vänt kort ger ny information och nya möjligheter. Avsnittet om strategi längre ned återkommer till varför vändningar bör gå före allt annat.
Så lägger du upp korten
Uppställningen består av tre delar: sju kolumner på bordet, en talong vid sidan och fyra tomma platser för grundhögarna. Lägg dem så att du ser allt utan att flytta på högar hela tiden.
Ha gott om plats. Kolumnerna växer nedåt när du bygger sekvenser, och en kolumn kan i ett långt parti bli fjorton kort lång. Ett soffbord räcker sällan, och ett golv fungerar bättre än man tror.
Blanda och lägg ut sju kolumner
Blanda leken och lägg det första kortet längst till vänster. Lägg sedan ett kort på var och en av de sex platserna till höger. Gå tillbaka till kolumn två och lägg ett kort där, sedan ett på var och en av kolumnerna till höger om den. Fortsätt så tills den sjunde kolumnen fått sitt sjunde kort.
Resultatet är en trappa: en, två, tre, fyra, fem, sex och sju kort. Vänd det översta kortet i varje kolumn och låt resten ligga dolda. Vissa lägger i stället ut kolumn för kolumn, vilket ger exakt samma uppställning men gör det lättare att tappa räkningen.
| Kolumn | Antal kort | Dolda kort |
|---|---|---|
| 1 | 1 | 0 |
| 2 | 2 | 1 |
| 3 | 3 | 2 |
| 4 | 4 | 3 |
| 5 | 5 | 4 |
| 6 | 6 | 5 |
| 7 | 7 | 6 |
| Totalt | 28 | 21 |
Tjugoen dolda kort ska alltså vändas under partiets gång. Det är den siffran som avgör om patiensen går ut.
Resten blir talong
De 24 kort som ligger kvar i handen läggs åt sidan med baksidan upp. Det är talongen, och den rörs inte förrän kolumnerna slutat ge dig drag.
Någon kasthög finns inte ännu. Den uppstår i samma stund som du vänder det första kortet ur talongen, och växer sedan varje gång ett vänt kort inte går att placera. Grundhögarnas fyra platser står tomma till dess att det första esset dyker upp, vilket ibland dröjer längre än man önskar.
Så spelar du, drag för drag
Ordningen mellan dragen är fri. Ingen turordning styr Harpan, och ingen motspelare avbryter dig, så varje läge är helt och hållet ditt att lösa.
Det gör patiensen till något annat än sällskapsspel som Chicago eller Sjuan, där andras drag ändrar förutsättningarna mellan varje giv. Här beror allt på uppställningen och dina egna beslut. Avsnitten nedan går igenom varje sorts drag för sig, i den ordning de brukar bli aktuella under ett parti. Börja alltid med kolumnerna och ta talongen sist.
Flytta kort mellan kolumnerna
Ett synligt kort får läggas på ett kort som är exakt ett steg högre och har motsatt färg. Ruter sex går på klöver sju eller spader sju, aldrig på hjärter sju. Kortet du flyttar måste vara synligt, och kortet du lägger på måste ligga längst ned i sin kolumn.
Sitter flera kort redan i en giltig sekvens får hela sekvensen flyttas i ett svep, förutsatt att det översta kortet passar på målkortet. Du får också dela sekvensen och ta med dig bara de nedersta korten. En sekvens som lyder spader nio, hjärter åtta, klöver sju kan alltså flyttas hel till en röd tia, eller delas så att hjärter åtta och klöver sju går till en svart nia.
Varje flytt som avslöjar ett dolt kort är värd mer än en flytt som bara omfördelar det du redan ser. Kolumner som töms helt ger dig en plats att parkera en kung på, men bara en kung. Tänk efter innan du flyttar bort ett kort som håller ihop två sekvenser, eftersom vägen sällan går att backa.
Bygg grundhögarna från ess till kung
Grundhögarna byggs uppåt i samma färg. Esset läggs först, sedan tvåan, trean och vidare tills kungen ligger överst och högen är komplett.
Korten får komma från två håll: det nedersta synliga kortet i en kolumn, eller det översta kortet i kasthögen. Något annat sätt finns inte. Ett kort som ligger mitt i en sekvens måste alltså först friläggas, vilket kan kräva flera drag i tur och ordning.
| Grundhög | Byggs från | Byggs till | Antal kort |
|---|---|---|---|
| Hjärter | Ess | Kung | 13 |
| Ruter | Ess | Kung | 13 |
| Spader | Ess | Kung | 13 |
| Klöver | Ess | Kung | 13 |
Fyra kompletta högar ger 52 kort, och där slutar partiet. Att skicka upp kort tidigt känns produktivt, men höga kort behövs ofta kvar i kolumnerna som underlag för sekvenser. Ess och tvåor är undantaget: de gör ingen nytta nere på bordet och bör upp direkt. Från femman och uppåt lönar det sig ofta att vänta tills kolumnerna klarar sig utan kortet.
