Memory är ett minnesspel där alla kort ligger med bildsidan nedåt och du vänder två åt gången för att hitta två lika. Hittar du ett par behåller du korten, och den som har flest par när bordet är tomt vinner.
Ett memory kortspel passar från tre års ålder och ett parti tar oftast 10–20 minuter. Du kan spela med en färdig bildlek eller med en vanlig kortlek, och reglerna nedan fungerar för båda.
Reglerna i korthet
Vänd två kort i taget, behåll dem som är lika och lämna över turen när de inte stämmer.
| Uppgift | Memory |
|---|---|
| Antal spelare | 2–8 |
| Material | Bildlek med par eller vanlig kortlek med 52 kort |
| Speltid | 10–20 minuter |
| Ålder | Från 3 år |
| Typ av spel | Minnesspel med par |
Hela spelet vilar på en enda färdighet: att komma ihåg var ett kort låg när någon vände upp det. Just därför kan ett barn på fem år vinna över en vuxen utan att någon behöver spela snällt. Så här går ett parti till:
- Blanda korten och lägg ut dem ett och ett med bildsidan nedåt i ett rutnät.
- Bestäm vem som börjar. Turen går sedan medsols runt bordet.
- Spelaren i tur vänder upp två kort så att alla vid bordet ser dem.
- Är korten lika tar spelaren hem paret och vänder två nya kort.
- Är korten olika vänds de ner igen på exakt samma platser och nästa spelare tar vid.
- När det sista paret är taget räknar alla sina kort. Flest par vinner.
Ordningen är alltså kort men sträng: vänd, visa, behåll eller lägg tillbaka. Det som skiljer en van spelare från en ovan är inte reglerna utan hur mycket hen minns av de kort som andra har vänt. Ingen tur går förlorad och ingen spelare hoppas över, så alla får exakt lika många chanser.
Reglerna har heller inga undantag att hålla reda på. Ett par är två lika kort, en tur är två vändningar, och partiet slutar när sista paret är taget. Just den enkelheten gör att spelet går att förklara på trettio sekunder även för någon som aldrig har hållit i en kortlek.
Så gör ni memory enkelt för de yngsta
Reglerna är desamma för ett treårigt barn som för en vuxen, men mängden kort och tempot behöver anpassas. Ett barn som får hela leken framför sig tappar intresset långt innan sista paret är hittat. Anpassningarna nedan handlar därför om storlek, tempo och hur du som vuxen hjälper till utan att ta över.
Börja med tolv kort i stället för hela leken
Tolv kort, alltså sex par, är en bra start för en treåring. Rutnätet blir tre rader med fyra kort, och barnet hinner se hela bordet utan att flytta blicken för mycket. Ett parti tar då fem minuter, vilket ofta är precis så länge koncentrationen räcker.
Lägg gärna ut de tolv korten i barnets synhöjd, så att det ser hela rutnätet utan att resa sig. Utöka sedan med två par i taget när barnet klarar sig. Går sex par lätt provar du sju, sedan åtta. Hoppa inte direkt från tolv till trettiosex kort, för skillnaden är större än den ser ut. Ett barn som plötsligt möter tre gånger så många kort tror lätt att det är dåligt på spelet, när det egentligen bara fick en för svår lek.
Låt barnet vända först och räkna paren högt
Att säga korten högt hjälper minnet mer än de flesta tror. När barnet vänder en katt och säger ”katt” kopplas bilden till ett ord, och ordet är lättare att hålla kvar än en suddig bild. Uppmuntra därför barnet att benämna varje kort det vänder, och gör själv likadant på din tur.
Räkna också paren högt allteftersom de tas hem. ”Nu har du tre par och jag har två” gör poängställningen begriplig för ett barn som ännu inte räknar högre än tio. Som vuxen kan du spela med lägre tempo och lite kortare eftertanke utan att låtsas missa. Barn märker fusk snabbt, och en påhittad miss ger ingen stolthet när barnet ändå vinner.
När samma kort vänds om och om igen
Många små barn fastnar vid ett och samma kort och vänder det varje tur. Det är helt vanligt och beror på att kortet är det enda barnet säkert minns var det ligger. Rätta inte, för då blir spelet en prövning i stället för en lek.
