Piquet, i Sverige nästan alltid kallat Pike, är ett franskt kortspel för två personer som spelas med en lek på 32 kort. Ett parti består av sex givar, och poäng delas ut både för de kombinationer man anmäler före spelet och för de stick man tar hem.
Den som har flest poäng när den sjätte given är räknad vinner partiet. Namnet förvirrar en del svenskar, eftersom piké också är ett bomullstyg, men tyget har ingenting med bordet att göra. Nedan följer reglerna för piquet kortspel, från utdelning till färdig poängtabell.
Regler på en minut: så spelar du Piquet
Två spelare får tolv kort var ur en lek på 32, byter kort mot talongen, anmäler sina bästa kombinationer och spelar sedan om sticken.
Given delar tolv kort till var och en och lägger de åtta som blir över i en talong mitt på bordet. Förhand, alltså den som inte har gett, får byta upp till fem kort mot de fem översta i talongen. Bakhand tar därefter de kort som blir kvar, som mest tre stycken.
Sedan kommer den del som gör spelet till vad det är. Innan ett enda kort spelas ut ska spelarna anmäla tre saker: hur många kort de har i sin längsta färg, sin längsta sekvens i följd och sitt bästa set av lika valörer. Bara den som har det bästa i varje kategori får räkna sina poäng där, och motståndaren svarar antingen att anmälan är bra eller att den inte är bra.
- Given delar tolv kort var, åtta läggs åt sidan som talong.
- Förhand byter ett till fem kort, bakhand byter resten.
- Anmälningar räknas: poäng, sekvens och set, i den ordningen.
- Tolv stick spelas utan trumf, med färgtvång.
- Poängen skrivs upp och nästa giv delas ut.
Sticken ger poäng i småportioner: ett poäng för varje utspel av en tia eller högre, ett poäng för att ta hem motståndarens utspel och ett extra för det sista sticket. Den som tar flest stick får tio poäng, och den som tar samtliga tolv får fyrtio. Piquet hör hemma bland sticktagningsspel där räkningen är minst lika viktig som själva utspelet.
| Uppgift | Värde |
|---|---|
| Antal spelare | 2 |
| Kortlek | 32 kort (7 till ess) |
| Speltid | 30–60 minuter |
| Ålder | Från 12 år |
| Antal givar | 6 |
Vad behövs för ett parti Pike?
En vanlig kortlek som du plockar ner till 32 kort, papper och penna för räkningen samt en motspelare vid bordet.
Ta bort alla tvåor, treor, fyror, femmor och sexor. Kvar blir sjua, åtta, nia, tia, knekt, dam, kung och ess i varje färg. Ess är alltid högst och sjuan lägst, både i stickspelet och i sekvenserna, vilket skiljer spelet från flera moderna kortspel för två.
Blocket behövs mer än man tror. Poängen räknas löpande under given, och den som försöker hålla allt i huvudet tappar nästan alltid bort ett stickpoäng på vägen. Fler alternativ hittar du bland våra kortspel för två.
Två spelare: grundformen
Piquet är i grunden ett tvåmannaspel, och allt som beskrivs i det här avsnittet gäller den formen. Varianterna för tre och fyra deltagare kommer längre ner på sidan och bygger helt på reglerna nedan.
Utdelning och talong
Given delar tolv kort till varje spelare, två eller tre i taget, och lägger de åtta återstående korten i en talong.
Vilken metod given väljer spelar mindre roll, så länge samma rytm hålls hela partiet igenom. Traditionen med två i taget är den vanligaste i franska beskrivningar, medan tre i taget går snabbare.
Talongen läggs med baksidan uppåt, och de fem översta korten hör till förhand. De tre understa tillhör bakhand. I det äldre franska sättet lades talongen i två högar just för att markera denna uppdelning, och den ordningen är fortfarande praktisk vid bordet eftersom ingen då kan ta fel kort av misstag.