Dra från talongen – ett eller tre kort i taget
Talongen vänds antingen ett kort i taget eller tre kort i taget. Båda varianterna är vedertagna, och skillnaden mellan dem avgör hur svår patiensen blir. Datorversioner låter dig ofta välja i en meny före partiet.
Bestäm vilken regel som gäller innan du lägger ut korten, precis som man kommer överens om husregler före ett parti Rummy. Att byta mitt i partiet gör resultatet meningslöst, särskilt om du räknar poäng. De två underavsnitten nedan går igenom varje variant för sig, med de följder valet får för antalet genomgångar och för hur många partier som går ut. Väljer du tre kort första gången du lägger Harpan blir intrycket onödigt hårt, så börja hellre med ett kort och skärp reglerna när uppställningen känns igen.
Ett kort i taget ur talongen
Vänds korten ett och ett blir varje kort i talongen förr eller senare tillgängligt. Du ser dem i tur och ordning, och det som inte går att spela lägger sig i kasthögen.
Varianten är den lättaste, och den vanligaste vid köksbordet. Kombinerad med obegränsat antal genomgångar av talongen ger den de flesta uppställningar en rimlig chans att gå ut. Nackdelen är att partiet tar längre tid, eftersom du kan bläddra hur många varv som helst utan att komma vidare. Vissa räknar därför varvet som slut när en hel genomgång inte gett ett enda spelbart kort.
Dra tre kort
Vid tre kort i taget vänds korten i grupper om tre, och bara det översta av dem får spelas. Kan du spela det blir kortet under tillgängligt, och därefter det tredje.
Ordningen i talongen ändras inte av att du drar. Vartannat eller vart tredje kort blir därför i praktiken oåtkomligt i den första genomgången, och du måste varva runt högen för att komma åt dem. Om antalet kort i talongen inte är jämnt delbart med tre vänds sista gruppen med ett eller två kort. Varianten är standard i de flesta datorversioner och ger klart färre vunna partier. Vid bordet är den samtidigt snabbare, eftersom talongen tar slut på åtta drag. Håll ordning på grupperna, för ett feldraget kort går inte att lägga tillbaka på rätt plats.
Bara en kung får ta en tom kolumn
En tom kolumn får fyllas med en kung, och ingenting annat. Regeln gäller i så gott som alla regelverk, både på bordet och i datorversionerna.
Kungen kan komma från en annan kolumn, från kasthögen eller från talongen, och den får ta med sig hela sekvensen som ligger under den. Flyttar du en kung med dam, knekt och tia i släptåg får alla fyra korten plats på den tomma platsen.
En tom kolumn utan tillgänglig kung är därför inte alltid en tillgång. Den står bara och tar plats tills rätt kort dyker upp, och under tiden har du färre kolumner att arbeta i. Vilken av kungarna du väljer spelar också roll, vilket strategiavsnittet återkommer till.
Ta tillbaka kort från grundhögen när det behövs
De flesta regelverk tillåter att du hämtar tillbaka det översta kortet från en grundhög och lägger det i en kolumn. Kortet måste passa där enligt vanliga regler: ett steg lägre och motsatt färg.
Draget räddar lägen där en sexa i grundhögen behövs för att en femma ska kunna flyttas och ett dolt kort vändas. I poängspel kostar det däremot, eftersom kort som lämnar grundhögen vanligen ger minuspoäng. Se avsnittet om poängräkning för hur avdraget brukar se ut. Vissa strikta regelverk förbjuder draget helt, och då är varje kort som gått upp uppe för gott.
Gå igenom talongen igen – hur många gånger?
När talongen är tom vänder du kasthögen upp och ned, utan att blanda om den, och har en ny talong. Hur många gånger det får göras varierar mellan regelverken.
Vid ett kort i taget tillåter de flesta hem obegränsat antal genomgångar, eftersom partiet annars sällan går ut. Vid tre kort i taget är tre genomgångar den vanligaste gränsen, och den används i flera datorversioner. Strikta regelverk stannar vid en enda genomgång, vilket gör patiensen betydligt hårdare och partierna märkbart kortare. Vilken norm som gäller bör framgå innan korten läggs ut, eftersom en enda extra genomgång kan avgöra partiet.