Ge i stället ledtrådar med handen. Håll den ovanför det område där partnerkortet ligger, eller säg att kortet ni letar efter finns i den övre raden. Fungerar inte heller det, korta ner leken till åtta kort och spela ett snabbt parti till. En kort omgång som slutar med ett leende är bättre än en lång som slutar i tårar.
Det här ska ligga på bordet innan ni sätter igång
Ett jämnt underlag utan mönster, gott om plats för rutnätet och en lek där alla par är hela.
Duken spelar större roll än man tror. Ett bord med rutigt vaxduksmönster gör det svårt att se var korten ligger, och en tjock matta får korten att glida ur position när någon vänder. Välj en slät yta, gärna ett bord som är rensat från glas och skålar.
Rutnätet behöver dessutom plats. Trettiosex kort tar ungefär en halv bordsyta med luft emellan, och trängs korten ihop blir de svåra att skilja åt. Räkna också korten innan ni börjar. Antalet ska vara jämnt och varje bild ska finnas i exakt två exemplar, annars slutar partiet med ett ensamt kort och en irriterad spelare. Saknas ett kort tar du bort dess partner direkt.
Vilken sorts memorylek passar sällskapet?
Bildlekar med djur, fordon eller sagofigurer fungerar bäst för barn, eftersom motiven är lätta att skilja åt och lätta att sätta ord på. Undvik lekar där flera kort visar liknande mönster i olika färger, för då blir spelet mer en synövning än ett minnesspel.
För vuxna är fotolekar roligare. Egna semesterbilder eller kort med konstverk ger fler detaljer att hänga upp minnet på, och de tål att spelas många gånger. Finns ingen memorylek hemma räcker en vanlig kortlek gott. Då bildar du par av samma valör, och du får dessutom ett spel som går att kombinera med allt annat i leken. Vill ni prova något helt annat i samma familjeanda finns fler förslag bland nya och moderna kortspel.
Så lägger ni ut korten rakt och luftigt
Lägg korten i ett rutnät med jämna rader. Trettiosex kort blir sex rader med sex kort, tjugofyra kort blir fyra rader med sex, och femtiotvå kort passar bra som fyra rader med tretton. Ett tydligt rutnät gör att alla kan beskriva var ett kort låg: ”andra raden, längst till höger”.
Lämna ett halvt kort i glapp mellan korten. Ligger de kant i kant råkar spelaren rubba grannkorten varje gång ett kort vänds, och då försvinner precis den ordning som gör spelet rättvist. Sitter ni många runt bordet lönar det sig också att lägga rutnätet mitt på, så att ingen behöver sträcka sig över hela bordet.
Standardreglerna, moment för moment
Standardvarianten spelas utan hjälp och utan ledtrådar: två kort per tur, par ger en tur till.
När barnavsnittet är avklarat och alla vid bordet klarar hela leken är det den här versionen ni spelar. Momenten nedan är desamma i så gott som alla hem, men det är just i detaljerna kring vändning och återläggning som diskussionerna brukar uppstå. Gå därför igenom dem en gång innan första partiet, särskilt om ni är ett nytt sällskap.
Vem börjar och åt vilket håll turen går
I familjespel börjar traditionellt den yngsta spelaren. Sitter bara vuxna vid bordet börjar den som blandade leken, eller så vänder alla ett kort ur en extra lek och högsta kort får inleda.
Turen går medsols. Håll den ordningen genom hela partiet även när någon tar flera par i rad, så att ingen behöver hålla reda på vem som stod på tur innan kedjan började.
Spelar ni flera partier i följd är det praktiskt att låta startspelaren flytta ett steg åt vänster för varje omgång. Att börja är ingen stor fördel i memory, men över en hel kväll blir det ändå rättvist.
Två kort vänds – och alla ska hinna se dem
Kortet vänds upp på sin plats i rutnätet. Lyft det aldrig mot bröstet och håll det inte i handen, för då ser de andra varken bilden eller var kortet hörde hemma.