Carte blanche
En hand helt utan klädda kort kallas carte blanche och ger tio poäng till den som visar upp den.
Anmälan måste göras innan bytet börjar, och spelaren visar sin hand genom att snabbt räkna korten ett i taget för motståndaren. Ingen får alltså behålla en carte blanche i tysthet och plocka fram den senare under given.
Utdelningen är ovanlig, men den har funnits med sedan de äldsta beskrivningarna av spelet. Poängen räknas dessutom före allt annat, vilket kan påverka om motståndaren hinner få repique eller inte.
Bytet från talongen
Förhand byter mellan ett och fem kort mot de fem översta i talongen, och bakhand tar sedan av de kort som ligger kvar.
I de flesta hem tillämpas regeln att förhand måste byta minst ett kort. Byter förhand färre än fem, får hen titta på de kort som lämnades kvar utan att visa dem för motståndaren, vilket är ett litet men verkligt informationsövertag. Den vanligaste varianten är att bakhand får byta upp till de tre kort som återstår, men också har rätt att avstå helt.
Kasserade kort läggs åt sidan och får inte tas tillbaka. Har bakhand inte tagit alla sina kort brukar de vändas upp först efter att sista sticket är spelat, så att båda kan kontrollera räkningen i efterhand. Just den kontrollen är skälet till att erfarna spelare sällan bråkar om vem som hade vilken färg.
Anmälningarna i tur och ordning
Tre kategorier anmäls i fast följd: poäng för längsta färgen, sekvens för kort i följd och set för lika valörer.
Förhand anmäler först i varje kategori. Bakhand svarar då att anmälan är bra, att den inte är bra eller att den är lika, och först därefter går spelarna vidare till nästa kategori. Ordningen är inte en formalitet, eftersom den styr vem som får räkna poängen.
Poäng – längsta färgen
Kategorin poäng avgörs av hur många kort en spelare har i sin längsta färg, och ger lika många poäng som antalet kort.
Fem kort i hjärter ger alltså fem poäng. Har båda lika många kort avgörs frågan på summan av kortens värden, där ess räknas som elva, klädda kort som tio och övriga efter sin valör. Är även summan lika får ingen av spelarna några poäng alls i kategorin, och sedan går man vidare till sekvenserna utan vidare diskussion.
Sekvenser från ters till huitième
En sekvens är tre eller fler kort i följd i samma färg, och den längsta sekvensen vid bordet avgör hela kategorin.
Tre kort kallas ters och ger tre poäng, fyra kort quart ger fyra. Från fem kort och uppåt hoppar poängen kraftigt: quint ger femton, sixième sexton, septième sjutton och huitième hela arton poäng. Vid lika längd vinner den sekvens som toppas av det högsta kortet.
Den spelare som vinner kategorin räknar samtliga sina sekvenser, även de korta, medan motståndaren inte får något alls. Att förlora med en enda valör kan därför kosta ett tvåsiffrigt tal.
| Sekvens | Antal kort | Poäng |
|---|---|---|
| Ters | 3 | 3 |
| Quart | 4 | 4 |
| Quint | 5 | 15 |
| Sixième | 6 | 16 |
| Septième | 7 | 17 |
| Huitième | 8 | 18 |
Trio och fjorton
Ett set är tre eller fyra kort av samma valör, och bara tior och högre valörer räknas i den här kategorin.
Tre lika kallas trio och ger tre poäng, fyra lika kallas fjorton och ger fjorton poäng. Sjuor, åttor och nior är alltså värdelösa som set, hur många man än råkar samla på sig under bytet.
En fjorton slår varje trio, oavsett valör. Fyra tior går därmed före tre ess, och den som vinner kategorin får som vanligt räkna alla sina egna set medan motståndaren räknar noll. Vid två fjortonar avgör den högre valören.
Stickspelet
Förhand spelar ut första kortet, färgtvång gäller och det finns inga trumf i piquet.
