Kortspel 31, eller trettioett, är ett snabbt turspel där du har tre kort på hand och försöker komma så nära 31 som möjligt i en och samma färg. Den som sitter med lägst hand när rundan tar slut förlorar ett liv, och den som är kvar sist vinner.
Familjer spelar spelet lite olika, så börja med att komma överens om antal liv, hur triss räknas och vad en misslyckad knackning kostar. Därför inleder den här sidan med just den listan, innan reglerna kommer steg för steg.
Kom igång på fem minuter med trettioett
Alla får tre kort, byter ett kort per tur och den med lägst hand när rundan avslutas förlorar ett liv.
Du behöver inget mer än en vanlig kortlek och några marker. Läs stegen nedan en gång, dela ut och lär er resten under första rundan – det brukar sitta redan efter ett par givar. Spelregler för kortspel 31 ryms egentligen på en halv sida, resten handlar om vad ni kommer överens om.
- Utse en giv, som delar ut tre kort till var och en, ett kort i taget och medsols.
- Lägg resten av leken nedvänd i mitten som talong och vänd upp det översta kortet bredvid. Det uppvända kortet startar kasthögen.
- Given inleds av den som sitter till vänster om givaren. På din tur tar du ett kort, antingen det nedvända översta från talongen eller det uppvända från kasthögen.
- Kasta sedan ett kort uppvänt på kasthögen. Du har alltid exakt tre kort på hand när turen går vidare.
- Tror du att du har högst hand vid bordet knackar du i bordsskivan i stället för att byta kort.
- Efter knackningen får alla andra spelare exakt en tur till. Därefter visar alla sina tre kort samtidigt.
- Den som har lägst värde förlorar ett liv. Får du exakt 31 visar du handen omedelbart, rundan avbryts på fläcken och alla andra förlorar ett liv.
Mitt råd är att spela en helt öppen provrunda första gången, med alla kort synliga på bordet. Då ser nybörjarna varför en tia i fel färg är värdelös, och ni slipper förklara samma sak i tre rundor. Behöver du fräscha upp valörer och färger finns en genomgång i kortleken: hur många kort, färger och värden.
Antal spelare, kortlek och speltid
Trettioett är ett av få kortspel som fungerar från två spelare ända upp till nio, utan att reglerna behöver ändras.
| Uppgift | Värde |
|---|---|
| Antal spelare | 2–9, bäst med 3–6 |
| Kortlek | 52 kort, inga jokrar |
| Speltid | 15–30 minuter |
| Ålder | Från cirka 8 år |
Kom överens om det här innan given
Fem frågor avgör hur en runda slutar, och alla fem besvaras olika i olika hem.
Ta en halv minut vid bordet och bestäm punkterna nedan högt, medan korten fortfarande ligger blandade. Diskussionen blir betydligt surare när någon redan står på sitt sista liv.
Hur många liv har varje spelare?
Tre liv är det vanligaste, och enligt mig också det bästa: partiet blir spännande utan att dra ut i evighet.
Liven markeras med vad ni har hemma – tändstickor, mynt, marker eller små pappersremsor. Varje förlorad runda kostar ett liv, och när det sista är borta är spelaren normalt ute.
Med bara två eller tre spelare fungerar fyra liv bättre, eftersom rundorna går snabbare och liven försvinner i högre takt. Vissa hem lägger dessutom till ett extra liv i form av en sista chans, som beskrivs längre ned under avsnittet om att simma.
Räknas triss som 30 eller 30,5?
Tre kort av samma valör, till exempel tre nior, räknas i de flesta hem som 30 poäng rakt av.
Problemet uppstår när någon annan har 30 i färg, exempelvis tre klädda kort i hjärter. Med värdet 30 blir det oavgjort, vilket sällan känns rättvist för den som samlat en triss.
Lösningen många använder är att sätta trissen till 30,5. Då slår den varje hand på 30 i färg men förlorar fortfarande mot 31. Jag föredrar den varianten, men bestäm före given – i efterhand blir det bara tjafs.