Bestäm gränsen innan partiet börjar. Antalet genomgångar påverkar utfallet mer än något annat husregelbeslut, och det är också det man oftast glömmer att komma överens om.
Så avgörs partiet
Ett parti Harpan slutar på ett av två sätt: patiensen går ut, eller så låser den sig. Något oavgjort finns inte, och någon motståndare att skylla på finns inte heller.
Skillnaden mellan utfallen märks ofta långt innan sista kortet är lagt. De tre avsnitten nedan beskriver segern, låsningen och hur ofta vart och ett brukar inträffa.
Du vinner när alla 52 kort ligger i grundhögarna
Segern är enkel att känna igen. Fyra grundhögar, tretton kort i varje, från ess till kung i respektive färg.
I praktiken är partiet avgjort tidigare än så. När det sista dolda kortet vänts och talongen är tömd på användbara kort brukar resten gå av sig självt, och du flyttar bara upp korten i rätt ordning. Datorversioner har därför ofta en knapp som avslutar partiet åt dig när inga val återstår. Vid bordet gör man samma sak för hand, med ungefär lika stor spänning. Vissa räknar partiet som vunnet redan där, andra lägger upp varje kort för formens skull.
När inga drag finns kvar är patiensen låst
Partiet är låst när inget kort kan flyttas mellan kolumnerna, inget kort kan gå till en grundhög och talongen inte längre ger något nytt.
Innan du ger upp: gå igenom talongen en gång till och kontrollera varje synligt kort mot varje kolumn. Låsta partier avslöjar sig ofta genom att fyra eller fem kolumner har kung längst upp, att båda svarta kungarna sitter dolda under långa sekvenser, eller att samma två färger blockerar varandra i kasthögen. Många låsningar hade gått att undvika tidigare i partiet, vilket är svårt att trösta sig med när det redan hänt. Lägg om och börja på nytt; en ny blandning kostar inget annat än en minut. Ett låst parti räknas som förlorat även om korten aldrig tog slut.
Hur ofta går Harpan ut?
Med alla kort vända från början är omkring 80 procent av givarna teoretiskt lösbara. Den siffran gäller ett rent tankeproblem där ingen information är dold, och den säger därför mycket lite om hur det går vid köksbordet.
I verkligheten går betydligt färre partier ut, eftersom du fattar besluten utan att veta vad som ligger under de dolda korten. Andelen vunna partier ligger normalt en bra bit under hälften, och varierar kraftigt med hur van spelaren är och hur noga varje drag övervägs.
Att dra ett kort i taget ger klart fler vinster än att dra tre. Skillnaden kommer av att hela talongen blir tillgänglig, medan tre kort i taget låser ungefär två tredjedelar av korten bakom en fast ordning. Lägg till obegränsade genomgångar och skillnaden blir ännu tydligare. Räkna alltså inte med att varannan giv går ut.
Frågor som dyker upp när man lägger Harpan
Sju återkommande frågor om regler och gränsfall, placerade direkt efter reglerna eftersom det är där de brukar uppstå. Svaren gäller standardreglerna; husregler kan förstås säga något annat, så länge alla vet om det före partiet. Frågorna om poäng och varianter besvaras längre ned på sidan.
Får man flytta bara en del av en sekvens?
Ja. Du får ta valfritt antal kort från nederkanten av en synlig sekvens, så länge det översta kortet i den flyttade delen passar på målkortet.
Ligger spader nio, hjärter åtta och klöver sju i en kolumn kan du flytta alla tre till en röd tia, eller bara hjärter åtta och klöver sju till en svart nia. Delningen är ofta det enda som frilägger ett dolt kort, och den glöms lätt bort av ovana spelare som flyttar hela högen av gammal vana.
Måste esset läggas i grundhögen direkt?
Nej, reglerna kräver det inte. Ett ess får ligga kvar i kolumnen eller kasthögen hur länge du vill.
Skäl att vänta saknas dock nästan alltid. Ess går inte att bygga vidare på i kolumnerna, de blockerar korten under sig och de behövs för att grundhögarna över huvud taget ska komma igång. Datorversioner flyttar därför upp ess automatiskt, och vid bordet är vanan lika bra. Undantaget är poängspel, där ett ess ibland hålls kvar för att ge fler flyttpoäng.
Vad gör man när talongen är slut?