Alla vid bordet har rätt att se båda korten innan de går ner igen. Den regeln är hela poängen med spelet: informationen ska vara gemensam, och den som minns bäst ska vinna. Vänd därför upp det första kortet, låt det ligga öppet, och vänd sedan det andra.
Sitter någon snett bakom rutnätet, vrid kortet en aning så att bilden syns även därifrån. Ett kort som bara vändaren hann se räknas i praktiken som ett kort ingen såg, och då tappar spelet sin poäng.
Ett par ger dig en tur till
Två lika kort tas hem och läggs i en egen hög framför spelaren. Sedan fortsätter samma spelare och vänder två nya kort.
Någon övre gräns för hur många par du får ta på en tur finns inte. Kedjor av par är fullt tillåtna. En spelare som minns bordet väl kan tömma halva rutnätet på en enda tur, och det är inget fel i regeln utan en följd av att hen har hållit koll på tidigare vändningar. Håll högarna öppet på bordet, inte i knät, så att alla kan se hur ställningen utvecklas medan partiet pågår. Lägg dem också en bit från rutnätet, så att ingen råkar blanda ihop tagna kort med kort som fortfarande ligger kvar i spel.
Fel par vänds tillbaka på exakt samma plats
Stämmer inte korten läggs de ner igen med bildsidan nedåt, på precis de rutor där de låg.
Flytta dem alltså inte, byt inte plats på dem och skjut dem inte närmare varandra. Hela spelet bygger på att positionerna ligger fast, och ett kort som hamnat en ruta fel förstör minnesbilden för alla andra vid bordet.
En bra vana är att lägga ner korten med ett finger på varje, samtidigt. Då hinner ingen skjuta undan dem av misstag. Turen går sedan vidare till nästa spelare, oavsett hur nära paret var. Två kungar i olika färg är inget par i grundreglerna, och två bilder som liknar varandra räknas bara om leken har dem som par.
Sista paret avslutar partiet
Partiet är slut när bordet är tomt och alla kort ligger i spelarnas högar. Det finns ingen bortlagd rest och ingen tur kvar att spela, eftersom alla par förr eller senare hittas.
Slutar partiet med att en spelare hittar flera par i rad är det alltså den kedjan som avgör. Räkna sedan korten. Enklast är att lägga upp paren två och två i rader framför sig, då ser alla ställningen utan att någon behöver räkna högt. Vill ni spela flera partier i rad är det praktiskt att skriva upp resultatet direkt, för poängen från en omgång glöms bort ungefär lika snabbt som korten på bordet.
Att räkna poäng när ni vill kora en vinnare
Ett par ger ett poäng, och den med flest poäng vinner partiet.
För ett enstaka parti räcker det att jämföra högarna, och den som har den högsta stapeln har vunnit. Spelar ni flera omgångar på en kväll blir det roligare med en enkel poänglista på ett papper vid sidan av bordet.
Då finns det också ett par varianter som gör räkningen mer intressant än en ren summa, framför allt när ni spelar med en vanlig kortlek.
Ett poäng per par är den vanliga räkningen
Grundregeln är rak: varje par är värt ett poäng, oavsett vilket motiv eller vilken valör kortet har.
Extra värde på bildkort och ess ger lite mer spänning när ni spelar med en vanlig kortlek. Ett vanligt upplägg är att par av knekt, dam och kung ger två poäng och ess tre, medan övriga par ger ett. Då kan en spelare med färre par ändå vinna, vilket håller partiet öppet ända in i slutet. Bestäm värdena före första vändningen, annars uppstår diskussionen mitt i partiet.
Poäng och partitid för olika lekstorlekar
Antalet kort styr både hur länge ni sitter och vem spelet passar. Tabellen ger ungefärliga värden för två till fyra spelare.
| Antal kort | Antal par | Ungefärlig speltid | Passar |
|---|---|---|---|
| 12 | 6 | 3–5 minuter | Från 3 år |
| 24 | 12 | 6–10 minuter | Från 4 år |
| 36 | 18 | 10–15 minuter | Från 6 år |
| 52 | 26 | 15–25 minuter | Från 8 år och vuxna |
| 72 | 36 | 25–40 minuter | Vana spelare |
Tiderna växer snabbare än antalet kort, eftersom fler kort betyder fler misslyckade vändningar per hittat par. Lägg också till några minuter för varje spelare utöver två, och dra ifrån lite om alla vid bordet är vana.