Vad händer den som knackar och förlorar?
Den vanligaste svenska husregeln är att en knackare som ändå har lägst hand betalar två liv i stället för ett.
Tanken är enkel: knackningen är ett påstående om att du har bordets bästa hand, och ett falskt påstående ska kosta något. Utan straffet knackar folk på 22 bara för att stoppa en runda som går dåligt.
Spelar ni med barn eller nybörjare kan ni lugnt slopa dubbelstraffet och låta knackaren förlora ett liv som alla andra. Bestäm bara vilket ni kör med innan första given.
Får man knacka direkt i första rundan?
Många bord tillåter knack redan på första turen, utan att spelaren har bytt ett enda kort.
Det kallas ofta blind knackning och gör spelet snabbare och råare: får du 27 på given kan du avsluta rundan innan någon hunnit bygga något. Andra kräver att varje spelare gjort minst ett byte innan knackning tillåts, vilket ger lugnare och mer beräknande partier. Båda fungerar, men välj en linje och håll den hela kvällen.
Spelar ni om en pott eller bara om äran?
Insats per liv är vanligt i sällskap: alla lägger en slant i potten och den siste kvar tar hem den.
Reglerna i övrigt påverkas inte alls av om ni spelar om pengar eller inte – giv, byte, knackning och räkning är precis desamma. I barnfamiljer spelas trettioett så gott som alltid utan insats, och med russin eller poletter som liv fungerar spänningen lika bra.
Kortlek, liv och lite bordsutrymme
Du behöver en komplett kortlek på 52 kort, tre marker per spelare och ett bord där två högar får plats i mitten.
Jokrarna ska bort. De har ingen funktion i grundspelet och gör bara räkningen otydlig om någon råkar få en på hand. Kontrollera gärna att leken är komplett innan ni börjar, för ett saknat ess märks först när talongen tar slut.
Bordsutrymmet spelar större roll än man tror. Talongen och kasthögen ska ligga så att alla når dem utan att sträcka sig över grannens kort, och liven ska ligga synligt framför varje spelare. Sitter ni trångt är trettioett ett utmärkt spel för soffbordet, till skillnad från lägg som harpan där hela ytan går åt.
Kortens värden i 31
Ess är alltid värt elva poäng, klädda kort tio poäng och övriga kort sitt siffervärde.
| Kort | Poäng |
|---|---|
| Ess | 11 |
| Kung, dam, knekt | 10 |
| Tia | 10 |
| Nia till tvåa | 9 ned till 2 |
Den avgörande begränsningen är färgen: bara kort i en och samma färg får läggas ihop. Har du ess i spader, tia i spader och tia i hjärter blir handen 21, inte 31, eftersom hjärtertian tillhör en annan färg.
Högsta möjliga hand är därför 31 poäng – ett ess plus två tiopoängskort i samma färg, till exempel ruter ess, ruter kung och ruter tia. Fler termer och uttryck hittar du i vår kortspelsordlista.
Given: tre kort var och en talong
Given delar ut tre kort till varje spelare, ett i taget medsols, och lägger resten av leken nedvänd i mitten.
Blanda ordentligt och låt gärna spelaren till höger kupera. Korten delas ut med baksidan uppåt och plockas inte upp förrän alla har sina tre – annars börjar folk sortera och läcka information med minspelet.
När utdelningen är klar återstår en bunt som blir talongen. Given vänder upp dess översta kort och lägger det bredvid, och det kortet startar kasthögen. Sedan börjar spelaren till vänster om given.
Det låter kanske självklart, men håll ordning på turordningen från början. I ett spel där varje spelare bara får en tur efter en knackning avgör turordningen ibland hela rundan, precis som i många kortspel för tre personer.
Vem ger första gången?
Låt alla dra ett kort ur den blandade leken – den som drar högst ger första given.