Vänd hela kasthögen upp och ned och lägg tillbaka den som ny talong. Blanda inte, och kasta inte om ordningen.
Sedan drar du vidare enligt samma regel som tidigare, ett eller tre kort i taget. Hur många gånger det får upprepas beror på vad ni bestämt före partiet, och gränsen är vanligen tre genomgångar vid tre kort. Är gränsen nådd utan att något går att spela är partiet slut. Kasthögen blandas aldrig, oavsett hur olyckligt korten ligger.
Får vilket kort som helst läggas i en tom kolumn?
Nej. En tom kolumn tar bara emot en kung, ensam eller med hela sin sekvens under sig.
Regeln gäller oavsett om kolumnen tömts tidigt eller sent i partiet. Husregler kan luckra upp det, och en variant som tillåter vilket kort som helst gör patiensen märkbart lättare att få ut. Sådana varianter presenteras i avsnittet om husregler längre ned, men de är inte standard och bör bestämmas i förväg om du räknar poäng. Kungregeln är också det som gör tomma kolumner värdefulla i stället för självklara.
Är Harpan och patiens samma sak?
Nej, patiens är samlingsnamnet för kortspel som en person lägger ensam. Harpan är en av flera hundra patienser.
Internationellt heter den Klondike, och i engelskspråkiga länder används ofta bara Solitaire eller Patience om hela kategorin. Att svenskar säger patiens och menar Harpan beror på att det är den enda de flesta lagt, och att datorernas Solitaire aldrig hette något annat här. Skillnaden mellan begreppen är alltså kategori och enskilt spel. Vill du ha sällskap i stället finns kortspel för två och kortspel för tre personer samlade var för sig.
Hur många kort ligger i talongen från början?
Tjugofyra kort. Uppställningen tar 28 av lekens 52 kort, och de återstående 24 läggs åt sidan som talong.
Siffran är densamma i varje parti, eftersom kolumnerna alltid innehåller ett till sju kort och summan därför blir 28. Den som drar tre kort i taget får alltså åtta grupper om tre i första genomgången, varken fler eller färre. Talongen krymper sedan för varje varv du bläddrar igenom den, eftersom kort som spelats ut inte kommer tillbaka.
Kan Harpan läggas med två kortlekar?
Ja, men då är det inte längre Harpan. Med två lekar och 104 kort blir det en annan patiens med egna regler och en betydligt större uppställning.
Dubbelharpan och Spindelharpan är de vanligaste, och båda har fler kolumner och fler grundhögar än originalet. Se avsnittet om andra sätt att lägga Harpan, där varianterna gås igenom var för sig med uppställning och regler. Vill du hellre ha sällskap runt bordet passar ett vanligt sällskapsspel bättre än en dubbel patiens.
Så räknar du poäng om du vill tävla
Poäng är helt frivilligt i Harpan – patiensen fungerar precis lika bra utan en enda siffra.
Systemen kommer nästan alla från datorversionerna, där någon behövde ge spelaren ett tal att jaga. Vid bordet används de mest när två personer lägger var sitt parti och vill kunna jämföra efteråt. Räkningen nedan är den vanligaste. En husregel som alla runt bordet känner till är lika giltig.
Tre system dominerar: standardpoäng, Vegas-poäng och de tids- och dragbaserade bonusar som apparna lagt till.
Standardpoäng: tio poäng per kort i grundhögen
Standardpoängen belönar två saker: kort som når grundhögarna och dolda kort som blir synliga. Varje drag har ett fast värde, och ett av dem kostar poäng i stället för att ge.
| Drag | Poäng |
|---|---|
| Kort till grundhög | +10 |
| Kort från kasthögen till en kolumn | +5 |
| Dolt kort som vänds | +5 |
| Kort från grundhög tillbaka till kolumn | −15 |
Ett parti som går ut ger 520 poäng från grundhögarna. Till det kommer fem poäng för vart och ett av de 21 dolda korten i uppställningen, alltså 105 poäng till, plus det som kasthögen har bidragit med under vägen. Ungefär 700 poäng är därför ett normalt slutresultat, inte ett rekord.
Minuspoängen för att ta tillbaka ett kort från en grundhög är det som gör systemet lite listigt. Draget är tillåtet, men det ska löna sig – vänder det inget kort och öppnar ingen kolumn har du bara betalat femton poäng för ingenting. Datorversioner lägger ofta på en tidsbonus ovanpå summan.