Lika många par – så löser ni det
Med jämnt antal par kan två spelare sluta på samma summa. Enklast är att låta båda dela på segern, vilket de flesta familjer gör.
Föredrar ni en tydlig vinnare spelar ni ett omspel med åtta kort ur samma lek. Det tar två minuter och avgörs oftast redan på tredje vändningen. Ett annat sätt är att låta den som tog sista paret vinna oavgjorda partier, men bestäm i så fall det före start.
Så länge håller ett parti Memory
Ett normalt parti tar mellan tio och tjugo minuter, men storleken på leken och antalet spelare drar isär tiden rejält.
Med två spelare och trettiosex kort är kvarten en bra tumregel. Lägger ni till en tredje och fjärde spelare blir partiet inte längre i antal vändningar, men varje spelare får vänta längre mellan sina turer, och det är väntan som avgör om barnen tröttnar.
Med sex spelare kring en full lek närmar sig partiet lätt en halvtimme. Korta ner leken när koncentrationen tryter, när ni är fler än fyra vid bordet eller när ni spelar sent på kvällen. Ta bort fyra par i taget tills tempot känns rätt.
Åldersguide: 3 år, 5 år och 8 år
Vid tre års ålder klarar de flesta barn sex par. Barnet förstår regeln om att två lika hör ihop, men behöver hjälp att lägga tillbaka korten på rätt plats och tappar intresset efter några minuter. Håll partierna korta och beröm varje hittat par.
Vid fem år fungerar tolv till arton par. Nu minns barnet flera kort samtidigt, klarar att vänta på sin tur och börjar följa vad de andra vänder. Här kan du sluta ge ledtrådar och i stället spela på riktigt, för barnet vinner ofta på egen hand.
Vid åtta år är hela leken inget problem. Ett barn i den åldern kan mäta sig med vuxna, och ofta vinner det. Då är det dags att prova en större lek, en tidsgräns per drag eller memory med en vanlig kortlek. Fler spel som passar samma ålder hittar du bland enkla familjespel som Gurka.
Vuxenvarianter som skruvar upp svårigheten
Svårare memory bygger på fler kort, fler kort per samling eller regler som stryper informationen vid bordet.
Varianterna nedan kräver inga nya tillbehör. En vanlig kortlek eller två memorylekar räcker, och grundmomenten är desamma som i standardreglerna: två vändningar per tur, par ger en tur till och flest par vinner.
Prova en variant i taget. Kombinerar ni alla tre direkt blir partiet mest en uppvisning i tålamod.
Memory med en vanlig kortlek
Femtiotvå kort läggs ut i fyra rader med tretton kort, eller i ett tätare rutnät om bordet är litet. Den vanligaste varianten är att par bildas av samma valör och samma färg, alltså två röda sjuor eller två svarta damer. Då finns exakt två möjliga par per valör, och spelet blir lagom svårt.
Väljer ni i stället att bara samma valör krävs blir det lättare, eftersom fyra kort matchar varandra i varje valör. Den varianten passar när ni är många eller vill ha ett snabbare parti. Bestäm före utläggningen vilken regel som gäller, för de två varianterna ger helt olika taktik och helt olika speltid. Är ni sugna på fler spel med samma lek finns gott om alternativ, till exempel Kungen och Plump.
Dubbelmemory med fyra lika
Två identiska memorylekar blandas ihop, vilket ger fyra likadana kort av varje motiv. För att ta hem en samling måste du vända alla fyra i rad under samma tur.
Vändningarna sker en och en, och du får sluta när du vill. Missar du det fjärde kortet läggs alla fyra tillbaka på sina platser, och nästa spelare har fått se ovanligt mycket. Varianten belönar den som håller flera positioner i huvudet samtidigt och straffar den som chansar. Partiet blir också betydligt längre: sjuttiotvå kort i dubbelmemory tar lätt en halvtimme med fyra spelare, så varianten passar bäst när ingen har bråttom.