Därefter vandrar given ett steg medsols efter varje runda, så att alla ger lika ofta. Spelaren till vänster om given får alltid första turen, vilket är en liten fördel eftersom hen ser kasthögen orörd. Byt inte givare mitt i ett parti bara för att någon tycker att korten sitter illa – rotationen ska vara förutsägbar.
Talongen och kasthögen
Talongen ligger nedvänd i mitten och kasthögen uppvänd bredvid den, så att alla ser vilket kort som ligger överst.
Bara det översta kortet i kasthögen får tas. Korten under är låsta, och de får inte heller bläddras i eller räknas under rundans gång – ligger de kvar synliga blir spelet ett minnestest i stället för ett turspel.
Håll kasthögen samlad och rak. Ett tips är att låta given ansvara för att lägga tillrätta, så att ingen råkar dra fel kort i farten. Talongen ska heller aldrig flyttas närmare någon enskild spelare, hur bekvämt det än verkar.
Så går en tur: ta, kasta eller knacka
På din tur gör du ett av två val: byt ett kort, eller knacka utan att byta.
Byter du tar du först ett kort från talongen eller kasthögen och kastar sedan ett kort uppvänt. Turen tar aldrig längre tid än så, och just det gör trettioett så snabbt.
Knackar du hoppar du över bytet helt och avslutar rundan efter ett sista varv. Du kan alltså aldrig både byta och knacka i samma tur – välj det ena.
Ta från talongen eller kasthögen
Du får alltid välja fritt mellan högarna, men valen säger olika mycket om din hand.
Tar du det nedvända kortet från talongen vet ingen annan vad du fick. Det är det säkra valet när du saknar en tydlig färg, eftersom ingen kan läsa av dig.
Tar du det uppvända kortet från kasthögen ser samtliga vid bordet exakt vilket kort som hamnade på din hand. Priset är alltså information: alla vet nu vilken färg du satsar på. Vinsten är kontroll – du får precis det kort du vill ha i stället för att chansa. Ta från kasthögen när kortet lyfter handen med minst fem poäng, annars är talongen oftast bättre.
Kastkortet – vilket ska bort?
Efter att du tagit ett kort lägger du ett kort uppvänt på kasthögen, så att du åter har exakt tre.
Normalt åker det kort bort som ligger utanför din bästa färg, även om det har högt poängvärde. En ensam kung i klöver är värd tio poäng bara om resten av handen också är klöver.
Kasta inte förrän du bestämt dig, och lägg kortet öppet mitt på högen. Halvvända kort som ingen hinner se skapar diskussioner senare i rundan.
Knacka – när du tror att du har högst
Knackning är sättet att avsluta rundan när du tror att din hand är bordets bästa.
Du markerar den genom att slå med knogarna i bordet på din tur, i stället för att ta ett kort. Säg gärna ordet högt också, så att ingen missar det. Knackningen är bindande: du får inte byta kort efteråt, oavsett vad de andra hittar på.
Att våga knacka är den färdighet som skiljer bra spelare från de andra. Väntar du på 29 varje gång kommer någon annan att knacka först och du sitter kvar med 24. Med 25–27 poäng tidigt i rundan tycker jag att knackningen nästan alltid är rätt beslut, särskilt vid ett fullt bord där någon snabbt kan hitta färgen.
Sista varvet efter knackningen
Alla utom knackaren får exakt en tur till, i vanlig turordning medsols.
Den sista turen ser ut som alla andra: ta ett kort från talongen eller kasthögen och kasta ett. Ingen får knacka under det sista varvet, för rundan är redan avslutad av den första knackningen.
När den siste spelaren kastat sitt kort lägger alla upp sina tre kort öppet på bordet samtidigt. Räkna sedan högt, hand för hand, så att alla hör hur summorna landar innan ett liv byter ägare.
Trettioett på hand – visa direkt
Har du exakt 31 poäng lägger du genast upp handen, utan att invänta din tur.
Det krävs ett ess plus två tiopoängskort i samma färg, alltså tia, knekt, dam eller kung. Kombinationen är sällsynt nog att det brukar bli ett litet jubel vid bordet när den dyker upp.