Kan en spelare inte följa färg är hen fri att kasta vad som helst, men något kort kan aldrig ta hem sticket utan att tillhöra den utspelade färgen. Sticket vinns alltså alltid av det högsta kortet i den färg som lades ut först, och vinnaren spelar ut till nästa stick.
Poängen faller ut i små portioner medan spelet pågår. Den som spelar ut en tia eller högre får ett poäng, och den som tar hem motståndarens utspel med ett högre kort får också ett poäng. Sista sticket ger ett extra poäng utöver detta, vilket förklarar varför de allra sista korten ofta avgör hela given. Räkningen liknar den i Femhundra, där varje enskilt stick också har ett värde.
Kort, capot och bonusar
Den som tar flest stick under given får tio poäng extra, ett tillägg som på franska kallas cards.
Tar en spelare samtliga tolv stick heter det capot och ger fyrtio poäng i stället för tio. Det är sällsynt men fullt möjligt, särskilt när förhand har fått en lång färg genom bytet och kan spela ner motståndaren kort för kort.
Slutar given sex stick mot sex får ingen av spelarna något tillägg alls. Den situationen är vanligare än många tror, och därför lönar det sig nästan alltid att kämpa om det sjunde sticket i stället för att kasta bort ett osäkert kort i förtid.
Pique och repique
Repique innebär att en spelare når trettio poäng enbart på sina anmälningar innan motståndaren har fått ett enda poäng, och ger sextio poäng extra.
Pique fungerar på liknande sätt men räknar även poängen från stickspelet, och ger trettio poäng i tillägg. Villkoret är att spelaren når trettio innan motståndaren har börjat räkna, vilket i praktiken bara förhand kan göra, eftersom det första utspelet tillhör hen.
Bonusarna ser konstiga ut på papperet, men de kommer ur spelets ålder. När piquet formades var själva anmälningarna det förnäma momentet, och en hand som var så stark att motståndaren inte fick säga något alls belönades därefter. Carte blanche räknas här som poäng för motståndaren och kan alltså släcka en repique.
Hur räknas ett helt parti?
Ett parti består av sex givar där given växlar mellan spelarna, och vinnaren avgörs på skillnaden i slutpoäng.
När den sjätte given är räknad lägger båda ihop sina poäng. Den som har mest får hundra poäng plus skillnaden mellan summorna. Har den ene 320 och den andre 240 blir vinstsiffran alltså 180.
Har förloraren stannat under hundra poäng inträffar det som kallas rubicon, och då byts uträkningen ut. I stället för skillnaden läggs båda spelarnas summor ihop, och hundra poäng adderas till talet. En riktigt ojämn match kan därför sluta i ett par hundra poängs vinst i stället för några få.
| Situation | Vinnarens slutsumma |
|---|---|
| Förloraren når 100 eller mer | 100 + skillnaden |
| Förloraren stannar under 100 | 100 + båda summorna |
Tre spelare: Piquet Normand
Piquet Normand är trepersonersvarianten, där tio kort delas ut till var och en och talongen krymper till två kort.
Uppbyggnaden följer tvåmannaspelet nära. Given delar tio kort till varje deltagare ur samma lek på 32 kort, och de två kort som blir över läggs som en liten talong. Den vanligaste varianten är att förhand får byta mot dessa två kort, medan övriga spelar med den hand de fått. Given är alltså med i spelet på samma villkor som de andra, till skillnad från i många andra trepersonersspel.
Anmälningarna görs i samma tre kategorier som vanligt, men nu ska tre händer jämföras mot varandra. Den som har den bästa poängen, den längsta sekvensen respektive det högsta setet vinner kategorin ensam, och de båda andra får ingenting. Skulle två deltagare ha exakt lika i en kategori brukar man låta den falla bort helt.
Stickspelet går runt bordet medsols och poängen räknas som i grundspelet. Vinnaren av given tar ensam hem sina poäng, och några lag bildas inte. Fler tips finns bland våra kortspel för tre personer, där just den udda spelaren ofta ställer till problem för balansen.