Tystnadsregeln och andra skärpningar
Ingen får kommentera vändningarna. Utrop som ”den där har vi sett” eller ”titta i hörnet” är förbjudna, och den som säger något förlorar sin nästa tur.
Regeln är hårdare än den låter, för mycket av trivseln i memory ligger just i utropen. En tidsgräns per drag skärper spelet ytterligare. Fem sekunder från det att turen börjar till att första kortet är vänt räcker gott, och gränsen gör att ingen sitter och skannar bordet i en halv minut. Förbud mot att peka hör till samma familj av skärpningar: händerna ligger i knät tills du vänder. Tillsammans gör de tre reglerna memory till ett ganska hårt spel.
Knep som faktiskt hjälper dig minnas korten
Memory belönar teknik mer än de flesta tror. Skillnaden mellan en spelare som minns fyra kort och en som minns tolv sitter sällan i medfödd förmåga, utan i hur korten lagras.
De tre metoderna nedan går att lära sig på ett enda parti, och de fungerar lika bra för barn i skolåldern som för vuxna. Gemensamt för dem är att de gör om ett flyktigt synintryck till något du kan sätta ord på.
Testa en metod åt gången under några partier. Den som passar dig märker du snabbt, för antalet lyckade par per tur stiger direkt.
Bygg ett rutnät i huvudet
Numrera raderna uppifrån och ner och kolumnerna från vänster till höger. Kortet med hunden ligger då inte ”ungefär där borta” utan på rad två, kolumn fem.
En adress är mycket lättare att minnas än en känsla av var något låg, och den överlever att andra spelare lutar sig fram och skymmer bordet. Träna genom att tyst säga adressen varje gång ett kort vänds, även när det inte är din tur. Efter ett par partier gör du det utan att tänka på det, och du märker att du hittar par som du tidigare bara chansade på. Metoden fungerar bäst när rutnätet ligger rakt, vilket är ännu ett skäl att lägga ut korten ordentligt.
Koppla varje bild till ett ord
Säg tyst ett ord för varje kort du ser: ”räv”, ”ballong”, ”blå bil”. Ett ord fäster bättre i minnet än ett visuellt intryck, särskilt när många kort liknar varandra.
Ännu starkare blir det om du sätter ihop ordet med platsen: ”räv uppe till vänster”. Då lagras bild och position som en enhet, och du slipper leta efter kortet i två steg. Metoden fungerar också för barn, som ofta gör den spontant när de säger korten högt. Skillnaden för en vuxen är att du gör det tyst, så att motståndarna inte får samma hjälp. Välj korta ord med tydlig bild, gärna sådana som skiljer sig från varandra.
Följ motståndarnas vändningar lika noga som dina
Halva informationen i ett parti kommer från andras drag. Sitter du och tittar bort när det inte är din tur ser du bara varannan vändning och har därmed halverat dina chanser.
Titta därför på bordet hela tiden och ge varje uppvänt kort sin adress, oavsett vem som vände det. Den vanan är den enskilt största skillnaden mellan en vuxen som förlorar mot sitt barn och en som vinner, och den kostar ingen ansträngning alls när den väl sitter. Vill du träna minnet på egen hand mellan partierna finns flera passande alternativ bland kortspel för en person.
Sådant som brukar orsaka diskussion vid bordet
De flesta tvister i memory handlar om tid: hur länge ett kort låg uppe och hur snabbt det vändes ner igen.
Bestäm reglerna innan första kortet vänds. En kort överenskommelse om vändningstid, om det är tillåtet att peka och om kort som råkar visa sig ska läggas tillbaka öppet eller nedåt löser nästan allt.
Ett kort som glider ur handen och visar sig för alla brukar hanteras enklast genom att det läggs ner igen och turen fortsätter som vanligt. Alla har sett det, och därmed är informationen gemensam.
Hann alla se korten innan de vändes tillbaka?
Den vanligaste lösningen är att räkna till ett innan kortet vänds ner. En hel sekund låter kort men räcker för att alla runt bordet ska hinna registrera bilden.
Sitter ni fler än fyra kan ni räkna till två i stället, eftersom blickarna behöver längre tid att hinna runt bordet. Kom överens om takten före start, så slipper ni tolka varandras tempo mitt i ett parti. Med barn vid bordet är det ofta den vuxne som räknar högt.