Rundan avbryts omedelbart och räkningen ställs in. Alla andra spelare förlorar ett liv, oavsett hur bra deras händer var – även den som satt med 30 i färg. Visar du 31 mitt under någon annans tur gäller den ändå, men bestäm gärna i förväg att handen måste visas innan nästa spelare hunnit kasta.
Poäng, liv och vem som åker ut
Räkningen sker i tre steg: summera varje hand, jämför värdena och låt den lägsta betala med ett liv.
Det är i det här momentet de flesta nybörjarmissarna sker, nästan alltid för att någon råkar räkna ihop kort i olika färger. Gå igenom händerna en i taget och högt.
Så räknar du handen
Lägg ihop poängen för de kort du har i samma färg och välj den färg som ger mest.
| Hand | Värde |
|---|---|
| Spader ess, spader kung, spader tia | 31 |
| Hjärter kung, hjärter dam, hjärter knekt | 30 |
| Tre nior i olika färger (triss) | 30 eller 30,5 |
| Klöver ess, klöver åtta, ruter kung | 19 |
| Ruter sju, spader sex, hjärter två | 7 |
Kort i andra färger än den du räknar bidrar med noll. Handen klöver ess, klöver åtta och ruter kung blir alltså 19, eftersom rutern lämnas utanför trots sina tio poäng. Just den detaljen är den enda i reglerna för 31 som brukar behöva sägas två gånger vid bordet.
En triss räknas för sig och beror på vad ni bestämde före given: 30 poäng rakt av, eller 30,5 om ni vill att trissen ska slå en färghand på 30.
Lägsta handen förlorar ett liv
När alla händer ligger uppe förlorar spelaren med lägst värde ett av sina liv.
Övriga klarar sig helt, hur nära den lägsta summan de än ligger. En hand på 18 är precis lika trygg som en hand på 30 så länge någon annan har 17 – det är bara bottenplatsen som kostar, och det gör spelet mer förlåtande än det låter.
Har två spelare exakt samma låga summa förlorar båda ett liv var i den vanligaste varianten. Det finns flera sätt att lösa lägen där reglerna krockar, och de går vi igenom i avsnittet om situationer som brukar leda till tvist.
Knackaren med lägst hand förlorar dubbelt
Om knackaren själv visar sig ha bordets lägsta hand kostar det två liv i de flesta hem.
Straffet är den vanligaste svenska husregeln, men verifiera gärna vad som gäller vid just ert bord innan ni börjar. Konsekvensen är påtaglig: en spelare med två liv kvar kan åka ut på en enda dåligt tajmad knackning, vilket gör sena knackningar rejält nervösa. Kör ni i stället med ett liv för alla, även knackaren, blir spelet snällare men också betydligt mer förutsägbart.
Att simma – sista chansen
Den som förlorat sitt sista liv får i många hem stanna kvar en runda till, på lånad tid.
Uttrycket kommer från tyskans Schwimmen och betyder ungefär att spelaren simmar eller står på gungfly. Personen spelar rundan precis som vanligt, med samma rätt att byta kort och knacka, men utan liv kvar att förlora.
Förlorar hen även den rundan är hen ute på riktigt. Klarar hen sig fortsätter simmandet tills en runda går fel. Varianten är populär i sällskap eftersom ingen tvingas sitta och titta på i tio minuter, men den förekommer inte överallt – bestäm i förväg om ni spelar med den.
Vinnaren är den som är kvar sist
Rundorna fortsätter tills en enda spelare har liv kvar, och den spelaren vinner partiet.
Med tre liv och fyra spelare landar ett parti oftast på en halvtimme. Vill ni ha kortare omgångar sänker ni till två liv, och gillar ni att det drar ut på tiden lägger ni till ett fjärde. Ett tips är att blanda in en runda Svarta Maja mellan partierna när alla vill sitta kvar lika länge.