Fyra spelare: Piquet Voleur
Piquet Voleur spelas fyra deltagare i två par, med åtta kort var och utan talong.
Hela leken går ut vid utdelningen, vilket betyder att inget byte förekommer. Man spelar den hand man har fått, och det tar bort en stor del av taktiken kring kastet men gör partierna betydligt snabbare. Makarna sitter mitt emot varandra på klassiskt vis, precis som i bridge och whist.
Den vanligaste varianten är att anmälningarna räknas för paret gemensamt, så att bådas sekvenser och set läggs samman när laget har vunnit en kategori. Jämförelsen görs dock mellan enskilda händer, alltså är det den starkaste handen i vardera laget som ställs mot den andra. Ordningen runt bordet avgör vem som anmäler först.
Namnet voleur betyder tjuv och syftar på spelets mest särpräglade drag: poäng för stick som tas från motståndarparet. Att sno ett stick som partnern annars hade förlorat ger alltså mer än att bara samla på sig egna stick, och därför spelar man ovanligt aggressivt i mitten av given. Räkningen i övrigt följer grundformen.
Går det att spela fler än fyra?
Inte i egentlig mening. Piquet är byggt kring två händer som ställs mot varandra, och strukturen håller inte för fler deltagare.
Talongen sätter den yttre gränsen. Åtta kort räcker till två spelares byte, och redan i trepersonersvarianten krymper den till två kort medan handen går ner från tolv till tio.
Sällskap som ändå vill ha med alla brukar lösa det med en turneringsform. Två spelare möts vid bordet i korta partier om två eller tre givar, medan övriga sitter bredvid och sköter räkningen. Vinnaren sitter kvar och nästa i tur tar plats mot hen.
Vill ni i stället ha ett spel som fungerar för hela sällskapet direkt är Uno eller Dam kortspel betydligt enklare val vid ett fullsatt bord.
En turnering för sex personer får plats på en kväll. Tre bord med två spelare vid varje, två givar per möte och rotation medsols efteråt ger fem ronder, och den som samlat flest vinster tar hem kvällen.
Ett annat sätt är att låta två personer dela på samma hand. Den ena sköter bytet och anmälningarna, den andra spelar sticken, och paret får resonera fritt mellan sig. Metoden passar bra när någon är ny och hellre lär sig genom att titta över axeln.
Undvik däremot att dela ut färre kort till fler personer. Anmälningarna bygger på tolv kort per hand, och med sju eller åtta blir sekvenser och set så sällsynta att hela poängsystemet tappar sin mening.
Vad betyder orden vid bordet?
Piquet har behållit sin franska och engelska terminologi, och de återkommande orden är värda att kunna innan första given.
Många av begreppen har följt med spelet sedan 1600-talet och används fortfarande oöversatta i svenska sällskap. Att lära sig dem tar några minuter och sparar en hel del avbrott mitt i räkningen.
| Ord | Betydelse |
|---|---|
| Förhand (elder) | Spelaren som inte har gett; byter först och spelar ut |
| Bakhand (younger) | Given; byter sist och svarar på anmälningarna |
| Talong | De åtta kort som ligger kvar efter utdelningen |
| Bra / inte bra | Svaret på om motståndarens anmälan är högre eller lägre |
| Carte blanche | Hand utan klädda kort, tio poäng |
| Capot | Samtliga tolv stick, fyrtio poäng |
| Rubicon | Att sluta partiet under hundra poäng |
| Ters, quart, quint | Sekvenser om tre, fyra respektive fem kort |
Alla poäng samlade på ett ställe
Här står varje poänggivande moment i spelet i en och samma tabell, från anmälningar till bonusar.