Vad spelet kallas utanför Sverige
På engelska heter spelet Concentration eller Pairs, och reglerna är i praktiken identiska med de svenska.
I Tyskland är Memory ett registrerat varumärke som tillhör spelförlaget Ravensburger, vilket är förklaringen till att namnet stavas med litet m i förlagets egen marknadsföring. I Tjeckien och Slovakien kallas spelet Pexeso, ett namn som är minst lika inarbetat där som memory är här.
Även på danska och norska används memory, medan finskan har muistipeli. Namnen till trots möter du samma spel överallt: kort nedåt, två vändningar per tur och flest par vinner. Skillnaderna ligger i motiven på korten, inte i reglerna.
Var memory kommer ifrån
Spelidén är äldre än det svenska namnet. Att vända kort två och två för att hitta par har spelats med vanliga kortlekar långt innan någon gav ut det som en egen produkt, och under 1900-talet var Concentration ett välkänt sällskapsspel i den engelskspråkiga världen.
Genombrottet som färdig spelask kom 1959, då tyska Ravensburger lanserade sin memory-lek med bildkort. Formatet med kartongkort och tydliga motiv gjorde spelet till ett självklart val för småbarnsfamiljer, och det är den utgåvan som har gett spelet dess svenska namn.
I Sverige har memory sedan dess funnits i så gott som varje förskola och i de flesta hem med barn. Att spelet överlevt så länge beror på att reglerna ryms i en mening och att en fyraåring kan vinna på riktigt mot en vuxen.
Spel att prova när memoryleken är sliten
När korten har böjda hörn och alla motiv sitter i ryggmärgen finns flera enkla familjespel som fungerar med samma sällskap.
Finns i sjön bygger också på par, men här ligger korten på handen och du frågar efter valörer i stället för att minnas positioner. Svarte Petter vänder på idén: där gäller det att bli av med sina kort och att inte sitta kvar med det udda kortet på slutet.
Mer tempo och skratt får ni i Skitgubbe, som passar från ungefär åtta år. Och när sällskapet inte är samlat runt samma bord går det utmärkt att spela kortspel online och gratis i stället.
Frågor som brukar ställas om memory
Nedan finns svaren på det som oftast kommer upp när memory ska plockas fram, från antal kort till vad man gör med en trasig lek.
Hur många kort ska man ha i memory?
För barn fungerar 24–36 kort bäst, alltså tolv till arton par. Då räcker koncentrationen hela partiet igenom och rutnätet går att överblicka från alla platser vid bordet. Vuxna och vana spelare tar hellre 52–72 kort, vilket ger ett parti på en kvart till en halvtimme. Börja hellre för litet och lägg till par än tvärtom, för en för stor lek gör spelet segt.
Kan man spela memory ensam?
Ja. Lägg ut leken som vanligt och räkna hur många vändningar du behöver för att hitta alla par, eller ta tid på partiet med mobilen. Nästa gång försöker du slå ditt eget resultat. Varianten är en bra minnesträning, fungerar med vilken lek som helst och passar utmärkt som en kort stund för dig själv.
Hur många kan vara med samtidigt?
Två till sex spelare fungerar bäst. Är ni fler blir väntan mellan turerna lång, och de yngsta tappar intresset innan det blir deras tur igen. Vid sju eller åtta deltagare är det bättre att dela upp sig i två bord med varsin lek och möta vinnarna mot varandra.
Vad gör man om ett kort saknas?
Ta bort kortets partner ur leken innan ni lägger ut korten. Då är alla par hela och partiet kan avslutas på rätt sätt. Antalet kort ska alltid vara jämnt. Saknas flera kort går det bra att spela vidare med en mindre lek, så länge varje motiv finns i två exemplar.
Passar memory för vuxna?
Absolut. Med 52–72 kort, tidsgräns per drag eller tystnadsregeln blir spelet krävande även för vana spelare. En vanlig kortlek där både valör och färg måste stämma höjer svårigheten ytterligare utan att ni behöver köpa något nytt, och partiet får en helt annan skärpa.