Situationer som brukar leda till tvist
De flesta gräl vid 31 handlar om sex lägen, och alla går att lösa på förhand. Min rekommendation är att ni läser igenom det här kapitlet tillsammans första kvällen och bestämmer er linje.
Sedan slipper ni höja rösten mitt i en runda. Skriv gärna ner besluten på ett papper som ligger kvar i kortasken.
Två spelare har lika lågt
Den vanligaste lösningen är den enklaste: har två spelare exakt samma lägsta värde förlorar båda ett liv. Det är hårt men rättvist, och det håller tempot uppe.
Vissa hem tycker att det blir för brutalt när flera ligger på sitt sista liv. Då finns två alternativ. Antingen låter ni färgordningen avgöra – hjärter över ruter över klöver över spader, eller den ordning ni är vana vid från andra spel – och bara den lägsta färgen förlorar. Eller så ger ni de två inblandade en snabb extragiv där bara de spelar en runda om vem som får straffet.
Jag föredrar att båda förlorar. Färgordning känns påklistrad i ett spel som annars bara handlar om summor, och en extragiv drar ut på kvällen i onödan.
Någon knackar och en annan får 31 i sista varvet
Trettioett slår alltid en knackning, oavsett vem som knackade eller hur bra handen såg ut. Det är den regel jag har mött i så gott som varje sällskap.
Rundan avslutas alltså direkt när kortet vänds upp, och alla andra vid bordet förlorar ett liv – inte bara den med lägst hand. Spelar ni med dubbelstraff för knackaren får den som knackade betala två liv i stället för ett, eftersom knackningen visade sig vara fel bedömning.
Några familjer mildrar det här och låter knackaren slippa undan med ett liv i just det läget. Bestäm före given, för den som sitter med 31 kommer inte att vilja diskutera saken efteråt.
Talongen tar slut mitt i rundan
Vanligast är att spelet fortsätter. Ta undan det översta kortet på kasthögen, blanda resten av kasthögen ordentligt och lägg den nedvänd som ny talong. Kortet ni tog undan blir startpunkt för en ny kasthög, precis som vid given.
Ett hårdare alternativ finns också: när talongen är slut visas alla händer omedelbart och den lägsta förlorar ett liv, utan att någon hinner knacka. Det gör rundorna korta och passar när ni är många.
Välj det första om ni vill ha ett spel med utrymme för taktik. Ordförklaringar hittar du i vår kortspelsordlista.
Du glömde visa 31 direkt
Ett klassiskt bråk: du inser efter två turer att du redan hade 31 på hand. I de flesta hem gäller då bara vanlig räkning – handen är fortfarande högst och du är trygg, men de andra förlorar inget liv och rundan spelas färdigt.
Vill ni ha en strängare linje kan ni säga att 31 måste visas i samma stund som den uppstår, annars räknas den som en helt vanlig hand på 31 poäng. Båda varianterna fungerar, men den strängare kräver att alla är uppmärksamma.
Kan man ta upp kortet man själv kastade?
Nej. När kortet har lämnat handen och ligger uppvänt på kasthögen är turen avslutad, och du får inte ångra dig.
Nästa spelare har full rätt att plocka upp just det kortet, vilket är precis vad som gör kasthögen så laddad. Ett enda slarvigt kast kan ge grannen ess i den färg hen samlar.
Undantaget är rena misstag som upptäcks omedelbart, innan nästa spelare rört någon hög. Då brukar man låta det passera – men bara då, och bara om alla vid bordet är överens.
Fel antal kort på hand
Upptäcker ni att någon sitter med två eller fyra kort är handen ogiltig för den rundan. Den vanligaste påföljden är att spelaren förlorar ett liv, lägger sina kort åt sidan och tittar på medan de övriga spelar färdigt.
Sitter felet hos given och ingen har hunnit spela ännu är det enklare att bara ge om. Mjukare sällskap, särskilt med barn med, brukar rätta antalet i tysthet och fortsätta. Bestäm vilken linje ni kör innan någon råkar ut för det.
Två, tre eller sju spelare – vad ändras?