Ha gärna listan framme de första partierna. Räkningen sitter snabbt, men just kombinationen av anmälningar och löpande stickpoäng är det som gör att nybörjare tappar bort sig.
| Moment | Poäng |
|---|---|
| Carte blanche | 10 |
| Poäng (längsta färgen) | 1 per kort |
| Ters / quart | 3 / 4 |
| Quint / sixième / septième / huitième | 15 / 16 / 17 / 18 |
| Trio | 3 |
| Fjorton | 14 |
| Utspel av tia eller högre | 1 |
| Ta motståndarens utspel | 1 |
| Sista sticket | 1 extra |
| Flest stick (cards) | 10 |
| Capot | 40 |
| Pique | 30 |
| Repique | 60 |
Notera att pique och repique aldrig kombineras i samma giv, och att sex stick mot sex inte ger någon av spelarna de tio poängen för cards.
Hur spelar man pike smart?
Taktiken i piquet handlar om vad du kastar, vad du visar och vad du håller inne. Avsnitten nedan tar upp de fyra beslut som avgör flest givar.
Vad ska förhand kasta?
Förhand bör i de allra flesta lägen byta alla fem kort, eftersom informationsövertaget och chansen till en lång färg väger tyngre än de kort man ger upp.
Behåll den längsta färgen intakt och skydda ess och kungar, som både bygger set och tar hem stick senare i given. En ensam dam i en kort färg är däremot nästan alltid ett bra kast, hur vacker den än ser ut i handen.
Tänk också på sekvenserna. Två kort i följd som ligger högt, till exempel kung och dam i samma färg, är värda att behålla eftersom en enda knekt ur talongen förvandlar dem till en ters. Att jaga en quint med tre lösa kort är däremot sällan lönsamt, och kostar oftast både poängen och stickstyrkan.
Bakhandens försvar
Bakhand har färre kort att byta och bör därför spela på att begränsa motståndarens utdelning i stället för att bygga en egen storhand.
Behåll stoppare i den färg förhand troligen har satsat på. Ett ess eller en kung som håller emot en enda gång kan bryta en lång svit och rädda de tio poängen för flest stick, vilket ofta är mer värt än en ters man aldrig får räkna.
Sikta alltså på cards. Många givar som ser förlorade ut efter anmälningarna jämnar ut sig helt när bakhand tar sju stick.
Räkna korten
Med bara 32 kort i leken går det att sluta sig till nästan hela motståndarens hand efter att anmälningarna är gjorda.
Vet du att motståndaren har fem kort i spader och en ters till kung, återstår sju okända kort av tolv. Lägg till det du själv sitter med och de kort du såg i talongen, så krymper mängden möjligheter snabbt. Räkningen är därmed inte något minneskonststycke utan enkel uteslutning.
Fördelen märks framför allt i slutspelet. Fyra kort kvar på handen och full kontroll på färgerna betyder att du kan planera de sista sticken i förväg, i stället för att gissa om sista sticket och dess extrapoäng.
När lönar det sig att inte anmäla?
Att medvetet hålla tyst om en kombination kallas sinking och är tillåtet, men spelaren förlorar då poängen för anmälan.
Vinsten ligger i att motståndaren får en felaktig bild av din hand och därmed spelar ut i fel färg. Manövern är mest värd när du redan leder klart och hellre vill säkra de tio poängen för flest stick än pressa in ytterligare tre eller fyra i anmälning.
Vilka misstag kostar partiet?
De flesta poäng som försvinner i piquet handlar inte om dåliga kort, utan om slarv i bytet, räkningen och ordningsföljden.
Att byta för få kort är det vanligaste av dem. Nybörjare håller gärna kvar en trevlig hand i stället för att söka den långa färgen, och förlorar därmed både poängkategorin och stickstyrkan i ett enda beslut.
Glömda stickpoäng står för nästa stora läckage. Poängen för sista sticket försvinner ofta i uppståndelsen kring vem som tog flest stick, och den som inte skriver upp löpande hittar sällan tillbaka till talet.