Vid bordet räknar de flesta bara plusposterna och struntar i minusdraget. Det går snabbare och skillnaden mellan två spelare blir ändå densamma.
Vegas-poäng: 52 dollar i insats
Vegas-varianten gör om patiensen till ett spel om pengar, åtminstone på pappret. Du köper leken för 52 dollar, en dollar per kort, och får tillbaka fem dollar för varje kort som hamnar i en grundhög.
Elva kort i grundhögarna ger 55 dollar och därmed ett litet plus. Ett parti som går ut hela vägen ger 260 dollar, alltså 208 i vinst. De flesta partier landar långt under nollan, vilket är själva poängen med namnet.
Vid dra tre kort brukar tre genomgångar av talongen vara tillåtna, medan ett kort i taget oftast begränsas till en enda genomgång. Detaljerna skiljer sig mellan olika versioner, så bestäm före partiet vad som gäller. Vissa räknar dessutom saldot vidare från parti till parti, som en kassa som töms eller växer.
Systemet straffar den försiktige hårdare än standardpoängen gör. Varje kort du inte får upp i en grundhög är en dollar rakt ner i sjön, och ett parti som låser sig efter tolv kort ser lika illa ut som ett som låste sig efter tre.
Tid, drag och bonus
I appar och datorversioner räknas oftast tre saker utöver korten: hur lång tid partiet tog, hur många drag du gjorde och om patiensen gick ut.
Tidsbonusen brukar vara omvänt proportionell mot antalet sekunder – snabbare parti, större påslag – och den delas i regel bara ut till den som får ut patiensen. Dragräknaren fungerar tvärtom och drar ifrån för onödiga flyttar. Den som spelar för poäng lär sig därför att inte skyffla kort fram och tillbaka i väntan på något bättre.
Hur bonusarna räknas skiljer sig mellan tillverkare och står sällan utskrivet. Jämför därför bara resultat som kommer från samma version.
Andra sätt att lägga Harpan
Varianterna delar grundidén med Harpan men har egna regler, och flera av dem kräver två kortlekar.
Nedan är de vanligaste i korthet. Termerna är desamma som tidigare på sidan, och de flesta finns också i vår kortspelsordlista om något behöver kollas upp.
Två av dem är egna spel snarare än varianter. De övriga tre ändrar bara en detalj i taget.
Spindelharpan använder två lekar och bygger i färg
Spindelharpan spelas med 104 kort och tio kolumner. De fyra första kolumnerna får sex kort vardera, resten fem, och bara det översta kortet i varje kolumn ligger synligt.
Byggandet sker nedåt precis som i Harpan, men färgen spelar en annan roll: du får lägga vilket kort som helst ett steg lägre, medan bara sekvenser i samma färg får flyttas i klump. När en hel svit från kung till ess ligger färdig i en kolumn plockas den bort från bordet. Åtta sådana sviter avslutar partiet.
Svårighetsgraden bestäms av hur många färger leken innehåller. Med en enda färg är spelet mest en fråga om ordning, med två färger blir det betydligt kärvare och med alla fyra färgerna krävs både planering och tur. Talongen delas ut tio kort i taget, ett till varje kolumn, och kräver att ingen kolumn står tom.
Ett parti tar lätt en halvtimme. Spindelharpan är därför den variant folk antingen fastnar helt i eller överger efter en enda giv.
Dubbelharpan – två lekar och nio kolumner
Dubbelharpan är Harpan i dubbel skala: två kortlekar, nio kolumner och åtta grundhögar, två per färg.
Uppställningen följer samma trappa som originalet, med ett kort i första kolumnen och nio i den sista, och bara det översta kortet vänt. Reglerna för att flytta mellan kolumnerna är oförändrade – fallande ordning, växlande färg – och tomma kolumner tas fortfarande av kungar. Antalet kolumner varierar mellan olika regelsamlingar, så kontrollera vilken uppställning ni tänker använda innan givarna delas ut.
Fler kort betyder fler möjliga drag men också mycket längre partier. Räkna med en kvart eller mer.
Två lekar innebär också att varje kort finns i dubbel uppsättning, vilket förändrar planeringen. En dam i spader som ligger fast är inte längre en katastrof – det finns en till någonstans i talongen.
Ett eller tre kort – vilket är svårast?
Att dra tre kort i taget är den svårare varianten, och skillnaden är inte liten.