Reglerna är exakt desamma oavsett hur många ni är; det som ändras är tempot och hur många chanser du hinner få.
Med få spelare kommer turen tillbaka snabbt och du hinner bygga upp handen i lugn och ro. Vid ett fullsatt bord hinner sju andra röra om i högarna innan det är din tur igen, och kortet du hoppades på är ofta borta. Är ni just tre finns fler förslag på vår sida om kortspel för tre personer.
| Antal spelare | Turer per runda | Karaktär |
|---|---|---|
| 2 | Många | Duell, kasthögen avgör |
| 3–4 | Lagom | Bäst balans |
| 5–6 | Färre per person | Snabbt, mer tur |
| 7–9 | Få | Talongen tar slut |
Trettioett för två
På tumanhand blir kasthögen nästan ett öppet kort. Motståndaren ser varenda kort du kastar och kan räkna ut vilken färg du samlar redan efter två turer, eftersom ingen annan smutsar ner högen.
Det gör att du bör knacka tidigare än vanligt. Har du 24 eller 25 och motståndaren har tagit två kort från talongen i rad är det ofta läge att slå i bordet innan hen hinner färdigt.
Tänk också på att du hinner byta många gånger. Att sitta kvar med 18 i tio turer är sällan ett medvetet val.
Fullt bord med sju eller åtta
Med åtta spelare delas 24 kort ut direkt, och talongen räcker sällan mer än ett par varv. Räkna med att behöva blanda kasthögen till ny talong minst en gång per runda.
Mitt tips är att korta ner partiet i stället: spela med två liv i stället för tre. Annars kan en kväll med åtta personer dra ut rejält, eftersom det tar många rundor innan sex spelare har slagits ut.
Sitt gärna så att alla når båda högarna utan att sträcka sig över bordet. Med många spelare är det också klokt att säga sitt värde högt vid visningen, annars blir räkningen rörig.
Andra sätt att spela trettioett
Spelet finns i en rad varianter, och några av dem är faktiskt roligare än grundspelet. Här är de fem som är värda att prova en kväll när ni har spelat klassiskt några gånger.
Med 30,5 för triss
Tre kort av samma valör – tre damer, tre sjuor – räknas i den här varianten som 30,5 poäng i stället för 30. Skillnaden låter futtig men är avgörande: trissen slår då en hand på jämnt 30 i färg, men förlorar fortfarande mot 31.
Jag tycker att det här är den bästa varianten. Den gör trissen till något att jaga i stället för ett andrahandsval, och den halva poängen kostar ingenting i form av krångel vid räkningen.
Med byte av alla tre korten
I en variant som förekommer i flera hem får varje spelare en gång per runda byta hela sin hand mot kasthögens tre översta kort, i stället för att byta ett i taget. Det kräver förstås att högen redan innehåller minst tre kort.
Bytet är blint på så sätt att du bara ser det översta kortet innan du bestämmer dig. Möjligheten passar bra när du sitter med en hopplös hand på 14 poäng och ändå inte har något att förlora.
Tre ess – alla förlorar ett liv
Från tyska Schwimmen kommer regeln om Feuer, alltså eld. Får du tre ess på hand avslutas rundan omedelbart, precis som vid 31, och samtliga andra spelare förlorar ett liv.
Tre ess ger 33 poäng om man räknar rakt av, vilket är mer än vad handen någonsin kan ge i färg. Att låta den slå allt annat är därför ganska logiskt. Regeln passar särskilt bra i sällskap som redan spelar med 30,5 för triss.
Blind knackning
Här knackar du innan du ens har tittat på dina tre kort. Du sitter alltså med handen nedvänd hela rundan medan alla andra får sin sista tur, och vänder upp först vid visningen.
Varianten används mest när man spelar om en pott, eftersom den skruvar upp spänningen rejält. Vissa sällskap belönar mod och låter en lyckad blind knackning kosta de andra två liv i stället för ett. Rolig krydda, men spara den till vuxenbordet.