Fel ordning på anmälningarna skapar onödiga tvister, eftersom en spelare som råkar avslöja sitt set före sekvensen har gett bort information gratis. Räknefel kring pique och repique hör också hit: bonusen kräver att motståndaren står på noll, och redan ett enda stickpoäng släcker den.
Lika poäng – vem tar hem det?
Lika i en anmälningskategori betyder att ingen av spelarna får poängen där, och kategorin hoppas helt enkelt över.
Ingen delning förekommer alltså. Poängen går odelat till den som har det bästa i kategorin, och står det exakt lika stryks hela posten ur räkningen för den given.
Regeln gäller alla tre kategorier. Två lika långa färger med samma summa, två sekvenser av samma längd med samma toppkort eller två identiskt värda set stryks alltså mot varandra.
Slutar hela partiet lika efter sex givar finns ingen fastställd huvudregel. Vanligast är att man låter det stå oavgjort, men många sällskap kommer i stället överens om en sjunde giv som skiljedomare innan spelet börjar.
Ett exempel gör regeln tydlig. Du har fem kort i klöver: ess, kung, tia, nia och sjua, alltså summan 41 med ess räknat som elva. Motståndaren har fem kort i ruter: ess, dam, knekt, tia och åtta, summan 51. Ruter vinner kategorin och du får ingenting.
Byt ut din sjua mot en dam och båda händerna landar på 51. Kategorin faller då bort helt, och ingen av er skriver upp något alls. Just den detaljen gör att kortens värden är värda en snabb koll innan ni svarar bra eller inte bra.
| Läge | Vad som händer |
|---|---|
| Lika antal kort, olika summa | Högsta summan vinner kategorin |
| Lika antal kort, lika summa | Ingen får poäng |
| Lika lång sekvens, olika toppkort | Högsta toppkortet vinner |
| Trio mot trio | Högsta valören vinner |
| Fjorton mot trio | Fjortonen vinner oavsett valör |
Pike eller piquet – och tyget med samma namn
Spelet heter piquet på franska, men i svenska sällskap säger nästan alla Pike, och båda formerna är korrekta.
Uttalet är förklaringen. Franskans piquet låter ungefär som pike i svensk mun, och stavningen anpassade sig efter hur ordet sades vid borden. Äldre svenska spelböcker använder ofta båda formerna om vartannat på samma sida.
Ordet piké med accent är däremot ett bomullstyg med upphöjt mönster, känt från pikétröjor, och kommer visserligen från samma franska verb men har ingenting med kortspelet att göra. Söker du på pike kortspel hamnar du alltså rätt här, medan piké leder till klädbutiken.
Stavningen märks också när ni letar regler. Franska och engelska sidor skriver piquet, tyska källor pikett, och den svenska formen pike ger mest träffar i äldre spelböcker.
Korsordskonstruktörer utnyttjar de olika längderna flitigt: fyra rutor blir Piké, sex rutor blir Pikett. Fler sådana svar finns i vår genomgång av kortspel i korsord.
Ett kortspel från 1500-talets Frankrike
Piquet nämns redan av François Rabelais år 1535 och hör därmed till de äldsta kortspel som fortfarande spelas efter i stort sett samma regler.
Under Ludvig XIV:s tid var spelet en självklar del av livet vid hovet, och just tvåmannaformatet passade en kultur där konversationen kring bordet var lika viktig som resultatet. Terminologin vi använder än i dag, med carte blanche och capot, är ett direkt arv från den perioden.
Spelet vandrade sedan över kanalen och blev en engelsk klubbfavorit. Portland Club i London gav ut sina regler 1882, och det var där partiet fastställdes till sex givar med den poängberäkning som beskrivs på den här sidan. Den formen kallas ibland rubicon piquet, till skillnad från äldre varianter som spelades till hundra poäng oavsett antal givar.
Vilka spel liknar piquet?
Släktskapet syns tydligast i spel som kombinerar anmälningar av kortkombinationer med vanligt stickspel för två personer.