När korten vänds tre och tre är bara vart tredje kort direkt tillgängligt, och ordningen i kasthögen ligger fast tills något faktiskt spelas. Med ett kort i taget kommer du åt hela talongen, vilket gör att betydligt fler givar går att lösa. Den som vill ha en snabb vinst väljer ett kort. Den som vill ha motstånd väljer tre.
Skillnaden märks tydligast i slutet av partiet, när ett enda kort saknas och det ligger inklämt på fel plats i kasthögen. Med tre kort i taget kan just det kortet vara oåtkomligt hela vägen ut.
Harpan med alla kort synliga
I den här varianten ligger samtliga 52 kort öppet från början, även de som annars är dolda i kolumnerna. Internationellt kallas den Thoughtful Klondike.
Turen försvinner nästan helt. Kvar blir ett rent tankeproblem: given är antingen lösbar eller inte, och det enda som avgör är om du hittar vägen. Varianten används ofta för att undersöka hur stor andel av alla givar som teoretiskt går att lösa, eftersom slumpen i talongen inte längre ställer till det.
Som träning är den utmärkt. Du ser direkt vilka drag som var återvändsgränder, och nästa vanliga parti känns genast mindre godtyckligt.
Många datorversioner har en liknande funktion under namnet vinnbara givar, där programmet bara delar ut lösbara uppställningar. Effekten blir densamma: ansvaret hamnar hos spelaren.
Husregler som gör patiensen lättare att få ut
Tre husregler dyker upp om och om igen, och alla tre gör samma sak: de ökar andelen partier som går ut.
Den första tillåter vilket kort som helst i en tom kolumn i stället för bara kung. Det är den mest kraftfulla lättnaden, eftersom en tom kolumn plötsligt fungerar som en parkeringsplats för besvärliga kort. Den andra ger obegränsat antal genomgångar av talongen även vid tre kort i taget, vilket i praktiken betyder att inget parti låser sig innan alla kombinationer prövats. Den tredje släpper fritt fram att hämta tillbaka kort från grundhögarna, hur ofta som helst.
Kombinera alla tre och patiensen går ut nästan varje gång. Det gör den också en aning meningslös, så välj en och behåll motståndet.
En fjärde husregel förekommer också: att få lägga om de första givarna om uppställningen ser hopplös ut. Den ändrar inga regler under partiet men tar bort de värsta givarna, och är därför den mildaste av lättnaderna.
Så ökar du chansen att få ut patiensen
Turen bestämmer mycket i Harpan, men långt ifrån allt – ordningen du väljer att göra dragen i avgör många partier.
Två spelare som får exakt samma giv kan sluta på helt olika resultat. Principerna nedan är enkla att komma ihåg och kostar ingenting att följa. De löser inte en omöjlig giv, men de ser till att du inte slarvar bort en lösbar.
Ordningen mellan råden spelar roll. Den första punkten går före alla andra när du måste välja.
Vänd dolda kort före allt annat
Information är den knappa resursen i Harpan. Varje dolt kort som blir synligt ger dig ett nytt möjligt drag, och de dolda korten är de enda du inte kan planera kring.
Har du valet mellan ett drag som vänder ett kort och ett drag som bara flyttar en sekvens från en kolumn till en annan, väljer du det första. Undantaget är när flytten öppnar för en kedja av drag som i sin tur vänder något. Räkna framåt ett par steg innan du bestämmer dig, särskilt tidigt i partiet när nästan allt fortfarande ligger med baksidan upp.
Ett dolt kort som blir synligt kan dessutom vara det ess du väntat på. Sannolikheten att draget hjälper är alltid större än sannolikheten att det stjälper, eftersom du inte förlorar någon möjlighet på att veta mer.
Töm kolumnerna med få kort först
Första kolumnen har ett enda kort och andra kolumnen två. De är därför de billigaste vägarna till en tom kolumn.
En tom kolumn är värd mer än nästan vilket enskilt kort som helst. Den ger dig plats att flytta undan en sekvens, komma åt ett dolt kort längre ner i en tung kolumn och lägga ut en kung som annars bara ligger i vägen. Prioritera därför drag som tömmer de korta kolumnerna, även när ett annat drag ser mer produktivt ut för stunden.
Håll också ett öga på kolumn tre. Den blir ofta nästa kandidat, och två tomma kolumner samtidigt räcker för att lösa upp nästan vilken knut som helst i mitten av partiet.
Skynda inte med höga kort till grundhögen
Ess och tvåor kan gå upp direkt. De fyller ingen funktion i kolumnerna och blockerar bara utrymme.