Schwimmen, Blitz och Scat – samma spel utomlands
Trettioett är spritt över hela Europa och Nordamerika under olika namn, och skillnaderna är små.
| Namn | Land | Typisk skillnad |
|---|---|---|
| Schwimmen | Tyskland, Österrike | Feuer vid tre ess, tre liv |
| Blitz | USA | Ofta poängräkning i stället för liv |
| Scat | USA | Triss räknas som 30,5 |
| Thirty-One | Storbritannien | Nära det svenska grundspelet |
Det tyska namnet betyder ”att simma” och syftar på spelaren som förlorat alla marker och håller sig flytande på sin sista chans. Samma bild lever kvar i svenskan, där man säger att den utslagne ligger på gungfly.
Att tänka på när du vill vinna oftare
Turen delar ut korten, men besluten avgör över en hel kväll. Fyra saker skiljer den som vinner ofta från den som bara följer med: valet av färg, läsningen av kasthögen, timingen på knacken och en realistisk bild av oddsen.
Byt färg tidigt eller stanna kvar?
Grundregeln jag följer är enkel. Har du två kort i samma färg med minst 20 poäng tillsammans – ess och nia, kung och tia – stannar du kvar i den färgen och byter bara det tredje kortet.
Ligger dina två bästa kort i olika färger är läget ett annat. Då ska du bestämma dig snabbt, senast i andra turen, och satsa på den färg där du redan har ett ess eller en tia. Att sitta och vänta på att båda ska växa samtidigt är den vanligaste nybörjarmissen.
Ett undantag finns: har du redan två höga kort i samma färg ska du aldrig kasta ett av dem bara för att det tredje kortet ser lockande ut. Byt hellre bort det lösa kortet en gång till.
Läs kasthögen
Varje kastat kort är information. Kastar grannen till vänster spader tre gånger i rad samlar hen definitivt inte spader, och då kan du tryggt behålla dina egna spaderkort.
Den viktigaste vanan är den omvända: kasta aldrig ett kort som passar spelaren efter dig. Har hen tagit två hjärter från högen ska du hellre göra dig av med din klöversjua än din hjärterdam, även om damen ger fler poäng i teorin.
Samma sorts korttänk går igen i rummy, där kasthögen fungerar på liknande sätt.
Knacka på 25 eller vänta?
Tidpunkten betyder mer än siffran. Tidigt i rundan, när ingen hunnit byta mer än en gång, är 25–27 ofta fullt tillräckligt för att vara högst vid bordet. Knacka då.
Sent i rundan har alla hunnit förbättra sig, och 27 räcker sällan. Då bör gränsen ligga runt 29 eller 30. Ett bra riktmärke är att ju fler kort som ligger i kasthögen, desto högre måste din hand vara för att en knackning ska löna sig.
Spelar ni med dubbelstraff blir det ännu viktigare att inte knacka på hoppet. Två liv i ett hugg är svårt att hämta igen, särskilt om ni bara började med tre.
Sannolikheter med tre kort
Att gå från en bra hand till exakt 31 är ovanligt. Med två kort i färg behöver du precis rätt valör i precis rätt färg, och det finns bara ett fåtal sådana kort kvar i leken.
| Utgångsläge | Vad du behöver | Chans per drag |
|---|---|---|
| Ess + tia i färg | Ett av tre kort | Mycket liten |
| Två kort i färg, 20 p | Ess eller tia i färgen | Liten |
| Två kort i färg, 15 p | Vilket högt kort som helst | Måttlig |
Lärdomen är att sikta på 27–29 och knacka, inte på att jaga drömhanden. Vill du veta exakt hur många kort av varje slag som finns kvar, se vår genomgång av kortleken.
Trettioett för barn och nybörjare
Spelet fungerar utmärkt från sju–åtta års ålder, så snart barnet klarar att lägga ihop tal upp till 31. Additionen är faktiskt hela poängen med att spela – räkningen blir träning utan att kännas som läxa.