Familjen kallas ibland melding-spel efter det engelska ordet för anmälan. Kännetecknet är att en giv ger poäng två gånger: först för korten du har, sedan för det du gör med dem.
Bezique och Klaberjass ligger närmast, båda med poäng för sekvenser och par vid sidan av sticken. Écarté är enklare och snabbare men delar samma franska ursprung. Vill du ha en modern motsvarighet med samma taktiska känsla är gin rummy förmodligen det närmaste du kommer.
Bezique spelas med två sammanslagna lekar och anmäler sina kombinationer under spelets gång i stället för före. Klaberjass har en trumffärg som avgörs vid given, medan piquet klarar sig helt utan trumf.
| Spel | Spelare | Likheten | Skillnaden |
|---|---|---|---|
| Bezique | 2 | Poäng för kombinationer | Anmälan sker under sticken |
| Klaberjass | 2 | Sekvenser och stick | Trumffärg avgörs vid given |
| Écarté | 2 | Franskt ursprung, 32 kort | Inga anmälningar alls |
| Gin rummy | 2 | Sekvenser och set på hand | Inga stick, byte hela given |
| Pinochle | 2–4 | Melding före sticken | Egen lek med dubbletter |
Kommer ni från bridge är den största omställningen att trumf och budgivning saknas helt. Kommer ni från rummy är det i stället stickspelet som är nytt, eftersom kombinationerna där bara ger poäng och aldrig spelas ut mot någon.
Ett litet exempel visar släktskapet. Kung, dam och knekt i hjärter är en ters i piquet, en sekvens i bezique och en påbörjad svit i Gin rummy. Samma tre kort, tre helt olika sätt att tjäna poäng på dem. Reglerna för Pinochle och Écarté finns på egna sidor.
Fler svar om kortspelet piquet
Nedan följer sex korta svar på det som brukar dyka upp när ett sällskap sätter sig ner med spelet för första gången.
Hur många kort använder man i piquet?
Trettiotvå kort. Du utgår från en vanlig lek på 52 kort och plockar bort alla tvåor, treor, fyror, femmor och sexor. Kvar blir sjua till ess i var och en av de fyra färgerna. Ess räknas som högsta kort och sjuan som lägsta, både i sekvenser och när sticken avgörs vid bordet.
Måste bakhand byta?
Nej, den vanligaste varianten är att bakhand får avstå helt från att byta. Förhand däremot brukar vara skyldig att byta minst ett kort. Bakhand får som mest ta de kort som förhand lämnade kvar i talongen, alltså högst tre stycken, och väljer själv hur många av dem som ska in i handen.
Räknas ess som högt eller lågt i sekvens?
Alltid högt. En sekvens byggs uppifrån med ess som topp, så ess, kung och dam i samma färg bildar en ters. Sjuan är seriens lägsta kort och kan aldrig kopplas ihop med esset till en rundgående sekvens, vilket skiljer piquet från flera moderna kortspel med sekvensräkning.
Vad är rubicon?
Rubicon inträffar när förloraren stannar under hundra poäng efter sex givar. Då byter man uträkning: i stället för skillnaden mellan spelarna läggs båda summorna ihop, och hundra poäng adderas till talet. Vinstmarginalen blir därmed betydligt större, och det är just den risken som gör att man kämpar om varje stickpoäng.
Kan man få både pique och repique?
Nej, de två bonusarna utesluter varandra i samma giv. Når du trettio poäng enbart på anmälningarna får du repique och sextio poäng extra, och då blir pique inte aktuell. Pique med sina trettio poäng gäller bara när du passerar trettio med hjälp av poäng från stickspelet innan motståndaren har fått något.
Finns pike som app?
Ja, det finns flera digitala versioner till telefon och dator, men nästan alla är på engelska och heter då Piquet. Utbudet ändras löpande, så det är värt att kontrollera aktuella alternativ i respektive appbutik. Vill du hellre öva på skärmen med något enklare fungerar Stress bra som omväxling.