Från femman och uppåt är det tvärtom. Ett sådant kort behövs ofta som underlag för nästa kort i sekvensen, och skickar du upp det för tidigt står du snart med en sexa du inte kan placera någonstans. En bra tumregel är att båda korten av motsatt färg och ett steg lägre redan ska ligga i grundhögarna innan du lyfter upp ett högt kort. Då finns det inget kvar som kunde ha behövt det.
Undantaget är slutfasen. När alla dolda kort är vända och kolumnerna bara innehåller färdiga sekvenser finns ingen anledning att hålla kvar något alls – då åker allt upp i tur och ordning.
Välj rätt kung till den tomma kolumnen
När en kolumn blir tom är frågan inte om en kung ska dit, utan vilken.
Titta först på damerna. En kung av motsatt färg mot en dam som ligger begravd eller fastlåst i kasthögen öppnar en kedja direkt, medan en kung vald på måfå kan låsa kolumnen i resten av partiet. Har du två kungar att välja mellan vinner den som frigör ett dolt kort där den ligger. Finns ingen bra kandidat är det ofta bättre att låta kolumnen stå tom en stund till.
Kungen som redan ligger överst i sin kolumn är sällan rätt val, eftersom flytten inte vänder något kort. Hämta hellre en kung ur kasthögen eller en som ligger och blockerar dolda kort längre ner.
Titta igenom talongen innan du flyttar
Vid ett kort i taget kan du gå igenom hela talongen utan att spela ett enda kort. Gör det tidigt.
Efter en varvsrunda vet du var esset i ruter ligger, om båda de svarta damerna finns kvar och vilka kort som kommer att dyka upp i vilken ordning. Den kunskapen ändrar ofta vilket drag som är bäst just nu. Vid tre kort i taget fungerar samma metod, men bara vart tredje kort går att nå, så gå igenom talongen två gånger innan du drar slutsatser om vad som är tillgängligt.
Det kostar en genomgång av talongen om ni spelar med begränsat antal varv. I gengäld slipper du de drag som ser bra ut men som visar sig ha varit onödiga två minuter senare.
Misstag som låser partiet i onödan
De flesta låsta partier låser sig inte av otur utan av ett enda förhastat drag några minuter tidigare.
Det vanligaste är att fylla en tom kolumn med fel kung, alltså den färg som ingen av de tillgängliga damerna passar på. Näst vanligast är att flytta en sekvens mellan två kolumner utan att flytten vänder något kort – draget ser aktivt ut men förändrar ingenting utom var korten ligger. Ett tredje misstag är att tömma kasthögen tidigt, innan kolumnerna kan ta emot korten, så att de bästa kandidaterna hamnar i grundhögarna där de inte längre går att använda.
Gå igenom talongen en extra gång innan du ger upp. Ett missat drag är vanligare än ett verkligt låst parti.
Kontrollera i tur och ordning: kolumnernas översta kort, kasthögens översta kort och grundhögarna. De flesta upptäcker då minst ett drag de missat.
Var Harpan kommer ifrån
Harpan är en av de yngre patienserna, spridd först i tryck under 1800-talet och sedan över hela världen via datorn.
Ursprunget går inte att fastställa med säkerhet. Patienser spreds länge muntligt och i småskrifter utan namngivna upphovsmän, och namnen skiftade mellan länder. Det som följer är den vanligaste beskrivningen av spelets väg.
Två hållpunkter är säkra: namnet Klondike är knutet till Nordamerika, och det svenska namnet är knutet till uppställningens form.
Klondike, guldrush och 1890-talet
Det internationella namnet Klondike kommer från floden och guldfälten i nordvästra Kanada, där guldrushen drog dit tiotusentals lyckosökare i slutet av 1890-talet.
Kopplingen är rimlig men inte bevisad. Historien säger att guldgrävarna fördrev de långa vintrarna med patienser och att just den här fastnade med platsens namn. Beskrivningar av patienser med en trappformad uppställning finns i tryckta samlingar redan från senare delen av 1800-talet, ofta under andra namn.
Vem som först satte reglerna på pränt vet ingen, och de äldsta beskrivningarna skiljer sig dessutom åt på flera punkter. Det man kan säga är att spelet var väl etablerat långt innan det fick sin nuvarande spridning, och att namnet Klondike blev det som följde med till engelskspråkiga regelböcker och senare till programmerarna.
Ordet patiens är däremot äldre och betydligt bredare. Det omfattar hundratals spel för en person, varav Harpan bara är ett – och långt ifrån det äldsta.
Varför heter det Harpan i Sverige?