Tre justeringar gör det mycket lättare. Låt alla räkna öppet och högt, så att den som räknar fel får hjälp i stället för straff. Hoppa över dubbelstraffet för knackaren, eftersom det annars slår ut det yngsta barnet först. Och spela utan insats – marker, kaplar eller pastaskruvar duger fint som liv.
Behöver ni ett ännu enklare spel till de minsta är harpan ett bra alternativ, eftersom den går att lägga ensam medan de äldre spelar färdigt.
Frågor om kortspel 31 som ofta ställs
Sju korta svar på det som brukar tas upp vid bordet, från antal spelare och kortvärden till vad som händer när två personer vill knacka i samma runda.
Hur många spelare kan man vara i 31?
Mellan två och nio personer fungerar, men spelet är som bäst med tre till sex. Med två blir det en ren duell där kasthögen avslöjar det mesta, och med åtta eller nio tar talongen slut nästan direkt. Fyra spelare är enligt min erfarenhet den perfekta siffran.
Vad är ess värt i 31?
Elva poäng, alltid och utan undantag. Till skillnad från många andra kortspel kan esset i 31 aldrig räknas som ett. Det gör esset till det överlägset viktigaste kortet i leken, eftersom en hand på 31 alltid består av ett ess plus två kort värda tio i samma färg.
Måste man knacka?
Nej, du kan spela hur många turer du vill utan att knacka. Men rundan tar bara slut på två sätt: någon knackar, eller någon visar 31. Sitter alla passiva fortsätter bytandet tills talongen är slut. Därför blir det förr eller senare någons uppgift att våga slå i bordet.
Kan man förlora när man har 31?
Nej. Trettioett är den högsta möjliga handen och vinner rundan omedelbart, även om någon annan just har knackat. Du visar korten direkt, rundan avbryts och samtliga övriga spelare förlorar ett liv. Har ni glömt visa i tid gäller dock andra regler – se avsnittet om tvistiga situationer.
Är 31 samma spel som Schwimmen?
Ja, i grunden är det samma spel. Tyska Schwimmen har samma giv, samma byten och samma knackning. Skillnaderna gäller detaljer: Schwimmen använder ofta regeln om tre ess som avslutar rundan, och triss värderas ibland till 30,5. Reglerna går att blanda utan problem.
Hur många liv börjar man med?
Tre liv är den vanligaste starten, ofta räknade i tändstickor, mynt eller marker. Vissa sällskap spelar med fyra för att partiet ska bli längre, andra med två när man är många vid bordet. Bestäm antalet innan första given, aldrig mitt i ett parti.
Vad händer om två knackar samtidigt?
Turordningen avgör, och bara den vars tur det faktiskt är kan knacka. Slår någon annan i bordet först räknas det inte, hur snabb hen än var. Den spelaren får vänta tills turen når fram – och då är rundan oftast redan avgjord av knackningen som gällde.
Spelets rötter – från Schwimmen till svenska kök
Trettioett hör till en gammal familj av spel där man samlar poäng i en färg upp till just talet 31. Släktskapet med tyska Schwimmen och engelska Thirty-One är tydligt, och spel med samma grundidé ska enligt flera speluppslagsverk ha omtalats redan under 1400-talet, i predikningar mot hasardspel av munken Bernardino av Siena.
Hur spelet nådde Sverige är svårare att belägga. Den troligaste vägen är samma som för många andra sällskapsspel: via tyska handelskontakter och senare via soldater och sjömän som lärde sig korten utomlands och tog dem med hem.
Under 1900-talet blev 31 ett typiskt kökspel. Det krävde ingen speciell utrustning, bara en kortlek och några tändstickor, och gick att lära ut på en minut till den som aldrig spelat. Just därför överlevde det i sommarstugor och på skolgårdar medan mer regeltunga spel föll bort.
I dag lever spelet vidare parallellt med klassiker som Svarta Maja och kungen, ofta med husregler som skiljer sig från kök till kök. Den mångfalden är egentligen spelets styrka.