Namnet kommer från formen. De sju kolumnerna, med ett kort i den första och sju i den sista, bildar en trappa som liknar en harpas ram med strängar av olika längd.
Uttrycket är svenskt och används inte internationellt – be om en omgång harpan utomlands och du får en förvirrad blick tillbaka. Exakt när namnet började användas är svårt att belägga, men det förekommer i svenska spelsamlingar sedan lång tid och är i dag det helt dominerande namnet här. Att patiensen i datorn heter något annat har inte ändrat på det.
Formförklaringen är också den enda som brukar anges. Någon annan härledning av namnet finns inte i de svenska spelböckerna, och den som vill vara på den säkra sidan säger helt enkelt att namnet syftar på uppställningen.
Windows gjorde patiensen världskänd 1990
Solitaire följde med Windows 3.0 och blev därmed förinstallerad på miljontals kontorsdatorer. Det är sannolikt den enskilt viktigaste anledningen till att alla känner till spelet.
Programmet var inte bara underhållning. Det byggdes också som en övning i att använda musen: att dra ett kort från en kolumn till en annan lärde en ny generation kontorsanställda vad klicka och dra faktiskt innebar. Att den övningen råkade vara beroendeframkallande hörde till saken.
Sedan dess har spelet följt med i praktiskt taget varje version av operativsystemet, numera i en samling som också innehåller spindelharpan och FreeCell. Grafiken har bytts ut flera gånger. Reglerna är desamma.
Effekten på spelets ryktbarhet är svår att överdriva. Harpan hade funnits i över hundra år utan att bli allmängods, och behövde en gratis kopia på varje skrivbord för att bli det spel som alla vet hur man lägger.
Harpan på engelska och andra språk
Den som letar efter regler på andra språk behöver veta vad spelet heter där.
| Språk eller land | Namn |
|---|---|
| Sverige | Harpan |
| USA | Klondike, Solitaire |
| Storbritannien | Patience, Klondike |
| Danmark | 7-kabale |
Ordet Solitaire används i USA om patienser i allmänhet, medan britterna säger Patience om samma sak. Klondike är det namn som pekar ut just den här patiensen oavsett var du frågar.
Det danska namnet 7-kabale beskriver i stället uppställningen, precis som det svenska gör. Kabale är det nordiska ordet för patiens och används på samma sätt i Norge. Söker du regler på engelska ger sökordet Klondike solitaire träffar som stämmer med den här sidan.
Patienser som liknar Harpan
Tre patienser ligger nära Harpan i utrustning och tempo: samma kortlek, en spelare och ungefär lika lång speltid.
Alla tre finns i de flesta datorversioner.
Sitter ni flera vid bordet passar i stället kortspel för två eller kortspel för tre personer, och den som vill ha poängjakt med insatser hittar den i Chicago.
FreeCell
FreeCell läggs med alla 52 kort synliga i åtta kolumner, plus fyra tomma rutor som fungerar som tillfällig förvaring – fricellerna.
Eftersom ingenting är dolt är varje giv ett rent logikproblem. Nästan alla givar går att lösa, vilket gör att en förlust nästan alltid beror på spelaren och inte på leken. Den som tycker att Harpan är för mycket tur bör pröva den här.
Fricellerna är begränsningen. Ju fler av dem som är upptagna, desto färre kort får du flytta i klump, vilket gör att en oförsiktig parkering kan låsa hela partiet.
Pyramid
I Pyramid läggs 28 kort i en pyramid med sju rader, och du plockar bort kort två och två så att summan blir 13.
Knekt räknas som elva, dam som tolv och kung som tretton, vilket gör att kungar tas bort ensamma. Mekaniken har alltså inget alls med sekvenser eller grundhögar att göra, men kortleken och ensamspelandet är detsamma. Partierna är korta.
Bara kort som inte täcks av andra får plockas, vilket gör att pyramidens nedersta rad måste rensas först. Talongen fungerar som i Harpan och ger dig kort att para ihop med.
Idioten
Idioten är den enklaste av de tre: fyra kort läggs ut, och ett kort tas bort om ett annat i samma färg är högre.
Sedan fylls tomma platser på från talongen och proceduren upprepas tills leken är slut. Målet är att bara fyra kort ska återstå. Det lyckas sällan, och just därför har spelet fått sitt namn – ungefär lika kärleksfullt som i Skitgubbe.
Reglerna går att lära ut på trettio sekunder, och ett parti tar ungefär lika lång tid som det tar att blanda leken.